Annons:
Etikettfikarummet-otypiskt
Läst 1105 ggr
Novachan
2018-08-12 00:04

Inte bara möss och ångesthantering?

När jag jag har fått förklarat för mig angående ångest har man beskrivit kurvor och hur man kan försöka påverka den/dem - sänka toppen/topparna, distrahera och/eller hantera för att stå ut eller sänka den tillfälligt m.m. Men om jag minns rätt så har jag fått för mig att det ska vara bättre att låta attacken "ha sin gång" för att om man distraherar/försöker avbryta den så kan det bygga upp ångestnivån/toppen till kommande attacker. Jag vet inte om detta stämmer eller minns fel men iaf.

Häromdagen var jag på besök hos en person som hade katter i hemmet. I början av besöket fick jag en ångestattack p.g.a. att jag antagligen behöver en dosjustering eller annan medicin - håller på att undersökas, så egentligen inget som triggade ångesten. Under attacken klappade jag på katterna, speciellt en katt, och jag tror att jag lyckades låta attacken "ha sin gång" ungefär och jag upplevde attacken som kortare än vad de i normala fall brukar kunna vara, speciellt med den intensiteten som det var på den attacken. Det är svårt att beskriva detta men jag upplevde denna händelse som annorlunda jämfört med andra attacker. Kanske katterna hjälpte mig att hantera attacken, stå ut/stanna kvar med de obehagliga känslorna tills de gick över/attacken tog slut/haft sin gång. Kanske detta är ett bättre sätt för mig att hantera ångest på än vanliga metoder tänker jag då? Kan ju inte alltid ha en katt tillgänglig men skulle kunna ha en hemma. Mina möss har ju påverkat mitt psykiska mående positivt men jag kan ju inte ha dem frigående så att de kan söka upp mig vart jag än är samt att de kan inte (individuellt) hålla sig från att utföra sina behov osv lika länge som t.ex. en katt kan. Kanske det skulle vara bra för mig att ha ett frigående husdjur? Tänker främst på katt eller hund i förstahand. Kanin skulle nog inte fungera så som jag bor just nu och illrar har jag ingen erfarenhet av så jag vet inte hur/om de skulle kunna hjälpa mitt mående på samma sätt som en katt eller hund kanske kan göra m.m.

Verkar ju vara en del medlemmar här som har hund och/eller katt också, så hur tänkte ni? Självklarhet att ha flera arter eller att ena arten kom till efteråt? Har ni katt eller hund (eller annat djur) i liknande syfte? Varför valde ni den hund/kattras som ni har?

Jag har funderat på katt och hund i detta syfte tidigare, eller generellt för att jag skulle vilja ha ena eller båda någon gång i framtiden när det passar, men nu fick jag ju kanske uppleva önskad inverkan så nu väcktes tankarna mer… mer motivering. Det skulle inte vara svårt för mig att skaffa katt men jag har aldrig haft en hund tidigare - visst, jag har rastat en del hundar men jag har aldrig uppfostrat en. Jag vill inte utesluta hund bara för att "det skulle vara lättare för mig". En hund kanske kan vara ett bättre alternativ, vad vet jag. Jag jobbar just nu 50%, kan bli mindre, kommer förmodligen aldrig kunna jobba heltid pga kroppen, skulle inte tro att jag någonsin kommer jobba mer än 50% då jag har testat det och mår inte bra av det. Är alltså hemma mycket (har även bra tillgång till djurvakter). Men eftersom jag har problem med kroppen så finns det en oro för mig med att orka alla promenader och aktivering av hunden, men samtidigt skulle det vara bra för mig att gå mer promenader än vad jag gör nu - är nog vanliga tankar men ändå. Bara mössen har motiverat mig till att ta hand om hemmet bättre. Jag har velat ha en hund med mig på promenader när jag väl har gått dem sedan en tid tillbaka. Och en hund kan ju följa med mer utanför hemmet och kanske hjälpa mig med ångesthantering när vi är ute… Sen finns det ju funderingar över ras men också om ålder; det kanske skulle passa bättre med en vuxen eller äldre hund jämfört med valp eller tvärtom, eller spelar ingen roll osv…?

