Jag satt nyss utomhus hos min granne och småpratade, en golden retriever var med också. Då ser jag att en liten skogsmus kommer glatt skuttandes över gräsmattan, stannar och verkar tugga och fiffla, och hoppa vidare. Jag tog direkt tag i hundens halsband ifall han skulle reagera. Men icke. Musen helt oberörd ändrar riktning och söker sig fram till där jag sitter helt fascinerad över att den faktiskt kommer fram och inte är rädd! Jag och grannen pratade hela tiden, jag rörde på mig, men musen reagerade inte på varken ljuden eller rörelserna och satte sig och tvättade sig en halvmeter från mina fötter (och hunden!!). Rent spontant sa jag att det måste vara en ung vuxen då den är så orädd och kanske inte lärt sig att vara rädd, fåglar och andra djur kan ju bete sig så. Men sen kom jag på, unga vuxna möss brukar väl inte vara ovanligt orädda av den anledningen? Vad tror ni att det här lilla pyret tänkte? :D Jag hade nästan kunnat sätta ner handen och ta upp den. Mitt mushjärta värker lite av påminnelsen om hur fina möss är, och frånvaron av de i mitt liv just nu. (Bilden blev inte direkt så lyckad, jag upplevde situationen mer - till skillnad från att dokumentera det 😂 Det blev en rumpbild!) Ville nog mest bara dela med mig av denna vackra händelse. Jag tycker att man blir lite varm i hjärtat av att få bevittna dessa fantastiska djur i naturen.