#0 Ja, precis. Det vi benämner som Engelsk typ är de möss man medvetet har avlat på för stora öron, lång svans och bra storlek. Den typen av avel startade främst i Engeland, därav namnet, men typen är idag vida spridd. Hårtlinjeavlade möss kan börja få färre ungar i kullarna och det kan hända att det sker oftare bland de engelsktypade utställningsmössen än med andra pga att man vill behålla en viss teckning eller en viss färg. Men om man bryter linjeaveln och korsar två fina engelsktypade linjeavlade möss så får honorna snabbt många ungar i kullarna igen. Det har alltså inget med typet i sig att göra utan med hur aveln av mössen sköts. Det gäller även livslängd och hälsa. Det jag jämför engelsktypade med är bland annat svensktypade zoomöss eller fodermöss och dessa har definitivt inte bättre hälsa eller längre livslängd. Långt därifrån!

Tack för svar :)

Det stämmer att Engelsk typ är ursprunget ur Engelsk Showmus, som är benämningen på de möss som avlas fram enbart till utställning.

Exakt hur man gjort för att få fram så stora möss är jag inte säker på. Jag har inte hittat någon bra litteratur där man mer grundligt beskriver hur, utan man beskriver bara att man väljer de största med störst öron, längst svans ideligen.

Nu är det så att musen som art, Mus musculus, faktiskt kommer i olika typer/storlekar även i vilt tillstånd. Så det behöver inte vara fullt onaturligt. Lite onaturligt är det givetvis, det märker man på mössen, att de inte kan röra sig riktigt så smidigt och lätt som svensktypade.

Vad gäller aveln för utställningsmöss så är hälsa inte av vikt och man ser endast på färg och typ. Temperament är inte av supervikt heller, men det är bra om man kan hantera mössen. Dock finns ingen bedömning på temperament. Man struntar i det. Man kan t o m tolerera rent aggressivt temperament.

Enligt det engelska sättet att avla English Show mice, så inavlar man hårt och bryr sig inte om stamtavlor och heller inte om ärftliga sjukdomar/defekter som uppvisas i högre ålder. Vanligt är att möss från rena Engelska Show-linjer lever max 1 år och får tumörer.

Nu finns andra sätt, men denna avel är gammal och anrik, på det sätt den genomförs och även yngre i England håller den vid liv. Och mössen är vackra, inte snack om saken…

Tack Grodan, mycket intressant!

#3. *tänker* Att man i denna rent utställningsfixerade form av avel, prioriterar bort livslängd, och hälsa hos lite äldre möss, är kanske inte så konstigt. Det kan jag tänka mig bero på att man snabbt önskr förbättra sin stam, och bara ställer unga möss då de är "som vackrast", avlar på dem som får bäst resultat, och "inte behöver" dem mer sedan. Då tar de ju bara plats. Men när man ser mellan fingrarna även på aggression till exempel (vilken domare vill bli biten?), tycker jag det är ett bevis för, hur SVÅRT det ändå är att avla, och att få resultat inom ett särskilt önskvärt område. Det är så svårt att få ett bra reslutat, att alla andra prioriteringar rensas bort… Är det så, funderar jag?

#5 Absolut. För att få fram utseendemässigt perfekta får man strunta i beteende o hälsa.

Domarna håller inte i de möss som är aggressiva. En del domare håller inte i mössen alls.

#5 och #6 Tur vi inte tänker så i Sverige. Vi har fina engelsktypade ändå tycker jag :)