Först ut är skåningen Bente. Han är en mycket trevlig grabb men han ser verkligen ut att vara stenåldersgammal trots att han bara är född 12/1-18. När han flyttade hit för en månad sedan så såg jag direkt att något var fel.. han var morrhårstuggad, barberad, hade tuggade öron, var grumlig på ena ögat och hade någon form av ohyra. Dagen efter upptäckte jag även två vårtor på pungen som jag starkt misstänker är natalernas virus MnPV (mastomys natalensis papilloma virus). Mycket sorgligt och jag kände mig väldigt besviken eftersom jag blev lovad friska, hälsosamma och trevliga djur som skulle passa i avel.

Nu, en månad senare, har morrhåren vuxit ut och pälsen kring ögonen likaså. Runt ögonen är det fortfarande lite fattigt med päls men det oroar mig inte så fruktansvärt. Grumligheten i ögat försvann också efter en tid. Jag behandlade alla mina smådjur (utom pygméerna) med stronghold två gånger, så ohyran är borta. Vårtorna har inte spridit sig men är det papilloma så är det bara en tidsfråga. Bente är även trebent efter en olycka som ung hos uppfödaren. Det gör att han har lite svårare för att ta sig runt och han klättrar helst inte, men han lider inte av det som jag tolkar honom.

I hans papper står det att han är amber, men jag kallar det argente efter mössens argente.

Bente.

Bente igen.

Bentes pung. Vårtorna är små och syns nästan inte om en inte kollar riktigt ordentligt irl.

Näst ut är Bentes kompanjon Piff. Han är född 30/5-18 och är kullbror med Puff. Piff och Puff fick jag "på köpet" och jag visste inte att de var endast tre veckor gamla när de flyttade, det fick jag reda på först efteråt. Också en sak som gjorde mig besviken och ledsen. Jag hade aldrig tagit emot dem om jag visste att de var så unga. Natalungar särar jag inte från sin mamma förens de är 5-6v gamla.

Piff är en väldigt väldigt söt liten grabb. Han såldes som "blue" men nää, han är agouti. En ganska mörk agouti nu när han är liten. Han är lite mesig fortfarande och det är alltid en risk att han hoppar iväg av rädsla, så jag håller honom alltid nära buren. Lyckligtvis bits han inte, det är jag glad för. Han är väldigt nyfiken och sitter alltid tillsammans med Bente varje kväll och tittar ut från buren. För en vecka sedan började han helt själv att klättra längst upp på burgallret för att sedan sätta sig i min hand!

De nya natalerna grejar jag med minst en gång varje dag och de får åtminstone en kvart var uppe i min famn. Det är ganska mycket jobb med att tämja nataler, men jag gillar nataler väldigt mycket så mig gör det ingenting.

Piff ❤️

Piff igen ❤️

Visst är han helt galet söt?! Här är han påväg uppför burgallret för att sätta sig i min hand.

❤️❤️❤️

Piffs mage påminner mig lite om en chinchilla eller kaninrasen stora silver.

Men liten Bente då. Vilket ben fattas honom?

Piffs päls.

#11 Det är höger bak som fattas. Han har kvar en liten stubb som ger honom stöd åtminstone.

Här kommer Puff. Han är lite mer skraj än Piff och hoppar snabbt iväg om något skrämmer honom, men han bits åtminstone inte. Puff såldes som "white pied" men.. han är cinnamon (ögon svarta) och teckningen bör vara antingen pied eller variegated.

Puffs päls.

Puffs kompanjon Sockervadd. Han är född 13/12-17 och är av varianten high white. Sockervadd har det väldigt jobbigt just nu, eller, förhoppningsvis inte lika jobbigt som innan. Dagen efter han flyttade hit med de andra skåningarna så märkte jag att taket på deras kartonghus var täckt av blodfläckar. Uppfödaren hade inte märkt någonting men det är ganska otänkbart att Sockervadd börjat kissa blod som bara den direkt när han flyttat hit. Jag ville inte ta bort Sockervadd så han fick två veckor på sig att sluta kissa blod. Han slutade nästan men jag kunde ändå se lite småfläckar här och var. Tyvärr hade jag verkligen noll pengar för att ta honom till veterinären (allt hade gått till resan för att hämta grabbarna) så han fick vänta ytterligare två veckor. 

