Jag själv klickade i sista svarsalternativet, konstigt nog, så mycket svåra prövningar som jag fått ta genom åren. Jag borde ju lixom förstått för länge sedan att jag skulle pyssla med frimärken istället… 🤪

Fick ju svara näst sista eftersom jag är ny med möss, men kan tänka mig att ta en kull någon gång i framtiden men det kanske inte blir på mina nuvarande möss. Sen om det skulle leda till en mer seriös fortsatt uppfödning är svårt att säga nu men vem vet 🙂

Jäklar jag skulle försökt hitta flera anledningar. Kan tänka mig att flera inte vill svara på varför de inte orkade föda upp möss och jag är så nyfiken på vad som får folk att sluta om det inte är de 4 vanligaste orsakerna… vad kan det vara då?

#2 Det är många här som bara har möss som sällskap och många som inte har möss alls… haha

Hm…. Tid, pengar, inte tillräckligt stor yta för burar - både för att utöka för avel men också om man flyttar till mindre bostad. Det är spontant de alternativ jag tänker på som inte kom med. Sen kan man ju dela upp "svåra att sälja" i 'svårt att hitta köpare' och 'svårt att skilja mig från de nya mössen'. 

Tycker också det är intressant att veta, eller… typ allt om möss! 😃Mitt intresse för möss har växt förvånansvärt stort, speciellt efter att jag fick mina första möss. Och jag gillar möss mer än vad jag trodde att jag skulle göra, även fast allt inte var som jag hade förväntat mig, på både gott och ont men mest på ett bra sätt. Är dock fortfarande intresserad av att ev. skaffa råttor i framtiden vid passande tillfälle - vill inte ta tid ifrån mina nuvarande bebisar ❤️

#4 haha, ja, så logiska svar du kommer med… Pengar är givetvis det jag missat. Det är dyrt med mat och strö.

Undrar om mina ekonomiska problem skulle försvinna om jag slutade med möss… hm?😃

Jag har haft kullar, men dels på grund av att min syn försämras fruktansvärt mycket så ser jag intye längre att könsskilja bebisarna. Sista kullen trodde jag att jag hade sett rätt på alla bebisar, men sett fel och en hane hade hamnat med mamma och systrar och gjorde alla med barn, så systrar alldeles för tidigt plus då stark inavel. Det tog nästan knäcken på mig detta misstag och kände mig så värdelös.

Men idag har jag kommit över det, och skulle egentligen vilja föda upp igen, men dels som sagt min syn, sen då att jag för tillfället bor i en liten lägenhet hos mina föräldrar och min mamma vill inte att jag föder upp möss tyvärr.

Mina förhoppningar är att jag ska få operera min syn, och har vi hittat egen bostad igen så skulle jag vilja föda upp RY hereford satin.

Jag är helt ny på möss, jag är inte svartvit alls så jag svarade ja, annan anledning. Ja, eftersom jag inte vet idag om jag INTE kommer föda upp möss, den kullen vi haft hemma nu var något av det roligaste jag gjort i hela mitt vuxna liv. Roligare än de andra djuren jag fött upp i liten skala. Det jag saknar är tid, om det går några år så vet jag mer. Märker också av en känslighet mot burströ mm som jag aldrig hade när jag var yngre. Saknar också en bra plats att bo på med mina djur också, lägenhet är inte optimalt när vi redan har platsbrist att förvara EN kull. Om det blir något mer i framtiden så är jag inte främmande för det, men isåfall är jag mer påläst och vet vad jag vill med aveln, eller möjligen hjälper någon annan med avelsarbete. Det är spännande att vara människa, det finns så mycket möjligheter! :D

Jag tycker det är för jobbigt att föda upp för att man ska hela tiden vara hemma och så och ingen kan passa alla bura osv. Jag blir sjuk emellanåt och måste in på sjukhuset men med flera år emellanåt. och sitter och hoppas att jag inte får fler skov i sjukdommen jag har medans de djuren jag har nu lever ialla fall. jag Måste periodvis använda rullstol 😕och det blir så att jag inte kan ha för många möbler för måste kunna rulla runt här hemma liksom. Men jag hade gärna fött upp annars de är ju såååå underbara varelser så fina små vänner som jag bara helt enkelt var tvungen att skaffa igen. 😍jag har ju haft en uppfödning av djur tidigare. och jag har haft marsvin och hamstrar och möss och faktikst fiskar hade 12 akvarier och bodde i villa sen kom sjukdommen 😕

sen oxå verkar det vara svårare idag att bli av med djuren förr på 90 talet var det inga problem alls.

Jag föder fortfarande upp trots motgångar. Kommer nog aldrig sluta helt, men jag har minskat antal kullar per år och kommer nog minska ännu mer eftersom dom flesta mössen blir kvar här😛

Inte för att jag tycker att det är jättesvårt att sälja utan för att jag är för lat att lägga ut fin annons, ha kontakt med eventuella musuppfödare och skicka bilder m.m

#9 På 90-talet var det några faktorer som var annorlunda

• det fanns inte internet och folk gick faktiskt ut på event för att köpa djur osv
• det var mycket flera mässor och utställningar (flera per år där alla föreningar samverkade, i  a f i större städer)
• vi var yngre… (lol)

Nej, men jag fick avveckla mössen då min nyfödda son kopplades till en maskin som pressade ner syre i hans lungor då han hade svårt för att andas första levnadsdygnet. 6 dygn på sjukhuset där vi svävade i oro för hans hälsa gjorde att jag valde att avveckla alla möss rakt av. Hade några möss när han blev lite äldre men kände mig besviken och uppgiven över att eventuellt starta om med mössen så jag skaffade inga fler efter dom.

