Jag hoppas verkligen att det ska gå bra med din mamma, jag såg nog hur dina ögon tindrade när du höll i mössen!  Framförallt när du höll i lille Allan..

Kul att kunna hjälpa till ivf, du får som sagt låna honom hur länge du vill så att ni kan känna er säkra på att det fungerar med allergin!

Grattis Bim, håller tummarna för dig/er.

#1 haha, ja, möss är verkligen unerbara!

#2 Tack! :D

Imorn blir det fört Ica Maxi och köpa müsli, lite fröer, lite gott grönt, lite barnmat i nödfall och annat kul!

Sen ska jag till djuraffären och köpa en säck aspflis! :)

Och nu ska jag hämta två hamsterburar av en kompis som ska sättas ihop, jag kanske smyginreder den idag redan… :P

Mina får en blandning bestående av Axas grynblandning + linfrö, sesamfrö, bovete, hirs, pumpafrö, dinkel, quinoa och solrosfrö :) Så det är de vana vid :) Också får de ju så klart också kött och grönt också :)

Vill du göra dig riktigt populär så kan du köpa en liten påse med majskrokar, det är de galna i! ;)

Var köper du förresten aspflis? Det har jag aldrig sett någon som har? :O

#5 Okej, då ska jag fixa fram den foderblandningen! :)Förstaklassig hundmat ska han också få ibland.. :P Och majskrokar ska jag självklart köpa! Det såtr faktiskt redan på min fina lilla inköpslista :P Haha

Har inte ni aspflis? Vad är det ni har då?

Det låter fint det ;) Hund/Kattmat är poppis här också :)
Haha, ojdå! Har du majskrokar så är han inte svårflörtatd vill jag lova :D

Alspån är det vi har :) Har inte sett aspflis hos någon annan butik i närheten tyvärr.. hade velat testa det! :)

#7 Okej, då blir det Alspån då :) Det är väl bra det också :)
Gillar Akela fleecetyg? Jag har typ 4 sönderklippta fleecetyger hemma som bara ligger och skräpar.

Linda vill gärna följa med imorn när jag hämtar honom också! Går det bra? Vi kommer inte stanna nå länge. Pappa vill säkert hem fort :P

Alspån är mycket bra ja :)
Han har aldrig haft något fleecetyg, så jag vet faktiskt inte :P Du får testa och meddela vad han tyckte om det sedan ;)

Hehe, såg att Linda skickat PM på zoonen också :) Hon får gärna följa med, då kan hon kika lite på firrarna hon ev. var sugen på också! :)

Okej, vad bra! Nu ska jag till Ica och djurkompaniet och köpa grejerna! :) Vi syns senare idag! Jag smsar innan vi åker och kollar om du ör hemma och så :)

Nu är han här! Han är ganska rädd, men när han har boat in sig ordentligt så är han ju bli lite mer van :) hoppas jag :P

Han gillar fleecefilten iaf, det är jättemysig!

Tyyp Grattis då Bim!

#13 Tack!

Jag kan säga att jag var ganska hönsmammig inatt, hörde nästan ingeting om honom. Han var jättetyst! Och jag är en sån som vaknar vid minsta lilla ljud. Trodde han hade rymt några gånger… Men han var kvar :) Som tur var.

Jag har två riktiga råtthundar här hemma!
De är mest dansk/svensk gårdshund, och de är verkligen gjorda för att jaga råttor och möss, så de älskar/hatar honom. Jag har låtit dom sitta och titta på honom när han är i buren (under väldigt hård uppsikt) och nu, efter några gånger, bryr de sig inte lika mkt längre!
Fast de sitter fortfarande och darrar och har ögonen verkligen fästa vid honom… Suck. Men de lär ju fatta förr eller senare att det inte går att få tag i honom.

Hanb äkskar sin hängmatta också! Han sitter jämt och spanar i den när man kommer in i rummet :D

Okej, gör mig lugn nu… Han äter inte.

