Går han fortfarande med honan så kanske han vaktar henne? :)

Dom går tillsammans nu men tror nästan det då jag tog upp honom i handen och då bet han inte… :/

#2 Då låter det nästan som att han vaktar henne, vet dock inte hur man kan vänja bort det eller så då jag inte har/haft möss själv, men jag hoppas någon annan kan hjälpa dig, ville bara flika in vad jag trodde det kunde bero på :)

AV alla kullar jag haft när hanen gått kvar har jag aldrig blivit biten av hanen! Jag anser det inte om ett okej beteende tyvärr (dock plockar jag inte extremt med ungarna. När de är födda brukar de oftast få va ifred några dagar, sen öppnar jag bot o kikar och kollar hur många som fötts).

Och att bita hål så det blöder är absolut inte okej.

Tycker inte man ska ha djur man är rädd för. Då blir det varken kul för ägare eller djur.

Jo jag håller med! Det mamma och jag funderar på är om vi ska sära på dom och se om han är lika aggressiv eller om vi ska ta bort honom…  Vad tycker ni här på mif?

Jag skulle först och främst ställa mig frågan "Vill jag ha ungar efter den här hanen?" Även om honan inte fått ungar tidigare KAN det ju hända att hon får ungar. Vi har ju ajankis sötnos DragonSlayer och hans syster som bevis på att de kan överraska ibland…

Efter att du svarat på den frågan så har du två alternativ:

Är svaret Nej, så särar du på dem igen.

Är svaret Ja/Det är ingen katastrof om så sker så får du överväga om du vill lägga ner tid på att försöka få honom snällare (ska själv börja med det jobbet med en mus) eller kanske mest ha honom som titt-mus och inte hantera honom mer än nödvändigt. Vid städning kan du handskar på när du lyfter upp honom. 

En ensamlevande hane kan leva ett bra liv, och möss är ju väldigt tacksamma djur att aktviera, det är ju bara att flytta omkring på lite saker nu och då, och ge dem nya grejer.

Men att ha kvar honom eller ta bort honom, det tycker jag är ert beslut! Det kan vi inte fatta åt dig och din mamma.

Okey!

Jag vill nog inte ha ungar efter honom då jag mer eller mindre blivit rädd för mina andra möss och även om dom bara sätter upp en tass på fingret så kan ju klorna kännas lite och hela jag rycker till. Har slagit till armen flera gånger i kanten på terrariet där några andra möss går. Tycker att det är jätte jobbigt att vara rädd för honom och honan som han går med är en av mina mysigaste möss som jag älskar. Men om jag tar bort honom så blir hon själv då hon har testat att gå med mina andra honor men alla utom en har hon sprungit efter och tagit över husen även om det inte är hennes bur. Den hon funkade ihop med var på henne och bet henne och jagade henne så fort hon hade varit uppe…. Jag funderar och funderar men jag vet inte vad jag ska göra… Jag hatar att vara rädd för mitt egna djur och tror nästan att jag skulle ta bort honom men då kommer problemet med cc… suck.. vet inte vad jag ska göra… :/

Hejsan,

Jag vet inte hur jag ska råda dig, det måste du bestämma själv men jag kan berätta hur jag gjorde med min bitande hane: (kopierat från ett annat inlägg där jag skrev om honom)

Jag har bara haft en mus som bet mig och det var en hane, till slut var jag rädd för att sätta ner handen till honom och det märkte ju han så det blev bara värre och värre…till slut så satte jag på mig vantar när jag hanterade honom, för då visade ju mitt kroppspråk att jag inte var rädd och det märkte han och efter ett par veckor med vantar så slutade han att attackera mig. Jag fortsatte dock att ha vantar på mig 2-3 veckor tills jag var hundra på att hah inte skulle bita mig. Han blev 2 år och efter det där med vantarna (då var han 3-4 månader) så bet han mig inte en enda gång, kan tillägga att jag litade på honom helt och fullt också!

Så kan du prova att göra om du känner att du vill det:) Men jag tycker att du ska sätta han i en egen bur.

Vare sig du tar bort din hane eller behåller honom så tycker jag att du ska prova med Cc (heter hon så?) och dina andra honor. Det ska inte vara problem med honor ihop, visst jag har haft honor som varit mer dominanta än andra men med lite träning och introduktion så tycker jag i alla fall att det ska fungera!

Så här kan du göra: låt honorna träffas på tex. ett bord med leksaker på, hjul, pinnar, rör m.m då tycker dom oftast att det är så roligt att dom nästan alltid accepterar varandra. Om det går bra så ta bort en leksak nästa dag, lika där om det går bra så ta bort en till sak nästa dag o.sv till slut har du ett tomt bord med bara honorna på och då borde dom vara så vana vid varandra att det ska fungera. När du haft dom några dagar/vecka och det fungerar bra så gör du iordning en helt ren bur med rena, nya saker och sätter ihop dom. Det kan ta ett tag innan dom kommer på den nya rangordningen och att dom accepterar varandra. Men jag kan nästan lova dig att det kommer att fungera! Ge det lite tid bara och låt dom lära känna varandra:)

Håller tummarna att allt kommer bli bra!