När vi tillslut hamnade hos veterinären så åkte vi först in akut. Väl på akuten på blå stjärnan så tog det säkert tio minuter att förklara vad han var för slags djur, receptionisten hade aldrig hört talas om nataler innan. När vi äntligen fick prata med en sköterska så klämde och kände hon igenom hela honom och han var verkligen en stjärna i allt. Han var nyfiken, inte alls rädd och var inte nervös över den nya människan. Allt såg normalt ut och jag hade ju haft noggrann koll på honom hela tiden sedan han flyttade hit. Åt och drack normalt, kisade inte med ögonen när han kissade eller nånting. Vi fick komma in dagen efter på exotiska avdelningen på Blå Stjärnan för att träffa veterinär Isabelle Scharin. De hade aldrig sett en natal på Blå Stjärnan innan, så veterinären hade gjort hemläxa kvällen innan på internet och läst på om arten. Hon hittade inte heller något konstigt med Sockervadd förutom blodkisseriet, så nu går han på en veckas kur med bactrim och metacam. Blir han inte bättre så kommer jag ta bort honom, hans ska inte behöva lida för mitt ego.

Anledningen till att jag verkligen vill få honom frisk är hans temperament. Han är helt underbar. Bits inte, är lugn och sansad plus att han har dendär blicken.. dendär blicken som en bara vill spara förevigt och bli kär i om och om igen.

Åh, hoppas Sockervadd blir frisk! Förstår vad du menar med blicken! Jättefina nataler du har! 💜💚

Min absolut trevligaste, bästaste natalhane, Traktor! Han är helt perfekt for real. Kommer självmant upp i handen, är nyfikenheten själv, kommunikativ och lyssnar när jag pratar med honom, har aldrig försökt bita, är en riktig ängel mot sina tjejer och stelnar aldrig till. Han vet vad han vill! Är jag alldeles för jobbig med pussar och gos så visar tydligt att "näru, nu har jag fått nog" och så kan han greppa ett finger med sin mun, men bara så han liksom håller i mig. Jag är helförälskad i Traktor och alla i min närhet vet om det 😃

Traktor har en alldeles egen sovstil. Han sover allra helst i en skål, men om det är för varmt eller om det ligger färskfoderklägg i skålen så ligger han helt utsträckt på en öppen yta och han springer inte iväg om jag öppnar terrariet. Då vaknar han till och bara tittar litegrann innan han antingen somnar om eller kommer fram. 

Han är född hos mig 7/12-17 och är en agouti variegated. Mamma (DK) Violas Tilly och 6 av 8 syskon bor också här. Pappa DBOYpSA DCHp SE-Golden's Svart bodde också här ett tag, men han gick tyvärr bort i papilloma vid den låga åldern 1å4m23d. Svart var också helt perfekt. Mjuk, vänlig, nyfiken och kommunikativ. Jag hoppas kunna använda Traktor i avel och jag hoppas verkligen att han inte blir sjuk i papilloma som sin far.

DCHp SE-Golden's Jane bor ihop med Traktor och tre mustjejer. Jane är en väldigt snäll och mysig tjej. Väldigt lugn och sansad! Hon är tyvärr steril, så hon har aldrig fått ungar trots försök både hos mig och Birgitta. Väldigt tråkigt för hon är verkligen lugnet själv och mjukare än den mjukaste kaninen.

Jane är av varianten platinum och är född 21/12-16.

Näst upp, t-kullens Trikå! Han är väldigt snäll och rar, aldrig bitits, men han tycker inte det är jättekul med människor. Han är något nervös av sig och just pga det kommer han inte gå i avel hos mig.  Han hoppar inte iväg och stelnar inte till särskilt ofta, men temperamentet är inte bäst nog helt enkelt. Men jag tycker om honom ändå ❤️ Han bor ihop med ena brodern, Textil. 

Trikå är av varianten agouti spotted, men en del vill kalla honom platinum trots fläckarna i nacken. Han och Textil är även tyngst hittills av sina syskon med sina 110g.

Trikås päls.

Trikå med brodern Textil.

T-kullens Textil! Han är en rar, men försiktig och nervös grabb. Aldrig bitit, men han försöker flyga iväg om han blir rädd. Därför låter jag honom vara för det mesta och det trivs han med. Han kommer givetvis inte gå i avel.

Textil är av varianten agouti variegated.

Textils päls

Nordanälvens Trasa ur t-kullen ❤️ Ännu en snäll och rar grabb. Han ligger ofta och sover i en skål, det är ganska standard hos oss att natalerna gör. Trasa är supernyfiken och går gärna på upptäcktsfärd, men han har sällan bråttom. Det går lika bra att bara sitta i knät och titta runt eller lyssna på mig och mitt oändliga tjöt om hur snäll och söt han är.

Trasa är av varianten agouti spotted. Han bor ihop med brodern Tratt.

Trasa ❤️

Tratt ur t-kullen! Här är en halvt om halvt nervös grabb. Han är inte nervös när jag grejar och håller på i buren men tycker det är lite läskigt att vara utanför den. Han bits inte och har aldrig ens försökt greppa. Han är bara rar ❤️

Tratt är av varianten agouti variegated.