Jag har sett honom dricka en gång sen han kom hit, och jag har varit inne på mitt rum  mycket! Jag har sett honom äta två frön också, men inget mer. Fast inatt åt han 2 majskorn och en ärta. Inte ens majskrokar duger! :O
Men det är väl för att han har kommit till en helt ny miljö va? Herregud, jag är världens hönsmamma! Gav honom barnmat och en minikorvbit, broccoli, majs och ärtor igår. Det rörde han inte (förutom det jag skrev ovan)

Fast justja! Han slurpade i sig liite välling imorse!

(det känns som om jag håller på att skriva en musblogg här nu :P)

#15 tare lugnt, han är nog bara ovan med miljön som du själv säger. Han börja nog äta ordentligt snart igen, men alltid bra att ha lite uppsikt över honom! :)

#17 Han har faktiskt börjat äta nu! Har sett honom äta lite torrfoder 3 ggr idag och han har ätit lite välling också. Så det känns skönt.

Mamma tycker han luktar… Jag försöker övertala henne om att jag bara har en liten bur och om man skaffar större luktar det typ inte :P Själv känner jag nästan ingenting, det luktar inte äckligt iaf. Mesmamma

Vad roligt, Bim!

Ja, att hanar luktar är ingen hemlighet. Hemligheten ligger däremot i att lära sig att leva med lukten! ;) Sen är det också så att alla hanar luktar olika mkt. Jag har haft tur med väldigt lite luktande hanar. Dessutom är jag inte alls känslig själv. Men om din mamma tycker att det är omöjligt att leva med doften tycker jag att du ska prova honor. Det är en väldigt stor skillnad på lukt mellan honor och hanar.

Det här med mushanar som inte äter har jag varit med om flera gånger. Verkar vara vanligare att hanarna blir så än honorna. Men det är klart, honorna har ju alltid varandra.

Hur går det för er nu? är han skraj eller har han klarat flytten bra? :)

Maten tror jag inte heller är något problem, det är ju ändå en helt ny miljö och jag tror också han äter när du inte ser :) Har han desutom kommit igång med maten nu så är det ingen fara!

Angående lukten så luktar ju som sagt hanarna ur Akelas kull mer, tycker inte alls att pojkarnma ur andra kullen luktar lika mycket :) Och annars så har jag ju förhoppningsvis leveransklara honor om 4-5 veckor :)

#19 Tack!
Nä, att hanar luktar vet jag, men jag lyckades lösa problemet ganska bra faktiskt! För jag tyckte han luktade ovanligt mkt, eller ja, jag vet ju inte rikitgt eftersom det är min första mus som jag har hemma, men han stank faktiskt.
Strax efter att jag städade buren så stank det kiss igen.
Men jg kom på vad det berodde på! Jag hade ett plasthullplan i buren som han kissade och bajsade ganska mkt på, och på den fanns det inget som sög upp kisset, så nu när jag har tagit bort den så luktar det inte alls lika mkt! Jag känner ingenting, mamma känner lite. Så det är jättebra! Själv är jag inte ett dugg känslig, när man kom in i rummet luktade det lite, 2 min senare kände jag inget :P

Det där med maten är no problemas nu, han äter, och nu har han kommit på att han ska täcka över färskmaten med spån och papper…
Knäppmus! Inte det bästa när man ger honom välling!

#20 Det går bra! Han har klarat flytten bra tror jag väl, jag vet ju inte riktigt hur han var innan men ja, jag tror väl att han är nästan normal iaf. Hoppas jag :)
Han är rädd i buren, men om man lurar in honom i en låda och sätter honom på skrivbordet så kommer han ut efter ett tag och kikar runt.
Och om man sätter händerna/handen vid kanten kommer han upp och tittar runt. Så då är han inte skygg. Men han är absolut inte gosig som han var hos dig, han vill inte alls bli klappad. Men det begär jag inte av honom, han kanske blir det om ett tag, vem vet? :)

Jag skulle gärna vilja låna en mushonaav dig då om det skulle vara ok? Men då kan jag kanske ta en hona som du vill sälja och sen om det funkar så köper jag henne? Du får säga till om du inte vill det, du har redan varit så snäll! :) Det känns som att jag strular till det ganska mkt för dig. :P
Eller om mamma inte känner av Akela nu kan jag ju köpa en mushona av dig på en gång!

