Annons:
Etiketteraveluppfödning
Läst 1064 ggr
Grodan
2/19/17, 11:28 PM

Gensoppeavel

Jag undrar om jag inte ska återgå till gensoppeaveln. Jag bedrev i många år gensoppeavel på min texlar. För jag ville bara ha pälsen, temperamentet och typen (nåja, men lite typat försökte jag få in) och kunde inte titta även på färg.

Nu har jag glott på massa foto på Longhair som är det jag inriktar mig på. Och jag vet inte om jag orkar leta även efter Siamese och Blue anlagen. Det ska ju vara friska och trevliga djur. Gärna långlivat. Väldokumenterat. 

Och jag har blivit lite nyförälskad i de där varianterna som lixom inte är något. Som är en blandning av massa olika. Riktiga Pet möss…

Det kan vara farligt att skriva sådant här, för ibland undrar jag om det inte är ganska många som gensoppeavlar…

Gensoppeavlar du?


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Annons:
Nordanälvens
2/19/17, 11:40 PM
#1

Jag fokuserar på trevliga, hälsosamma sällskapsmöss med någorlunda okej teckning och typ. Hårlag och färg är inget jag fokuserar på egentligen, det blir helt enkelt för mycket att hålla reda på och avla efter färg och hårlag samtidigt som de ska ha bra teckning, typ, temperament och hälsa. Men det händer att jag sätter ihop X med Y för att få fram en viss färg med en viss teckning.

Kör ditt eget rejs Grodan! Blir det för mycket att färgavla så kanske gensoppeavel inte är en så dålig idé ändå?

Nordanälvens Musuppfödning
nordmuslingar(a)outlook.com
🏳️‍⚧️ Han/honom

Grodan
2/19/17, 11:41 PM
#2

Jag fyllde i att jag färgavlar, eftersom jag trots allt försöker göra det i a f. Än så länge.


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Grodan
2/20/17, 12:00 AM
#3

#1 Jo, det är en del att hålla reda på om man ska ha en specifik färg, en specifik teckning och ett specifikt hårlag på det. För förutom det så ska man då hitta och ha friska och trevliga djur som är lämpade för avel.

Jag har ändå gjort det enkel för mig idag men med tre anlag att hålla reda på, även jaga rätt på ibland, kan det kännas jobbigt utöver att de ska vara de DÄR mössen och ha hälsan… 

Idag har jag glott på massa feltecknade och felfärgade i LH och gah vad söta de är. Är de bara riktigt välpälsade så… mums…

Jag är helt övertygad om att vi haft för mkt engelsktypat SH i Sverige för länge och jag är svältfödd på feltecknade LH petmöss…


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Nordanälvens
2/20/17, 3:33 AM
#4

#3 Sh är simpelt men vackert i mina ögon, specielt ssh. Jag gillar verkligen kort och blank päls men hade gärna tagit in texel och mer astrex i min avel ändå, för de jag träffat har varit väldigt trevliga jämfört med alla de sh jag stött på. Men jag vill inte ha massa hår, bara litegrann och gärna lockigt.. Gah! Finns så mycket fina varianter och hårlag så en blir galen. Drömmer bort här efter en svart eller blå Hereford i stex..

Nordanälvens Musuppfödning
nordmuslingar(a)outlook.com
🏳️‍⚧️ Han/honom

Zamwyn
2/20/17, 10:34 AM
#5

Jag har aldrig tyckt gensoppeavel som begrepp passar in på vad som oftast avses. Gensoppa för mig är när man inte har koll på vilka anlag de möss man avlar på har och duttar ihop möss lite hur som utan att veta vad man gör, inte att det bara förekommer många anlag i antal. 

Tyckte inte att något av alternativen riktigt passar in på mig, men tog gensoppeavel ändå, eftersom det just här menas att inte hålla sig till en eller två färger bara och det har jag inte för avsikt att göra, och har heller inte gjort hittills.

Har alltid förespråkat att man ska hålla på med det man känner mest passionerat för. Avel är svårt, med många bakslag, dyra kostnader, hjärtesorg och saker man måste prioritera bort i livet för att det påverkar hela ens tillvaro väldigt mycket om man tar mer än bara någon enstaka kull då och då. Det som gör det värt det är när man går hemma till vardags och tittar på och umgås med sina djur och känner sig lycklig över vad man har och vad som ligger framför en. Att försöka hålla sig till vad man "borde" göra, gör en bara olycklig, det är jag övertygad om. Ska man färgavla strikt, så måste det nog vara den främsta passionen, före de andra egenskaperna, åtminstone om man inte håller på med en väldigt enkel variant. 

Hälsa och temperament kommer först för mig som helhet, men på andra plats kommer definitivt pälsen (långhår och texel, med eller utan satin).  Sen teckningen, eftersom jag älskar berkshire och alltid har gjort, på ALLA djur! Men färgavel finns där i tankarna, fast jag får ta det i den mån jag kan. 

Jag har redan gjort misstag med andra djurslag att försöka med "borden" och "måsten" och det har kostat mig dyrt på många plan. Så nu skiter jag fullständigt i allt sånt och gör vad som känns rätt och bra för mig.

Grodan
2/20/17, 2:10 PM
#6

#4 Ja. När jag ser alla dessa hårlösa Fuzzy blir jag tokig och känner i mitt uppfödarhjärta att jag vill avla fram "Rex" dvs korrekt Fuzzy med päls… men jag har bestämt mig att jag inte ska hålla på med andra varianter nu utan begränsa mig. Någon annan får göra det.

#5 Massa bra ord där. Du är så skärpt och skriver så bra.

❤️

Jag såg några Aby LH Hereford igår som sökte hem och tänkte direkt att jag ska ha en eller två därifrån. Sen skärpte jag till mig när jag tänkte på kostnader. Jag måste vänja mig vid att jag är pank… och att jag har fullt här nu. Mina två hyllor är fulla. Sen naturligtvis skulle det innebära flera gener in som jag verkligen inte vill ha i min avel. Ögongodis kan jag ha på nätet.


