Nej!
Jag kan väl möjligtvis ta fast musen i svansen men ska den lyftas så är det ett grepp om kroppen som gäller. Samma sak om jag ska hantera den på något sätt (jag har dessvärre även jobbat med försöksdjur), då håller jag mjukt om kroppen även om jag har ett litet tag i svansen också, som extra säkerhet.
Det fanns de på jobbet som skulle vara snabba och lyfte mössen i svansarna när de tex skulle flytta över djuren till en ren bur men de fick bassning av chefen - djuren SKA lyftas i kroppen (eller, om de var skygga och svåra att få tag på, som nyanlända möss, stoppa ner en tom toarulle som musen söker skydd i -> flytta rullen och musen till nya buren).

#1 Tycker precis som du :) Stör mig väldigt mycket på att på min skola (går naturbruk) SKA man lyfta mössen i svansen, "för att de bits".. Jag har flyttart säkert hundra möss fram och tillbaka, genom att hålla runt dem, och har aldrig varit i närheten av att bli biten. De ända som bits är de som är tillräckligt små/smidiga för att bitas när man bär i svansen /:

Jag brukar också försöka locka in dom i en toarulle eller liknande. Lyfter i svansroten ibland, om jag måste - men aldrig mitt på! Får jag inte ett säkert grepp om svansroten direkt så släpper jag musen och gör ett nytt försök.

#3 Bra :) kan inte riktigt tänka mig att "seriöst mus-folk" lyfter i svansen ofta, speciellt inte mitt på.. Någon som vet om det kan skada dem och isåfall på vilket sätt? Menar om man inte räknar med att de kan få ont och så.

Lyfta i svansen är sista metoden jag tar till, och då försöker jag ta så nära svansroten som möjligt, och om inte så hålls de längre ut bara tills jag lyft dem till handen på direkten vilket är knappt något sekund. Kan ju vara bättre att få det "snabbt över" istället för at jaga och stressa upp musen länge.

Bära omkring i svansen låter väldigt otrevligt för musen. Och opersonligt. Och inget musen gillar. Jag är helt övertygad om att möss inte gillar att bli lyfta eller burna i svansen. 

Jag vill att mina möss ska gilla hantering. Som Novachan nämner så använder jag det också som sista utväg när en mus är omedgörlig. Oftast tar jag bara tag i svansen för att få stopp på den om den är springig, rädd eller svår att få upp. Men jag tar tag nära svansroten och jag ser till att lyft går snabbt upp i min hand. Sen pratar jag med musen lite och tröstar/lugnar den och ser till att den får en trevlig stund i min hand. Jag har precis utfört ett minusbeteende mot musen och behöver plussa på med plusbeteende för att det ska kännas rätt.

Svansen är vad jag förstått det en förlägning utav ryggraden och låter väldigt skadligt att ta tag i den och bäras i.

Det som framförallt kan hända om man lyfter en mus i hela sin kroppsvikt mitt på svansen, är dislokalisation av kotor (dvs motsatsen till diskbråck, där kotorna trycks ihop),  och då kan diskar och nerver mellan de isärdragna kotorna skadas.
Det är en typ av fraktur - svansbrott -  eftersom kotorna inte längre hålls samman, och en knix på svansen bildas. Naturligtvis är detta väldigt smärtsamt och även mycket handikappande för musen! Skelletal fraktur, dvs att själva kotan går av, är en mindre risk men kan i värsta fall också hända.

Om musens svans går av - oavsett vilken typ av fraktur - så måste man åka till veterinären, som med största sannolikhet kommer välja att amputera svansen vid brottstället.

Varför man vill lyfta i svansroten så nära kroppen som möjligt är av ett par orsaker: Dels är svanskotorna som allra störst och kraftigast där - de håller helt enkelt bättre än de mindre kotorna längre ut. Sedan har musen massor av kraftiga muskler precis vid svansroten - det är framförallt dessa den använder när den ska röra på svansen! Musklerna hjälper till att stabilisera och hålla ihop kropp och svans, varför det är säkrare och betydligt mindre risk för dislokalisation att greppa den där. Om man nu måste.

Vill tillägga till mitt tidigare svar, att precis som Grodan säger, så lyfter jag bara musen i svansroten ett mycket kort ögonblick och placerar den direkt i min andra hand precis intill! Jag lyfter dem ALDRIG högt upp i luften, eller längre bort än ca en decimeter. Det är mer fråga om en mycket kort förflyttning, snarare än att bära musen.