Vad är era tankar när ni läser detta?

Annons:
Calcifer
2018-08-12 01:40
#1

För egen del valde jag katt dels för att jag älskar katter och dels för att de lider inte på samma sätt de dagar då jag pga mitt dåliga psykiska mående inte klarar av att ta mig ut ur lägenheten. De är innekatter och på mina dåliga dagar räcker det med att jag ger dem mat, vatten, rensar lådor, och stimulerar dem på något vis. Mår jag riktigt skit så blir båda katterna jätteglada när jag bara tar fram vippan och leker med dem tills de är trötta.

Det går inte att tänka så med en hund. Med en hund MÅSTE du ta på dig kläder och gå ut, oavsett väder, och motionera dem, oavsett mående. Jag vill ha hund en dag, men som det är nu kan jag inte garantera att jag varje dag skulle orka ge den så mycket motion som den förtjänar. 

Vill understryka att beskrivningen av hur min dag ser ut med mina katter ovan enbart är just på mina riktigt, riktigt dåliga dagar. När jag mår bättre leker jag väldigt mycket mer aktivt med dem och ena katten tar jag ut i koppel på äventyr (andra katten vrålar som om han får stryk för han hatar att vara ute så han får stanna inne och är väldigt tacksam för det). 

Det jag tycker man främst ska ha i åtanke är just "kan jag alltid se till att mitt djur får den skötsel det förtjänar". Visst, jag har haft gånger då jag varit så sjuk att jag bokstavligen inte kunnat lämna sängen och har fått krypa till toaletten och knappt då har det ens gått - men det händer extremt sällan och då ställer mamma upp och rensar lådor och ger mat/vatten. Detsamma om något skulle hända och jag hamnar på sjukhus. Men om man räknar bort extremfall, kan man ge ett djur allt det förtjänar? Jag kan inte svara ja på den frågan när det gäller hund, därför har jag inte skaffat hund.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Sugar Mist
2018-08-12 02:15
#2

Här kommer ett jättelångt svar men..

Jag har skumläst lite(har inte möss längre dock) och har själv en hund som hjälper mig vid panikattacker och dagliga saker som att gå i butiker(djurbutiker främst, jag kan inte gå i matvarubutiker alls sedan ett par månader tillbaka) och umgås med folk.

Jag är diagnostiserad med paniksyndrom sedan ett par år tillbaka- jag får med andra ord väldigt många panikångestattacker, och de har gått från att bara vara i hemmamiljö till att bli förvärrad och jag får nu panikångest i stökiga miljöer, typ tävlingar, parkeringar, resturanger, butiker etc. 

Min hund var inte alls tänkt som det egentligen, jag köpte honom som tävlingshund(tävlar inom hundsporter), men han har verkligen varit superkänslig på hur jag beter mig och märker väldigt snabbt av när jag börjar få en attack och brukar pocka på min uppmärksamhet och ta mig ner på jorden genom att "tvinga" mig att klappa på honom, slicka mig i ansiktet och låta mig gömma ansiktet i pälsen när ljus blir för mycket, och han brukar lägga tryck mot mig och vara en stabil klump, till skillnad från min andra hund som tycker jag är obehaglig när jag får mina attacker och hon tar istället avstånd och piper. 
Oftast så märker han mina attacker innan jag gör det och det ger mig själv en chans att vara beredd och "rida ut" attacken, och det funkar att hålla mig sysselsatt genom att klappa hunden eftersom jag då fokuserar på det istället för att spinna iväg på potentiella situationer/gamla saker som hänt, som ofta gör mina attacker värre. 

Att röra sig är jättebra när man har ångest. 
Jag brukar gå ut och gå när mina ångestkänslor komme krypande, och kombination av att röra sig, frisk luft och ha något att fokusera på är jättebra, och det är mycket roligare att gå ut och gå med en hund än att gå ut själv. 

Är du orolig över att fostra en hund kan du kolla efter en omplacering och ha i alla fall 2 prov-veckor där du känner av hur hunden är och om ni passar ihop, och hur den fungerar med mössen. 
Mina hundar har alltid fungerat med andra djur, man behöver bara sätta gränser så dom får lära sig vad som är okej och inte när det gäller andra djur.