Tratt och Trasa ihop

Här kommer skitsöta Tekaka. Hon är väldigt snäll och nyfiken, men jag känner inget direkt "wow" över henne. Hon är bara helt okej liksom. Inte rädd, nervös, bitig eller flyktig men hon söker inte sig till mig och har inget intresse av mig alls. Jag är mest ivägen hälsar hon :p Jag tror hon kan vara användbar i aveln ändå eftersom hon är så pass orädd och ostressad, men isåfall kommer jag använda en hane som är helt perfekt (och som helst inte är hennes bror, sårri Traktor).

Tekaka är av varianten ruby eyed cinnamon variegated. Hon bor ihop med mamma Tilly, syrran Tesked och mushanen (DK) Violas Tsunami.

Tekakas päls

#13 Ok. Tur det inte var en framtass…

Fina presentationer av dina nataler. Har du bara en hona?

Sist men inte minst av alla i t-kullen som bor/finns kvar är Tesked! Hon är lik sina syskon i temperamentet när det gäller mjukhet och rarhet men hon håller sig helst hemma i terrariet. Utanför är det lite läskigt även om hon inte flyger iväg eller fryser till helt och hållet. Det märks att hon tycker om sitt hem för hon flyger nästan in när jag bär henne mot det. Tesked är lite för mesig för min smak, så hon kommer inte gå i avel utan kommer istället få vara barnvakt åt syskonbarn och halvsyskon.

Tesked är av samma variant som Tekaka, ruby eyed cinnamon variegated.

Bästa bilden som visar hur Tesked och systern Tekakas pälsfärg egentligen ser ut.

Aw, tesked <3

Rubinögd Cinnamon verkar vara min favoritvariant hittills.

Åååå så den sista av alla, min underbara (DK) Violas Tilly ❤️ Henne är det krut i! Hon var fruktansvärt flyktig när hon kom hit (och då var hon även dräktig) men jag lyckades tack och lov få henne tam genom hårt slit med pumpafrön och mjölmaskar ur handen varenda dag. Hon var otroligt vaktande med sina små! Jag fick lura in henne i ett hörne av buren så jag kunde sno åt mig ungarna för socialisering när de var små. Idag är hon fortfarande något vaktande, eller ptja, hon vill nog inte ha mig där i sitt terrarium jämt och ständigt. Hon kan bitas om en sticker fram ett finger men handryggen går bra. Hon går absolut inte med på att bli lyft ur bon, då får en räkna med bett, så jag respekterar såklart henne och tar bara upp henne om hon själv går upp i min hand. Tilly har jag svurit över en hel del, men hon är så himla charmig och kul så jag kan aldrig vara bitter särskilt länge. Hon är min krutkärring, få fattar (förutom smådjursentusiaster) hur mycket personlighet som får plats i en sån liten skit.

Tilly är född 24/9-17 och är av varianten argente headspot. Snart ska hon få dejta hane igen innan hon blir för gammal, men jag har sådan beslutsångest för vem.. Traktor hade varit helt perfekt, men jag vill helst inte använda honom till sin mor.

En jätteskitig, jätteuttråkad Tilly. De hade haft grävlåda med jord i terrariet och alla skulle prompt vara täckta i jord.

Tillys päls

Så, där kom honorna!

Massa sötnosar har du! ❤️

Du ska ha en stor eloge för att du inte bara fotograferat utan även lagt massa tid och energi på att lägga upp bilderna här och presentera mössen. Jättekul att se och läsa om dina möss.

#17 Tack! ❤️ #31, 34 & 38 Tog lite tid att lägga upp allt samtidigt som jag grejade hemma och medicinerade/myste med Sockervadd. Jag tycker det är viktigt i all djuruppfödning att vara ärlig och visa att alla djur i ens besättning inte är helt perfekta, det kan vara så lätt att bli hemmablind och tycka alla är bäst. Jag har haft nataler som varit helt omöjliga också som bitit hårt, piskat svans och flugit som pingpongbollar i buren. De var inte kvar länge kan jag meddela :p Jag har ingen definitiv favorit än, men pannfläckat och argente ligger nära hjärtat. Det enda jag inte riktigt gillar med argente är att de ofta har ljusa röda ögon. Jag gillar mörka ögon med djup ❤️

Kul med presentation av alla. Hur kommer det sig att du vill ta en kull till på just Tilly när hon va så svårtämjd och fortfarande bits? Har hon något som döttrarna saknar?

#41 Hon har viljan att vara med mig, kommer upp självmant (på inkallning kvällstid t.o.m) och är intresserad av vad jag sysslar med. Döttrarna är inte riktigt lika intresserade av människokontakt och kommer inte fram lika ofta. Jag vet inte varför hon var så svårtämjd, jag vet inte om Birgitta pysslade med henne något alls när hon bodde där. Hon bodde med ganska många systrar och Svart i en labbur så uppväxten var kanske inte helt bäst. Hur hon var hos Viola vet jag inte heller.

