Rent utseendemässigt så tycker jag att de svenska är gulligare, men jag gillar storleken på de engelska.

Jag gillar de engelska bäst. Jag tycker att de är vackra och att de har så lugnt temperament.

Dom svenska är ju så näpna å söta, men vackrast är engelska tycker jag.

Ja, det är ju lite skillnad på vacker vs. söt & näpen förståss. Temperamentsmässigt känner jag inte att jag har tillräcklig erfarenhet att uttala mig än, kom gärna med fler synpunkter på era erfarenheter.

Gillar engelsktypade mycket pga deras långa fina svans, och har börjat gilla deras stora öron också.. =P Vet inte riktigt hur det är med temperamentet, jag har engelskt i nästan alla mina möss och många är supermysiga och jättelugna. Kanske har de ärvt sin lugnhet från de engelsktypade?

TomasH: Jag tycker som dig. Har haft en engelsktypad svart satin korthår som var helt underbar i temperamentet. Mest mysmus här hos oss.

Jag tycker bäst om en delikat korsning av svensk och engelsk typ.

Många gånger har jag försökt att avla fram engelsktypade möss men blivit besviken på hälsa och temperament.

För att förbättra storlek och typ på mina krulliga som "krympte" när jag bara avlade på päls avlade jag in engelsk typ. Resultatet blev förödande och jag har de senaste åren jobbat hårt för att reparera skadorna.

Givetvis tycker jag att de är läckra, inte alla, utan bara de snygga vältypade engelska.

Har ingen större erfarenhet av skillnader, och tycker om båda som djur betraktat. Men den lilla näpna, pigga, nyfikna svenska musen ligger mig faktiskt närmast om hjärtat.

Bor man som jag på landet, har man alltid varit omgiven av möss. vilda alltså. Och jag har alltid älskat dem och fallit handlöst för dem, de vidrör mitt hjärta. Djupt. Sanslöst. Förutsättningslöst. Att sedan ha (svensktypad = ser likadana ut förutom färg) tammöss som "riktiga vänner" - ja, då är jag såld.

Min favorit är alltid den snällaste musen, oavsett utseende.  Om den engelsktypade är snällast gillar jag den bäst, och om den svensktypade är snällast så gillar jag den bäst. Möss är först och främst sällskapsdjur, tycker jag.

 /Matsvin.

Precis, matsvin!!!

Jag tycker mest om den svenska typen för de är så gulliga och söta.

Uppfödde i 15 års tid bara engelsk typade möss,under alla dessa år jag uppfödde dem så fanns det i många olika färgvarianter mest bara cancer och mykoplasmos sjukade möss och därför levde de bara en kort tid.Högst levde de till  17 månaders åldern.

Den engelsk typade musen är till lynnet mycket lugn(flegmatiska),ända minuset som jag tyckte är att de växte mycket fort de fick mycket små kullar och de blev lätt feta.

Nu när jag enbart har uppfött svensk/finsk typade möss så hade varit cancer fria och de har alla levt över 3 års åldern.

Det ända positiva som jag ser på de engelsk typade mössen är att de har mera renare färger än den svensk typade har.

Men det är ju helt smaksak vad man tycker om för en typ.

I finland noterar domaren bara den engelska typen på de officiella utställningarna, om man har någon annan typ då så får man bara vara glad och anmäla sin mus till pet-klass.

Jag gillar nog de engelska mössen mest. Dels på deras trevligt kropphållning och stora tefatsörenen kan man ju inte motstå. Sen så har jag faktiskt bara träffat trevliga engelska. (hittintills, det kommer väl skräckexemplar snart antar jag). Och jag gillar deras temperament väldigt mycket eftersom de är lugna och jag har aldrig haft några problem när det gäller att sätta ihop engelska musstöser med andra.