#7  Precis. 

#8 Jättebra skrivet. ❤️

Det var ju banne mig nästan en artikel.

Håller med! Källor vore bra dock

#9 tack! 🌺

#10 Hm, källor kan bli svårt då inget jag skrivit är taget från någon faktabok eller wikipedia eller liknande, det är helt och hållet mina egna kunskaper om grundläggande anatomi som jag bl.a tillskansat mig genom min utbildning till undersköterska, och mitt stora djurintresse. 
När det gäller just ryggraden och då även dess fortsättning - svansen - så är det i princip ingen skillnad alls i utseende och typer av möjliga skador mellan olika däggdjur, förutom storleken då. Så det jag lärt mig i mina studier om människokroppen går även att applicera på så små djur som möss 🙂

Sedan så ska vi komma ihåg att många medicinska tester och forskning ju görs på möss för att sedan överföras till människor. Bland annat har man forskat på möss kring lindring av ryggsmärtor, och försök att återfå funktioner efter förlamning.

Visste är vi lika med däggdjur, men samtidigt har ju inte vi människor någon svans, och vårt skelett är ju uppbyggt på ett annat sätt så… jag vet inte helt vad jag försöker förmedla… vi är lika men anta inte att vi är alltför lika? Jag saknar kunskapen så jag kan ju inte säga så mycket om saken. Som jag vet inte om man brukar/hur ofta amputera svansen på däggdjur som lyckas bryta sin svans - för humant syfte såklart. - Menar du bara i fall där svansen är helt av, två "separata lösa delar" liksom (mus med del av svans som en del och resterande svans som annan del, "kan ha en del i varje hand", morbid… eller mer som om man hade brutit ett ben i armen (en och samma muskropp men något är trasigt i kroppen)? Och det är väl skillnad på ett brått och diskar eller kotor som "bara" flyttat på sig(?)

Min mustjej som dog nyligen hade som sagt brytit sin svans tidigare i livet (mitten av svansen) men hade läkt när jag köpte henne så det bara såg fult ut, svansen var inte rak… alternativ om kotorna hade flyttat sig rejält, var som ett hörn där "brottet" var. Hon kunde använda svansen och hade inte problem med balansen, hon hade heller inte ont om man tog/klappa på svansen. Jag tog aldrig upp henne i svansen förstås för säkerhets skull.

#10 tycker inte källor behövs. Men man kan låta någon veterinär eller biolog eller annat ballt faktagranska artikeln, om man känner att det behövs.

#12 Människor och möss är ruskigt lika varandra!

Jag är väldigt källkritisk som person och gillar inte när folk talar om saker som är eller låter som fakta men inte kan styrka det. Är ju så myter lätt skapas och så har man ett nytt problem. Jag tror att det du säger Stinastygg är sant men samtidigt är det saker du inte kan referera till helt och du är inte utbildad djurvårdare eller veterinär - om jag fattat rätt(?)

Återigen: Jättebra skrivet!!!

#8 Mycket bra skrivet! Jag tycker att det märks att det är hennes egna ord och erfarenheter hon skriver efter. Då behövs ingen källa.

#12: Nej, vi människor har inte någon svans, men vi har en svanskota, och en mus har bara fler sådana. Svansen är som sagt en förlängning av ryggraden, och är därmed uppbyggd på samma sätt som en sådan, med kotor sammanhållna av diskar för att kunna vara ledad och rörlig. 

Fraktur betyder inte alltid att det är skelett som gått av på mitten. Som exempel så kan en man få penisfraktur, men det finns ju inget ben i snoppen - det kallas fraktur ändå, när svällkroppen går av.  Dislokalisation av svanskotor är som sagt en form av fraktur för musen, eftersom det som håller samman kotorna går sönder, och inte längre kan hålla ihop kroppsdelen (svansen) rakt, som den ska vara, och den mister funktionen i svansen, tillfälligt eller permanent. Förmodligen just detta som hänt din mus som du berättar om, men den hade tur och återfick funktion när svansen läkte.