Okej, ja det är ju bra egenskaper. Här är det så ovanligt med bett nu för tiden, det va därför jag undrade. Ingen av mina bits, varken vuxna eller ungar. Det känns så himla skönt! Känns viktigt, men att hon ger bitfria ungar är ju det viktiga :)

Ja precis, jag får kompromissa lite när det gäller just henne. Så en riktigt bra hane är viktigt! Av de du sett i min tråd, vem hade du parat henne med? Traktor är den enda som är helt perfekt ärligt talat, men det blir en del inre konflikter hos mig eftersom de är så himla nära besläktade. Ena dottern är det också dags för snart, men henne kan jag vänta med lite längre eftersom hon inte är fasligt nära året.

Eftersom Tilly har redan haft en kull och inte ens är ett år gammal skulle jag vänta lite för att utvärdera alla hanarna. Det är enligt mig ingen brådska. Nataler tar så mycket längre tid att utvecklas och mogna än vad möss gör! Det jag skulle avvakta för att se, är om vårtorna på pungen sprids eller ej. Gör de inte det inom 3 månader är det nog inte papilloma tänker jag och då kan han användas i avel :) Om tre månader har du även hunnit utvärdera ynglingarna ordentligt och de är gamla nog att använda ifall ingen av de äldre passar. Du vet då också om han som kissar blod blivit bra. Att första kullen tas inom första levnadsåret känns viktigt för mig men kull två kan vänta. Så länge de inte blir över 1,5 år för då ökar ju risken för klimakteriet eller svårigheter om jag förstått rätt. Dottern skulle jag fundera lite till om, just för att du inte ska hamna i sitsen med för många nataler. Para bara dina bästa! Favoriterna! Kanske du får ännu bättre döttrar i Tillys nästa kull och vill satsa på kull där istället? Det vet du inte än på ett tag.

Tack för input! ❤️ Jag hade ingen aning om att kull två kunde vänta såpass länge, jag trodde att det var samma som för andra smågnagare. Då känner jag mig mycket tryggare i att inte stressa fram hennes kull och väntar i tre månader till. Nu är det ändå för varmt tycker jag. Har ju några hanar som jag vet att jag inte kommer vilja använda i aveln och vill inte sälja heller eftersom de inte är varken bra avelsmaterial eller passar i sällskapshem. De tar bara plats (hemskt ordval), men jag har kvar dem för att försöka ha bättre koll på hälsan tills jag verkligen behöver burarna.

Tack Nordanälvens för din fina tråd! Jättehärligt att sitta med frukostkaffet och läsa om dina Nataler 😍 bättre än vilken tidning som helst!

Hihi tack! ❤️

Tyvärr började Sockervadd kissa blod igen tre dagar efter antibiotikakuren, så jag tog bort honom. Är så fruktansvärt ledsen. Han var så himla snäll.

Så tråkigt. Beklagar sorgen 💙💙

#49 Vad tråkigt. Beklagar sorgen 🌺

Tack ❤️

#49 Naw. Kram ❤️

❤️❤️

Ja då, vad tråkigt!

Hihi, en viss herre har ett väldigt fånigt utseende för tillfället. Pälsbyte är kul, nu börjar pälsen mogna och som Alwyn förutspådde kommer han mycket riktigt få en mer klassisk agouti-nyans.

Måste erkänna att jag inte hållt på så jättemycket med Piff och Puff. Har mest erbjudit gotta i buren, klappat och tagit upp Piff då och då. Piff är ganska cool ändå, han tycker katterna och hunden är JÄTTEläskiga och höga plötsliga ljud gör honom väldigt nervös. Så jag planerar in i minsta detalj när jag ska hantera honom utanför buren. Sålänge allt är lugnt är han cool. Puff däremot tycker allt utanför buren är läskig och jag tvingar inte mig på honom, är glad att han börjar öppna upp sig och är framme när jag grejar och stökar i rummet. Här är en selfie med Piff <3

Haha vilken lustig päls, snutten då. Jag har inte sett något tydligt pälsbyte på mina, bara gradvisa nyansändringar. Om man orkar ta ut dem regelbundet vänjer de sig av med en stor del av rädslan. Om man har ett syfte med det alltså, annars låter jag bara de otrygga vara i sin bur. Pillar med de som vill hehe. Obs det skulle stå Aj då i #55… inte Ja då. Usch vad nonchalant det ser ut när det blev fel. Sorry <3

Han ser lite freaky ut 😁 Jo jag känner också lite så att jag vill pilla med de som vill. Visst hade jag kunnat lagt tid på att fixa till det hos honom men sålänge han inte är som en pingisboll i buren är jag nöjd 😆