Hundarna bryr sig knappt om honom nu heller :D Visst, de vill gärna komma in och titta/lukta på buren, och de får datornacke och tefatsögon när han rör sig, men nu lyssnar de jättebra när man säger åt dem att gå därifrån och sen skiter dom i han närmaste tiden. :)
De är mest bara nyfikna nu!

Hehe, han är lik sina bröder ;) De två som bor i gallerburen gör ju som sagt endast ifrån sig på hyllplanen och det är dem som står för större delen av lukten i min lägenhet ;) Inte för att jag själv bryr mig, men mina gäster tycker inte det är lika trevligt :P Brukar stänga dörren till musrummet och vädra ur lägenheten någon timme innan jag väntar besök.. ;)
Känner också igen det där med att täcka över maten, så gör hans far när han inte vill ha den, han gräver ner den ;) gärna i ett hörn så långt bort från boet som möjligt ;)

Hmm, får hoppas gosigheten kommer tillbaka då! Rädda i buren är tyvärr alla mina möss. I gallerbur funkar det bättre och de är sociala genom gallret och vill gärna hälsa men stoppar du in hanen hos dem så blir även de skraja och rasslar iväg. De flesta kommer dock snabbt fram igen och endel verkar bara "ha följt strömmen" (=gjort som de på riktigt rädda mössen). Väl i handen och utanför buren är de dock lugna och de flesta vill då gosa lite :)

Vill du låna bara en hona? Du har väl inga möss hemma sedan innan? Det vore isf bättre om du lånade två eller flera :) De jag har som skulle kunna lånas ut just nu är trion med två möss från Kent &

Kerstin (agouti texel + sv/t astrex) + en satin siames från Grodan :) Utöver det har jag bara 2 honor varav den ena bör kläcka ur sig ett gäng småttingar när som helst :) Av dem kan du ju isf ev. få köpa ett par honor annars, beroende på hur kullen ser ut :)

Ja, nästan alla möss är rädda i buren.

amaira har några som inte är det. De kan springa runt på golvet och sen klättra upp på hennes ben. Och jag hittade nån guldklimp hos Vattnadal sist också(med Timmysläktingar). En bandad champagne-argentehona med pannfläck som var superframåt och kelig. Och hennes bröder som var supergoa. De sprang inte iväg som ett skott i buren utan gick bara undan lite långsamt men kom sen fram för att kolla. De var coola, liksom. Vet vad den kullen har bakom sig och det är bara supermöss, nästan. Pappan är en K-kille, efter Citronpaj. Jag hade syrran till Citronpaj och hon var lika underbar. Där bakom är det temperamentsavlade morakullor och vattnadalare. Sen är det nåt från amaira i den parningen också har jag för mig. Nä, men den kullen är bra.

De kan vara mer eller mindre rädda. Jag tycker att de ska komma fram och undersöka handen iaf när man har den i buren. Okej om de sprätter iväg när man rör sig men de ska vilja komma tillbaka och titta och gärna efter en liten stund vilja hoppa upp. Men det är vad jag tycker. De flesta nöjer sig nog med att den är go när den har kommit upp ur buren. Men de är inte som råttor. Charmen med möss är ju att de är lite försiktiga av sig och att man till slut vinner det där förtroendet från det lilla djuret.

Man kan prova att ta bort gallerdelen också så att de bara har bottenlådan. Då blir de mer kommunikativa.

Och sen tycker jag att mössen ofta blir tryggare när de är ett gäng. Så låna trion från Evelyn, tycker jag, och prova! Då får du också chansen att träffa tre olika individer.

Och det där med mysandet, det kan faktiskt ta en stund innan man lärt sig "hur man gör". Jag visste inte hur man skulle hålla i en mus för att få den lugn förut men nu vet jag. Och man kan få still på de flesta om man har lite tålamod. Sen finns det dom mössen som är så stillsamma att de visar dig hur man gör. :)

Men du ska inte jämföra med Timmy, han var en ovanligt modig och kelig mus.

