Jag kommer i regel aldrig ihåg namnen på mina egenuppfödda möss förän vid 3-4 månaders ålder och/eller om det var bara några få i kullen + utmärkande teckning. 

Vadå… vem kommer ihåg 3 identiska Agouti systrar afrikanska namn på M?? jag väljer alltid så krångliga teman. Men vissa möss går rätt in i hjärtat och dem kommer jag självklart ihåg från dag 1.

Jag kallar sällan mina djur vid sina namn utan har ofta smeknamn såsom sötnos, älskling, finaste, gullis, plutten osv. Typ ungefär de namn som jag använder på min fästman också haha :P Beach och Babe har jag mest kallat för mina korvar eller korvarna ;)

När jag pratar med Robin kallar jag honom alltid för "Gubben". Som typ "Hej Gubben!", "Nu ska du få mat Gubben" osv. Men i familjen säger vi Robin när vi pratar om honom och skriver  jag på internet blir det antingen Robin eller "Gammelman".

Tjejerna blir alltid "Tjejerna" om vi pratar om båda, marsvinet kallas alltid för "Monken" (heter Monik), eller "Svinet".

honkaninen kallas för Rozie oftast när vi pratar om henne. Och det är vad hon heter.

När Robin bodde med 2 honor sa vi alltid Knicklarna när vi matade, släppte ut osv…

#3 ja, knicklarna… det sa jag om mina niner osså

#4 Det namnet är bäst! =P

Mössen kallar jag btw bara för bäbisarna eller musarna! =P

#5 jag gillar det en del… men gillar Kaninus bäst… fast Kaninus var för mig en mycket speciell kaninherre… (fast jag sa Kadiduss)

Kom på att jag hade en knasig kompis ett tag som gick omkring och kollade på mina möss när vi förfestade lite hos mig innan utgång på den tiden när jag röjde lite på helgerna… hon sa till mina möss "mimimimimuuuuusen"… det lät så gulligt så jag sa lite så själv sen ett tag

MI MI MI MI MUUUUUUSEN☀️

När mössen kom till mig hade de inga namn, var bara "den bruna" och "den med vitt". Sedan blev de Smulan och Gnuttan, men nuförtiden heter de Smulan Julegris och Gnuttan Fläskpadda. När jag pratar med dem är de "gumman" eller "bruden". När jag pratar om dem är de mössen, minibrudarna eller deras namn.

6# Ninisen ska det vara! Jag kallar alltid min kanin, Ludde för Ninisen. Så fort jag säger "ninen"/"Ninisen" springer hunden till kaninburen. Mössen kallar jag för deras riktiga namn, men hade jag många möss hade jag nog kallat de musen.

#0 ja, jag använder också egennamn när jag talar OM djuren, oavsett art, men som sagt…när jag tala till dem så är det just röstläget som gör att de lyssnar. Om jag kvittrar pissnisse eller lillbebis så tror jag de kommer ändå. men jag vill ändå ha "riktiga" namn på dem när jag skriver i min bok för att hålla i sär alla lillbebisar 🙂

#9 hihi… precis… hhålla isär lillbebis från bebis, bebis, mus, mus, påttan, påttan o snuttan…

När mina råtthonor kommer till en viss ålder brukar jag kalla dem snuttgumsan eller nåt annat töntigt. Utan att jag eg tänker på det. Jag är ensam med mina djur, de bryr sig inte om vad jag ordbajsar, de lyssnar bara på röst, ljud o tonläge osv.

Här hemma är det hanarna som kallas vid namn, annars blir det "dom vita" eller dom grå men tar jag upp dom kallar jag dom vid namn fast Nitro kallas väl mest 'mammas pojke' han är första musen här hemma och väldigt speciell <3

Jag kan alla mina möss namn, bästa namnet är ju Guldgräshoppan. Jag använder hela den namnet haha. Vickan blir galen på mig ;) Men jag har fördelen att mina är tecknade och ser skillnad på dom. Jag kan tänka mig när de har samma färg så är de svårt :P

Jag kan namnen på alla mina möss. Ibland får jag tänka till lite. Men jag använder ju inte namnen så mkt utom i pappersarbetet o avelsplanering osv. I vardagen är de givetvis individer, men jag har nog blivit lite knasig med tiden… jag är ju ensam med dem, det finns ingen ordpolis med mig så då blir det som det blir… jag har ju svårt att hitta ord ibland… och ibland pratar jag utan ord…

Korven kunde jag kalla massa konstiga saker, mest faktiskt rena ljudmönster. Han älskade ljud. Vi växte ju ihop så mkt så jag tänkte inte på det då, men nu när han är borta märker jag att jag i vissa situationer utstöter ljudmönster (vet banne mig inte vad jag ska kalla det, det är inte ord utan ljud… i toner.. som ett litet musikstycke eller nåt) och att det då betyder olika saker för mig och korven… Eller nu bara för mig. Någon korv finns inte längre som kan säga saker tillbaka….