Det låter kanske inte så farligt att kotorna glidit isär. Men vissa djur får även avlivas genom halsdislokalisation, det innebär alltså att man bryter nacken på djuret genom att dra isär halskotorna i ryggraden så att nerverna mellan hjärnan och kroppen inuti slits av. Vad det säger oss är ju att dislokalisation kan vara en väldigt allvarlig skada…

Angående  när svansen är helt av som du pratar om, dvs även huden, och i två separata delar, så kallas det inte för fraktur utan amputation. Ordet betyder ungefär "avlägsnad kroppsdel" dvs det måste inte utföras av veterinär eller läkare för att vara en amputation, det kallas för "traumatisk amputation" när kapningen av kroppsdelen skett genom en olycka.

Har som sagt tyvärr inga källor rakt av, det är kunskaper taget ur minnet som jag fått om både djur och människor från många olika källor under många års tid. Vill du kolla upp om det stämmer måste du tyvärr söka reda på och bekräfta faktan själv.

Jag gillar att lära mig nya saker, både om möss och annat. 🙂Älskar detta forum! ❤️

Tack så mycket för jättebra svar! Säger som #17, älskar detta forum😊

Stinastygg, tack för att du förklarar det så bra, väldigt intressant och bra att veta. Tycker inte heller det behövs några källor på det :)

En till fråga.. Märker man tydligt om det blir en fraktur, precis när det händer? Vet någon om det låter när det händer? Tänker på att det låter en del vid halsdislokation, även om det kanske är värre/större kotor eller något än i svansen (tanken pga halsdislokation nämndes). Eller märker man det mest efteråt av att musen har ont/svansen är konstig etc..? Nu kanske det inte är någon här som har varit med om det men uppskattar tankar och 'logiska svar' också! 🙂

Jag har tack och lov aldrig varit med om det, så jag vet inte hur/om det låter något i kotorna vid dislokalisation. Men musen lär ju låta om inte annat, för att det gör jätteont! 😕
Sen tror jag nog att man känner ganska snabbt me fingrarna att det är nåt på tok med svansen? Att nåt hände i den och är fel liksom. Sen syns det ju tydligt direkt när man sätter ner musen… Både på svansen och hur musen beter sej. Den kan nog till o me få svårt att gå, eftersom den använder svansen så pass mycket i alla sina rörelser…

Usch, blir lite illa till mods av att tänka på det här 😢

#19 Det har du nog rätt om, man märker det säkert på något sätt när det händer.. Och speciellt efteråt på något sätt.

Tänker på såna här saker ibland (oftast efter något händer) och vill gärna veta hur det är, men ang detta känns det ändå bäst att inte få något säkert svar om det tex låter, det skulle nog vara pga erfarenhet isåfall :(

Ibland tänker jag på saker så mycket att jag inte riktigt tänker på det som att det skulle kunna hända, så ber om ursäkt om det blir för mycket. Väldigt obehagligt att tänka på att det faktiskt kan hända.. :(

Jag bär definitivt INTE en mus i svansen, som så många andra också säger. Många bra skrivna ord i den här tråden!

Vill bara tillägga att möss med "brutna svansar" oftast har svansknyck, vilket är en medfödd genetisk missbildning av skelettet.

Jag tror inte att det låter. Har upplevt frakturbildning på några smådjur och inget som lät, så att vi kan höra.

Ok, obehaglig fakta; nej, det låter inte ens vid grav halsdislokation. Vad gäller svansfrakturer och amputationer av svans så ör det givetvis inte riktigt samma sak men vår ena labbe bröt svansen - en rejäl fraktur på en kota samt småskador på kotorna omkring - nyligen. Han fick en rejäl knöl på svansen och den var inte helt rak längre. Veterinärbesök givetvis, han fick smärtstillande och blev ordinerad vila. Svansar är i princip hopplösa att spjäla eller ens sätta förband på så den fick vara som den var. Vid åb så hade kotan börjat växa ihop, visserligen snett men så att han inte har ont. Att svansen är sned gör ju inget i sig :-) . Hade den inte läkt alls, att bitarna legat och skavt på varandra, så hade det blivit amputation. En hund har väl ofta fler behandlingsalternativ än en mus men jag antar att förfarandet hade varit i princip detsamma på en mus med svansfraktur.

#23 Jag har varit med vid halsdislokation många gånger, det låter alltid.. Skönt att det gick bra för din hund :)

#24, Jag med, det har inte låtit - kanske beror på hur man gör? Behöver ju inte diskutera det ingående då det är rätt makabert men det finns ju lite olika tekniker.

#24 ja det låter ju oftast.

#25 #26 Ja, det beror nog på hur man gör då..