Förresten så tycker jag inte att du ska känna dig besvärlig!

Leta tills du hittar en mus du trivs och klickar med! Och jag lovar att uppfödarna inte tycker att du är jobbig för att du vill låna och prova.

De flesta vill hjälpa till! :)

Hade jag haft möss hade du gärna fått låna av mig. Syrran har iof en hane men jag vet inte om han passar dig. Jättemysig i handen och gillar att upptäcka och så men rädd i buren. Han var superframåt när vi köpte honom och hoppade direkt upp i handen och så men sen blev han rädd, vet inte varför. Inte pysslad med så mkt, förstås. Misstänker att det är det. Och att han blev lite väl mkt jämförd med Timmy. Han köptes lite grann för att laga hålet i Agnes hjärta. Han var så hemskt lik Timmy och släkt med honom. Men det var kanske för tidigt. Och eftersom syrran har mina råtthanar nu så lägger hon ner det mesta av sin tid åt dem. Jag får för mig ibland att han har potential men ingen orkar lägga ner tid på honom. Jag vet inte vad han är riktigt. Minns en zoomushona jag hade som var skiträdd som sen blev den bästa honan jag nånsin haft. Men du får som sagt låna honom om du vill!

Hur som helst, du behöver träffa många möss. Vi har pratat lite löst om att kanske ha någon kursverksamhet i en lokal hos mig så i så fall borde du komma! :)

Åh vad nu är snälla båda två! Det värmer!

Och ja, jag vet att mushonor ska vara två, fick bara ett tillfälligt avbrott i huvuet och skrev en… Kom på att jag gjorde det inatt faktiskt! När Akela höll på att riva massor av tidningspapper från bottnen (som han skulle ha i sin hänmatta) Haha! Jag är tom en sån person som verkligen vill att djur ska gå med minst ett annat djur om det går :)

#22
Jag skulle gärna vilja låna trion! Det vore jättebra! Men jag ska prata med mamma om det :)
Jag har redan förälskat mig i Akela, fast vi inte riktigt har hunnit haft så mycket kontakt.
Men igår delade vi på ett glas välling på mitt skrivbord, medan jag (försökte) plugga matte. ;) Jag trivs med honom. :D

#23,24

Självklart är drömmen om att få en perfekt liten mus, eller flera. Men det kan man ju inte begära av dem. Jag har som sagt redan blivit nerkärad i mössens olika härliga personligeheter! De är underbart charmiga och mysiga, fast de är rädda och så.
Jag hade ju hand om två lite av problemråttor (Liz och Sussie) och först när de inte alls ville komma ut ur buren och högg efter mig kanske det inte var det roligaste… men sedan, när jag vann deras förtroende så var det underbart, fast de fortfarande var problemråttor (Zoo och omplaceringsråttor båda två, klarade inte av flytten så bra psykiskt, Liz fick hjärnblödning när hon var hos mig, Sussie märkte det och båda blev helskumma. Jag fattade ingenting. Sussie fick sneskalle och ville inte lämna buren alls när Liz blev sjukare. De fick avlivas båda två senare.)
Även om jag inte skulle vinna musens förtroende så skulle jag fortfarande kämpa och inte ge upp, de behöver verkligen inte vara de perfekta mössen! :) Så det har jag inga som helst krav på. De får vara nästan hur som helst. (Inte aggresiva då)

Nu med Akela har jag bara gjort så att han får komma upp till mig när han vill, jag lyfter sällan upp honom. För det gillar han inte. Men jag har tålamod. Jag skulle själv inte vilja bli upplyft av en stor jätte och absolut inte när jag bara hade bott där i fyra dagar. :P När han väl har kommit upp på mig så är det kolungt.

Ja, Timmy var unik. Helgo var han!

Jag ska prova med honorna nu (troligtvis) och om det funkar med mamma kommer jag nog köpa honor av Evelyn! Jag ska nog inte satsa på en hane igen, men tack så jättemkt ändå!

Om det blir en kurs så kommre jag gärna, om jag har tid och råd. Det skulle vara jättekul verkligen!