-

Nordanälvens
2018-08-12 02:37
#3

Jag har både hund och katter utöver smådjuren och insekterna och är uppvuxen med båda arterna. Katter funkar klockrent som ångestmedicin och det går ju utan tvekan att gå ut på promenad med en katt också. Våra trivs inte längre ut än på balkongen pga hemska uppväxter, men morfars katter älskar att gå på promenad. Katter kräver inte lika mycket som en hund vilket jag kan känna är extremt skönt ibland. Mina katter har aldrig gett mig så många gråa hår som mina hundar har och de är inte lika begränsande. En hund kräver väldigt väldigt mycket utav en. Hade jag inte haft tiden, engagemanget, pengarna (svindyrt med hund), positiviteten och viljan att lära mig mer 24/7 så hade jag aldrig skaffat hund. Att ha hund är definitivt en livsstil, en aktiv livsstil där det ställs höga krav. Ut varje dag i ur och skur, träna, hoppa och stoja, komma på nya sätt att berika doggens vardag på, hitta nån kul sport eller två (eller tre..), bli ett team! Alla hundar behöver aktivering, både fysisk och psykisk. Katter med givetvis, men deras krav är mil ifrån vad en hund kräver enligt mig. Alice, min högt uppskattade hund, flyttade till oss som omplacering när hon var sju månader. Jag behövde en hund i mitt liv. Morfars hund (som jag växt upp med sen jag föddes) skulle avlivas inom kort. Jag är så fruktansvärt glad över att jag hittade Alice. Hon är helt bäst. Bara bäst bäst bäst och lite småjobbig. Eller jättejobbig beroende på om en gillar blåmärken eller inte. Jag åkte in och ut från BUPakuten i närmare tre års tid pga självskadebeteenden och självmordsförsök innan jag hittade Alice och allting bara klickade. Jag hittade min mening i livet. Har varit inne på akuten en gång sedan dess (förra sommaren - jag hamnade i nån skum början på psykos mitt i natten men skrevs ut en vecka senare tack och lov) under de tre och ett halvt år som hon bott här. Ingen medicin i världen har hjälpt mig så mycket som hon har. Hon gör nästan allt med mig och jag känner mig inte begränsad eftersom jag inte lever för nåt annat än mina djur. Jag jobbar inte av förklarliga skäl men pluggar hemifrån. Spenderar nästan all min tid till att greja med djuren hemma. Hon fyller mitt liv med känslor, bra som dåliga. Och så all fysisk aktivitet med! I sommar har det varit för varmt så vi har mest latat oss och badat i sjön. I normala fall så går vi absolut minst 4km per dag om det är en dålig dag. Vi kör olika sporter på hobbynivå och utan all aktivitet hade hon blivit ett farligt drägg (pga medel/högaktiv rasblandning). Katterna är bra de med, de gosar med mig när Alice behöver sitt space (för vem orkar hänga med samma person 24/7 lol) men jag är ingen inbiten kattperson. Fast jag älskar givetvis våra katter! De har alldeles egna uppgifter i vårt hem och det skulle vara så.. ensamt utan dem. Det jag tycker är så himla kul med katter är att inreda. Längtar tills jag flyttar hemifrån så jag kan ordna värsta plejset med hyllsystem och grejer på väggarna enbart för katterna. För katter kommer jag alltid vilja ha, de är så olika hundar och jag tycker det är utmanande att berika en katts miljö. Morfars ena katt är himla kul. Han river ner gardiner, tuggar sönder sladdar, puttar ner allt som går att putta på, välter ut ALLT som innehåller vätska, drar iväg sin vattenskål som väger bly, drar iväg med morfars svintunga ac, gör hål i strumpor och tshirtar och ja.. han är en krävande katt som gör ordentliga bus om ingen ger honom tillräckligt med aktivering. Han och Alice har ordentliga brottningsmatcher emellanåt. Så, det jag försöker komma fram till med denna aslånga skitonödiga text är att katter är väldigt bra förstagångsdjur till skillnad mot de flesta hundar. Katter ger minst lika mycket kärlek som en hund. Känslan att komma hem till någon som tydligt visar att en varit saknad är värt så himla mycket! Det är stora skillnader mellan katt och hund som tåls att fundera på fram och tillbaka länge. /rabblaren out. Vet inte ens varför jag är vaken hohohoh

