1.Om du absolut inte vill avliva en eventuell andra kull(hanen kommer försöka para honan direkt efter födseln) kan du räkna ifrån dag ett. En mushona är dräktig mellan 19-21 dagar. Håll ett extra öga öppet och sära på dem när de suttit ihop i 19 dagar. Då kan du ju vara säker på att hon inte hinner bli dräktig igen.

2.Annars kan man låta hanen vara kvar och avliva eventuell andra kull. Det som är bra med det är att han får vara med ungarna en hel del och det kan underlätta om man vill prova sätta ihop hanbebisarna med honom sen.

JAG ångrar att jag inte gjorde som alternativ 2. Men man måste väl ha lite guts också och det har inte jag..

Näää  nu är jag blödig. Jag tycker inte om att ta bort alla ungar från en nybliven mamma. Åtminstone några ska hon ha kvar, hon har ju hela kroppen full av "sköta-om-bebis-hormoner". Då tycker jag synd om henne om hon förlorar sin kull, det mår hon knappast psykiskt bra av, även om det "går över" - så som all hjärtesorg går över med tiden…

#1 Åååhh, NEJ !!! Här avlivas inga kullar, jag separerar på dom hellre på dag 18 så jag är säker på att han inte kan "sätta på" henne igen, innan hon får sin kull ..

#2 Skulle ALDRIG komma på dom banorna, om inte de skulle vara några allvarliga fel på nån, men skulle låta nån annan göra de åt mig ..

#2 Du, det har jag inte ens tänkt på.. Jag menade iof kull nummer två. Då skulle hon fortfarande ha sina treveckorsbebisar. Men man kan ju spara någon ur tvåan också om man vill chansa med att låta pappan vara kvar.

Ursh, vad känslokall jag låter nu!

Nej, jag skulle vara för blödig för det med, det erkänner jag. Men det skulle vara praktiskt. Sen måste man kanske tänka på det där andra också. Svårt att veta hur en mamma tar det..

#3 Ja, jag hade låtit någon annan göra det också, tror jag.

Då tycker jag att du ska göra så, Pimu!

Vid 3 veckor är ungarna klara för avvänjning och redo att bli självständiga. Det är inte alls "samma sak" för honan, "hormonellt" sett, det är ingen ersättning. Jag bryr mig ganska mycket om hur mina djur (och djur över huvud taget) mår mentalt, och i sina situationer.

VET att du inte är "grym" Terato!  

Och avlivning sköter jag själv. Så vet jag att det blir "gjort på ett bra vis".

Du är så klok, Amaira.

Tänkte uppdatera me en bild då hon nu har gått i 17dagar ..


en till underifrån .. där man ser att hon blivit större ..


Snart dags då :-)

Japp .. är sååå närvös, samtidigt som jag längtar efter dom ..

Oj så tjock

Jaa, nu är hon ännu tjockare .. (efter 20 dagar)


ojojoj nu är det säkert inte lång tid kvar! :)

*thi hi* näe, nu kan de juh hända nåt redan ikväll ..

Ang diskussionen där ovan. Det enda jag rekommenderar är att Pimu kullar bort några hanar - om hon inte tänkt behålla dem alla själv - då de är ganska svårsålda. Speciellt från en kull där man inte tänkt så mycket på färg och hårlag.

Tycker inte att Pimu ska låta honan få en kull till. En kull räcker gott - det kan t o m vara svårt att hitta hem till alla de ungarna. Hanar ur kullen kan sättas ihop med fadern när de är 4 veckor gamla. Hanen kommer att känna igen lukten av honan på ungarna och ev acceptera sina söner. I vissa fall accepterar hanarna inte sönerna och då jagar de dem, reser ragg, piskar med svansen eller visar på annat sätt att det inte var så populärt. Då får man sära dem. Dock är det vanligast att de faktiskt accepterar sina söner en tid.

#15 Jag har redan särat på dom (2 dagar sen) för just att han inte ska hinna .. igen .. o blir de för många så att jag inte får dom sålda, så de är klart att jag får stå mitt kast o behålla eller sälja till zoo i värsta fall ..

Jag har ett perfekt exempel på hur det går om man inte kullar bort hannar. Vi fick två stora kullar med många hannar och jag klarade inte av att ta bort en enda hanne. En hanne ur varje kull är såld, men resten - 12 stycken - har vi kvar.

Så ni som får musbebisar hemma - följa Grodans råd! Kulla! Om ni inte tycker det är helt ok att städa burar all ledig tid, förståss…

Det är inte lätt att föda upp möss.. som sagt..

Fast på tal om att kulla måste jag ju tillägga att dottern då och då påminnt mig om hur det skulle kunna ha varit om jag tagit bort några av killarna i B- och D-kullen. Tänk om jag råkat ta bort just dem som i dag blivit mina favoriter. Då hade jag verkligen gått miste om något…

Jag vet, så har jag också tänkt.. OCh säkert alla andra som stått vid den situationen. Man kan ju omöjligt veta något om temperamentet när de är så små.

Tror HB inte blev befruktad på samma kväll jag satte ihop henne me Z .. Kollade henne idag o hon har bara vuxit o är jätte goosig o bara njuter i min hand när jag klappar henne på huve't.

Kollade nyss, (när jag fyllde på me lite makaroner o kattorrfoder) så kom HB ut från huset hon har varit i största delen av denna dag .. Tog upp henne i handen, såg att hon magrat av, väldigt mkt .. la henne i en box me lite gottigott o kikade bland pappret i boet o där låg dom minsta, sötaste små varelserna .. 7-8 st fick jag de till i min hast räkning .. *lycklig*  (foto kommer)

Åh vad kul, grattis!

Grattis! Det är så roligt med musbebisar…

vad spännande!

Grattis!!

Grattis!!!

Tack så mkt för ert stöd .. *krama*

GRATTIS!

Grattis! Ser fram emot bilder :-)

Ååååh, grattis!! :)