Det sägs att en mus inte ska ha mer än ca 5 gram mat per dag. (Upp till 10 gram beroende på storlek). Bilden visar 5 gram blandat torrfoder. Ges denna mängd till en mus, finns det inte utrymme för tillskottsfoder denna dag.
Möss kan vara så olika. Både till beteende, temperament, utseende och hull, inklusive matfriskhet och aptit.
Många av mina möss genom åren har blivit överviktiga. Det kan börja visa sig från 5 månaders ålder men börjar synas tydligare runt 7 - 8 månaders ålder. Dessa möss älskar mat! (och alldeles tydligt har de fått för mycket och troligtvis även fel mat). Att jag har stora burar med mycket rörelsemöjlighet, inklusive springhjul till vissa jag anser behöver det, har inte gjort någon skillnad.
Och så har jag de som håller vikten. Även upp i åldrarna utan att jag dagligen behöver dela ut maten i 5-grams-portioner. De äter med glädje när de är hungriga, och sen är det bra. Även om de äter av det mesta är de inte överdrivet matintresserade.
För mig har det sedan något år blivit ännu ett urvalskriterium när jag väljer ut avelsmöss: Att musen ska vara lagom intresserad av mat! För det här med att mata rätt och lagom är mycket svårt, och kan lätt bli ett problem.
Tjocka möss avlar jag givetvis inte på, men när jag har satt in mushonor i avel vid 4 månaders ålder har jag faktiskt inte haft någon koll på det. Inte heller vid 6 månaders ålder har jag riktig koll på deras benägenhet att lägga på hullet. Än mindre eftersom uppfödning av en kull ungar bidrar till att musmamman håller rätt hull ännu ett par månader.
Troligtvis är det normalt för en mushona att vara lättfödd. Det gynnar hennes förutsättningar att föda många kullar med många välfödda ungar.
Här blir det kanske en intressekonflikt? En uppfödare gynnas av att en ung mushona är matglad, lättfödd, snabbt växer till sig, lägger på sig reservnäring och inte faller ur vid tidig avel och många ungar. Medan en sällskapsmusägare inte tar några kullar och dessutom älskar att sticka åt sina älsklingar en extra godbit ibland.
Torrfoder ska möss alltid ha tillgång till, musen med sin snabba omsättning får inte vara utan mat, och tillskottsfoder är oftast ett måste för att komplettera näringsinnehållet. Men hur kan vi veta att de får just rätt näringsmängder och proportioner? Och varken får för lite eller för mycket? Det är inget som jag klarar i alla fall. Så jag försöker avla mer på ”lagom-möss” när det gäller både hull och matintresse.
Att behöva mäta och väga matportionerna för att en alltid hungrig mus, eller för att en mycket matglad mus inte ska bli alltför tjock, än väl ännu ett problem som emellanåt dyker upp i musvärlden?
Den här diskussionen gäller alltså de lite äldre mössen eftersom det är först då som problematiken syns.”De unga vackra” på ett halvår eller yngre är i stort sett alltid friska och vackra. Problem syns senare i livet.
Vad jag är ute efter med det här inlägget vet jag inte riktigt. Kanske mest att få ventilera tankar. Kanske att ”röra om i grytan” lite grann (obs: försök till humor).