Mamma gick med på att jag skulle få låna trion! :D Fast hon är stensäker på att de kommer likta lika mkt :P Men hon får väl se ^^

Jag tycker det låter klokt att prova med honor! Du kommer att märka en väsentlig skillnad. Men sen är det också som du säger, att pinkar de ner vissa ställen så är det oftast det som är orsaken till lukten. Mina pinkade jättemkt i matskålen ett tag och då luktade det ständigt apa. Men så började jag att lägga bottenströ i botten av matskålen så sög det upp det värsta så att jag hann byta innan det luktade pyton.

Möss från temperamentslinjer doftar oftast mindre. Vet inget om vad Evelyn har bakom sina möss men det kan det vara värt att fråga efter! :)

Bakom mina möss finns Vibys och TantSelmas möss :) De två herrarna från TantSelma är otroligt trevliga och goa och inte det minsta rassliga och tar sig gärna upp i handen :) De har också alltid bott i öppna plastålådor (IKEAs SAMLA) utan problem och ingen av dem har någonsin försökt rymma trots närhet till honor och andra hanar :) De är även avlade att fungera med andra hanar vilket de gjorde länge (fungerade även ihop efter parning, men jag särade på dem ändå efter ett tag då jag tyckt mig höra pip från deras bur ibland och tyckte mig känna av en mer spänd stämning dem emellan.. jag kunde dock aldrig se någon fysisk skada på någon utav dem!). Detta verkar också ha gått i arv till de flesta i kullarna, framförallt i kullen efter Malte. Ur den kullen går fortfarande 4 hanar ihop utan problem och då är de ändå ca 9½ månad gamla nu. De var 5 tillsamman från början, men en av dem blev lite kaxig för ca. en månad sedan och ville gärna trycka upp de andra i hörnen (dock aldrig någon fysisk skada dem emellan heller, vad jag kunde se) och sedan jag flyttat honom har det varit lugnt i buren.
Ur kullen efter Jorm delade jag upp dem i två burar redan från början för att kunna se skillnad på dem då de var så lika utseendemässigt :P De bodde då två i en bur och 3 i den andra. Av dem som bodde 2 tillsammans flyttade en till amaira och han som blev ensam accepterade inte någon ny kamrat, så han bor nu själv. Av de som bodde 3 har jag använt en till avel och har inte testat sätta ihop dem igen då jag är tveksam till att det skulle fungera. De andra 2 bor fortfarande ihop och fungerar tillsammans, men jag övervakar dem noga då de tjaffsade en gång då jag hade dem på jobbet (vi hade gnagardag och jag hade med mig några möss att visa upp och informerade kunderna om hur de är som husdjur). Har dock inte märkt av något sedan dess, men man vet aldrig..

Hanarna från TantSelma tycker jag inte luktar någonting och jag tycker också att pojkarna efter Malte (de som bor 4 tillsammans) luktar betydligt mindre än pojkarna efter Jorm. De efter Malte tycker jag också varit bättre i temperamentet överlag och det går att plocka i och ur någon och ha dem isär en längre tid (under utställningar t.ex.) utan att det är några som helst problem att sätta ihop dem igen. Plockar jag bort en hane av de två ur andra kullen som fortfarande går ihop och har dem isär en längre tid så fungerar det inte lika bra och jag måste låta dem hälsa på varandra igen på en neutral yta, innan de går att sätta i buren tillsammans igen.

Jag tror ivf att urindoften hänger ihop med temperamentsavel. Desto bättre hanarna klarar att bo tillsammans, desto mindre luktar urinet. Så har ivf jag upplevt det :)

Å, vad kul att höra om dina möss, Evelyn! Jag har ju inte varit så aktiv på mus.ifokus den senaste tiden så jag har liksom inte hängt med om dina möss.

Jag tror också att urindoften hänger ihop med temperamentsavel. Absolut.

Ja, intressant att läsa!

Vad glad jag blir Evelyn, när jag läser om din "finstämdhet" och att kunna se nyanser. Det är ju så djur kommunicerar, genom "uttryck", de uttrycker genom kroppsspråk, beteenden, rörelser, osv.