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Annons:
Grodan
2/20/17, 8:18 PM
#7

Wow, hela 18 som inte ens avlar…


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Zamwyn
2/20/17, 8:30 PM
#8

#6 Vad fint sagt, jag vet inte riktigt vad jag ska säga nu… ❤️☺️

Följ ditt hjärta så kan det inte bli fel, hur simpelt det än kan låta. Och så måste man tillåta sig själv att tänka om och ändra sig vid behov. Vissa saker kanske man behöver testa sig fram med och utvärdera ett tag innan man bestämmer sig hundra.

Tjeja
2/20/17, 8:35 PM
#9

#7 M a o hela 18 stycken som är nyfikna och intresserade trots att de inte avlar själva! 👍

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Grodan
2/20/17, 8:41 PM
#10

#8 Men så är det och har alltid varit. Du skriver rent, klart och fint. Det gör nästan ont i min hjärna av att läsa dina korrekt valda ord, för det blir en sån renhet, det blir så klart… och mitt huvud är för virrigt för att prestera sånt…

#9 Kul. 😃


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

[AnimeV4]
2/20/17, 8:45 PM
#11

Jag avlar inte, men är nyfiken på denna "soppan" det pratas om😉

Namiko
2/21/17, 9:31 AM
#12

Jag avlar inte, men om jag gjort det så hade det definitivt blivit gensoppa av det. Jag hade fokuserat på friska, långlivade möss med bra temperament, oavsett färg, teckning och hårlag. Även om möss med perfekt färg och teckning är underbart fina, så tycker jag att felfärgade möss med dålig teckning är minst lika fina. Men sen hade jag också haft svårt att sälja möss så det spelar ännu mindre roll hur dom ser ut om alla stannat hos mig :P

Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.

ariama
2/21/17, 10:56 AM
#13

"Gensoppa": För mig betyder ordet att man blandar ihop olika färggener utan att ha koll. Då får man "regnbågskullar" i alla möjliga och omöjliga färger.

Inget fel i det, om man inte färgavlar, eftersom vissa färger absolut inte ska avlas tillsammans därför att det tar flera generationer (upp till 3 - 4) att få en viss färg "ren" igen.

Och det handlar egentligen om de svåra polygenerna som bestämmer nyans, djup, intensitet, lyster, osv.  Om man avlar ut en bra röd t.ex  (som är mkt beroende av rätt polygener) kan det nästan vara lögn i helvete att få fram samma bra färg igen. Även om man tillbaka-parar.

Svart och blå funkar att avla ihop, men inte svart och chocolate om man vill ha bra svarta möss. Att tillsätta blått till gult/rött är även det tokigt.

Men det här gäller alltså endast vid färgavel, om man vill ha rätt färger enligt standarden och få bra respons på utställningar.

Om man till exempel avlar på teckning eller hårlag, betyder färgen mindre och ordet "gensoppa" förlorar sin betydelse lite.

Gensoppa är alltså ett ord som används enbart när man färgavlar strikt. När prioritet nr ett handlar om färg! Även om hälsa och annat ingår som viktiga prioriteringar.

Så har i alla fall jag alltid förstått det.

Annons:
ariama
2/21/17, 11:05 AM
#14

Jag svarade att jag gensoppeavlar. För med min definition ovan, har jag alltid haft något annat som jag prioriterat ett snäpp högre, även om jag också färgavlat.

Min tidigare prioritet Nr Ett har alltid varit beteende: Tama, sociala, sällskapssjuka, gulliga och rara möss som älskar människor och mänskligt umgänge.  Helt enkelt för att jag annars inte tycker det är roligt att ha möss. Men jag har även samtidigt försökt få fram bättre färger vad gäller RY och chocolate/tan.

Just nu har jag släppt allt vad färger heter, så mycket att det är total gensoppa som gäller. Därför att min prioritet nr ett är, och måste vara, att få bort tumörsmittan från mina möss. Det verkar tyvärr betyda att jag måste avsluta ALLA mina tidigare "muslinjer", och de färger jag haft försvinner.

Att färgerna försvinner gör mig inte lika mycket som att dessa otroligt goa, trygga, sociala, kommunikativa och människoälskande mössen som verkligen är mina VÄNNER i dubbelriktad bemärkelse, också försvinner. Och jag vet inte om jag kan få fram likadana möss igen inom överskådlig tid…

Det är jag otroligt ledsen över.

Grodan
2/21/17, 1:54 PM
#15

Gensoppeavel är kanske illa valt ord. Jag funderade inte kring det så himla mycket utan drog till med ett ord bara snabbt. Men det är nog korrekt #13 så som du tolkat det.

Men visst kan man säga ormmatsavel, zooaffärsavel el annat. Fast denna avel kan innefatta andra aspekter som att djuren sällan är selektivt utvalda och att hälsa inte är speciellt viktigt.

Sedan många många år tillbaka är syftet i mushobbyn att få fram och bevara färg-, tecknings- och/eller hårlagsvarianter. 

Och jag tycker att det är sunt att bedriva en sådan avel. Att inrikta sig på en variant. Jag har alltid bedrivit någon slags variantavel. Dock har jag alltid haft flera varianter än jag orkat med. 

Underförstått så skall alltid hälsa, temperament och ärftliga defekter räknas in i aveln. Så oavsett har en uppfödare alltid en massa saker att tänka på förutom färg-, teckning- eller hårlag. 

Det kan ha varit det som fick mig att VILJA att bara strunta i den variant jag pysslar med och enbart avla på hårlag. Alt strunta helt i c-gener. LH utan c-gener som för övrigt får se ut hur de vill, fast kanske med fördel otypiskt tecknade… Att jag då har en bredare bas av djur att utgå från och slipper bara ha den här lilla lilla klicken av kanske inte fullt trevliga, friska och snygga möss att utgå från. Jag har köpt 6 nya möss det sista året, varav endast två har det temperament jag önskar och då är det bara en av dem som är den variant jag föder upp. Sånt får mig att tröttna. Att jämt jobba i uppförsbacke. (Här har jag inte tagit det steget ännu, som du har #14. Om du nu har avslutat din linje och påbörjat en helt ny. Jag har aldrig påbörjat en helt ny linje under mina år som musuppfödare, utan lyckats avla vidare på något djur, men har startat 3 linjer med råttor, så jag förstår sorgen och även det starka i att göra det. Att orka göra det.)


