Vad jag har läst, och tror, så lever honor i famiiljegrupper, dvs mamma, döttrar, dotterdöttrar, hur många (dvs antal i en hon-grupp)  beror på födotillgången.

Hanarna "flyttar hemifrån" när de börjar bli könsmogna och letar egna honor, och de alternerar gärna mellan flera hongrupper, dvs de "hör inte hemma" i en speciell familj.
Hanarna "letar mest honor", det är deras mission i livet. Inte att bilda familj med en eller flera speciella honor.  Då är det ju bättre att hålla andra hanar borta, ifall det skulle komma en hona.

Tror inte det ändrar sig när de blir gamla (hur gammal nu en mus blir i det fria), och med tanke på hur tidigt vissa hanar av tammöss kan börja bli sura, tvivlar jag på att de vill ha sällskap av andra hanar.

Honor som löper lämnar sin grupp för att leta hane, har jag också läst någonstans. Allt beror väl på var hanen/hanarna befinner sig för tillfället. Eller om de hellre vill ha en mer genetiskt passande hane (Jo, möss - och alla djur - kan "känna" sånt)

Men jag vet inte! Jag utgår ifrån vad jag lyckats hitta på internet, och vad jag tycker jag kan "spåra" av vildmössen i mina tama möss genom åren.

Och det tycks vara så, att trots att labbmöss är undersökta på tvären och längden, vet man väldigt lite om de vilda mössens etologi och levnadsbeteenden.

Domesticering handlar ju till största delen om att minska aggression., oavsett djurslag.
Mindre aggression gentemot varandra och gentemot människor.  Även mushonor har ju en tendens att kunna vara riktigt sura mot andra honor än burkamraterna, vilket många försöker avlar till mildare sinnelag.

Det är mycket aggression som är bortavlad, t.ex. är det väl numera sällsynt att en hona försvarar sina ungar mot oss människor.

Jag vet inget om vilda möss. Jag har fått för mig saker, och inser när jag ska skriva om det att jag inte har några källor, utan det är typ bara hittepå från min sida.

En sådan grej är t ex att jag inte tycker att vilda möss är speciellt aggressiva mot några arter, när det råder BRA förhållanden (inte för många individer, inte brist på mat, inte för kallt eller varmt, bra revir och bo osv osv). Jag har fångat en enda vildmus med ett par handskar och den bet inte ens i dem. Resten har jag inte tagit i förstås, men jag antar att de nog inte skulle bita. För jag får den känslan bara, att de som väsen inte är speciellt aggressiva. Men som sagt, detta har jag då ev bara hittat på.

Tama mushanar i flock. Ja. När vi såg detta i början på 90-talet hos några uppfödare blev vi riktigt imponerade och flera skrev vi under på att det är mushanars räddning om de kan leva i flock. Så jag och flera andra uppfödare började med detta. Att selektivt avla för att få hanar att leva harmoniskt i grupp. 

Jag har flera hanflockar där det funkar bra, dock är de idealiskt på 2-4 individer. När det är fler är det inte riktigt idealiskt. Och jag kan aldrig lita på att det funkar, utan måste dagligen läsa av hur de mår. Ta Åh-killarna t ex. De funkade super i 1 år, sen märkte jag att gruppen var stressad. Jag tog ut 2 hanar från gruppen och de 3 som fortfarande bor ihop är nu lugna och mår mycket bättre. Åhlandmus flyttade till ajanki och Åharamus blev far och bor nu med sina söner.

#3. Jag håller med. Vilda möss försvarar sig till exempel inte, inte så som råttor gör.
En vild råtta skulle jag inte försöka tränga in i ett hörn, och tro att jag får ha fingrarna kvar. Men vilda möss upplever inte heller jag att de bits. Så som jag har mött dem.
Tama möss med dåligt temperament kan däremot bitas, och jag tänker, att det måste ju komma någonstans ifrån, långt inne i någon genetisk källa…

Början på 90-talet. Det är närmare 30 år sedan. Hur många generationer går det på 30 år? Hanar ihop tycks vara en svår nöt att knäcka!
Visst, de finns, men de är inte "stabila" på så vis att de går att ha hur som helst, går att flytta hur som helst, att man kan vara säker på att de fortsätter vara sams om de flyttar och byter ägare, eller att "andra" kan fortsätta avla på dem och också få hanar som går ihop.

#4 Vad skoj. Då har vi lixom samma känsla där.

.

Det är inte så konstigt. Samma gäller ju för aveln med marsvinshanar ihop och råtthanar ihop. Vilka är de enda jag känner till. Jag är också en av dem som startat aveln med samt jobbat för att råtthanar ska leva i grupp, men det som alltid varit svårt med den aveln är att väldigt få har kunskap och är vuxna nog att avla på egenskaper som flocksmarthet - de vet inte vad ordet egentligen står för, vad för beteenden de ska avskriva och vilka beteenden de ska bejaka. Och de skiter oftast i det också. 

De linjer där 2-5 uppfödare jobbar med samma regler och mål, där växer stabila hanar upp som kan leva i flock. Som kan flytta, stressas och nedärver detta. 2-5 uppfödare som är tokärliga och aldrig blundar, ljuger eller prioriterar annat än just temperament, flocksmarthet mm och har noll tolerans för beteenden som inte funkar i flock.

Jag såg detta i början på mushaneihopaveln i Sverige. (Att det var väldigt trygga och harmoniska hanar som klarade av flytt osv) Men på senare tid är även mina egna hanar lite sämre på detta. Vi har slutat samarbeta, utseende blev kanske viktigare eller så dog de där toksnälla djuren ut… eller så är vi bara dåliga på att avla.

Undrar lite för vissa vill kastera hanarna för att de ska kunna gå i flock med honor. Vet några som har hanar i flockar och det fungerar fint till en av dem får bli pappa 🤔

 #6 Jo, i dagsläget är det pyssligt med hanar i flock, man kan säga att generellt är hanflockar ostabila. De klarar inte för stora påfrestningar som t ex flytt eller att en får träffa hona. Men i stabila flockar funkar sådant, och de finns, lite här och där. Jag har haft sådana. Just har jag nog bara några få och det är hanar jag valt att inte ens avla på…

Grodan hadde du skrivit det där i en FB grupp hadde lynch mobben kommit direkt. Aja baja inga hanar ihop. Har man kunskapen som du att läsa mössen så går det med flera hanar.

#8. Monsi, om du hade sett med egna ögon, konsekvenserna av mushanar ihop, av "folk" som trott sig "ha kunskapen" men inte har det, så hade du nog också varit noga med att försöka ge bättre information.

"Har man kunskapen att läsa mössen så går det med flera hanar"
Du får det att låta som om det handlar om människan/musägaren. Det gör det ju inte.
Det gäller för vissa mushanar. Och även om just du har haft förmånen att bara träffa på sådana hanar, så är de i minoritet. 

Inte heller har jag samma förtroende som du, för alla människors djurkunskap och förmåga att korrekt läsa djur, även om jag tror att många tror att de kan.

Så: Ja, jag föredrar att varna, och göra människor överlag uppmärksamma på, att de måste vara vaksamma!! För mössens skull. Det går inte att "ta för givet".

#5. Alltid intressant att läsa när du tar dig tid och ork att skriva. Och jag håller med dig.
Jag tror utseende går före flocksmarthet i den allmänna mus-aveln.

I min egen prioritets-lista ligger flocksmarthet långt ner i listan, tyvärr. 

Jag har ju valt en annan väg: Sällskapsmöss, som mer handlar om att göra mössen sociala med människor, på ett tryggt vis. Jag vill ha dem orädda och framåt, glada och busiga, men samtidigt lugna och trygga. Givetvis fullständigt pålitliga och snälla - men jag prioriterar hur de är med och mot  människor, inte mot andra möss.  Det går inte att prioritera allt samtidigt.  Och fortfarande försöka att hålla antalet möss något sånär "lågt". 

Jag anser också att det är viktigt, för mössens skull, att avla på hanar som kan gå ihop. Men jag gör det inte själv, även om jag aldrig skulle välja bort en sådan hane, tvärt om.

Jag gör det inte, för att jag inte klarar att ha för många möss, och därmed kullar flertalet hanar. Jag har inte tillräcklig ork (och intresse) för att börja jobba med en sådan han-avel, när mitt brinnande intresse är "mina mus-kompisar" som  jag lever med, och som ger mig en sådan glädje. ❤️

#9 vet det inte är så enkelt. Är dålig på formuleringar tyvärr. Inte många jag respekterar eller känner att de har vissa förmågaor/ förutsättningar för att läsa djur. Groedan är en av dem. Har sett konsekvenser av mushanar ihop när det inte fungerat har också sett när de gör 🙂. Många som har till foder har hanar ihop pga plats. Umgicks mycket med olika reptil ägare förr och sett mycket där. Rekommenderar inte att ha hanar ihop om man inte är hundra på sina djur 🤔 Äch hittar inte orden igen. Undrar om det är med eller mot mössens natuliga betende att kastrera hanar för att de ska kunna gå i flock. Ni kan mer har sett mer och vet mer.

#11. ❤️
Förstår inte frågan riktigt, om kastreringen.  Kastreringen i sig är ju onaturlig. Men när testosteron-nivåerna sjunker som en konsekvens, så försvinner ju deras behov och vilja att hålla revir, varpå det blir naturligt att inte bråka, typ.
Menar du om de får behållning av att umgås med varandra? En flock kastrerade hanar?
Eller om de fortfarande uppskattar hon-sällskap bättre? Eller om det inte gör någon skillnad? Eller om de inte bryr sig om vilket sällskapet är? Eller om de inte bryr sig om sällskap alls?
Driften försvinner ju. Nu menar jag inte bara driften att para sig, utan allt som hör till: Ut och vandra, söka andra honor och honflockar, "rastlösheten" liksom.

Fast, åter igen så pratar jag utan att veta. Så jag kanske bara skulle vara tyst… 😎

#8 jag är inte aktiv på fb-grupper. vad exakt skulle jag bli cyberhalshuggen för? (inte för att jag eg bryr mig, men kan vara intressant)

-

Jag har skrivit bättre texter om hanar ihop, här på sidan. 

Jag anser inte att det finns en mall. Varje mushane är unik. Varje mushanflock är unik. 

Givetvis, om och när jag säljer mushane/mushanar, så säljer jag dem inte ihop. Jag lurar ingen. Vill köparen ha två burar och köper två tokunga bröder (4-5v) så får hen prova att ha dem ihop till en början, absolut, men denna köpare måste vara erfaren och kunna läsa hanarna - för det kommer förmodligen en dag då de inte vill/kan bo ihop längre. Nu säljer jag ju sällan så unga hanar, men det finns en liten chans att en flytt till nytt hem kan funka när de är så unga som möjligt. Speciellt om det gäller en linje där mössen är flocksmarta och hanarna i flera generationer kunnat (och velat) leva fredligt ihop. MEN i regel är det tyvärr så att hanflockar inte är mobila. En flytt innebär på tok för mycket stress. (Och stress syns inte alltid!) Nu pratar jag om en flytt där de byter bur, miljö, utfodring, strö och människa. Dvs en riktigt flytt, där allt byts ut. Det klarar väldigt få etablerade hanflockar. I dagsläget här hos mig, med 13 hanflockar, kan eventuellt två stycken av dem klara en sådan flytt och det är bröder om tre stycken som är 1½ år gamla. Hanflockar som aldrig haft någon testosteronhöjning som inneburit tjafs eller lukt. 

Jag kan känna att det finns skillnader i 

• att kunna leva i hangrupp
• att vilja leva i hangrupp
• att få ut något av att leva i hangrupp

När hanarna sover ihop, äter fredligt ihop, putsar varandra, ja, då får de faktiskt ut något av att leva i hanflock. Och det är ju det som är målet. Att de ska trivas och tycka om sin flock. Vi gör deras flockar, vi måste se till att de trivs och mår bra.

#12 uppskattar att du skriver ❤. Ni är kloka och kan massor så alltid lika intressant att följa era diskussioner. För min del och med min lilla erfarenhet känns det som att kastrera möss är en onödig utgift då resultatet inte är säkert och att det kanske ändå inte blir som man tänkt🤔. Till skillnad från råttor som oftast brukar fungera i en hon flock efter kastrering 🙂

#14. Tack! Jag gillar att skriva, för att vädra tankar mer än åsikter många gånger. Jag kan ju inte säga att jag tänker rätt, men älskar när det blir diskussioner omkring det så jag kan få andras tankar också, och kanske bli lite klokare på kuppen.
Ibland skriver jag bara "uppåt väggarna" för att få igång en diskussion. 😉

#13. Halshuggen vet jag inte, men kanske uppfattas det så? Då tillhör jag halshuggarna. Jag är snar att påpeka att hanar INTE ska gå ihop, därför att alltför många inte vet om det och anser det vara lag på att de ska.

De som inte vet om det - och som är de jag riktar mig till - SKA INTE börja med att ha hanar ihop, för de vet inte tillräckligt, det är ju tydligt.

De som HAR hanar ihop, och klarar det - ja, de vet ju vad de gör, annars skulle det ju inte gå, och de bryr sig ju givetvis inte om vad jag skriver, och behöver inte göra det heller (mer än att de blir arga för att jag skriver så)

MEN de ska inte säga åt alla andra, att det går utmärkt att ha hanar ihop, för det gör det inte. Och de ska inte sälja han-ungar ihop till oerfarna musköpare, inte ens för att bli av med "för många hanar". Inte utan att vara mycket tydliga!

Eftersom alltför många vet alltför lite, men har tankar på att skaffa sig ett par hanar, anser jag det viktigt att resonemanget utgår ifrån att man inte har hanar ihop!

Därför att det är överkurs att ha det! 🙂

#13. "Att kunna, vilja, och få ut något av att leva ihop". Och hanar ÄR olika, liksom möss överlag är.

Men vad är det man utgår ifrån?
Vilda djur har vilt-tänk i huvudet, hanmöss har han-tänk i huvudet.  En fråga kan ju vara vad just "han-tänk" innebär för en mushane?

De hanar jag har och haft, som har/haft sällskap av en dam (för parning eller steril hona), har ändå "velat vidare". 
Det är ju inte så att han slår sig till ro och är nöjd med ett sällskap. Möss är inte monogama.

När honan är färdig-parad och dräktig, har han gjort sitt, och vill fortfarande söka nya damer. Nu är ju alla hanar olika, och mina hör kanske till de mer testosteronstinna - fast de har stor dos morakulla och vattnadalsblod i sig.

"Hanar ihop" är inte en egenskap som lätt nedärvs. Inte hos mig i alla fall.

Hur kan olika hanar vara? Vad kan vara olika och vad är gemensamt?

I mina ögon har vuxna hanar en "otålighet i blicken" som honor inte har.  De har en drift att söka honor att para sig med.  Han-tänk i huvudet.
De kan bete sig som tuppar, och även vara "hingstiga".  "Elaka tuppar hamnar i grytan, och hingstar kastrerar man för att få lätthanterligare djur.

Att som rutin kastrera mushanarna är ekonomiskt ogenomförbar i längden.

Att avla på milda hanar med låg drift (till allt som han-livet medför) är ju den enda genomförbara åtgärden kan kan göra, som gäller på bred front. Som jag ser det.

Men det är inget lätt åtagande, och det går många gånger stick i stäv med varför folk bedriver musavel, dvs färg, typ, utseende, eller annat.

Så hamnade jag tillbaka vid inläggets allra första mening! 😃
"Funderar hur lever vilda han möss?  "
Fast min formulering blev
"Vad innebär han-tänk för en mushane?"

Bara ett snabbt inlägg. Jag själv gillar inte hanar som är haniga. Jag föredrar mjuka killar som inte har så mycket drift. Som inte vill vidare. Som är nöjda och tillfreds med det livet jag kan ge. Jag säljer ju ändå väldigt få hanar, så vad jag vill och gör är ändå i huvudsak.

Läst lite snabbt. Och ändrar lite blir en han mus lyckligare för han blir kastrerad? Får han ett bättre liv? Tänker nu inte på avelsmöss utan adoptions möss 🤔

#19. Ja, det tror jag.
#18. Jo, du avlar ju också möss som "trivs i små burar", dvs är tillfreds med livet i fångenskap, som är lugna och nöjda med det mesta. I alla fall är det din tanke. Som jag förstått det.
Det tycker jag är en viktig inriktning, eftersom det är sådana livsbetingelser som flertalet möss lever under.

Nu har jag inte läst allt här ovan. Men på djurlycka har jag skrivit om hur vilda möss lever ihop, baserat på olika studier. Social struktur, är sidans rubrik. Gå gärna in och kika. Om ni vill att vi omvandlar texten till en artikel här på iFokus skulle vi kunna göra det 😊 #9 så resonerar jag med! Jag föredrar att varna folk och övertala dem att inte ha hanar ihop. Har vi tur så kanske det ser annorlunda ut i framtiden men nu är det allt för få hanar som vill bo ihop med andra hanar. Riskerna är för stora. Det är en sak om en erfaren uppfödare med god förmåga att läsa sina möss försiktigt provar sig fram, och håller stenkoll. Det har jag inget emot och jag gör så själv. Men jag rekommenderar inte att andra försöker.

Ang kastrering är jag övertygad om att det leder till en lyckligare hane, förutsatt att han får bo med sällskap. De är ju ändå flockdjur!

#21, Ja, gör en artikel hit!

Ska gå in och läsa! (senare)

#19 Din frågeställning känns som om den skulle kunna göra mig religiös, eller starta upp en seriös filosofi-tråd om djurs lycka osv…

blir en han mus lyckligare för han blir kastrerad? Får han ett bättre liv?

Först. Vad är lycka för en mus? För en hanmus? Det vet jag inte ens om min hjärna orkar med såhär i tänka på dobbis-valp-tider. Jag skulle behöva en djupdykning och jag är bara uppe på ytan. Snabbt och enkelt, alla möss vill ha ett eget hem, med sina saker, saker de uppskattar, de vill kunna bygga, gnaga, gräva och fixa. De vill ha en hängmatta, det vill de. De vill ha rör och stegar mm. De vill ha en artfrände. De vill ha färskt vatten varje dag. De vill ha nyttig och god mat och gärna färskt emellanåt. Så ja, kan kastrering göra så att en mushane får leva med dessa saker så blir han lycklig.

Nu är jag inte jätteför kastrering. Visst jag gillar förtamade djur, men jag vill ändå att de är naturliga, dvs inte beskurna i. Men, för en omplacering, ett akutfall… där hanen riskerar att avlivas enbart för att han är en  hane, så är kastrering absolut att föredra. Om han som kastrerad då kan få ett bra liv.

Jag träffade några kastrerade hanar som faktiskt levde i grupp för många många år sedan. De kastrerades som unga hanar och kunde då fortsätta bo ihop. De var tyvärr ofantligt feta, vilket gjorde mig illa berörd. Detta bör man tänka på. Och förebygga. Att vara otroligt fet är inte ett bra liv för en mus anser jag. 

Så, anpassad mat, stor bur, mycket att göra i buren och hur mycket jag än hatar det så… motionshjul.

❤️ 

#21 Ja!!!! Det vill jag.

#21. Fast det var inte mycket som stod. 
Det är det jag menar med att det inte finns mycket forskning omkring vilda möss och deras beteenden.
Och jag tror fortfarande att hanar alternerar mellan olika hon-grupper. Läst någonstans och tycker att det stämmer med vad jag ser, både av mina vilda och tama möss. Fast de vilda har jag förstås inte så bra koll på.

Likaså kan en honmus i en grupp ibland rymma iväg för att para en främmande hane, för "mer passande gener". Det är immunförsvarets gener det handlar om, och som de har koll på själva (finns fakta i min bok om hur vilda djur klarar livets olika utmaningar).

Jag anser också att möss inte är flockdjur, utan lever i grupper som består av besläktade honor, medan en hane kan ingår till och från. Mushanar är som sagt inte monogama, inte ens till en "honflock släktingar". Han vill sprida sina gener.

Men din hemsida är mycket fin!!! Mycket bra!! Och mycket välbehövlig!
Bra jobbat!! 🏆🌺🏆

#25 nej det kanske inte står så mycket. Men det svarar på en del frågor som ställts i det här inlägget 😊 Vi kanske kan utveckla texten när vi gör en artikel av det! Visst räknas möss som flockdjur, även om gruppen varierar i storlek och sammansättning. Ett flockdjur behöver inte leva med samma individer jämt, och vara monogam med dem. Det du skriver om att en hane kan ingå till och från, speglar inte riktigt den verklighet jag läst som framgår av fältstudier. Men självklart vänstrar de, både honor och hanar 😂 Jag kopierar in den här nedan, så kan vi klura på vilka följdfrågor vi vill veta mer om.

Ariama vad kul att du gillar Djurlycka, tack. Min förhoppning är att det ska finnas tid och ork att utveckla kunskapsportalen.