Nordanälvens Musuppfödning
nordmuslingar(a)outlook.com
🏳️‍⚧️ Han/honom

ariama
2018-08-12 08:20
#4

Vad fint ni skriver, och så underbart hur djur kan vara hjälpare i nöden. ❤️
Det här tycker jag är lite extra tänkvärt: #1. "Det jag tycker man främst ska ha i åtanke är just "kan jag alltid se till att mitt djur får den skötsel det förtjänar".
Kram till er kämpare! 😘

Novachan
2018-08-12 13:13
#5

Tack för inputen! Hoppas fler kommer skriva sina tankar. Och ni som redan har skrivit är välkomna att skriva igen.

Jag tänker som er. För mig går djurens skötsel, hälsa och välmående osv före människans vilja till att ha husdjur. Jag har alltid varit väldigt anti till att man skaffar djur som man vet att man inte alltid kommer att kunna ta hand om som man borde eller ge uppmärksamhet osv. Man kan ju inte förutspå hela ens framtid men ibland verkar folk inte tänka alls eller vara alldeles för naiva. Jag funderade och researchade i flera år om smådjur innan jag skaffade möss. Jag tar inte lätt på husdjursbeslut oavsett art, men man måste såklart tänka till extra när det kommer till mer långlevande djur och om de har mer krav. Tittat jag bakåt hade jag lätt kunnat ha möss mycket tidigare i mitt liv, kanske redan när jag bodde hos föräldrarna, men främst efter jag flyttade hemifrån - ibland tänker jag att jag missat så mycket tid som jag kunde ha varit med så underbara möss, men hellre att jag missar tid än att jag missar att researcha om delar av skötsel eller om djuret i sig så att det går ut över djuret och i andra fall mig.

Mitt liv har mer och mer sett ut att anpassats till ett liv där det finns större möjlighet för mig att skaffa hund. Det är också möjligt att en del av orken kanske handlar om lite lathet och då skulle hundens mående kunna motivera mig till promenader, vilket också skulle vara bra för min kropp - ibland undrar jag om jag inte känner mig mer trött och ont för att jag är still för länge. På det viset tänker jag att en hund kanske är bättre än en katt… och om det kanske är möjligt att katten skulle kunna bidra till mer/fortsatt stillasittande om ni förstår hur jag tänker på den punkten.

Kan tillägga, för er som undrar, att jag bor i en rymlig etta en trappa upp med grönområde relativt nära där jag bor + 2 möjliga djurvakter i en av granngårdarna. Men jag har också i bakhuvudet att jag kanske inte alltid kommer bo där jag bor just nu.

En prövotid med en hund, som tros att vi skulle kunna passa med varandra, vore jättebra men jag vet inte hur vanligt det är med ställen som erbjuder sådant? Tänker på djurhem, men det kanske finns uppfödare och privatpersoner med omplaceringar som kan gå med på prövotider? Tankar angående detta?

Calcifer
2018-08-12 13:39
#6

Du skulle kunna söka upp djurgrupper i din närhet på facebook och fråga de som har hand om dem om det är ok att du lägger ut annonser där du erbjuder dig att vara hundvakt? Det ger åtminstone en liten försmak i hur det skulle kunna se ut att ha hund själv.


"Creature of the Night, The One Many Children Talk About-"

Annons:
Sugar Mist
2018-08-12 15:16
#7

#5 När jag köpte min första hund hade jag en låång prövotid på 1,5 månad, det är inte så vanligt men brukar vara vanligt att man låter en hund vara ute på prov en vecka eller två, så hittar du någon hund du fastnar för lite extra så är det ju bara att fråga. Man kan inte få mer än ett nej, och då får man kolla vidare :) När jag placerade om en hund så var jag öppen för att sätta ut hunden på prov, men de som köpte honom valde att köpa direkt :)

-

Grodan
2018-08-12 22:12
#8

iller är den optimala ångestdödaren! *just saying* 😃

Jag har bara läst #0 och tycker det låter sunt att dina möss aktiverat dig. Då finns det ju hos dig ett stort djurägaransvar som inte tillåter att du försummar djuren när/om du mår dåligt, utan tvärtom.