Tack :) Det ska vi testa! :) Mamma och jag ska avvakta lite och även kolla om han är lika aggressiv om han är ensam. Det som får mig att bli så ledsen är att han kom själv upp i handen och då hade jag inte pysslat så mycket mer än att ge honom mat och vatten men ändå så kom han upp och även "pussade" på mina ärr som jag har. Jag vill ju inte ge upp på honom riktigt än och nu när jag läste ditt inlägg så känner jag att jag ska försöka liter mer med honom oc ge honom en andra chans :) Tack Ajanki! :) Ska testa att sätt aihop honorna med :) Japp hon heter CC :)

Varsågod:)

Förstår att du känner dig ledsen när han till och med kom upp på dig och pussade fast du inte pysslat med honom så mycket!

Håller tummarna att det kommer fungera med honom:) Bara att höra av dig om du vill ha lite råd:)

Hoppas honorna kommer funka ihop med:)

Du får jättegärna skriva och berätta om hur det går! 🙂

Hej Niji! Du kommer att få ett annorlunda svar av mig, eftersom jag har en annan inställning till hanmöss än vad andra har. Jag ser på dem på ett annat vis.

Givetvis ska du lyssna och ta till dig råd som alla här har skrivit. Och givetvis, igen, ska du göra som du själv känner. Men jag tänker såhär om din mushane.

#9 "han kom själv upp i handen och då hade jag inte pysslat så mycket mer än att ge honom mat och vatten men ändå så kom han upp och även "pussade" på mina ärr som jag har."

Du har en mushane som inte är rädd av sig. Dessa "modiga" mushanar kan mycket väl börja bita, och bita hårt, eftersom de inte är "rädda", eller försiktiga av sig. De gör som de vill.

Om en sådan hane anser att du är en inkräktare i hans bur, i hans revir - och det kan de ofta få för sig! - då tvekar han inte att bita dig! Eller snarare att hugga.

Det är vad din mushane gör, han HUGGER dig! Och då inte bara blöder det, utan gör även mycket ont, och såret svullnar upp och ömmar, en ganska lång tid efter (flera dagar).

Själv skulle jag aldrig lita på en sådan hane igen, eftersom han anser det vara okej att hugga, om han tycker att något inte passar honom.

Själv skulle jag utan betänkligheter "ta bort honom", dvs avliva honom. Man kan inte ha farliga husdjur, och även en liten mus kan faktiskt vara "farlig".

Däremot behöver du ALDRIG vara rädd för att någon av dina honor hugger dig på det viset, det gör de inte!! Detta som din hane gör är ett typiskt mus-manligt beteende.

Honor kan bitas, men det är inte lika vanligt, de biter inte lika hårt, de "nafsar" mer än biter, och att en mushona verkligen HUGGER är mycket mycket ovanligt. Det kan kanske ske om hon är mycket benägen att vakta sina ungar. Och har mycket "vildmusbeteende" i sig.

En djurhane, möss såväl som många andra arter, som vill bevaka ett revir, är inte intresserad av att "skaffa sig vänner". De vill inte ha vänner, de vill ha sitt revir, och det ska vara fritt från inkräktare.

Bland höns och kalkoner till exempel, även råbockar, kan hanarna bli ännu mer aggressiva och farliga, om de är uppvuxna med människor i stället för artfränder. Ju tamare från början, desto farligare som könsmogna.

Det gäller givetvis inte alla individer, sånt här går att avla bort med långvarig avel av husdjur.

För det första så måste jag be om ursäkt att bara halva inlägget till dig kom med Niji.

Jag menar inte att du bara ska sätta på dig vantar och låta han bita dig utan du måste visa honom ordentligt att det inte är okej att bitas, jag brukar blåsa hårt om dom gör nåt dom inte får, fungerar inte det så prova att ta en sprayflaska med vatten i och spraya till precis när han ska bita dig, det borde få han att backa! Det är obehagligt för honom men gör ju inte ont på nåt sätt utan det visar obehag precis när han ska göra nåt dumt.

#11 Jag håller absolut med dig om att han bits säkert för att han vaktar.

Däremot så tycker jag att man kan visa även en mus att dom gör fel och försöka lära dom att sluta vakta och bitas, precis som man gör om man har ett större djur som gör samma sak.

Jag tror absolut inte att alla avlivar sin hund, katt, häst eller vad dom har för djur som vaktar och bits. Utan jag tror dom flesta försöker få dom sluta vakta och bitas. Sen beror det ju också på hur det större djuret gör när det bits, flyger han på vem som helst, när som helst och hugger…då är det ju inte mycket att göra kanske….

Men vi tycker ju alla olika (och tur är väl det:)

Du ska göra som du själv känner Niji och inte låta mig påverka dig!

#12. "Jag tror absolut inte att alla avlivar sin hund, katt, häst eller vad dom har för djur som vaktar och bits. Utan jag tror dom flesta försöker få dom sluta vakta och bitas."

