Ärftligt med "staff-sår"?
Jag har nu en liten misstanke om att det jag kallar för "staff-sår" kan vara ärftligt. Kanske har det bara med immunförsvaret att göra. Men jag ser tyvärr en liten röd tråd nu när jag släktforskar lite.
Har ni märkt av något sådant?
Läs mer om "staff-sår" här: stafylokock-furunkulos
Låter ju logiskt i alla fall. Jag har ingen personlig erfarenhet, har bara haft det på en mus (inköpt), hon klarade sig inte och jag har inte haft några släktingar till henne.
"If someone ever says "-You don't need more aquariums."
Stop talking to them, you don't need that kind of negativity in your life." ;)
Medis på akvariefisk.
Googlar man vetenskapliga Artiklar så verkar det ju vara så. Man tror att det är felaktiga gener som ligger bakom (förenklad förklaring) vilket borde göra det ärftligt också.
MvH Tsunamis
#1 Det är så jobbigt när det händer. Hoppas hon slapp lida länge.
Den senaste jag hade nu provade jag endast att mata frisk, men det gick inte och därför kände jag att det måste vara något mer bakom, som genetiskt.
#2 Ah. Vad googlade du på?
Som jag skrev ovan. Tanken slog mig nu när jag hade en hona som jag var tvungen att avliva pga att det inte läkte. Eller snarare, jag såg en förbättring ett tag för att det sedan när det blev varmare skulle bli sämre igen… Och när jag kollade i hennes stamtavla ser jag att modern även led av "staff-sår" (fast i betydligt högre ålder).
Om vi antar att det är ärftligt, hur ser framtida avel ut?
Är det noll tolerans, även friska är anlagsbärare? Eller går det att avla vidare på djur som inte utvecklar "staff-sår"?
Jag har googlat mig till ett lite gissningsutlåtande från en veterinär som säger att det kan handla om "överkänslighet mot stafylokocker"…
och jag tyckte hittills att det lät rätt bra… får kolla mer sen. Har inte riktigt humör osv att orka just nu.
Japp och att det eventuellt beror på ett genfel (kromosomfel). Jag hade inte avlat på dem som uppvisat felet och hade hållit noga koll på övriga släkten men hade troligen inte slutat avla den linjen helt. Det är ju inte ett jättevanligt problem tycker jag.
MvH Tsunamis
Nä, inte det vanligaste problemet, men illa när det dyker upp.
Jag har råkat ut för det EN gång under mina 11 år. Det var 2008. Den drabbade honan hade vuxna döttrar och jag avlade vidare på dem. Finns kvar lååångt bak i stamtavlorna fortfarande. Men ingen avkomma har drabbats, så det borde ju gå att avla bort?
Jag har problem bland mina möss, men staffsår hör inte dit. Sedan kan ju kromosomfel vara förvärvade, och då inte vara ärftliga (inte i könscellerna). Är t.ex. orsak till vissa cancerformer.
#6 Ja, det vore jättetrist om jag var tvungen att avsluta linjen. Men jag kan ev försöka. Vi får se.
Har ännu inte sökt mer info. Har du någon bra länk?
#7 Jag har ju trott att det berott på utfodring, smittor och miljö samt en underliggande sjukdom/dåligt immunförsvar, men nu har jag då börjat fundera på att även en genetisk känslighet för just detta måste finnas.
Jag baserar den tanken på hur lätt det har varit att "mata bort" staff-sår på en del möss och på andra inte. Tänker också på den mushona (Mary) som KickiG hade som det gjordes tester på, sattes in korrekt behandling men ändå inte botade henne. Och en skrämmande sak är att hon också var Siamese LH…
Jo det finns flera möss jag minns, Lottiz t.ex. som försökte bota såna sår utan att lyckas. Egentligen borde Lottiz tillfrågas om det här för hon hade problem med bl a staffsår i början har jag för mig.
Och så har jag TVÅ som haft problem kom jag på. En hona som jag hade sålt som jag tog tillbaka för avlivning för nåt år sedan. Det var sorgligt. Men det är allt.
Jag har haft 1 hane med staffsår. Försökte med jordnötssmör och bättre mat enligt råd här inne men det slutade med att han blev aggressiv samtidigt, troligtvis pga smärtan så han fick avlivas. Från kunnig svensk uppfödare, så tror att hans släktingar gått i även.