Sedan gäller det också att kunna tolka vad vi ser, utifrån djuren och inte utifrån oss själva.

Det verkar du kunna här, det är en svår konst!! Själv tror jag att jag "tolkar fel" många gånger. Så jag försöker vara öppen inför mig själv med det, aldrig bli "tvärsäker", och fundera över flera alternativa tolkningar. Men så är jag också djupt intresserad av etologi - läran om djurens beteende.

(Det är ju ni också, det vet jag  )

Jag har avlat i fyra år nu, och jag vet fortfarande inte "vad som går att få fram".

Möss behöver inte alls vara rädda! Kloka och försiktiga i okända situationer, det kommer man nog aldrig ifrån, de är ju bytesdjur. Och det finns ju ingen anledning att komma ifrån heller.

Men rädda, i sin hemmiljö, nej. Det vet jag, eftersom jag har såna möss.  Och det är vad jag vill ha. Jag orkar helt enkelt inte med "rasselmössen", och blir alltid på så himlans gott humör, när mössen möter mig när jag kommer, och visar nyfikenhet, förväntan, sprallighet, ja, "busighet" vill jag kalla det fast det bara är ett uttryck för livsglad nyfikenhet.

Att jag inte vet vad som går att få fram, beror nog mest på att jag inte vet vilka egenskaper som är genetiskt kopplade.

Som vi har pratat mycket om förut, kan aggressivitet och oräddhet vara kopplat till varandra. Hur, och i vilken grad, vet jag inte. För det finns två sorters aggressivitet - som jag har märkt av tydligt bland mina möss i alla fall.

Den ena sorten är aggressivitet beroende på rädsla: bättre anfalla först innan man blir anfallen, det är ett svar på "hot", redan innan det finns något hot.

Den andra sorten är aggressivitet beroende på ren kaxighet, och orädsla: Här kommer jag, jag bestämmer och styr världen. Typ (jag drog det till sin spets för att tydliggöra).

Båda sorterna av aggression är givetvis starkast i sitt revir.

I dess "motsatser" är aggressionen nedtonad via aveln. Enkelt förklarat har man avlat på hanar med låg testosteronhalt, de markerar inte revir lika starkt (luktar inte lika fränt), är inte bråkbenägna, men har de inte samtidigt förlorat sitt "kvicksilver", undrar jag över nu?

Jag har olika teorier, allteftersom tiden går i min avel, jag tar till mig, bevarar eller förkastar, eller formulerar om. Det är spännande!!!

Att få fram bra hanar tycker jag är svårt. Bra honor är mycket lättare! men det kan ju också beror på att jag koncenterar mig på honorna.

Och så är det det där med "bra" - vilket är högst subjektivt!!!

"Bra" för mig, är en hane som är både snäll, glad-livlig-nyfiken, ORÄDD, och lugn, och som omedelbart kommer fram till mig med glädje.

Jag har också hanar som går ihop med varandra, söta, lugna, snälla, gulliga, … och "rädda"… De är inte intresserade av mig. Av MIG!

De är intresserade av att komma ut ur buren, av att eventuellt få något att äta (hanar bryr sig inte så mycket om mat som honor gör, mat är inte viktigt för dem, och mina möss har alltid fri tillgång till torrfoder som verkar tillfredsställa deras behov bra).

Jag tror att möäss äter vad de behöver. Har de brist på något, så äter de omedelbart när de får något som innehåller det de har brist på!! Jag menar, som när kaniner eller hästar slickar på våra hånder när de behöver salt. (mössen tycks inte ha ett sådant saltbehov)

Vill vi ha möss med kvicksilver, eller möss som är som små stilla gosedjur?

Svar? Givetvis behöver vi ge oss VÅRT EGET svar!! Det finns inget "rätt" eller "fel", vi väljer det vi önskar oss. Inom Svemus tror jag det i nuläget finns två riktningar, som jag har kunnat se.

- Det ena är lugna, ej-framfusiga snälla hanar som ska kunna gå fint ihop med andra hanar, och som ska lukta så lite som möjligt.

- Det andra är ett fokus på rent utseende. Då kan mössen bli vackra, och färgerna ännu vackrare (i standard ger färgen 50 poäng, jämfört med kropp-hållning 10 poäng, (hull 15 p, ögon 5 p, öron 5p, svans 5 p, nos 5 p) medan beteendet inte finns med på skalan.

Bland dessa möss finns tyvärr en del som ofta inte är bra sällskapsmöss, och ibland inte ens mår psykiskt väl.

Jag kommer mer och mer att "lämna" båda dessa riktningar, och ge mig in på en tredje…

Ja, ren standardavel lämnade jag snabbt redan i början. Och vad gäller de "stillsamma lugna" har jag aldrig riktigt gått in för, även om jag tagit stort intryck.

Var jag kommer att hamna nu, det vet jag inte. Men resultatet blir inte något av det som är allmänt, det är i alla fall inte mitt mål.

Mål nummer ett är LYCKLIGA möss!!!!! De ska vara GLADA! Och det ska synas och märkas, och det ska märkas i deras beteende gentemot MIG, i egenskap av deras människa och skötare.

OCH, för mig så finns det "kvicksilver" i en lycklig mus uppenbarelse. Det är IVER, "bus", livsglad nyfikenhet, frimodighet. tillit.

Litet tillägg:

En mus som "sitter still" i min hand, behöver inte vara tam, den kan helt enkelt vara sjuk. (säger jg eftersom jag sett ett sånt exempel ganska nyligen).

En mus som sitter still och är helt "lugn" behöver inte vara tam, den kanske helt enkelt är rädd, men har ett annat beteende i sitt rädslo-uttryck. En del möss "rasslar iväg, andra använder sig av "freezing".

En mus som springer upp på min hand och upp på min arm så fort jag sätter in handen i buren, behöver inte vara "tam", den kan helt enkelt vara urless på att vara i sin bur, och se handen som en hiss till friheten.

Jag blir så varm av att läsa dina inlägg, amaira!

Och det ska bli så spännande att se hur din avel kommer att utvecklas. Just för att du har en helt egen inriktning.

Och jag tror att det är viktigt. Att det finns flera inriktningar.

Känner som terato, älskar när du skriver så långa och informativa (rätt ord? Trött!) inlägg amaira och hur du ser på mössen och aveln!

Intressant läsning för mig som är "nybörjare";P

Till Bim så hoppas jag det går bra och att du får skaffa egna möss snart!

Tack Terato och Maria ochBMEXX. Och förlåt Bim, att jag stulit din tråd!!! Jag blir så engagerad ibland, att jag inte märker vad jag gör, förlåt igen.

Bim, det är verkligen stor skillnad på hur det luktar om hanmöss och honmöss. Även när det gäller allergi är hanmöss mer allergena.

Honor luktar nästan inte alls, medan hanmöss alltid luktar! En del störs inte av lukten, eller känner den inte ens, men jag har bra luktsinne, och jag känner den alltid väl, även hos de hanar som andra säger är "luktfria".

Det värsta är att de luktar långt! Lukten känns, även i andra rum, och när dörren är stängd…

Det är mössens baksida, som husdjur, att hanarna luktar så. Och att flertalet hanar måste hållas en och en i sina burar. Heder då, åt dem som avlar på mushanar som kan gå tillsammans, och som inte luktar så starkt och fränt! Det är vad mössen behöver, om de ska bli mer allmänt accepterade som sällskapsdjur.

Och då vill jag passa på och förtydliga - för jag var otydlig i mina tidigare inlägg här - att flertalet av mina hanar inte går att ha ihop (och jag avlar inte heller utifrån det). Liksom att när jag skriver att jag har möss som inte är rädda, så gäller det inte alla mina möss, utan jag får några sådana ibland, och försöker avla vidare på dem.

När det gäller hanar som kissar ner sina "plattformar" eller andra särskilda platser, så är det en utmärkt förutsättning till att börja med kisslådor åt dem!!!