 😃 Nej, absolut! Och därför nämde jag inte heller hund, katt, eller häst. För dessa djur är såpass mycket domesticerade, att detta aggressiva beteende avlats bort (nästan alltid)!

När dessa djur blir farliga, beror det allra oftast på fel behandling. Det är inte hunden som är knäpp, utan ägaren…

Råbock är ett vilt djur. Det finns inget annat djur som har tillfogat människor så mycket skada i djurparker, som just tama råbockar! (inte getterna/honorna, utan just hanarna).

En råbock som är flaskuppfödd, är det stor risk att han blir livsfarlig för människor när han blir könsmogen. Gäller också många stora apor. (och givetvis många andra vilda djur)

Tuppar och kalkontuppar har också kvar tillräckligt mycket vildgener för att bli farliga och vägra ge sig. Just det här "vägra ge sig" är ett drag som många handjur har in i det längsta i ett slagsmål. Det är så mycket som står på spel för dem! Det är oftast ett överskott på hanar, och endast de mest framgångsrika får ett bra revir och får para honor.

Vilda handjur, som i naturen slåss för revir och fruar, ser det inte som ett alternativ att "ge sig". De är inte intresserade av att leva ett liv utan fruar och revir, "ensamma och lyckliga i fred och frihet" - haha, det är liksom ingen livsmening för dem. Driften är stark, och de kan gå i döden för den.

Och som slutkläm, jag anser ju inte att möss är sådär jätte-domesticerade! Även om även det är olika i olika "linjer".

Möss är också domesticerade med tyngpunkt på lite olika saker/mål, där "sällskapsdjur" oftast inte stått högt på listan (labb, utställning)

#13 Och jag tror musen är domesticerad och därför ska behandlas/ges samma chans som våra andra husdjur 🙂

Ja, varför inte?  Ändå är min uppfattning och erfarenhet att det inte gäller för alla individer i alla fall. Men, som sagt, det är bara min uppfattning, och den går stick i stäv med er andras. Det vet jag ju sen tidigare. Och, jag håller med er i det fallet. Bättre fria än fälla. ❤️

Han har ju attackerat mamma med… Vi hade tänkt sära på mössen och även byta runt dom lite så att dom får lära känna varandra men om det nu är så att han hugger vem som helst som sticker ner fingret är det bara att ta bort honom då? :/

#16 Det måste du bestämma själv, gör det som du känner är rätt!

Okey!

Mamma och jag kollar om han biter om han är ensam och gör han det så tar jag bort honom. Vill inte ha en mus som hugger… :(

Jag har nolltolerans till vaktbeteende hos möss och råttor. Det går att bortförklara med olika trevliga saker, men inget anser jag befogar att använda dem i avel. Dock är det min åsikt.

Jag har själv de senare åren då jag pysslat mer med typ, storlek och annat än enbart temperament faktiskt fött upp flera hanar som vaktat burar. Flera har varit trevliga killar som flyttat i högre ålder. De jag själv haft har jag avlivat på stört, tyvärr. Jag har sett att det går i arv på många smådjur, detta vaktiga och dominanta beteende.

Vi har nu bestämt oss för att han ska få vandra vidare i mån. Han är fortfarande vaktig och nu är han nästan värre när han är ensam och jag vågar knappt vara och pyssla hos honom så nu låter vi honom få somna in.

#20 Jättetråkigt. Jag vet hur ledsamt det är när sånt händer. Och det kan hända nästan vilken hane som helst. Jag funderar ofta på varför en del hanar börjar med detta helt plötsligt. Det kan ju vara så mycket. Det kan vara miljön, att något är fel. Det kan faktiskt också vara brist i utfodring - ja, det borde vara vetenskapligt bevisat att vitaminbrist samt hunger triggar aggressivt beteende - men även smärta pga sjukdom (t ex hjärntumör), samt givetvis dåligt temperament (genetiskt, ärftligt) mm.

Japp. Jag hatar att vara rädd för något och mår inte bra av det och då blir det att jag tar bort det från mitt liv. Mina möss har alltid fått mig att må bättre och det gör att det blir jobbigare att ta bort en… plus att han var så underbar inan… Suck!

#22 Det är aldrig lätt att bestämma över liv och död. Men om han håller på så så kan han inte må riktigt bra själv, i synnerhet om han var mysig innan. Jag tror ändå att det är rätt beslut ni fattat. Man ska inte behöva gå omkring och vara rädd för sina husdjur.

#22 Jag vet flera som har kvar sådana hanar, speciellt de hanar som bara vaktar och attackerar i buren. De lyfter upp dem när de sitter i en kartong och när i handen är de helt annorlunda.

Jo är han väl uppe så är han hur gosig som helst men väldigt stressad och jag känner inte igen honom längre… Så det känns som om detta är det enda rätta för alla..

Ja, jag tror också att du har bestämt det bästa för alla! Jag förstår att det var ett svårt val. Kram❤️

Tack :)

Kram till dig från mig med, och beklagar. 😘

Tack! ❤️

Här beskriver amaira i #11 en hane jag inte känner till (alltså karaktär och beteende). Hur vanliga är dessa hanar?