Vilket djur du väljer, behöver du själv känna efter. Det handlar om djurens behov och hur mycket du orkar. Ville bara säga att iller är en otroligt påhittigt och roligt djur som fungerar ypperligt som lyckopiller, så funderar du på iller kan vi prata mer om det i pm om du vill. ❤️


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Novachan
2018-08-15 13:37
#9

#8 Jag hör gärna mer om illrar!  PM:a mig när du kan och vill 🙂❤️

Alwyn
2018-08-16 08:41
#10

#8 glöm bara inte att nämna alla jobbiga saker med iller. Visst kan de vara som lyckopiller, för rätt person. Men hugg, trots, bajs på golvet och livslång träning kan lätt tippa bägaren på andra hållet för den som inte mår bra 😜 Jag tycker att katt eller råttor är bra när man mår dåligt. Lagom ansvar, ger mycket kärlek och det går att gå ut med dem om man vill, men man måste inte 😊

Novachan
2018-08-16 09:58
#11

#10 Ja det klart! Man får aldrig glömma de jobbiga delarna med att ha husdjur oavsett djurart. Illrar är ju lite speciella och jag vet om vissa negativa grejer med illrar genom videos och illerifokus - jag tassar runt där ibland 😛Men hör gärna mer om egna erfarenheter och saker som kanske glöms att nämnas. Repetition är heller inte fel. Hur illrar fungerar som ångestdämpare osv vill jag gärna veta 🙂

Råttor vet jag att jag kommer skaffa någon gång i framtiden när det passar men jag kan inte ha dem frigående på samma sätt som katt eller hund eller möjligtvis iller. Eller jag tror det iaf… att det blir svårt att "gnagarsäkra" allt som skulle behöva säkras (t.ex. alla lister) och så får jag egentligen inte inte ha gnagare lösa på golvet i min nuvarande lägenhet (regel från personen jag hyr av). Mössen kan jag ju ha lösa på t.ex. ett bord så då går det bra. Rymningsfri hage på golvet skulle vara okej. Av den anledningen gör det mig också mer osäker på om jag skulle kunna göra mitt hem så att det fungerar att ha en iller - både så att det blir bra för illern och följa reglerna och undvika skador i lägenheten. Behöver läsa på mer vilka skador illrar kan göra i hemmet och hur de kan undvikas - om de går att undvika. Katter och hundar kan ju förstås också göra skador…

Grodan
2018-08-16 17:41
#12

#10 What? Vilka negativa saker?

😮


❤️ Värd 4 mus-ifokus - Välkommen!   <:3 }~~~ ( http://gerodean.se/ecards ) ❤️

Alwyn
2018-08-17 18:19
#13

#12 hahaha men eller hur ;) #11 Ja, illrar förstör dessvärre ofta golv. Även duktiga illrar blir sällan helt rumsrena och jag har råkat ut för det i en lägenhet med plasgolv, då är det väl lugnt tänkte jag. Men icke! Det blev stora fula fläckar som inte gick bort. En av de jobbigaste sakerna med just iller tycker jag.

Annons:
Novachan
2018-08-17 19:38
#14

#13 Tack för infon! Har typ bara hört hur det kan bli med kiss och heltäckningsmattor. Har undrat om plastgolv skulle fungera men nu vet jag att det inte gör det 🙂Är väl för sig inget i sig att vara glad åt men bättre att få veta innan.  Jag har väl någon sorts parkett-golv, antar jag(?), blir inga bubblor eller så när det kommer vatten på det men jag har antagit ändå att det kanske inte är bästa kombon liksom.

Har illrar starkare kiss jämfört med katt och hund? Blir det fläckar direkt när illrar kissar eller behöver de kissa på samma ställe några gånger för att det ska synas? Gäller samma katt och hund? Jag har aldrig haft hand om eller varit på besök hos någon som har haft katt eller hund som, vad jag vet, kissat fel… Eller blir det bara fläckar om det inte torkas upp typ på direkten?

Upp till toppen
Annons: