Det där med att folk alltid vill att man ska räkna sina möss (och även andra gnagare) är något jag är sååå trött på. Var redan trött på det för 25 år sedan.  Senaste åren svarar jag inte heller. Jag säger att jag har fler än två typ… eller bara att jag inte räknar mina djur, min djur är inte nummer…

Sist var idag, då ena grannen frågade hur många jag har.  DÖH!

Gemene man reagerar alltid om man har fler än en bur med ca 5 små möss i.  Sen är ju möss lite av ett specialintresse eller kanske är det så att alla som är äldre än 15 år alltid blir stämplade som lite knasiga om man äger något typ av smådjur?

😂😂😂 jag räknar mig till crazy mouse lady sällskapet med stolthet 😁 Folk får tycka vad de vill..

Skulle varit några skrattgubbar :D med där för att visa på min gladhet och stolthet.. men de försvann.. :D

Jag räknar mig till skaran normala djurägare med intresse för gnagare. Förr i tiden ansåg en del mig vara en knäpp tant med möss hamstrar och marsvin t o m arbetskollega sade till mig att man ska bara ha hund eller katt när man inte har barn. Som om det finns nån oskriven lag där man är tvungen att skaffa barn först och hamster sen då ( som jag hade på den tiden eller hamstrar en 7-8 st)😂Jag har slutat bry mig om vad folk anser om mig faktiskt. Nu har jag 8 möss och en hamster. Lagom just nu typ.

Fyllde i 1 mus, för jag måste ju fylla i något för att kunna läsa vad ni skriver! 😃

Möss som husdjur är ju lite udda, mest för att möss är människans icke önskvärda, smygande och förstörande eviga följeslagare. Att sedan ha en uppfödning av möss ses som lite udda och väcker folks nyfikenhet. Det blir absolut frågor, som många gånger är svåra att svara på, på ett begripligt vis.

Jag blir inte betraktad som galen för att jag har ett udda intresse. Men det kanske också beror på hur jag lägger upp det, när jag väl säger något om det. Och vad jag anser om mig själv, dvs hur min självbild ser ut. Och att jag accepterar andras oförståelse och ibland rädsla och/eller "obehagskänslor" inför möss.

Jag går med på att jag är "lite galen", det berikar mitt liv. Och andras också. 😃Men ingen ska försöka knäppa mig på näsan för det, för jag är faktiskt inte dum. Att vara annorlunda behövs i världen!! Dessutom är det kul.

#6 Jo jag håller med dig helt och hållet att det beror mycket på ens egna självbild och hur man väljer sina ord.. Men det är kanske lättare för oss uppfödare och lite lätt föreningsanknutna?

Jag brukar säga att det är som vilket hobbyintresse som helst. Det tar någon/några kvällar i veckan åt skötsel och allmänt pappersarbvete & planering. Man träffar likasinnade och pratar om sin hobby via föreningen eller egna arrangerade träffar. Utställningar anordnas och ibland får man förklara skillnaden mellan att ställa ut en mus och att ställa ut en hund och att de bedöms efter en skriven standard för hur färgen ska se ut (eller petklass där djuret ska vara tamt och välskött). Mycket kontakt med folk har man också genom barnfamiljer som kommer och köper husdjur det är nästan svängdörr här hemma ibland med familjer som avlöser varandra. 

Sedär! Mina valda ord gjorde att jag inte låter så knäpp i alla fall 😃

De flesta jag pratar med om min hobby har någon koll på djur då de på ett eller annat sätt känner någon som pysslar med den sortens hobby det är alltid någon gammal kollega, granne eller något sånt. De flesta ser ut att bli glatt överraskade att man har en hobby man bryr sig mycket om för de märker ju att mitt intresse är genuint (om de fortsätter ställa mig frågor). 

Vad folk egentligen tycker skiter jag blanka ärter i för jag har slutat skuldbelägga mig själv för hur mycket tid och pengar djuren tar eller hur nördigt/konstigt det är. Eftersom jag vill göra det så lägger jag också den tiden och investeringen. Jag kommer från en familj som födde upp hundar i nästa 30 år och grundade den rasens förening så det har liksom alltid funnits där och kommer alltid göra det. Jag är och förblir en bonne från landet som gillar djur och natur oavsett hur många år i storstan det blir. Jag går mycket i skogen och plockar svamp, tar in grenar och bös till djuren och hemma luktar det svagt av djur och finns rester av strö och katthår på golvet och mattorna. Djuren har fått mitt sovrum som nu blivit mitt hobbyrum vilket passar mig alldeles utmärkt.

För mig är det nog också lättare för att jag är äldre. Som tonåring och ung vuxen kan det kanske ibland vara svårt att hävda sig. Jag har ju också en etablerad vänkrets, som består av folk jag gillar och som både gillar mig och som faktiskt har högt till tak. För det är ju dem jag väljer.

En tredje sak är ju att det faktiskt handlar om kunskap och i vissa fall gränsar till "forskning". Men som Tsunamis säger, det är nog lättare på det viset när man är uppfödare. Och kan tala för sin sak.

😃