Jag tycker inte det är så konstigt ändå :) djuren går på så mycket mer än bara ordet deras namn är. Men det är ändå lite roligt att de förstår att man menar just dem oavsett vad man säger, människor är inte alltid lika duktiga på det! :P

Jag kallar mina för olika eller samma, nästan aldrig deras riktiga namn. Många gånger kallar jag dem för fel (bara för att jag inte har alla hästar hemma alltid och gärna pratar utan att tänka) alltså varandras smeknamn, men de förstår ändå att jag menar x och inte y.

Hunden som är en stor siberian/schäferkorsning kallas för kisse, kissekatten, pisskatt, knastor, och ibland blir det även hela ramsor. Det har även smittat av sig på kommandon. Han vet t.ex att tisse betyder att han ska lyfta tassen, han vet att tissetassen betyder att han ska lyfta tassen, han vet att tass betyder att han ska lyfta tassen osv, osv. Stackars hund. Haha.

Hästen, som var 184 cm i mankhöjd kallade jag oftast för kisse också.

Mössen får heta råttefnask, lilleskrutt, skruttisar, grisarna, busmusar, dumskruttar samt knepiga individuella smeknamn (som självklart är mycket längre än deras riktiga namn). Förutom Lillegris - hon har alltid varit Lillägroiiijsän.

Tungviktarn i smeknamn är nog kaninhonan Snuffan som jag haft i 8 år nu, vi är duktigt sammansvetsade vid det här laget, typ som ett gammalt lite smågnabbandes gift par. Jag kallar henne allt under solen, hon vet alltid att det är henne jag menar när jag pratar med henne oavsett vad jag kallar henne men oftast blir det Snifty, TjejjsarN (som Kejsaren, hon är en tyrann - det är hon som bestämmer här hemma) eller SNIFTYJÄVELVADHARDUGJORTNUUU!??!?!??!?!?!?!?!??! (hon är lös dygnet runt och har alltid en massa rackartyg för sig dag som natt, och jag säger det med kärlek hur tokigt det än låter haha)

Koni-koni-koooo-nich-iiiiiwa, Koni Hammar, Koni eller Lillpälsen är den andra kaninen: Konohamaru.

Det enda djuren som inte har smeknamn är fiskarna, och fågeln för han är "Pekka" och kanske också för att jag mest kvittrar/låter eller sjunger en sång med honom. Kallar honom gärna för fågelskrället när jag pratar om honom dock, men jag säger det aldrig till honom. :O

lol, världens längsta inlägg fullt med bara svammel. jaja.

Här hemma bor hamstrarna, Stalin, katten, pissekissenaaaevadduserfarligut, flickorna, damerna, töserna, mus, ponken, gullplutten, gossigo, blubben… Och säkert massa annat som jag inte ens reflekterar över. Här bor 3 hamstrar, 3möss och två hundar.

Haha, vad roligt att läsa!

#2 Hihi, samma här, mus eller "fästman", de är "älskade finingar" allihopa!

Mina möss heter vad de heter, givetvis. Men när man pratar bara för pratandets skull (vilket jag alltid gör med djur) så blir det ju allt möjligt.

"Hej snygging!" brukar jag säga till djur jag möter ute, allt från svanen nere vid sjön, någon häst i hagen jag passerar, till någon liten fågel eller rådjur som jag kommer nära.

Här finns många som har hästar, och ibland när jag möter ryttare, där hästen ibland skyggar av någon anledning, hälsar jag "Hej Hästen!" (inte hej ryttare, haha), för det är ju hästen som behöver veta att jag är en ofarlig människa och inte t.ex. en tiger på två hjul (cykeln) eller något annat läskigt, beroende på vad jag gör ute i skogen, cyklar, plockar svamp, eller något annat mysko.

Fining, snygging, långsvansing (tagit efter Grodan), vännen, hjärtat, är nog det jag kallar mina möss för oftast. Även i kombination med deras riktiga namn, som annars mest är till för stamtavlebruk - liksom för att påvisa att de är individer och inte bara en av många.

#16 Haha, åh vad härligt att höra att någon annan hälsar på typ alla djur den möter. Min fästman blir typ galen när jag ska prata med alla djur, t.o.m. duvorna på torget ;)

Jag har inte ens många djur och ändå sitter stamtavlenamnen långt inne. Speciellt hamstern har galet många smeknamn.