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Zamwyn
2/21/17, 2:28 PM
#16

#15 Ja, om du känner så nu kanske det är dags att skifta inriktningen lite nu då? Det finns ju ingenting som hindrar att du återgår till bara det blå/pointade när du fått andra egenskaper mer som du vill ha dem (eller kanske snarare fler av de bästa av de möss du redan har, ska man väl säga). 

Om det är motigt nu och du är sugen på någon slags förändring så är det säkert precis det du behöver för att få en nytändning tror jag! 

#14 Åh vad jag tyker synd om dig amaira, jag förstår att du är ledsen när du varit så glad i din linje du hållt på med så länge. Sånt gör så ont i hjärtat, har varit tvungen till det jag med förr. 

Har du hunnit ta några kullar på de nya mössen? Hur har det i så fall gått hittills?

Tjeja
2/21/17, 2:42 PM
#17

Det är verkligen en h el vetenskap detta med färgavel! Det snurrar i skallen när jag läser här! 🤪 Och då har vi inte listat bokstäver och räknat något ens.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Grodan
2/21/17, 2:59 PM
#18

#16 mmm… jo… ja… jag kanske inte ska föda upp möss? Jag kanske inte fattade vinken när alla mina texlar dog? Och det är många år sedan, ändå har inget gått bra sedan dess tycker jag…

#17 haha… jo, det är så mycket att tänka på. Min inriktning är Siamese Seal Point och Blue Point i Longhair. Först ska jag tänka på temperament, karaktär, hälsa och livslängd. I delen temperament vill jag att djuren ska vara flocksmarta och fredliga vid introduktioner samt lätta att hantera. De ska vara stresståliga och inte ha några överdrivna beteenden åt något håll. I karaktär vill jag att de är lugna, trygga men ändå kontaktsökande och sociala. Jag vill gärna att de är intelligenta och intresserade av sin omgivning - mig, andra människor, andra djur mm. Hälsodelen  där ska det vara fritt från ärftliga defekter och sjukdomar. De ska ha bra immunförsvar. Livslängd skall vara över 2 år, gärna  närmare 3. 

SEN ska jag då tänka på hårlagets kvalitet. Jag behöver avla Longhair med Longhair några generationer för att få till fluff, volym och tjockhet. Och jag kan lugnt säga att jag inte är där just nu. Jag har inte tillräckligt många LH, utan måste avla in Shorthair mycket. Sedan har vi himalayangenen som jag behöver dubbla på djuren så att de blir Siamese. När de väl är Siamese behöver jag selektera för korrekt grundfärg, bra och stark pigmentering. Och så till slut Blue-genen som jag behöver dubbla på alla Siamese. 

  1. temperament och karaktär (som eg är en väldigt stor del av min avel!)
  2. hälsa och livslängd (dessa kan höra ihop men jag känner att arbetet med dem ändå på något sätt är separat!)
  3. hårlaget LH (ha anlaget och förbättra det)
  4. Siamese (ha anlaget och förbättra det)
  5. Blue

❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Zamwyn
2/21/17, 3:37 PM
#19

#18 Fast inte föda upp möss alls, är det verkligen vad du helst vill? Eller ens börja en alldeles helt ny linje? Det är ju rätt drastiskt när man hållt på i så många år.  

Det är bara du som har full koll på dina möss, men jag kan inte låta bli att undra om du kanske inte ser lite för krasst på dem du har nu och lite för rosigt på dem du hade förr? Eller kan det till och med vara så att en del av det handlar om antalet; att du inte har lika många nu och då när det går motigt så ter det sig allvarligare/större?

ariama
2/22/17, 9:36 AM
#20

#16. Tack Zamwyn! Jodå, jag har "möss", eller hur jag ska säga. Inte så många men ändå i 3 grupper som jag försöker hålla isolerade från varandra, pga smittorisken.

En grupp som jag vet får tumörer, en som jag inte är helt säker på om de får tumörer, och en som bör vara tumörfria.

Facit får jag ju inte förrän mössen är runt ett år, före dess är de fullt friska och glada och pigga, innan tumörerna dyker upp. Tumörerna beror ju inte på allmäntillstånd utan på ett aggressivt virus som är ett retrovirus (dvs använder sig av immunförsvaret för sin egen tillväxt, ungefär så).

Ännu har jag inga resultat att redovisa. Annat än dåliga förstås…

Annons:
ariama
2/22/17, 10:14 AM
#21

#18 och #19.  Jag förstår Grodan precis. Det är så jäkla svårt, och känns ofta oöverstigligt.

För hårda krav? Jag tycker inte det!! Är det för höga krav att vilja ha friska djur som lever sina liv fullt ut, och som samtidigt är sociala och trygga. Som en grundbult liksom.

Ändå verkar det vara så oerhört svårt att få till. Jag har inte själv, och jag har problem med att köpa in såna också: Djur med bra åldershälsa OCH utan tumörer, i tillräckligt många led bakåt för att man ska VETA.  Hur många led bakåt som behövs, beror ju på hur tidigt man parar mössen, dvs om man har snabba eller långsamma generationsväxlingar.

Alla egenskaper som Grodan räknar upp … Det ÄR inga lätta saker!! Och inget att ta lätt på (om man inte är ute efter att bita sig själv i svansen)

Alla egenskaper är (än så länge i alla fall, handlar det inte om domesticering?) utspridda i olika musindivider, och man måste välja när man väljer ut avelsdjur.

Eftersom en stor del av SVEMUS aktiviteter handlar om utställningar, och färgavel (teckning/päls-avel) är så jäkla KUL och intressant och lärorikt, en underbar utmaning att arbeta med, så blir det ju lätt just det som prioriteras, om inte helt så ändå i viss grad.

Jag säger inte att det är fel, och jag har gjort så själv, och jag ångrar mig inte eftersom jag samtidigt har lärt mig så oerhört mycket.

