Hurra! Håller fullständigt med.

Rang finns bara hos oss människor egentligen. Och främst inom militären eller på jobbet. 

Mabn tjatas sönder om rang när man är hundägare, och jag brukar tjata på mina kurser att rang är väldigt ovanloigt. Det finns inte i det vilda. När det finns, är det alltid artbundet, könsbundet och beror på brist på resurser.

Slänger vi in tex ett gäng mushonor eller varghanar i en bur eller för litet hägn, så kan en rangordning uppstå. Detta om det blir ett onaturligt förhållande med för liten yta, för dåligt med mat, för få sexualparters ed.
De fixar då en rangordning för att inte behöva bråka.

Om man slänger in ett gäng mushanar i en flock och de inte trivs så är det alltså inte helt fel av mig att prata om dominans och överdominans osv… Jag berättar ju bara vad jag ser, jag hittar inte på saker… 😛

Och det var ju i samband med en ej fungerande hanflock (pga stress och flytt) som jag pratade om dominans och blev ordmärkt.

Struntprat. Vad är det om inte dominans, som gör att gerbiler i naturen lever i familjekoloni där bara ledande hanen får para ledande honan? Honan som dessutom förhindrar brunst hos döttrar och andra honor i kolonin. Hur bestämmer djuren det här om inte genom dominans i form av beteende och hormoner till följd? Andra djur kan försöka ta över ledande rollen som direkt följd av resursbrist (brist på partner) men det förklarar fortfarande inte hur ledande paret fortsätter att ha kvar sin roll. Vad är det som gör att en hona väljer just den hanen från början, och inte någon annan? Den hanen har uppvisat något som de andra inte hade. Utan att nämna ingående detaljer så var det helt enkelt en dominant hane hon hittade. Bara för orden dominant och dominans är en förenkling av många långa förklaringar behöver det väl inte betyda att ingenting sånt existerar? Sen att vi stoppar djur i fångenskap i onaturliga miljöer och situationer är en annan sak. Behöver däremot inte betyda att beteendet de uppvisar är önskvärt och har man lite vett i skallen så vet man också varför de blev osams.

#3 Håller helt med dig! Bra skrivet! Klart dominans finns bland djuren!!

#3. "Bara för orden dominant och dominans är en förenkling av många långa förklaringar behöver det väl inte betyda att ingenting sånt existerar?"

Instämmer. Släng inte ut barnet med badvattnet, säger jag.

"… så vet man också varför de blev osams och kan förklara det enkelt med att en av dem var dominant."

Hade glömt förklara klart i mitt inlägg men ja ni verkar ha hängt med ändå.

Självklart finns dominans! Forskarna är också över ens om detta och folk missförstår vad forskarna säger. Dominans och rangordning kan sällan ses i vilda grupper där det är gott om resurser. Detta förbryllade forskare som sökte i det vilda efter tecken på rang… rang som de såg så tydligt hos djur i fångenskap. Det man upptäckte var att rangordningar blev tydligare i situationer där resurserna är begränsade. I fångenskap ÄR resurserna begränsade. Det handlar inte enbart om vanvårdsfall. Jämför att ha en bur på 0,5 kvadratmeter med att ha ett revir på en kvadratkilometer eller mer. Detta är orsaken till att dominans och rang kan bli tydligt hos sällskapsdjur.

Ett fint exempel på detta är faktiskt möss ☺ I stadsmiljöer där de lever riktigt trångt har dominansen en livsviktig roll. Det är viktigt eftersom det skulle bli förödande att behöva slåss om resurser som mat vid varje möte. Instinktivt vet mössen vem som har företräde och slagsmål undviks. Medans möss som lever mer utspritt, i naturlig miljö med mer yta mellan flockarna, har helt andra förhållningsregler och agerar mer territoriellt mot främlingar.

#3 #7 #8 ❤️

I mina ögon är det självklart att dominans finns.  Även hos oss människor, vilket jag själv tycker är lättast att relatera till.
Det har ingenting att göra med snäll eller elak, bestämmande eller inte, bråkig eller inte. Det är bara det där när man automatiskt inte börjar bråka med någon, man hävdar kanske inte ens sin åsikt ("jag har RÄTT, ge dig!"), man låter definitivt inte sitt dåliga humör gå ut över dem. Själv kan jag bli både ängel och ögontjänare.
En del kan jag tycka om och respektera, men jag kan även tycka illa om dem. Det spelar ingen roll, jag "bråkar" inte med dem.

Sen finns det de jag kan (betyder inte att jag GÖR! jag vill vara en sjyste människa) köra över fullständigt. De kan gapa och skrika om de vill, men det "är ju bara luft".

Och så finns det en hel drös människor (majoriteten) som är ungefär "jämstarka". En del av dem är "sociala sammanhållare" som snarare håller ihop flocken än är med och splittrar den i konflikter.

I mina ögon är dominans en egenskap mer än ett beteende, det är en känsla av självvärde som även andra känner av, och rangordning är en känsla av att veta var man står i förhållande till "de andra".

Det finns i människovärlden och det finns i djurvärlden. 

HUR det sen används och uttrycks har med tusen andra saker att göra.

Det här är det svåra när man talar om dominans. Att tydlig definition fattas. Forskarna nu menar iaf att dominans betyder företräde. Det är alltså situationsbundet. Men i en grupp med hård rang blir det en hackordning där den högsta har mest dominans, får företräde till alla resurser. Kan hända att den ledaren ofta har egenskaper som vi människor kopplar samman med det många kallar dominans. Men det är nog mycket som spelar in.