Nu har jag olovandes lånat foton av Vattnadal, och du Elin får protestera om du protesterar vilket jag tror att du inte gör
.
Fotot överst är alltså ett potpurri gjort av mig, med foton tagna av Elin, och de är på Elins vackra vattnadalsmöss.
Jag utgår från agouti, en helt oblekt variant som har både svart och gult pigment i sin färg. Då är det också lätt att se vad och hur som bleks beroende på blekgen som används. Agouti, "orginalfärgen" syns längst ner till höger.
Alla de andra mössen är också agouti, fast med olika blekgener som alltså skapar andra färger.
Agoutins hårstrån har svart pigment i botten, ett band av gult pigment ganska långt ut på hårstråna, och sedan en tipp av svart pigment igen.
Till det svarta pigmentet hör svart, brunt, blått, och till det gula pigmentet hör gult, rött, "beigeaktigt", "brunaktigt".
Mössen överst till höger är nedblekta med en c-blekning. c-blekningarna tar bort det mesta gula pigmentet men inte särskilt mycket av det svarta. Resultatet blir silver-agouti. Genen bör vara chinchillagenen därför att andra c-blekningar bleker även ner svart pigment (se nästa inlägg).
Musen överst i mitten, argente, är en agouti nedblekt endast med pp, rödögongenen. pp bleker svart pigment mycket och gult pigment väldigt lite. Så musen får övervägande en "gul/röd" färg (underpälsen blir dove).
Mössen till vänster är argente-creame, dvs de har både pp rödögongenen OCH en c-blekning. Både det svarta och det gula pigmentet bleks mycket.
Att de nedre argente-cream-mössen är gulare kan bero på två olika saker (eller i kombination). De nedre gulare i bilden kan ha chinchillagenen (som bleker gult minst), medan de övre har en starkare blekgen, eller så handlar det helt enkelt bara om färgavel och polygener.
(Om någon hittar något att rätta, så är jag enbart tacksam. Ibland blir jag lite snurrig i bollen av de här blekgenerna )