Men nu står jag där jag står. Och färgavel (utseendeavel) får stryka på foten helt. För jag vill ha FRISKA möss som lever länge! Och som jag vet inte har tumörer i de närmaste leden bakåt, eftersom det är mitt stora problem och jag känner till hur stort problemet är. Och smittsamt.

Men det är inte lätt att hitta möss att köpa, från linjer som har dokumenterad uppföljning bakåt.

Skulle jag dessutom lägga till önskemål om färg och typ, då känns det som att jag aldrig kan köpa en mus igen i hela mitt liv . . .  Mössen kanske finns, någon kanske blir sårad nu? Istället för att bli sårad, sälj möss till mig, och lyssna på mitt glädjetjut! 😃

Och GRODAN! Du får inte lägga av!!! Om du gör det, gör jag det också. Vill du ha det på ditt samvete??  😉 Du och Elin, jag behöver er.

Någon mer som föder upp och har samma idéer och tankegångar och önskemål? Då behöver jag er också!!

Pronto.

Zamwyn
2/22/17, 11:08 AM
#22

#21 Fast jag har aldrig sagt att det är för höga krav, inte ens antytt det. Bara undrade om det verkligen var så mkt bättre förr, eller om det kunde handla om andra orsaker som att det upplevs annorlunda, finns en annan medvetenhet eller vad det nu skulle kunna vara. Och det var just bara en undran, inget jag påstår.

Grodan
2/22/17, 3:57 PM
#23

#19 Kan vara att jag är lite allmänt nere just nu. Jag känner mig arbetslös, fattig och ensam.

Och jag är inte nöjd med mina möss. Jag är lixom i ett mellanland när det gäller dem. Det kommer att dröja några generationer innan det blir som jag vill. Och peppen för att orka vänta… den finns inte här just nu…  (oj oj vad negativt det blev nu… sorry)


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Grodan
2/22/17, 4:04 PM
#24

#21 Gulle dig. ❤️Nu är jag dock i väldigt stor förnekelse här: ingen behöver mig… 

Men.

Jag behöver dig också. Jättemycket. Mycket mer än du vet, för jag är så himla snål med att överösa kärlek och tacksamhet till människor omkring mig. Jag tar dem för givet, tills en dag då de är borta och då står jag där och ångrar mig.

Du har lärt mig jättemycket. Och du är ett så bra bollplank. Ibland är du även en spegel. Du får ord på det jag känner och upplever men inte kan uttrycka.

Jag har delat med mig av det jag kunde tänkas ha i musväg. Inte supermöss, men dokumenterad stam ett par led bak och där det skall finnas ärftliga tumörer. Däremot har mina möss inte superbra immunförsvar, men det jobbar du säkert med.


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Littlem
2/22/17, 5:34 PM
#25

Jag fyllde i att jag gensoppeavlar. Fast jag väl gör lite båda. Jag gick ju ifrån att avla just på de bästa och sötaste mössen i mitt tycke och tog in massa snygga engelsktypade och nu har jag nästan inga möss kvar jag gillar. Efter råttattacken i lokalen blev det lite för tydligt att jag var så långt ifrån var jag ville vara med mössen. Så då sket jag totalt i färg och satte ihop de med bäst temperament. De som börjar återgå till att vara ungefär som mina bästa var förr har rejäla gensoppor bakom sig. Splash, tricolor, pointat och säkert silvreringsgener med. Spårar jag bakåt hittar jag dock mina bra möss så jag kommer fortsätta göra samma sak på just dem. För tappar jag bort dem tror jag att jag tappar suget helt faktiskt.

Grodan
2/22/17, 7:00 PM
#26

Jag är en av de två som klickat i att jag färgavlar. Haha

#25 Du kommer dit igen! 

Känns som vi är flera som har en nystart. Det kan vara lite segt i början och kännas motigt. Vi behöver puscha varandra lite.


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

ariama
2/23/17, 7:54 AM
#27

#22. Jag syftade inte på dig. Det var mer en retorisk fråga, utifrån vad vi alla pratar om, så jag kunde svara mig själv i mina funderingar som jag har hela tiden. 😘

#24 och gulle dig också! 😘

#25 och 😘 till Littlem! 😃

Det är SVÅRT att avla långsiktigt!!!!! Jag såg ett program på Kunskapskanalen, föredrag från Hippocampusdagen. Olika forskare på SLU pratade om sin forskning om hästavel. Faktiskt blev jag lite förskräckt. . .

Tänkte, att kan jag ha mer erfarenhet än forskare på SLU? Kanske har jag det, i och med att jag avlat praktiskt i bra många fler generationer än de har överblick av. . . jag kan i alla fall inte låta bli att undra, och även motsäga mig ett och annat påstående de gjorde.

Som tur var fanns det kunnig och erfaren publik som kunde ställa vettiga frågor, som belyste (men varken ändrade eller gjorde skillnad) problematiska tillvägagångssätt. I dagens avel ingår även gentester, men irl blir resultatet inte alltid vettigt.

Sen dess har jag intensifierat mina "avels-studier". Jag läser allt jag finner om avel med hästar, kor, grisar, hundar, och inte minst lantraser. Går in på olika föreningars hemsidor och läser om avelsprogram, strategier och rekommendationer.

Blir jag klokare? Kanske, men det jag mest lär mig, är hur in i norden SVÅRT det är.

Annons:
ariama
2/23/17, 8:16 AM
#28

UR allt detta, vill jag försöka sålla ut ett eget förhållningssätt till min egen avel med möss. Med målet att lära mig rent praktisk "långsiktig sund avelskunskap". Jag tror det är det svåraste av allt! Och jag misstänker att jag kommer misslyckas. I alla fall har jag ingen chans "ensam". Jag har på tok för få möss för det, om jag inte vill inavla upp till 100%, vilket är "fusk".

(inte för att jag skulle lyckas finna djur som klarar hög inavelsgrad, men för att det faktiskt är möjligt just med möss, men knappast med hundar, hästar eller kor osv, och därför inte kan räknas in som "avelskunskap")

Fördelen med avel på möss, om man vill syssla med just "långsiktig avelskunskap" (eller hur jag ska säga det), är att det går med en himlans fart!

Generationsväxlingen hos hästar sägs vara ca 9 - 14 år.