#12 Ja, tusan. Vad kallar man en sådan anledning för "livets kurs ändrades drastiskt"?

Jag får göra om frågeställningen. Till nästa gång.

❤️

Jag skulle kunna tänka mig i framtiden. Men först måste jag skaffa möss igen., som sällskap.

Jag är fortfarande sugen på att starta en seriös avel, men jag är nog för feg att komma till skott.  Så fruktansvärt rädd för misstag. Sen andra faktorer som spelar in är att jag vill i så fall bli en reggad uppfödare, och då  krävs att man aktivt ställer ut,  och visst är det kul att träffa musfolk, men mitt problem är att ta mig till utställningar på grund av min panikångest jag får på tåg och bussar.

Men min syn är i alla fall bättre, bra läkare och rätt glasögon fixar mycket. Sen nu bor vi i ett stort hus så finns gott  om plats om jag vill.

Men jag är så vansinnigt rädd för att göra fel igen,  plus att jag är rädd för att dra på  mig för många möss bara för att ingen kanske vill köpa. Och man vill ju gärna fortsätta på sin linje.

ja mycket tänkande, funderande  och ett pussel.

Jag är väldigt intresserad av avel och hade gärna fött upp möss men just nu funkar det inte. Till exempel så har jag ingenstans att ha dem, jag bor alldeles för litet.
Sen skulle jag förstås behöva läsa på och lära mig massor, även om jag har fött upp på jobbet - men det är ju inte riktigt samma sak i praktiken om än i teorin.

Möss känns ändå som ett nåbart mål, jag gillar dem och vill fördjupa mig i dem.
Jag hade otroligt gärna fött upp hundar men där handlar det om en helt annan ekonomi och, faktiskt, engagemang även om jag självklart hade varit engagerad och tagit ansvar som musuppfödare också.❤️

#17 + #16

Det är bra att ni funderar fram och tillbaka. För den här tråden skapades faktiskt av en anledning. Väldigt många startar musuppfödning, men slutar sedan inom något år. Och jag skulle gärna vilja försöka förhindra det.

Det är bra Grodan att du har skapat denna tråd och att man får tänka till  lite,  samtidigt som man bollar med er vana och duktiga uppfödare.

Jag vill/önskar att det ska  bli fler musuppfödare  som inte ger upp direkt.  Vad jag har märkt så är inte möss högt på  listan längre som husdjur som det var på 80-90-talet  och det är synd. Önskar så innerligt att fler kunde få upp ögonen för dessa underbara djur.

Jag önskar att jag hade en erfaren duktig uppfödare som mentor, som  peppade mig att komma igång, men som samtidigt också bollade med mig angående för  och nackdelar.  Jag undrar om fler skulle  våga sig på avel och hålla sig kvar i avel  om man hade en duktig och erfaren mentor bakom sig?

#19, Jo, om jag skulle börja med musavel så vill jag ju gå "all in" och göra det på ett vettigt och seriöst sätt, inte lite halvdant.
Jag vet hur mycket jag retar mig på hund- och kattägare som tar några kullar "bara för att det är kul" eller, ännu värre, "för att valpar/kattungar är sååå söööta" - aldrig i livet att jag skulle sälla mig till den skaran när det gäller möss!
Sen kan man såklart inte veta hur det utvecklas, men man får åtminstone ha höga målsättningar och inte bara avla på hipp som happ.

Den enda anledning till att jag kommer att sluta föda upp är att det är svårt att sälja dem. Jag har 19 underbara möss. När de väl har dött om nåt år eller så blir det inte fler möss. Jag bryr mig inte om att man inte tjänar pengar på djuravel. Jag vill/ville bara föda upp för jag älskar möss. Finaste djuren i hela världen 🌍.

Nej- jag har aldrig fött upp.

Men jag skulle vilja lite längre fram när jag kan mer och känner mig mogen. Läser allt jag kommer över här, både genetik, avel och burar, foder osv. Tycker det är grymt roligt och intressant. Jag håller även på att starta uppfödning med degus. Har tid, plats, viljan och endel kunskap, men vill ha mer kunskap när det kommer till möss. Varför jag vill föda upp?

Vi har dåligt med både degu och mus uppfödare här nere i Skåne i alla fall om man söker någon som är seriös. Men framför allt för att jag gillar dessa djur arter och vill vara med att förbättra, ta in något nytt. Håller med Elvy2015 #20 att metor skulle vara toppen, någon att ha som bollplank.

Om det hade funnits en aktiv musförening i Skåne med utställningar och så vidare hade jag troligtvis velat fortsätta föda upp. Stod i gårkväll med en liten 2 veckor gammal musunge i handen och började gråta 😢. De är sååå underbara. Jag vill inte sluta föda upp.