Den vilda musens sociala struktur Vilda Husmöss lever i flock eller familjegrupper, ofta med en dominant hane och flera honor med deras ungar.1 Hur stor gruppen är och hur stort revir de har varierar med olika faktorer.2 Populationer som lever i människans närmiljö har ofta stor tillgång till mat vilket resulterar i tät populationsdensitet och små revir.2 Detta levnadssätt tenderar att främja upprätthållandet av hierarkier bland honorna och aggressiviteten är vid detta levnadssätt något lägre.2 Det lönar sig inte att slåss om resurserna när man jämt och ständigt stöter på nya främlingar. När de lever nära inpå varandra så här blir upprätthållande av hierarkier ett sätt att undvika konflikter både inom och mellan grupperna.2 I öppna naturhabitat är populationstätheten lägre och tillgång till mat och vatten begränsad.2,3 Aggressiviteten är högre här på grund av den låga resurstillgången och individerna lever mer utspritt.2

…

… klurar också … 🤔

Jag ska försöka få tid att leta runt lite, det kanske finns nya studier som jag inte läst 😊

Jag letade lite efter en bra artikel om kastrering av mushanar. I Tyskland är detta mycket vanligt sedan ca 20 år tillbaka, så det är där man ska leta. Dock hittade jag inte någon bra sida med info om hur den kastrerade hanen mår, bara om varför man ska kastera och hur en kastrering går till. (Visst fanns intressanta fakta, men eg inte förklaring till varför… T ex idealålder för kastrering osv)

Min gamla artikel jag skulle översätta kan ev ge lite svar, men den är 13 år gammal. Finns inte längre på nätet. Dock fick jag tillstånd att översätta och jag orkade inte riktigt för jag använde inte google translator… (och mitt i översättningen kom jag ihåg att jag hatar tyska… 🤪)

#32 Jag skulle leta upp erfaret folk utomlands att fråga, om jag ville ha svar på sånt. Om inte annat får vi snart erfarenhet här. Jag har en veterinär i Blekinge som är villig att lära sig kastrera möss i samarbete med mig. Hoppas han snart är redo att börja. Jag kastrerade ju fem sebramöss men de funkar så annorlunda att vi nog inte kan dra så stor lärdom av det.

Som jag förstår det med mushanar när man ska kastrera en hel flock, t ex 5 bröder, så ska man inte vänta för länge. Ganska unga och redan innan de börjat bråka. Hela flocken skall tas med till veterinären och de ska sitta tillsammans HELA tiden, utom just när ingreppet görs. Så även nyvaknade från sövningen ska de in till gruppen.

När alla är kastrerade har de alla gått igenom samma sak och har samma lukt och erfarenhet. Vilket är en mycket viktigt detalj i att ha hanar i flock. När testosteron är borta och såren läkta så kan man betrakta dem som honor och jag antar att man kan ta ut/upp en och en  och göra olika saker med dem och alltså låta dem lukta annorlunda än sina burkamrater/bröder och även ha andra upplevelser, men att det då inte ska göra att någon har en högre roll i gruppen, för jag tror ju att kastreringen skall ta bort det här beteendet. Men jag vet ju inte helt säkert även om det låter logiskt. Utan könsdrift finns lixom inget att bråka om. Kastrerade hanar kan visserligen fortfarande lukta på sina burkamrater och få information därigenom som de också förstår, men driften att hävda sig, att vara dominant, att vilja skapa flock, att ha avkommor osv… där är ju borta. Kanske försvinner även intresset att sniffa både rumpa och mungipa???

#34 att sniffa mungipa har ju andra orsaker än könsdrift, så det slutar nog inte… Men allt det andra du skrev låter vettigt. Blir spännande att se om det stämmer.

#35 ja, fast jag tänkte.. hm… tänk om hela flockgrejen lixom försvinner… (jag har kanske fördomar… och jag har eg aldrig intresserat mig för kastrerade djur)

#36 Varför skulle den det 😆 det gör den inte hos andra arter.

#37 för att dofter är viktiga osv…

Intressanta inlägg.
Du kanske menar, Grodan, att kastrerade mushanar får fortfarande information genom dofterna, med vad ska de ha informationen till liksom? Det har inget syfte längre, och är då inte längre intressant, så varför fortsätta ett beteende utan syfte och anledning?

Med hästar så kan en del av hingstbeteendet kvarstå om man kastrerar äldre djur.  Så varför inte med möss.
Men hur unga bör mössen vara för bäst resultat? Hur unga kan de vara för att kastreras?
Och finns det en ålder då kastrering inte längre ger märkbart/önskat resultat? Förutom att de inte kan få ungar.

Kastrerar man unga möss så bör de framöver kunna gå ihop med både honor och andra kastrater.  Men väntar man för länge finns risken att de ändå har kvar sitt han-beteende?
Det gör ju inget om de kan gå ihop med honor.

Kanske kan (som unga)  kastrerade hanar även gå ihop med okastrerade hanar? Fast jag tvivlar på att okastrerade hanar vill/kan gå ihop dem dem.

"Kastrerade mushanar". Långt ord.

Kastrerad hingst = valack.

Kastrerad ungtjur = stut.

Kastrerad vuxen tjur = oxe.

Det är dags att vi skapar ett eget ord för våra kastrerade mushanar!!! 😃
Jag startar en ny tråd, så får vi se om det dyker upp något bra förslag som vi kan enas omkring, och göra till standard.

#21. För att återgå till hur vilda möss lever, och kanske en artikel om dem?

T.ex. De är nattdjur, de föredrar att leva "undanskymda" och "gömda" i och med att de är bytesdjur och står på mångas matsedel, vilket gör dem naturligt skygga. De är inte djur som försvarar sig, utan som flyr, vilket påverkar hela deras övriga beteende.
De ser inte detaljer särskilt bra, men de relativs utstående ögonen placerade på sidan ger dem ett bra "runt-om"-seende och de uppfattar rörelse mycket bra (de är ju bytesdjur och flyktdjur).

Hörseln är utmärkt och ett mycket viktigt sinne för dem.

De lever i trånga utrymmen och använder till stor del morrhåren istället för ögonen när de tar sig fram. Morrhårsplymen sträcker sig framåt, uppåt och åt sidorna, och när de springer i gångarna har de morrhårskontakt med väggen/väggarna (kul när jag sett några av mina tammöss lösa på golvet, hela tiden följandes väggarna, med morrhårskontakt).

Med morrhåren kan de också avgöra om de kan ta sig fram igenom ett hål eller inte.

Deras doftsinne är mycket väl utvecklat, och förutom att uppfatta status på burkamrater (kön, löper, dräktig, osv) känner de också igen individerna på doften.

De har doftkörtlar under fötterna och kan identifiera vilka andra möss som gått tidigare på platsen, till och med riktningen.  De bygger upp stigar med hjälp av doftspår.

Möss är mycket aktiva och en vild mus kan springa flera kilometer under en natt. Det behöver dock inte vara kilometervis långt bort, utan bara sträckan de springer sammanlagt.

Nu slarvskrev jag bara ur minnet, men det är lite sånt här jag också menar, med hur vilda möss lever.

#41 men nu ser jag att vi pratar om olika saker. Jag trodde vi talade om hur vilda möss lever ihop SOCIALT, hur deras gruppsammanhållning ser ut. Det va det jag menade vi kunde skriva en artikel om. Inte allmänt om hur vilda möss lever.

😃

En del saker där är rätt intressant. Jag vet att råttor kan känna igen tramdynelukt på individer, visste inte att möss också kunde det.

Det får mig också att fundera på hur olika arter av möss faktiskt kan samsa i samma område. I a f "jakt-område", dvs där de söker föda. Jag anser mitt hus vara ett sådant område och jag kan ha husmus och större skogsmus i huset samtidigt. De använder inte riktigt samma vägar och ställen. Jag blir nyfiken på detta då jag minns andra hus jag bott i där det var 3 musarter. En art på vinden, en art på entreplanet och en tredje art i källaren. Spännande. Och det talar ganska mycket för att möss är väldigt fredliga.

Sårri för att jag pladdrade om något helt oväsentligt… jag är numera en gaggig o förvirrad tant.

#42. Jag menar allt!  🙂
I grunden ligger min eviga fråga "Vad är en mus?" Jag vill veta för att förstå musens beteenden och behov.
I slutänden handlar det om flera saker, bland annat hur mössens djupaste behov kan tillfredsställas i fångenskap, men också vad som är möjligt med avel!

Och kanske till och med i vilken riktning aveln kanske kan bedrivas, för att både möss och människor kan få ut störst behållning av mössens liv som tam- , sällskaps- och bur-möss.
Fast möss avlas förstås inte på det viset, sett i stort. De är antingen foderdjur,  labbdjur, eller "labb-djur" i bemärkelsen färgavel och utställning.  De som i första hand avlar sällskapsdjur är en minoritet i världen.
Så allt är bara tankar i mitt huvud - och en del "testning" på mina möss. Jag tycker det är såå roligt och spännande!