Generationsväxlingen hos möss är? Ja, från 2 månader i extremfall (parade bebisar) till 9 månader (ofta högsta rekommenderade ålder men äldre går ibland), med en peak vid 6 månader kanske?

Svårt att säga för olika människor parar vid så olika ålder, men om vi säger 6 månader blir det 2 generationer om året!

Det ger 18 generationer innan en häst uppnår sitt första generationsskifte!

När det gäller min egen avel, är jag just nu ganska vilsen. Jag måste ändå ta ett steg i taget. Och först av allt behöver jag bli kvitt tumör-viruset. Och sedan behöver jag ha möss jag tycker om, och som tycker om mig - annars tycker inte jag det är kul.

Och även om det går fort, i jämförelse med andra djurslag, har man ändå aldrig facit "förrän två år in i framtiden", typ. Med otur får jag svar tidigare (dvs djuret lever inte sitt livs fulla potential).

ariama
2/23/17, 8:31 AM
#29

Facit har man ju faktiskt aldrig förrän djuret har levt sitt liv! Ett bra facit alltså, de dåliga facit med sjukdomar, hälsoproblem, förkortat liv, osv får man ju förstås tidigare.

Grodan, jag är JÄTTEGLAD över mössen jag har från dig!! Tjejen är jättefin, fast hon springer alltid och gömmer sig vilket är lite trist. Men jag har heller inte försökt få henne tam. Grabben däremot är en rar och nyfiken grabb som alltid hälsar och kollar om jag har något gott åt honom. 

De är båda i mycket bra skick, allmäntillstånd och hull. Inte minst bra hull är viktigt för mig!

Tyvärr är fetma ett annat problem jag har. Vissa av mina möss utvecklar fetma/övervikt. Från mellan 4 - 9 månaders ålder börjar det. Och även det är ärftligt, men det ska bort nu, totalt. Inga möss som utvecklar övervikt, kommer att avlas på, oavsett hur de är annars.

Zamwyn
2/23/17, 9:20 AM
#30

#27 Åh jag förstår! Förlåt för att jag misstolkade dig, det borde jag nästan ha gissat. 🌺 Hade en sån där dag igår när jag kände mig extra "hudlös" och tog åt mig väldigt av allting.

Jag bestämde mig efter diverse bittra erfarenheter när jag tvingats lägga ner tidigare linjer att jag måste ha inte bara reservplan B utan C och kanske D och E också. Det blir inte roligare när nånting går snett, men jag känner mig aningen mer beredd mentalt att hantera motgångar när jag i förväg har bestämt på ett ungefär vad jag ska göra och räknar med att det kan gå åt skogen. Vissa tycker det är pessimism, men personligen passar det mig, jag tycker ovisshet och "monstret i garderoben" är den jobbigaste biten och föredrar att vara förberedd.  Tycker också att det som faktiskt går vägen betyder desto mer då.

Jag hade ett gäng av mina inköpta avelshonor (från olika linjer) som fick tumörer under en och samma korta period, så räknar med att det eventuellt finns risk för tumörvirus hos mig också. Jag har honor i en riskgrupp och honor som jag tror ligger utanför denna riskgrupp nu. Ska göra ett par parningar i år, och om det då dyker upp tumörer igen, så är min tanke att hålla på hanarna och vänta tills de är riktigt gamla innan jag provar igen med nya, inköpta honor. Funkar inte det heller, måste kanske jag också starta om helt från början, fast jag har förstås bara en bråkdels arbete att förlora jämfört med de linjer ni som hållt på riktigt länge har. På individnivå är det dock annat, jag är jättefäst vid mina honor och vill att de ska må bra och leva långa friska liv i möjligaste mån. 

Har haft lite trassel med hanar också. Vill avla på hanar ihop, men det har inte gått så jättebra. De har inte dåligt temperament i stort, de är trevliga och kontaktsökande. Tror inte jag har en enda som inte kommer när jag ropar och klättrar upp i min hand själv. Men de har tjafsat alldeles för mkt med varandra. Några allvarliga bråk med skador har det inte varit, men så långt har jag inte varit beredd att testa heller, utan särat i god tid innan dess för säkerhets skull. Nu har jag dock 3 grupper med unga hanar där det i 1 fungerar ganska bra, och de andra 2 väldigt bra än så länge så jag hoppas det börjar gå åt rätt håll nu, peppar peppar! 🤫 Har också en liten rar hane vars bror bråkade med honom när de fortfarande satt ihop men han svarade aldrig upp och blev heller inte särskilt upprörd när det hände utan bara gick därifrån på ett ganska lugnt vis. Har sett vekare/räddare hanar som blivit nervösa av sånt, så jag tycker det är en viktig skillnad. Med hanarna är jag ändå inte lika bekymrad. Jag  har inte gett upp det långsiktiga målet med att ha bara hanar som inte bara klarar att bo ihop utan trivs med det, men i det här läget prioriterar jag t.ex. hälsan framför det om jag bedömer att de på andra punkter har tillräckligt bra temperament och kan tänka mig att avla på hanar så länge de tillhör dem som bråkat minst/bara försvarat sig och som inte bryr sig om att jag luktar annan hane t.ex. Bland mina inköpta hanar har jag en superduperrar pojk som är pappa till de 2 grupper som inte bråkat alls än. Han har fått para honor som han färg- och typmässigt är långt ifrån idealisk för just pga hans underbara temperament.

Vattnadal
2/23/17, 2:37 PM
#31

Jag färgavlar väl, men inte så allvarligt, så kryssade gensoppa. Mina ar-cr tex har båda blekgenerna. men sätter så mycket annat före där.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Grodan
2/23/17, 3:59 PM
#32

#27 Din insikt om att avel är svårt, beror mycket på att du har så mycket kunskap. För det är väl så, att ju mer kunskap man har, desto mer ser man problematiken?

#28 Det är en av de stora fördelarna med möss. Man hinner samla väldigt mycket information om sin linje. Börja om och skapa något nytt om det första inte duger. Lära sig, göra om göra rätt. På husdjur med längre livstid är detta inte alltid möjligt.