Terao gav ett utmärkt exempel på hur man kan börja "bygga upp" en kisslåda. Jag gör likadant, dvs såhär:

Jag tar en lagom stor matskål, eller plastbytta, eller "plasthus" (har några egna jag gjort som funkar bra). Sätter tidningspapper i botten (suger upp bra), fyller på med kutterspån (suger upp bra), och så fyller jag på med torrfoder överst.

Gärna mycket av mindre frön, som undulatfrö. Men också mycket olika, solrosfrön, havrekross, ja, vad de brukar få. Från början, när buren är nyrengjord och jag påbörjar det här, får de ingen annan mat i buren.

Men jag fyller aldrig på mat här igen!! Nästa gång det är utfodringsdax, får de maten där de brukar få. Toalettlådan sätter jag helst där de brukade kissa förut.

När de väl börjat kissa där, så fortsätter de. Många gånger kan jag hoppa över burstädningen och bara tömma kisslådan!! Då tvättar jag inte lådan/skålen, utan ser till att det finns liiite kiss-spån kvar i botten, innan jag fyller på med nytt papper och spån - och lite frön överst igen.

Ibland funkar inte det här, men många gånger gör det det!

#36 har faktiskt testat det här tipset sen jag läste det här för ett para dagar sedan, och so far så funkar det kalas! Så tusen tack för tipset!

Härligt Sarae!

Oj, nu blev det mycket här! :) Men Tack alla som har skrivit!
Det var intressant att läsa om dina möss bakrund Evelyn.

Och Amira. Nu har jag lärt mig mkt nu känner jag. Säger som Terato. Jag blir alldeles varm ;) Du skriver jättebra och har med väldigt bra information, det är skitkul att läsa! Om du kommer på något mer är det bara att skriva det här om du vill.

#35 Det känns jättebra att höra att det är sådan stor skillnad! Mamma känner av Akela ganska mkt nu. Och hon är lite rädd att det ska bli så att hon känner av hundarna lite då om jag har kvar han länge. För på våren (hon är pollenallergiker också) så går ju hon med snorig näsa och ont i halsen hela tiden, och då gör inte hundarna det bättre.
Men sen resten av året när hon inte är allergisk mot annat så går det bra med hundarna! Fattar ni? Känner mig lite förvirrad själv just nu. :P

Evelyn: När kan jag lämna tillbaka Akela och hämta trion? :)

Tack Bim! Och kram .

Jag lyckades mysa med honom i ca 5 sek igår ;) Han knastrade och rös. Myskille!

Underbart! :D

Myste med honom lite mer också… Han börjar känna sig hemmastadd! Och snart ska han bort.  Mamma säger att det känns som att hon har en hårboll i halsen som varken går upp eller ner :( suck.. hoppas verkliegn det funkar med tjejerna!

För en vecka sedan lämnade jag tillbaka AKlea, och om ungefär en vecka kommer trion hit! Nu har jag laddad upp bilder på min bdb också så om n i vill kan ni kika in där :)

Evelyn, vad heter honorna? :P

länken till BDB

Datorn vägrar att länka till min sida, men sök på bims så hittar ni mig! :D

Tar mig friheten att lägger till dig som vän tror jag Bim  fina bilder på muspojken!

#47 Gör det! Bara kul!

Få höra nu, hår går det med damerna du lånat?

Det går bra, jag är jättekär i dom! :) Kvantum är lite småsur och så, och de är lite rassliga i buren men annars är allt toppen.

Mamma är förkyld just nu, så hon  han inte riktigt känna om hon känner något. Men hon tycker inte att dom luktar iaf! :D

Jag återkommer med om hon känner något eller inte :)

Håller tummarna på att hon inte känner någonting sedan när hon är frisk:)

Mamma känner av mössen… Hon är frisk från förkylningen men hon har den där "hårbollen" i halsen som hon får av vissa djur, det är inte lika illa som det var med Akela och hon tycker inte de luktar men det funkar inte. :( Hon tkr tom också det är synd. Hon tkr möss är riktigt trevliga djur!

Vad tråkigt=/

Ja, jag som har förälskat mig i de här mössen också :(

tråkigt!