Vad jag dock tror är de största problemen med avel på stora och långlivade djur är att man inte är ärlig och att det fuskas. Eller kanske just för att det går. På möss går det inte alltid att fuska - det kommer att visa sig snabbt vad du har för något i din linje!

#29 Åh! Vad bra. Du behöver ju inte älska dem. Som jag sa, min linje är just nu lite som den är… Men jag tyckte tjejen Trollmor, och du fick en fin kontakt så jag tror nog hon gillar dig. Däremot ta upp ur buren, ja, tyvärr, systern är likadan… 😕Modern är inte så…

(kom av mig, det knackade på dörren)


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Grodan
2/23/17, 4:45 PM
#33

#30 Ja, du fick juvertumör på honor från mig som jag inte alls hade tänkt skulle få det.  Bland annat en Ika-hona <--- (amaira, trollmors moster)

#31 Du färgavlar absolut! Även om du blandar i annat samt har lite andra avelsprojekt då och då.


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

ariama
2/24/17, 7:58 AM
#34

#32. Nä, jag köpte dem inte för att älska dem! (vilket inte tar bort att jag respekterar dem och deras behov och ger dem så bra liv jag kan)

#33. Trollmors moster . . . men Trollmors mor Ikaly lever väl än vad jag förstår? Utan tumör, och drygt 1 år och 7 månader?

Och mormor Morakullan´s Dorissima blev 2 år och 4 dgr, medan mormorsmor Vattnadals Mazda fick juvertumör.

Det här tycker jag är oerhört intressant. För bland mina möss får alla ungar efter mor som senare utvecklar tumör, tumörer.  100%

Mina tumörmöss smittar 100%, både mellan generationerna och mellan individer. Varför detta inte händer hos andra är ett stort frågetecken för mig.

Både inköpta och egna möss drabbas. Både hög inavelsgrad liksom 0% inavelsgrad drabbas - det gör ingen skillnad!

Nu vet ju inte jag alldeles säkert att det handlar om MMTV-virus, det är bara så troligt. Jag har ju aldrig låtit testa någon mus. Och vad det skulle vara annars kan jag inte komma underfund med.

Annons:
ariama
2/24/17, 8:00 AM
#35

#30. Zamwyn. Kommer du ihåg hur gammal Morakullan´s Ika… var när hon fick tumören?

Något annat att vara medveten om, när det gäller MMTV är att det kan smitta via könsceller, dvs även spermier, dvs även via hane. Hanar kan givetvis även de utveckla juvertumörer men det är inte lika vanligt.

Och det allra mest trista, är att möss som bär på viruset inte på något vis uppvisar sämre allmäntillstånd innan tumörerna utvecklas. Det är alltså inget som går att SE på musen.

Man måste ju prova för att veta, men har man misstankar är min rekommendation att se till att smitta inte kan överföras via burar, foder, leksaker, osv.

Vid det här laget är jag till och med misstänksam mot luftburen smitta, men det tror jag inte.

Zamwyn
2/24/17, 10:04 AM
#36

#35 Ja, hon fick den när hon var ganska precis 1 år. Inom en månad fick sen hennes syster ikaross  tumör också. Snabbväxande sådana, så det slutade med avlivning för båda. Jag har ytterligare en ika-syster, ikabell, men hon har inte fått tumör och lever än. De satt länge i samma bur som de 2 andra honorna som fick tumör, och de var alla runt året när de fick dem.  ikabell var på utställning när hon var ung junior och det var där jag hämtade hem de inköpta honorna så när jag kom hem fick ikabell sitta med dem i "karantän" istället för att flytta direkt tillbaka till systrarna. Sen när karantän var över flyttade ika och ikaross in till de andra. Inte riktigt på en gång, men ganska snart efter.

ika hann få en kull innan tumören dök upp, och till och med en kull barnbarn för hennes unga dotter rymde in till pappan när hon var runt 2 mån bara. Jag avlar ju gärna sent men det där var alldeles för tidigt även för dem som inte gör det, så det var inte alls lyckat på nåt plan. Dock har ingen av döttrarna eller dotterdöttrarna fått tumörer (än iaf). Döttrarna blir 1 år i slutet av mars, och barnbarnen i slutet av juni.

Grodan
2/24/17, 2:21 PM
#37

#34 Japp, mor Ikaly lever och mår bra. Idag 1 år 7 månader och 17 dagar. Och ja, det stämmer att Dorissima blev 2 år 4 dagar!

Jag har alltid kunnat avla bort juvertumörer genom att selektera för de avkommor som INTE utvecklar det. De senaste åren har jag dock haft Rossel att mest tänka på så jag har inte brytt mig jättemycket om att några fått juvertumörer. Och det är främst inköpta honor och deras avkommor som får det. När det kryper ner i åldern, som på mina Splash, så avslutar jag linjen helt. Mina Splash fick juvertumörer redan vid 10 mån ålder. 

En annan sak jag gör är att jag ju väntar ut djuren ganska länge, i den mån jag kan förstås, för att se vilka som är mest lämpliga i avel. Ur han-brödra-grupper väljer jag gärna den som blir äldst att avla vidare på.

Det virus du har, kan ju vara ett vanligt tumörvirus, som ev kan dö ut genom "karantän"…?

#35 Jag själv är inte så orolig för den ärftliga. Men jag har aldrig haft sådana problem som du med just tumörer. Mitt problem har varit rossel… 

#36 Var det flera honor i samma bur som Ika och Ikaross som fick tumörer samtidigt?

Jag råkade ut för samma sak en gång. Jag köpte mushonor från tre olika uppfödare på en utställning och bestämde att de skulle få bo i samma bur. Det funkade bra, förutom att en hona började tugga morrhår på alla, så henne avlivade jag. Då hade jag bara kvar mushonor från två uppfödare. Minns inte om det var 4 st. Alla fick juvertumörer. Jag minns inte heller nu hur gamla de blev, men de fick det nästan samtidigt. Sparade ingen dokumentation på dessa (och därmed glömt mkt).


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Zamwyn
2/24/17, 3:58 PM
#38

#37 Ja, på ett ungefär. Inom en tidsram av cirka 2 månader fick alla de 4. Eller snarare, inom den tidsramen upptäckte jag tumörerna. När exakt de började växa inuti kroppen innan de kunde ses/kännas genom huden vet jag ju inte.  Men antagligen inte så långt innan, för de växte otäckt fort.  Alla honorna från den gruppen fick dock inte tumörer.

Jag har ingen aning om det verkligen är MMTV som ligger bakom, eller en annan sorts tumörer som inte uppkommer pga virus. Är dock beredd på det värsta för säkerhets skull, så har haft det i åtanke när jag avelsplanerat och avstått från flera kullar jag egentligen velat ta. Har också behållt alla ungar själv, men det gör jag gärna i vilket fall om jag har plats och tid/ork.

ariama
2/25/17, 10:13 AM
#39

Det låter ju ganska bra i alla fall, för min del då. Vi får se hur det utvecklar sig.

Och så ska jag inte säga att jag inte älskar alla möss jag har, för det gör jag!! Fast på olika vis. En del kelar jag med, andra tittar jag mer på.

Och Trollmor börjar komma fram och hälsa. Hon gillar bara inte när jag kommer uppifrån.

ariama
2/28/17, 4:14 AM
#40

#37. Grodan: "Jag har alltid kunnat avla bort juvertumörer genom att selektera för de avkommor som INTE utvecklar det."

Men . . . hur gör du det i praktiken? Tumörerna utvecklas ju efter fertil ålder?

Om alla honor i en kull utom en, utvecklar tumör, så måste du ju först ta ungar efter dem alla för att kunna välja ut rätt hona att gå vidare med?

För att göra det svårare (eller lättare kanske, om man verkligen tar ungar efter alla) så triggar dräktighetshormonerna dessutom igång tumörerna tidigare. Även om de ändå kan vänta ännu några månader.

Nu var Trollmors mamma ett år när Trollmor föddes. Så länge törs jag aldrig vänta, eller rekommendera någon att vänta. Ändå är inte ens det någon garanti!

OM nu Trollmors mamma hade varit tumör-benägen, hade hon mkt väl kunnat få tumören ett par månader senare. Det kan man ju aldrig veta i förväg!

Och OM hon parats tidigare skulle sannolikheten (som jag förstått det) varit stor för att hon fått sin tumör tidigare, (men fortfarande efter kullens födelse) pga hormonernas påverkan.

Jag ser ingen lätt lösning. . .  inte utan att ta en massa kullar där alla sen kanske ändå bara är "tumör-möss". . . vilket man inte får veta förrän efter ännu ett år eller mer.

Medelåldern för när mina möss utvecklar tumörer är nio månader. Yngre händer ibland, men de kan också vara upp till ett par månader över året.

Grodan
2/28/17, 4:46 PM
#41

#40 Jag satt och skrev ett svar, att jag gör som vanligt osv… men kände att oavsett vad jag skriver så kommer du inte att gilla det… 

Men . . . hur gör du det i praktiken? Tumörerna utvecklas ju efter fertil ålder?

Jag parar i regel mina honor vid 10 månaders ålder.

Om alla honor i en kull utom en, utvecklar tumör, så måste du ju först ta ungar efter dem alla för att kunna välja ut rätt hona att gå vidare med? 

Jag väljer ut den/de bästa att avla på. På sista tiden har det varit två. Två systrar träffar var sin hane. Om någon av systrarna utvecklar tumör går jag inte vidare på hennes kull.

Nu var Trollmors mamma ett år när Trollmor föddes. Så länge törs jag aldrig vänta, eller rekommendera någon att vänta. Ändå är inte ens det någon garanti!

Hon hade haft en kull innan som gick förlorad. 

OM nu Trollmors mamma hade varit tumör-benägen, hade hon mkt väl kunnat få tumören ett par månader senare. Det kan man ju aldrig veta i förväg!

Hade hon fått det, så hade Trollmor inte flyttat till dig.

---

Jag väntar länge och det är nog bara det du behöver fundera över. Kan du vänta längre med att para på dina honor?  

Jag parar mina honor vid 10 månaders ålder.  Ibland tidigare, om jag är säker på linjen.

Jag har också många släktingar, syskon så att jag kan gå vidare även om jag behöver stänga ner en liten gren. Det stora problemet är alltså om jag säljer möss igen och inte har kvar någon avelsbas…


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Annons:
ariama
3/1/17, 9:49 AM
#42

Tack Grodan för det här svaret, och för det oerhört intressanta svaret i PM där du låter mig följa en linjes historia med tumörer och icketumörer.

Jag svarar här nedan på ditt PM, för jag finner ingen anledning att ta det privat.  😘

ariama
3/1/17, 9:52 AM
#43

Jag förväntar mig inget recept eller svar på hur jag ska göra. Det är inga såna frågor jag ställer, jag frågar efter hur du gör och hur du tänker, det är allt. Jag vill bara bolla tankar och funderingar och erfarenheter.

Det betyder också att det inte finns svar "som jag inte gillar". Förstår faktiskt inte riktigt hur du menar med det.

Tack för allt du skriver!! Det betyder mycket för mig, att få prata och tänka och få respons på det och få del av andras tankar och erfarenheter. Det är VIKTIGT, och ALLT du skriver är viktigt. Så jag tycker att diskussionen inte ska tas privat.

Däremot borde tråden kanske delas upp? För den började handla om färgavel (inklusive rubrik) och har övergått till mössens tumörer, ärftlighet, smittsamhet, osv. Det gäller många möss och många musägare, så diskussionen kanske är viktig? (för fler än mig)

Om du skriver "förvirrande" bryr jag mig inte om! Det finns ALLTID något jag kan snappa upp ur det!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Du HAR längre erfarenhet än NÅGON annan!!!!! Och du har en dokumentation som saknar motstycke!! ALLT du skriver - förvirrat eller inte - har värde!! Pronto!!

Och är det något jag "inte gillar" så är det min förlust. Pronto. Skrattar

Om jag SEDAN väljer andra tankesätt, är en helt annan sak. Vi är olika människor, och det är väl tur det. Vem vill ha en kopia på sig själv ;-)

Jag har förstått fördelarna med att avla sent, även om jag gjort - och ibland gör - andra val. Givetvis visar det sig att det inte går så bra i långa loppet, precis som både du och Elin sagt ända från början.

Numera väntar jag minst 6 månader före parning, och det är för lite förstår jag. Jag ska arbeta mig uppåt i åldrarna, för det finns ju tydligen inget annat sätt (om jag inte vill ha tusen möss). Jag måste tänka om …

Grodan
3/1/17, 5:06 PM
#44

#43 Tack för dina värmande ord.

Det enda jag inte orkar just nu, då jag är i en känslig fas och inte klarar kritik, är om det blir "flamewar" över min avelsteknik i den här tråden… Men med bara några hundra i aktivitetsindex är det nog rätt lugnt, alla hänger på fb & insta… 😉

Vi behöver inte dela upp tråden. Jag tycker det är ok att svamla. Dessutom har alla medisar rymt o jag orkar inte ensam flytta över allt till ny tråd. Men om någon annan ser detta och har massa tid o lust så varsågod…

---

Ta det i din takt det där med att avla senare på honorna. Linjen behöver anpassas. Jag måste jämt anpassa mig till nya djur. Köper jag in engelsktypade honor måste jag i regel para vid 6-8 mån ålder senast… något jag inte är jättenöjd med, men så ser det ut för dem, de kan få komplikationer om de blir för gamla. 

Ändå läste jag i någon av de där musböckerna, undrar om det var Color inheritance, för länge sedan att mushonor släpper mest ägg vid 10 månaders ålder. Jag har hört andra teorier också… men aldrig tänkt så mkt på det.

Mina råtthonor kör jag ungefär samma rejs på. 10 månader. Om jag behöver en andra kull så får hon en 2 mån efter hon födde sin första. 

En annan sak som Eva Johansson sa till mig, och som säkert har en vetenskaplig källa (EJ är noga med sånt) är att om man planerar att ta flera kullar på sin hona (mus/råtta) ska man inte vänta för länge mellan kullarna. Då ökar risken för komplikationer. 2 månader efter förlossning erbjuder vila.

Nu har vi inga regler på hur länge en mushona måste vänta innan nästa kull i SVEMUS och jag vet inte om det finns några i andra länder men ska absolut kolla upp detta, så det är vanligt att en hona bor kvar hos en hane och får en andra kull. Ibland även en tredje… Jag försöker att inte göra så längre, då jag inte behöver låta hanbebisarna växa upp med fadern för att utan problem senare kunna bo med honom. Det funkar ändå. När hanbebisarna är 4 veckor sätter jag in dem till fadern. De kan få hälsa i min hand, så att fadern inte blir helt förskräckt när det plötsligt stormar in ett gäng ungar i hans bur. Men han känner igen dem på lukt och hans biologiska klocka vet också att det är hans…


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Vattnadal
3/1/17, 5:50 PM
#45

Jag parar oftast sent jag med. Ibland kan jag para tidigare, särskilt på inköpta djur.

Jag låter honan gå kvar med hanen, och det blir inte alls alltid en andra kull direkt. Ibland kan honan flytta med döttrarna, och en andra kull kommer 18-20 dagar efter flytt. Tror att det är de gånger honan är lite äldre, och faktiskt inte släpper till direkt.

Jag gör det inte bara för att kunna ha far och söner ihop, utan även för att honan har hjälp av hanen samt att det är trevligt för honom att få vara med. Berikning på riktigt, typ.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Grodan
3/1/17, 5:58 PM
#46

#45 Precis, hanen hjälper till med de små. Det är perfekt jobb för honom.

Bara för det kom jag på något helt annat. KAN det inverka hur mössen blir när de växer upp? Temperament, karaktär etc?


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

ariama
3/2/17, 7:37 AM
#47

Tack för allt du skriver Grodan! (du med Elin)

Orkar inte skriva så mkt idag, men läsa orkar jag alltid!! Noga!

Vattnadal
3/2/17, 2:40 PM
#48

Troligen inverkar uppväxten massor. Att växa upp med en hane och en hona, om dessa nu är bra med ungarna, 'är säkert bättre än att inte ha en trygg hane med.

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

Annons:
Grodan
3/2/17, 2:57 PM
#49

#48 Det är himla intressant. Det är här vi kan påverka våra sällskapsmöss mest.


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

ariama
3/3/17, 9:04 AM
#50

#48. Det tror jag med. Och instämmer med Grodan.

Vill också säga att Trollmor nu självmant, lugnt och vänligt, kliver upp i min hand och stannar där. Jag har inte gjort minsta ansats till att försöka "tämja henne". Bara pratat vänligt när hon fått mat.

De är så himla fina och trevliga, mössen från dig Grodan!! Fina, vänliga, vackra. Det är BRA möss!! Och ALDRIG ska du ens tänka tanken på att sluta vara musuppfödare!!!

Grodan
3/3/17, 1:58 PM
#51

#50 Värmer gott i ett uppfödarhjärta att höra sånt! ❤️

Tänk då också på att jag inte alls tycker att mina möss är där idag, vart de ska vara med tanke på temperament och hälsa. Så de ska bli mkt bättre.

Just nu tänker jag inte alls på att sluta. Däremot så blev jag lite kär i feltecknade LH och kände att jag kanske inte orkar färgavla. Avelsbasen blir så mkt större om jag struntar i färger och teckningar. Ev sluta helt med c-gener. Nu har jag tragglat dessa c-gener i 20 + år och jag kan dem och de är helt klart överrepresenterade. Tänk om jag bara skulle föda upp zootecknade sällskapsmöss istället? WHAT? haha (Gunvor blir glad i mushimlen…)

Fast än är jag inte där. Jag kan inte svika. Vi är trots allt inte så jäkla många uppfödare som färgavlar och kan och vet vad vi gör.

Min råttavel däremot är lite trög just nu… det är inte råttorna utom saker runtomkring som t ex att SRS fortf inte kommit online med stambok och stamtavlor, råttburar funkar inte - det finns inga jag är nöjd med - och jag har inga riktigt bra samarbetspartners… 😭


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

ariama
3/4/17, 8:24 AM
#52

😘

Upp till toppen
Annons: