Jag tror folk gör det värre än vad det är. Jag har alltid plockat ut saker utifrån till mina möss. Grenar, mossa, gräs ja allt möjligt. Utan att rengöra och självklart klarar de det galant!

Jag är väl "kaxig" för att mina möss har klarat sig så bra, trots mina oförsiktiga metoder. Den dag alla stryker med, för att jag varit oförsiktig, kanske jag ändrar mig. Men ändå!

Svärdotterna har kläckt ankungar. Hon är utbildad "birdkeeper" och har år av proffessionell erfarenhet i bagaget. Hon tar ut ungarna, och de ska så småningom ut i nya ankhuset (ombyggt gammalt hönshus). Inte en chans att hon behandlar ankungarna så som vi musfolk behandlar våra möss!!
Ankorna "tål"! De tål "att låta leva"!

Jag har haft höns förut (och mycket mer). Och ja, det är sant att det dyker upp sjukdomar! I alla större besättningar brukar det dyka upp sjukdomar förr eller senare - jag tror stordriften i sig är ett hot.

Hönsen kunde få t ex  "gapmask", med smitta från fasaner. Men inte kunde jag (eller "man", eller folk på landet) börja isolera sina ägghöns, som gick ute och fixade egen mat och sedan värpte goda ägg, bara för att de kunde bli sjuuka? Tänk om folk reagerat så? Då skulle väl inga utehöns alls ha funnits kvar, som kunnat leva fritt.

Ja, nu har jag kanske "tagit i lite", men jag vill gärna skapa diskussion. Jag tycker ämnet är viktigt faktiskt.

Någon "lösning" på problemet har jag dock inte.

😘

Jag har nya möss i karantän minst 40 dagar. Jag sätter sedan in dem i mitt djurrum, ibland med andra möss. Skyfflar aldrig spån. De djur som inte klarar av att utsättas för min flora hemma, blir sjuka, blir de inte friska av nyttig mat, tas de bort.

Jag tvättar inte händer mellan burar. Jag kan råka byta vattenflaskor mellan burar. Jag har vilda möss inne i djurrummet. Jag plockar mat utifrån, färskt grönt, ris od, som de får direkt.

Du har ju både tåliga och härdiga möss Elin, det vet jag ju. 😘 Och jag gillar ditt tillvägagångssätt. Kan verka "tufft", men i längden tror jag att alla vinner på det.

Jag tänker på samma vis, tål de inte, så väldigt synd, särskilt om det är fina djur annars. Men inget att göra åt.

Eller så gör jag som Tsunamis skrev i ett inlägg förut. Har man en enda (eller två) sällsynta möss, som inte går att få tag på igen, som har någon eller några egenskaper som man absolut vill avla vidare på, så tar jag ungar FÖRST!

Först ser jag till att ha ett underlag att arbeta vidare med, sedan arbetar jag med hälsa och tålighet och beteende.

Utan att längre erfarenhet av möss har jag funderat i samma banor som du ariama. Varför är möss så känsliga? Jag har haft möss i sedan mars 2013, är inne på min andra uppsättning. De två första mössen fick tumörer (DY) och avlivades. Av de 4 jag tog sedan finns 3 kvar. Nu går jag med mina möss till veterinären precis lika snabbt/tidigt som jag gått med mina katter och hundar. Jag anser mig inte vara superneurotisk, men jag månar om mina djurs hälsa, anser att det är mitt ansvar att ta hand om dem så gott jag kan. Men de här pyttesmå liven har kostat mig mera i veterinärkostnader på ett år, än något annat av mina djur. Undrar också varför de blir så lätt sjuka. Och framför allt, varför blir de inte friska igen?

Smittor kan jag delvis förstå, jag vill inte ha in vildmössens sjukdomar av olika anledningar. Mina möss vill jag inte att blir sjuka, och jag vill inte utsätta mig för de zoonoser de kan ha. Men lite borde ju möss ändå tåla.

Vad som skiljer möss från andra husdjur är att möss inte riktigt ses som husdjur i mångas ögon, utan mer som… Tja, skulle nästan vilja kalla det boskap. Jag känner faktiskt inte till något djur som avlas på samma sätt som möss. Tror faktiskt inte ens den mest extrema hundaveln kan komma i närheten. Det är visserligen inte lika vanligt i Sverige. Men många uppfödare föder bara upp för utställning, utan någon närmare tanke på hälsa, livslängd och annat "skit". Vissa för inte ens stamtavla. Man väljer bara ut den snyggaste hanen hos en hel drös med ugdjur och sätter in till ett x antal lämpliga honor som går tillsammans. Dom finaste avkommorna ställs ut och vinner priser. Man behöver inte bry sig om musen inte lever mer än ett år. För när den gjort sitt jobb så är det liksom skit samma. Och att få in något skit i så stora besättningar är inte heller så lyckat. Så mössen blir sällan utsatta för sådana risker. (Dock har jag för mig att dom tål just sjukdomar ganska bra…)

I andra ändan har vi hobbyuppfödare. Folk som faktiskt håller möss som husdjur och tycker det skulle vara kul med en eller flera kullar med bebisar. Den aveln är oftast inte så genomtänkt, så utslaget kan, minst sagt, vara rätt varierat.

Och så lägger vi till dom som föder upp till foder. Inte heller där behöver hälsa och livslängd tas hänsyn till.

Vi är tyvärr ganska få som vill något annat. Som satsar på friska och långlivade möss som faktiskt tål att utsättas för saker. Som inte är livrädda för att förlora en och annan mus i våran strävan att få fram något bättre. Det finns nog en del av oss här i Sverige. Och säkert utomlands också kan jag tänka mig. Men vi är få. Och när det finns så få av oss, vart ska vi då få tag på bra avelsmaterial? Vill man inte inavla till världens ände, och därmed troligen ändå få tampas med en hel del hälsoproblem, så kommer man förr eller senare bli tvungen att ta in nytt blod nånstans ifrån. Och ja, då har vi ju inte mycket att välja på…

Det är trist att musen är så ömtålig, verkligen. Men inte särskilt förvånande, iaf inte för mig.

Intressant tråd. Jag vet inte om jag har så många nya tankar att komma med. Tycker ni har fått med mycket bra. Jag skulle iof gärna vilja veta om vilda möss verkligen ÄR friskare. Hur vet vi det? Hur gamla blir de i det vilda? De är många och ser lika ut men är det samma mus vi alltid ser kila i stallet? Är de vi ser friska och blir de lika gamla som våra tama? De hinner som sagt avla av sig i alla fall, det vet vi.

Sedan ska vi komma ihåg att labbmusen avlades fram just för att ha egenskapen att bli sjuk lätt. Det var den egenskapen man eftersträvade för att kunna planera olika sjukdomar på dem och testa fram medicin mot sjukdomarna. Rätta mig om jag har fel.
Och vi jobbar nu åt andra hållet; tumörfria och långlivade möss med bra hälsa. Det går före utställningsmeriter för de allra flesta uppfödarna tror jag. I alla fall i SVEMUS. De som inte håller med har nog inte sett bakom utställningsfasaden. jag tror verkligen inte att det finns någon enda som avlar på en sjuk mus bara för att den har rätt typ. Vi har så mycket snygga möss i Sverige så jag tror att vi alla är mycket kräsna med vad vi använder i avel.

De stora drakarna, som spyr ut tiotusentals möss från sina grossistanläggningar och odlingar tänker enbart kvantitét tror jag. Tror jag. För hur ska jag kunna veta hur de tänker? Det är de som säljer till djuraffärer världen över, till rovdjursföda, färskt och fryst osv som jag kallar drakar. Jag har sett burar i Hamm som jag mår illa av att tänka tillbaka på. Jag hoppas och vill tro att den typen av avel inte är så utbredd i Sverige. Men vi importerar. Där har vi ett stor ansvar att se till att det vi tar hem inte sprids för vinden innan vi vet om de är friska eller inte. Vi har ett mycket stort ansvar och trots att det kostar mycket pengar och tid att resa, hämta och hålla i karantän, så måste vi ändå vara ärliga och säga Nej, det här är inte vad jag ville ha. Och låta bli att avla på dem i så fall. Inte ens sälja dem vidare.

Jag har många möss. Innebär det att vara en drake? nej, det tycker inte jag.
Mitt dilemma är att jag har dem på liten yta och det i sig är inte naturligt. Så tätt bor inte mössen i det fria och det gör att mössen påfrestas hårdare.  De går inte tätt eller trångt i sina burar men det är många individer mer kubilmeter luft.
Jag har införskaffat luftavfuktare och luftrenare för att minimera bakterier, virus, svampsporer, damm och annat som far runt utom min kontroll i det lilla rummet. Det som helt enkelt finns men inte syns och jag ser STOR skillnad på mina möss efter den investeringen. Färre nysande möss, torrare  och fräschare i ströbäddarna och de gamla blir äldre.

Jag sätter sällan djur i karantän. Jag offrar en eller ett par kompisar till nya musen och håller dem där för att se vad som händer. Blir ingen sjuk är allt ok och efter ett par månader kan jag placera runt dem som jag vill. Jag har ingen brådska så jag behåller inköpta möss så under lång tid. Jag skyfflar inte spån, jag tvättar inte händerna, jag spritar inte burar. När jag startade min uppfödning var jag hysteriskt noggrann men det är helt bort nu. De som inte tål att bo här tar jag bort helt enkelt.
Jag spar hela kullar och naturligtvis visar sig någon eller några bli mindre i storlek än de andra i kullen. Någon kanske blir sjuk till synes utan anledning, Någon är lättstressad osv. men iom att jag avlar ganska sent på mina djur hinner jag se detta och göra mitt urval inför nästa generation kräset och radikalt. Tack vare att jag har kvar hela kullar kan jag välja ut och välja bort kritiskt. Bara de bästa går vidare i avel. De bästa i alla kategorier. Är ingen bra nog i kullen så går ingen i avel därifrån och det händer ofta att jag väljer bort en hel kull efter 6 måndader när jag har facit i hand.

Ändå kan jag aldrig garantera att mina möss inte blir sjuka när de lämnar mig. De har sällan eller aldrig  mött andra möss eller andra bakteriefloror än de som finns här hemma. Nu för tiden ställer jag sällan ut mina möss. Jag är ju domare nu och har fått döma vid tillfällen jag hade tänkt ställa, därför är mina möss mest hemma i sin vrå. Jag ställer kanske två gånger per år och med nya taxan blir det max 20-30 möss som kommer ut på vift ibland, övriga är hemma.
Jag tycker det är tråkigt att sälja möss som blir sjuka och för att undvika att göra köpare ledsna behåller jag mina möss här. De få som köper av mig vill jag ska ha förståelse för att möss är känsliga utanför sin sfär. I samband med flytt (som innebär stress) blir immunförsvaret nedsatt. Påverkas musen sedan av nya möss, bakterier, virus, nytt foder, elaka kompisar, drag, skällande hundar, skrikande barn osv då kan köparna sitta med en sjuk mus under loppet av några veckor…

Ja jag har ärr kvar sedan oredan med mössen jag sålde våren 2013 där köparen kastade ihop nya möss från olika uppfödare till parning första dagen, blandade sjuka hanar från olika håll i samma karantänbur och ville sedan ha pengarna tillbaka. Jag vill inte få skit för hur andra sköter mina möss. Därför stannar mina möss hos mig ❤️

#7 Så fruktansvärt bra skrivet! Ja, dom flesta här i Sverige tänker annorlunda, än så länge. Jag har sett lite av den mentaliteten från "dom stora drakarna" smyga in här och där i små vrår. Nästan så man inte ser det… Men ja, dom flesta här tycker jag är bra. Och jag hoppas inte någon tog åt sig av det jag skrev. Iaf inte dom som inte borde… Men inte du Artlink, du har ett såntdär bra tänk som ger mig hopp för musens framtid. :)

jag tror att A och O för alla möss, tama, vilda, labbmöss, fodermöss, utställningsmöss osv är bra vetilation, frisk luft, rent och fräsch där de boar och torrt. Jag menar inte kruttorrt men inte fuktigt. Och få möss tillsammans i fångenskap. Därtill kommer så klart allt om mat och vatten, men grunden kräver frisk luft och utrymme. Det går aldrig att trycka ner 10-20 möss i ett gammalt akvarium eller terrarium och tro att de ska hålla sig friska livet ut.
Vad jag menar är ju luftigare och större desto bättre. Det innebär att Amarias möss har det mycket bra som inte är instängda alls 🤗 . 

Även de friskaste och sundast mössen kommer tyvärr bli sjuka om de hålls fel.

#8 Tack Lamina ❤️

Intressant fråga, som vi pratar om hela tiden.

Jag antar att hur vi håller våra tammöss inte är bra för dem. Jag hade inga egentliga problem förrän jag började blanda in Engelskt blod och hämtade hem djur från andra länder. Från 1989 till 2007 var mina möss friska och långlivade. Men sedan 2007 har det inte alls varit bra.

Jag tror tyvärr  att vi på något sätt lyckats samla på våra tammöss (och även tamråttor o andra smådjur) lite för mkt bakterier som vi inte kan bli av med. Kanske för att vi håller liv i smittade djur. Jag vet att vilda djur som exponerats för Pasteurella och Mycoplasma faktiskt blivit sjuka (rossel och snuva), så jag misstänker att i naturen finns inte dessa bakterier på samma sätt.

Men bakteriefritt kan vi inte ha. Bakterier är också naturligt.

Vore intressant att förstå hur vi kan få våra möss friskare. Absolut.

Jag har kanske låtit som en gestapo, men jag är verkligen öppen för idéer och synpunkter och jag förändrar saker i min mushållning hela tiden. Allt för att prova om det kan bli bättre. Jag rådfrågar även andra uppfödare och veterinärer.

Avskildhet (en mild form av karantän) har jag kört med i många många år. Även noggrann rengöring av saker utifrån och inköpta i andra hand eller från zoobutik el dyl. Huvudanledningen är för att slippa få in parasiter och eg ingen annan.

#11 Nolltolerans mot Rossel kanske? Väldigt extremt, och okänsligt, men kanske skulle det ge resultat..?

#12 Jag kör någon sådan variant på råttor och möss, tror jag. Beror på vad du menar med nolltolerans?

Jag avlivar rosseldjur, om de inte lyckas bli friska av sig själva - däremot avlar jag aldrig på djur som en gång rosslat. Jag provade med en mus en gång, men gör aldrig om det. Som Rossel räknar jag alla slags ljud, andningsproblem, nysningar osv.

Jag har även provat att medicinera bort Pasteurella och då blev mina djur faktiskt rätt friska, men det är drygt att  ta in nya djur då…  

Jag har tidigare uttryckt ideér om att vi alla skulle lämna in några möss till SVA för att kolla vilka bakterier/virus de har och sedan fundera ut vad nästa steg är efter provresultatsvaren…

Med nolltollerans menar jag att helt enkelt ta bort möss som rosslar hellre än att försöka behandla. Bara en fundering alltså, skulle nog själv inte klara att vara så hjärtlös med mina djur.

#14 ja, det tror jag på. Jag tar bort rosselmöss. Jag har då och då gett gamla möss som börjat rossla på slutet dispens någon extra månad med extra nyttig mat för att se om det kan hjälpa dem, men aldrig att jag skulle avla på möss som rosslar eller har rosslat. Många fina har jag under mina få år fått välja bort pga att hälsan inte uppnår det jag menar är bra hälsa för att föra vidare. Flera gånger har mitt hjärta varit nära att brista i fogarna när jag inser att just den med finaste fläckarna, bästa satinglansen, vackraste ögonen, trevligaste temperamentet har sviktat i hälsa och jag har valt att avliva. Murphy och jag är inte bästa vänner…han gör så här mot mig hela tiden.

Tycker det är hårt att säga att de flesta avlar på snygga möss och skiter i hälsan. De bra uppfödarna jag känner är snarare tvärtom. De snarare skiter i hur mössen går på utställning (eller jag främst standard då kanske som mest inriktar sig på utseende, pet är ju en fingervisning på hur mössen tål andra människor och hur bra den mår).  Jag själv ställer inte ut mycket, speciellt inte i standard utan avlar mest för jag gillar möss och vill få fram fler trevliga möss av de jag har.

Jag har aldrig kokat, tvättat eller dyl nånting som kommer utifrån, varken till möss eller reptiler. Men jag vet att många är hyperhysteriska när det kommer till sånt. Jag anser att de ska tåla det. Har aldrig haft ett djur som blivit sjuk/smittat av nånting jag plockat utifrån.

Ang mössen har jag numera nolltolerans mot Rossel. Hör jag att någon börjar låta lite ger jag extra mkt nyttig mat (alla får färskmat men de som börjar låta lite får ännu mer). Hjälper inte detta så tas musen bort. Låter den bara lite men är frisk i övrigt kan den ibland få gå men avlas inte på.

Jag tycker ju mössen ska tåla. De ska tåla att man tar in saker utifrån, de ska tåla att hanteras, de ska tåla att flytta (sen kanske de inte tål en extrem transport: jättevarmt, ingen vätska i Transportbur, väldig våldsam hantering osv).

Mina möss har fått åka i petboxar på tåg och bil över halva Sverige. De blir lite omskakade, får kanske sitta bland skrika barn i en tågkupe och kanske får stå i sån låda i en påse på en perrong och vänta. Men kan inte minnas nån mus som blivit dålig av transport eller ut och resa. Tror mina möss klarar sig bra hos anra med, det verkar som det vad jag fått veta hittils.
Det extremaste nån av mina möss fått vara med om var nog i vintras när jag skulle till Elin och var trött och hade kört hela vägen upp. Vi packade in alla djur och gick och la oss. På morgonen inser jag att en låda fattas. Inser då att jag stallt den  påsen med de tomma utställningsboxarna. Det var väl ca 10-12 minus ute och jag inser att musen tilbringat natten i sin låda i bilen. Jag inser ju att det är kört, jag rusar ut och frväntar mig att hitta en stelfrusen mus och får sån ångest. Jag öppnar bilen och plockar upp lådan, vad tror ni jag ser?  En trött liten nos kikar fram ur ett ombonat pappersbo. Han hade ätit upp all att som fanns i buren och sen byggt sig ett bo av allt paper jag stoppat ner. Där låg han och mö när jag hittade honom trots att bilen var rejält kall! Så jag tror mössen pallar mer än vad vi tror. De blir som vi hanterar dem. Är man en "curling-ägare" blir nog mösen känsligare för allt. Och hanterar man mössen som sina andra djur (vilket inte innebär att vara vårdslös eller våldsam) men som överlevare, så tror jag de blir tåligare och klarar mer.

Jag har även märkt, att tex mina möss som jag haft i samma rum som minareptiler(där det varit väldigt varmt) de ha fått lite tunnare päls. De behöver ju inte en tjock päls som skyddar dem mot kyla. Men jag vet att Amaira nån gång sagt att hon ahr lite svalare i sitt hus så hennes möss är vana vid att bo svalare. Jag vet att Elin ofta har fönstret öppet hos sina möss så de fr det svalare och jag tycker mig ana att de har lite tjockare päls.

Jag vet inte om detta är nått som stämmer överlag men det är nått jag uppmärksammat iaf.

Vart en lång text fast jag inte tänkt det.

Jag hoppar iaf att de som avlar även avlar mot friskare djur för det gynnar alla. Både de som bara har mössen som sällskap och de som avlar på möss.

Har ju inga möss själv, men har väl noterat lite likadant hos hamstrar. Noga med att allt utifrån ska tvättas osv… Men har lite samma tankar som flera som skrivit här, att djuren ska kunna klara sig ändå.

Som Littlem (#16) skrivit, "Är man en "curling-ägare" blir nog mössen känsligare för allt." Tror inte det gäller bara för mössen, utan för dom flesta andra djur med. 
Sen är ju vissa saker bra att man gör, karantän för nykomlingar och sådant.

Har inte så mycket att säga själv, då jag inte har så många djur här hemma, och har än inte haft någon sjukdom hos mina dvärghamstrar. Men ville bara komma med några små ören, och säga att det är en väldigt intressant tråd.

#16 Kan ha varit lite otydlig i hur jag uttryckte mig. Syftar inte på svenska uppfödare, eller att alla skulle ha samma tänk. Men kommen från råttvärlden, där det ibland känns som att det inte spelar någon roll vilken färg ungarna får så länge ungarna blir trevliga och friska, så kan man lätt få en lite skev bild av musvärlden med allt färgsnack och prat om typ och sånt. Jag vet att dom flesta uppfödare i Sverige är bra ändå. Och många som jag förut trott det värsta om har visat sig vara raka motsatsen. Men i det stora hela tycker jag den svenska mushållningen är bra. Men vad hjälper det?

#11 Det här inlägget fick mig lite att tänka till. Vad händer med en sjuk vildmus? Eller ett sjukt djur i naturen överlag? Helt krasst uttryckt så blir det endera friskt av sig själv relativt fort eller så blir det uppätet. Sjuka djur drar sig ofta tillbaka i avskildhet. De hinner inte smitta ner en massa andra djur, och om de överlever har de bevisligen en stark fysik och god hälsa eftersom de lyckades övervinna sjukdomen. 

Men vi håller våra djur på ett begränsat utrymme, även om det är större än lagen kräver eller till och med ett "lyxboende". Vi hanterar mössen i olika burar. Möss är sjuka innan de visar tecken på det så vi hinner sprida smitta via våra händer innan vi inser att de är sjuka. 

Sedan medicinerar vi - med djurens bästa för ögonen - men om  vi inte är försiktiga får vi starkare virus-och  bakteriestammar i stället för friskare möss.

#9 Jag håller med dig här. Hälsa startar från grunden. Det skall vara torrt och rent. Det startar från burar, ventilation, bottenströ. Bra mat är naturligtvis viktigt, men det räddar nödvändigtvis inte om omgivningen är ohälsosam.

Borde vi kanske bli lite mindre försiktiga med våra möss? Utsätta dem för lite drag och frisk luft ibland. Utsätta dem för naturen utan att den är kokad, bakad, torkad och förvarad först. I början skulle det säkert sålla bort många muslingar, men kanske skulle vi vinna på det i längden. Men det skulle kräva många burar och mindre grupper tror jag. Så att vi inte skulle råka ut för en epidemi istället för att kontrollerat stärka mössen.

#16 Curling-ägare… haha

Jag är ingen curling-ägare. Jag bara avskyr att ha parasiter på mina djur. När jag började med möss 1989 så hade de väldigt mycket skabbkvalster. Jag tog tag i saken på det sätt jag trodde var det enda då. Kontaktade veterinär och gick den vägen. Och den vägen har jag hållt mig till sedan. Den där renliga, tvätta saker vägen… (och därför har jag förespråkat den i många år…)

Men för några år sedan släppte jag stenhård karantän och började med avskildhet. Med det menar jag att nya djuren bor med kompis (oftast en som köpts med från samma ställe) under 6 veckor i en bur som är placerad i mus- eller råttrummet (beroende på om det är möss eller råttor) och som inte har kontakt med de andra djuren men får samma mat och luft. De får även mina djurs bakterier, jag tvättar inte händerna frenetiskt mellan burarna och tar de avskilda djuren sist. Djur i avskildhet behandlas oftast mot parasiter…

#20 parasiter är inte kul! Ja, jag gör som dig men kallar inte det karantän. Karantän är för mig helt olika rum med sträng smittokontroll, desinfektion och ev klädbyte mellan djurgrupperna. Avskildhet var ett bättre ord. Så håller jag mina nya och oftast behandlas de i samband med inflyttningen. Jag är livrädd för fågelkvalster!!!!

#19 bra summerat!

karantän eller inte, dit kommer man nog först efter det att man har upplevt kraftiga smittor, hemska ohyrespridningar osv som skördat många liv.

Även om jag skulle vilja så har jag inte plats eller möjlighet att hålla karantän i två rum så jag måste chansa och sätta in nya möss i samma rum direkt. Det hänger ihop med att vi i familjen har pälsdjursallergi och jag har ETT rum i min gäststuga som är avsatt till djuren. Sommartid kan jag hålla mössen i fler utrymmen som vintertid blir för kalla.
Eftersom jag inte kan hålla karantän på rätt sätt kan jag heller aldrig någonsin anklaga en säljare för att det är dennes fel att min besättning blivit smittad. ALDRIG! Det är enbart köparens ansvar. Däremot kan man ju upplysa om att man har hittat ohyra för att hjälpa säljaren att titta över sina djur. anklaga och upplysa är två helt olika saker och har med syftet att göra. vill man hjälpa eller stjälpa?

#13 när du sätter in nya djur i ditt djurrum så skriver du att om de blir sjuka så tas de bort, och så gör jag med. Men vad händer om det blir tvärs om? Att de möss du får in smittar de du redan har med nya bakteriefloror, så dina egna möss börjar insjukna och dö? Jag är mest rädd om mina egna djur och linjer om jag ska vara ärlig 😛

Jag frågar därför att jag har då och då fått in möss från andra uppfödare som "dödar" allt jag sätter ner till dem med sin medburna flora. Dessa möss har säkert ett starkt immunförsvar iom att de själva klarar att leva i den floran men verkar också vara bärare av starka floror. Den ena efter den andra som hamnar i samma bur blir snabbt sjuka helt enkelt. Hur ska man tolka det? Är den nya musen en bra mus, eller är det en dålig mus? Eller är alla de jag satt ner de dåliga mössen som inte står emot? Saken är den att jag har tagit in flera möss från samma uppfödare och det är ändå bara någon enstaka som jag sett denna reaktion hos. Reaktionen har dessutom uppstått från möss som är helt obesläktade och kommer från olika uppfödare, med flera års mellanrum. Det sker inte ofta men har hänt vid några tillfällen.

Kanske är det så att jag tar in för få nya möss? Mina möss blir enbart vana vid det jag har här hemma och inget mer?

Ja, man kan vända på mynten hur många gånger som helst

#21 Precis. Riktig karantän har jag aldrig haft faktiskt. Jag har haft "karantän-djuren" i samma hus, men i ett annat rum - ofta långt från mina egna djur, bytt kläder och tvättat mig noga mellan. När jag blev trångbodd gick det inte att ha så längre och jag tror inte heller så mkt på luftburna smittor - nysavstånd ja, men inte att saker flyger i luften när djuren sitter i akvarium och är rätt skyddade.

#23 Det här med nya möss är ett problem även här. När jag rådfrågade några veterinärer fick jag det bästa svaret från Solveig och det resulterade i en artikel "Hopsättning av möss".

Alla måste få välja vad de anser är rätt att göra. Jag kan inte utsätta mina djur för smittor och mer eller mindre medvetet ha ihjäl dem. Djuren har ett högt värde för mig och jag tycker också att det rimmar illa med djurskyddslagen. Därför vill jag gärna hitta lösningar som gör att mina möss och även Sveriges musstam succesivt blir starkare och klarar lite mer. Jag kan inte heller riktigt släppa mina funderingar på att vi har för mkt farliga bakterier på våra möss, som de faktiskt inte skall ha och som vad vi än gör ändå kommer att slå ut dem. Ska vi prova med att sätta ihop dessa möss som "dödar" en hel besättning och låta dem träffa några vilda möss och se vad som händer?

#24 din sista fråga var riktigt spännande…

#25 haha… jadu, jag menar nog eg inte allvar…

Jag anser inte att det är korrekt att ha djur för att ha ihjäl dem eller utsätta dem för hårda påfrestningar som kostar dem livet.

Sedan lägger man ner väldigt mycket tid och pengar på att köpa in nya djur och det är inte lönsamt att då utsätta dem för så stora påfrestningar att de kolarvippen.

Jag vill dock lösa problemet med tammössens känslighet/farliga bakterier el dyl/osv då det faktiskt drabbar sällskapsmusägare väldigt hårt. 

Så eg letar jag nog efter en lösning eller en bild av hur våra tammöss immunförsvar och bakteriebild ser ut med hjälp av SVA. Om man kunde ta DNA prov och jämföra tammöss och vildmöss vore också intressant… Men då pratar vi genetik och det kan ev vara för komplicerat och/eller dyrt.

Aah, en härlig diskussion! 😃

#6. "Vad som skiljer möss från andra husdjur är att möss inte riktigt ses som husdjur i mångas ögon   - - -   Jag känner faktiskt inte till något djur som avlas på samma sätt som möss."

Ja, där slår du huvudet på spiken, Lamina! Men JAG vet andra djur som avlas på samma sätt. Och det vet du med när du tänker efter. 😉Industri-djuren! Stordrift.

Värphöns, kycklingar, grisar. Och detsamma gäller för dem som för våra möss!! De är vansinnigt känsliga, och (eller) ägarna är förskräckligt rädda för att få in smittor.

"Vanligt folk" får inte komma i dessa djurstall, vi kan bära på bakterier, virus, eller annat oknytt. Skötare har specialkläder och … jag undrar om de inte dessutom doppar stövlarna i decinfektionsmedel innan de går in. 

Lite grann är det ju, att en smitta sprider sig så fort i sådana här stora besättningar. Alla djuren kan dö, eller avlivas hellre än försöka medicinera dem alla - jag vet inte. Hur som helst blir det en ekonomisk katastrof.

När man börjar isolera djur från sjukdomar, förlorar de också lätt sitt försvar mot dem.

Likaså är det ju inte motståndskraft och bra immunförsvar som ligger till grund för industridjurens avel. De ska PRODUCERA och vara LÖNSAMMA.

Om vi ser till det danska billiga grisköttet i våra köttdiskar - jag köper det ALDRIG - medicineras alla grisar i förebyggande syfte, de får antibiotika i maten. Gäller nog de flesta andra länder förutom Sverige, där det tack och lov är förbjudet.

#7. Artlink: "Jag skulle iof gärna vilja veta om vilda möss verkligen ÄR friskare. Hur vet vi det? Hur gamla blir de i det vilda?"

Genomsnittsåldern på vilda djur, rent generellt sett, är ganska låg.  Särskilt på möss (och fåglar). De förolyckas som unga, blir uppätna mm, och drar ner medelvärdet.

Men jag tror, att när ett vilt djur klarat av det första farliga året (eller "tiden" - ett "år" betyder ju olika för olika djur) kan de däremot faktiskt bli ganska gamla. Fast det gäller nog mest ett fåtal.

Om vilda möss är friskare?  Det beror på vad du menar med "friskare".

De är INTE befriade från bakterier, virus, svampsjukdomaroch parasiter av skilda slag. Men de har definitivt en helt annan motståndskraft mot allt sånt! De är ju tvungna att leva med det.

Du kommer kanske ihåg min artikel om immunförsvaret:

http://mus.ifokus.se/articles/4d715051b9cb46222706263d-om-immunforsvar

När det till exempel gäller Rossel hos våra tammöss, så har jag det bland mina - men de klarar det! Dvs de låter inte ens, de mår BRA. Men jag medicinerar inte mot det, jag avlar medvetet fram möss som klarar rosslet.

Även inälvsparasiter (även yttre)  är ju något som alla vilda djur har (även möss), men som ett sunt immunförsvar kan rå på.

Immunförsvar - mot VAD, är ju min ständiga fråga. För det är ju så immunförsvaret arbetar, det riktar in sig på specifika fiendeprofiler. Och våra tammöss är alla inavlade i någon grad (gäller alla tamdjur), och då utarmas även immunförsvaret automatiskt (gen-dubbleringar).

#16. Littlem: "Ang mössen har jag numera nolltolerans mot Rossel. Hör jag att någon börjar låta lite ger jag extra mkt nyttig mat (alla får färskmat men de som börjar låta lite får ännu mer). Hjälper inte detta så tas musen bort. Låter den bara lite men är frisk i övrigt kan den ibland få gå men avlas inte på."

Ja, det är ju precis så jag gör. Avlar aldrig på en rosselmus, avlivar om det blir för besvärligt, en mild form ("ljud/snörvel" från buren nån gång i veckan kanske) håller jag endast ögonen på.

Jag isolerar inte, skiljer inte från mina andra möss - antingen klarar de det, eller så blir de sjuka och avlas inte på.  De andra har hittills inte blivit sjuka, men någon enskild kan låta lite ibland - och de avlas inte på som sagt.

"Curling-ägare" 😃 BRA uttryck! Det är något som våra möss inte behöver, anser jag.

#19. KickiG: "Sedan medicinerar vi - med djurens bästa för ögonen - men om  vi inte är försiktiga får vi starkare virus-och  bakteriestammar i stället för friskare möss."

Det här är något som jag anser är MYCKET viktigt!! Och det gäller även för parasiter. Även parasiter - både yttre och inre - är något som ett sunt och starkt immunförsvar kan hantera!

KickiG: " I början skulle det säkert sålla bort många muslingar, men kanske skulle vi vinna på det i längden"

Ja, just det. Där ligger dilemmat. Även om vi vinner på det i längden, VEM vill offra sina möss?  (inte jag).

Vi kanske blir av med en hel "stam" eller "linje" av möss med någon eller några egenskaper som det tagit oss många år att avla fram.

Jag kan inte tänka mig att bli av med mina RY-möss, eller de här vansinnigt goa, rara, trevliga, kommunikativa som är "bara mina"! Ändå försöker jag köra lite sånt stuk som du beskriver.

Men OM man "offrar" sina bästa och finaste möss, vad är det som säger att det verkligen funkar? Det skulle vara ett försök, utan facit i hand.

Men man behöver ju som sagt inte vara så drastisk, utan försöka försiktigt och sakta göra mössen tåligare. Vilket jag tror att många också gör.

(nu hinner jag inte skriva mer just nu, återkommer)

#30 Men man behöver ju som sagt inte vara så drastisk, utan försöka försiktigt och sakta göra mössen tåligare. Vilket jag tror att många också gör.

Ja, jag försöker faktiskt. Och jag har försökt att på den här sajten lära ut hur man ska göra… Jag försöker hänga med, utvecklas. Det är alltid lättare om/när flera delar med sig av sina kunskaper.

#30 Jag satt bara mest och filosoferade. Det är lätt för mig att filosofera, jag har 3 möss och inga tankar på uppfödning. 

Men jag försökte också lite luddigt i slutet säga att det kräver små grupper, och försiktighet så det inte blir någon epidemi. Jag har alltså ingen tanke på att man skall slänga ihop en massa möss härifrån och därifrån tillsammans med saker som är plockade från naturen och sedan luta sig tillbaka och se vad som händer och vem som överlever. 

Det som jag faktiskt är mest rädd för är över-renlighet, massa decinfierande och antibiotika och stronghold i tid och otid. Jag tror att både djur och människor behöver utsättas för lite ohälsa för att immunförsvaret skall hållas alert och i skick. Även här utan att gå till överdrifter. Är någon sjuk eller svag behöver den extra tillsyn, hänsyn och omvårdnad.

#23, "karantän eller inte, dit kommer man nog först efter det att man har upplevt kraftiga smittor, hemska ohyrespridningar osv som skördat många liv."

Ja, precis. Jag är (ännu) förskonad från de sorgligaste erfarenheterna, vilket färgar mina åsikter såklart. 

Jag vill vara tydlig med att jag inte "dömer" någon, med andra erfarenheter och andra tankar och andra förhållningssätt.  I vissa avseenden vet jag ganska lite, men pratar desto mer. 😃

Något jag däremot anser viktigt, är att INTE behandla djur I FÖREBYGGANDE SYFTE. Oavsett vad det gäller. Förekommer väl mest vad gäller parasiter.

ALLA vilda djur har parasiter, och det har våra tamdjur också mestadels i en mycket liten och begränsad mängd.

De vilda djurens immunförsvar klarar av att hålla parasiter i schack. Känsligast är ungar som ännu inte byggt upp immunförsvaret, samt äldre djur vars immunförsvar börjar vackla.

De vilda djur som INTE klarar parasiterna, klarar sig helt enkelt inte, så byggs motståndskraft upp inom ett bestånd. De får inte avkomma och för inte arten vidare.

NYA parasiter/smittor kan däremot skörda hela bestånd om det vill sig illa-. Det är därför ett brett spektrum av immunförsvaret är så viktigt i vilda bestånd, alltid finns någon som klarar det, och så blir de nya generationerna motståndskraftiga.

Våra tamdjur är mer eller mindre  inavlade och har begränsat immunförsvar "per automatik". Dvs de är mycket sårbara för nya smittor! (som Grodan är inne på).

När det gäller de här "vanliga" som florerar, så räcker det med att några virus/bakterier/parasiter/svampar överlever behandlingen, så blir de resistenta. Bakterierna  blir liksom vaccinerade mot medicinen! Det hjälper inte längre att medicinera sina djur!

Därför bör vi in i det längsta försöka hålla oss ifrån medicinering i onödan, så som "i förebyggande syfte" definitivt är.

Om vi har våra inköpta nya möss i avskildhet några veckor, så hinner vi ju SE om där finns parasiter?

Älskar allt ni har skrivit!! Även när jag inte kommenterar mer. Så mycket klokt! Läser, tänker och funderar. 😘

Har vi för mkt farliga bakterier på våra möss, som de faktiskt inte skall ha och som vad vi än gör ändå kommer att slå ut dem?

Ja, vad gör man då?

Var finns dessa "sjukdomsmöss", och var  kommer de ifrån? Importmöss? Våra inhemska?  Är detta då spritt i hela Europa numera? Har engelsmännen detta problem? Har tyskarna, holländarna, danskarna? Hur hanterar dom det?

"Vad vi än gör ändå kommer att slå ut dem…"

Ja, inte lär vi kunna medicinera bort det i alla fall! Inte om vi vill kunna fortsätta köpa och sälja möss, inte om vi inte efteråt vill totalisolera oss från alla andras möss.

Hur går det till i naturen? Jag kommer att tänka på rävskabben.

Rävskabben tog i stort sett alla rävar på - var det på 80-talet? Landskapet var relativt rävfritt under många år, när de sista stackars skabbiga sjuka trasiga ynkliga varelserna väl försvunnit.

Nu är rävarna tillbaka igen. Stora, friska, yviga i pälsen (och hungriga på folks höns igen, suck). Hur kommer det sig? Har rävskabben försvunnit? Nej.

De mycket få rävar vars immunförsvar kunde hantera den nya skabb-smittan, överlevde givetvis, och den nya rävstammen fixar skabben!

Det finns en regel bland uppfödare, att aldrig avla på djur som varit sjuka, som har defekter, som på något vis inte är "perfekta" avelsdjur.  Och ja, det är så man för stammen framåt, som man får friska, sunda, och långlivade djur!! Det är självklart!!

Sedan kan åsikterna gå isär huruvida man inte heller ska avla på släktingar till en sådan mus, eftersom många egenskaper är ärftliga.

Jag tänker två saker omkring detta.

- Avla på släktingar som är FRISKA och saknar defekten. De kan ha motståndskraften. Å andra sidan beror de flesta sjukdomar och egenskaper på polymera gener, dvs samverkan mellan ett stort antal gener, och varje utparning (dvs inte stark inavel) spär ut dessa gener igen.

- Har jag en mus med någon för mig värdefull egenskap, som jag förlorar helt om jag förlorar musen i avel, så avlar jag på den även om det finns någon defekt. FÖRST bygger jag upp ett underlag, SEDAN börjar jag göra urval.

Det här kräver förstås vissa saker av mig som uppfödare. 

För det första kan jag inte sälja möss från denna uppfödning (linje där dessa möss ingår) på många generationer!

För det andra vill jag nog ha relativt stark inavel, för att kunna selektera ut de defekta generna.

Om det här är tankar som på något vis i förlängningen kan bidra till friskare möss, det vet jag inte. Jag tänker bara som så, oavsett vad det gäller i livet, när man måste "rätta till" något som är "fel", sagt med Dr Phils ord: "Först blir det värre, sen blir det bättre".

En starkt förkortad amaira-sammanfattning:

• Många möss på liten yta är inte naturligt. Så tätt bor inte mössen i det fria och det gör att mössen påfrestas hårdare.  Det är många individer per kubilmeter luft. (Artlink)

• Hälsa startar från grunden. Det skall vara torrt och rent. Det startar från burar, ventilation, bottenströ. Bra mat är naturligtvis viktigt, men det räddar nödvändigtvis inte om omgivningen är ohälsosam. (Artlink)

• Bra ventilation, frisk luft, rent och fräsch där de boar och torrt inte fuktigt. (Artlink)

• Införskaffande av luftavfuktare och luftrenare minimerar bakterier, virus, svampsporer, damm och annat som far runt utom kontroll i ett litet rum. Det som helt enkelt finns men inte syns och jag ser STOR skillnad. (Artlink)

• Har vi för mkt farliga bakterier på våra möss, som de faktiskt inte skall ha och som vad vi än gör ändå kommer att slå ut dem? (Grodan)

• Jag spar hela kullar och naturligtvis visar sig någon eller några bli mindre i storlek än de andra i kullen. Någon kanske blir sjuk till synes utan anledning, Någon är lättstressad osv. men iom att jag avlar ganska sent på mina djur hinner jag se detta och göra mitt urval inför nästa generation kräset och radikalt. Tack vare att jag har kvar hela kullar kan jag välja ut och välja bort kritiskt. Bara de bästa går vidare i avel. De bästa i alla kategorier. Är ingen bra nog i kullen så går ingen i avel därifrån och det händer ofta att jag väljer bort en hel kull efter 6 måndader när jag har facit i hand. (Artlink)

• Jag tror tyvärr  att vi på något sätt lyckats samla på våra tammöss (och även tamråttor o andra smådjur) lite för mkt bakterier som vi inte kan bli av med. Kanske för att vi håller liv i smittade djur.  (Grodan)

• Jag har även provat att medicinera bort Pasteurella och då blev mina djur faktiskt rätt friska, men det är drygt att  ta in nya djur då…  (Grodan)

• Jag har aldrig kokat, tvättat eller dyl nånting som kommer utifrån, varken till möss eller reptiler. Men jag vet att många är hyperhysteriska när det kommer till sånt. Jag anser att de ska tåla det. Har aldrig haft ett djur som blivit sjuk/smittat av nånting jag plockat utifrån. (Littlem)

• Nolltolerans mot Rossel. Hör jag att någon börjar låta lite ger jag extra mkt nyttig mat. Hjälper inte detta så tas musen bort. Låter den bara lite men är frisk i övrigt kan den ibland få gå men avlas inte på. (Littlem)

• Jag tycker ju mössen ska tåla. De ska tåla att man tar in saker utifrån, de ska tåla att hanteras, de ska tåla att flytta (sen kanske de inte tål en extrem transport: jättevarmt, ingen vätska i Transportbur, väldig våldsam hantering osv). Är man en "curling-ägare" blir nog mössen känsligare för allt. (Littlem)

• Borde vi kanske bli lite mindre försiktiga med våra möss? Utsätta dem för lite drag och frisk luft ibland. Utsätta dem för naturen utan att den är kokad, bakad, torkad och förvarad först. I början skulle det säkert sålla bort många muslingar, men kanske skulle vi vinna på det i längden. (KickiG)

• Men det skulle kräva många burar och mindre grupper tror jag. Så att vi inte skulle råka ut för en epidemi istället för att kontrollerat stärka mössen. (KickiG)

• Det som jag faktiskt är mest rädd för är över-renlighet, massa decinfierande och antibiotika och stronghold i tid och otid. Jag tror att både djur och människor behöver utsättas för lite ohälsa för att immunförsvaret skall hållas alert och i skick. Även här utan att gå till överdrifter. Är någon sjuk eller svag behöver den extra tillsyn, hänsyn och omvårdnad.(KickiG)

• när du sätter in nya djur i ditt djurrum så skriver du att om de blir sjuka så tas de bort, och så gör jag med. Men vad händer om det blir tvärs om? Att de möss du får in smittar de du redan har med nya bakteriefloror, så dina egna möss börjar insjukna och dö? (Artlink)

• Jag sätter sällan djur i karantän. Jag offrar en eller ett par kompisar till nya musen och håller dem där för att se vad som händer. Blir ingen sjuk är allt ok och efter ett par månader kan jag placera runt dem som jag vill. (Artlink)

• Men för några år sedan släppte jag stenhård karantän och började med avskildhet. Med det menar jag att nya djuren bor med kompis (oftast en som köpts med från samma ställe) under 6 veckor i en bur som är placerad i musrummet och som inte har kontakt med de andra djuren men får samma mat och luft. De får även mina djurs bakterier, jag tvättar inte händerna frenetiskt mellan burarna och tar de avskilda djuren sist. (Grodan)

• Alla måste få välja vad de anser är rätt att göra. Jag kan inte utsätta mina djur för smittor och mer eller mindre medvetet ha ihjäl dem. Djuren har ett högt värde för mig och jag tycker också att det rimmar illa med djurskyddslagen. Därför vill jag gärna hitta lösningar som gör att mina möss och även Sveriges musstam succesivt blir starkare och klarar lite mer. (Grodan)

• Så eg letar jag nog efter en lösning eller en bild av hur våra tammöss immunförsvar och bakteriebild ser ut med hjälp av SVA. (Grodan)

• Men jag försökte också lite luddigt i slutet säga att det kräver små grupper, och försiktighet så det inte blir någon epidemi. Jag har alltså ingen tanke på att man skall slänga ihop en massa möss härifrån och därifrån tillsammans med saker som är plockade från naturen och sedan luta sig tillbaka och se vad som händer och vem som överlever. (Lamina)

• Något jag däremot anser viktigt, är att INTE behandla djur I FÖREBYGGANDE SYFTE. Det räcker med att några virus/bakterier/parasiter/svampar överlever behandlingen, så blir de resistenta.  Sedan hjälper det inte längre att medicinera sina djur! (amairas käpphäst)

#38 bra sammanfattning, du skrev dock punkten om över-renlighet två gånger med Lamina och KickiG som källa.

Som Grodan sa så är det här ett ämne vi diskuterat flera gånger. Men det kanske behövs, vad vet jag.  Bara man kommer till något konkret och som ägare får förslag på vad man kan göra. Vad som funkar för mig kanske inte funkar för andra för det är inget de vill göra men annars är det ju bra att folk delar med sig av hur de gör. 

Jag har i regel nolltolerans mot Rossel hemma med några få undantag, har musen ett extra värde för mig så har jag gett den en chans men blir den inte frisk tas den bort.

Som Ariama nämnde innan så har jag avlat tidigt på mina senaste importer för att de inte av någon anledning ev blivit sjuka senare i livet och inte kunnat avlas på. Jag värdesatte helt enkelt deras gener och mina investerade pengar för att inte förlora avelsmöjligheter för det har jag förlorat förut. Inte kul att investera ett par tusen i resekostnad, transport och djur som sen ger 0 resultat.

Det går lite Rossel bland några av mina möss men jag fortsätter idag avla på friska syskon och väljer ut fortsatt friska individer i den linjen och börjar nu se resultat och det går åt rätt håll. Vissa hade kanske avslutat linjen helt för de tycks ha dålig tolerans mot vad det nu är som gör dem sjuka, men åter igen så har just dessa ett högt värde hos mig så jag är envis och fortsätter selektera. det funkar och jag hade ingen anledning att tro att det inte skulle göra det. Man måste dock ha lite kunskap om avel för att kunna göra rätt och kunna se vad som är ett lovande syskon och vad som inte är det.

Jag skrubbar inget utifrån naturen  jag väljer bara med försiktighet vad det är jag tar in. Får de gräs, klipper jag av strån i knähöjs eller maghöjd om det är högt gräs. Grenar med löv kollas efter fågelbajs och skakas av innan jag tar in dem men det har hänt att jag inte skakat alls så eventuella småkryp har slunkit med. 

Jag tvättar inte händerna mellan varje bur. Skulle jag göra det så gör jag mig själv en björntjänst. Djur som inte tål varandras bakterier är lika bra att jag får reda på med en gång istället för månader senare pga min renlighet. 

Jag skyfflar inte spån mellan nya individer antigen tål de varandra eller så gör det de inte. Hårda bud ja men jag måste helt enkelt resonera så. Jag har skyfflat spån tidigare och använt liknande metoder för att få möss att tåla varandras bakterier i rimlig mängd och jag har funderat mycket på saken. Jag sätter väldigt sällan ihop individer och linjer som jag inte tänkt korsa ändå, jag menar då alltså honor av t ex brokade och hereford. Jag ser ingen fördel med det eftersom jag har mellan 1-6 möss i varje bur och de flesta är mamma, syskon, eller släkt. Kanske spelar det roll eller så gör det inte det, jag tvättar ändå inte händerna emellan burar av de olika linjerna.

Mina möss har mask i magen ja jag ser era uppspärrade ögon med fasa i blicken men mask har garanterat de flesta av era möss. Mask är naturligt hos mössen och inget som de påverkas av förutsatt att de är friska i övrigt, då hålls de i schack. Man skulle tro att mina möss måste då vara smala som snören men det stämmer inte snarare motsatsen. Friska möss mår inte dåligt av mask punkt.

Yääh, jag håller med dig Tsunamis😃!  (fast jag håller förstås med de flesta om det mesta 😉 ).  (har rättat felpunkten)

#39 det här med mask har vi också diskuterat tusen gånger. Tänker igen på just det Ariama understryker om att INTE medicinera förebyggande. Tex strongholda inför utställningar för säkerhets skull. 

Allmän fråga: Hur gör ni med det?

#41.  tillägg i frågan ovan: … eller strongholda alla nyinköpta möss vare sig det behövs eller inte … ? Hur kan man göra istället?

#41 Det var just efter en lite hård diskussion här på mus-ifokus som jag tyckte att SVEMUS inte borde ställa krav på att möss skall vara maskfria på utställning, för att inte tvinga folk att behandla inför varje utställning eftersom just springmask är så otroligt svårt att bli av med. Och idag diskvalificeras inga möss med mask på SVEMUS utställning.

Jag personligen gillar inte att våra möss har springmask, men jag kan inte göra något åt det, så vad jag tycker personligen har jag fått lägga åt sidan. Det är just det här att behandla mot saker i tid och otid som är det farliga. Det amaira pratar om ideligen. Jag behandlar bara mina djur vid behov och då mot långt mer farliga saker än springmask. Långtidsmedicinering kräver på tok för mycket av mig och jag orkar bara medicinera de stora djuren (typ hund o iller).

Nu är jag inte mot avmaskning, man måste kolla på helheten på musen. Mår den dåligt? Jag har sett många möss som varit i väldigt dålig kondition och haft massor med mask och i avelssynpunkt gör man rätt i att kolla på helheten. Hur klarar musen maskangrepp osv? För vi vet ju idag att möss faktiskt att möss klarar maskangrepp rätt bra, om de är fullt friska.

Hur ska vi se på bakterier? På samma sätt?

Jag skulle vilja säga ja, men jag har förlorat så många möss i Rossel o snuva och jag är inte redo att svara ja än. Jag vill veta vad våra möss blir så sjuka av, om det är något vi kan göra istället för att utsätta dem för onödigt lidande.

#43. Ja, det är just det, man MÅSTE se till helhetsbilden, och man FÅR INTE ha djur som far illa!

Sjuka djur ska givetvis behandlas (eller avlivas).  Möss som inte klarar bakterier och/eller parasitangrepp (där andra gör det! dvs som är extra känsliga) ska inte avlas på, om inte speciella skäl föreligger, och framtidssynen är långsiktig och uppföljande.

Åh, det är så lätt att säga "ska" och "ska inte" - inte vet jag, det är inte så lätt irl. 

Men jag tycker man ska tänka över saken, skaffa sig kunskap och erfarenhet, och välja ut en "riktning" i alla fall,  och försöka följa den.

Vara medveten om, att även parasiter är något som immunförsvaret hanterar.

Vara medveten om, att hur vi avlar har betydelse för hur svag och sårbar, eller stark och livskraftig våra framtida möss kommer att vara.

#44 Jag tycker aldrig man är full-lärd när man håller på med levande djur. Det händer också nya saker och man behöver förnya sig… 

Men att avla på fullt friska djur tycker jag inte är något nytt eg.

Blodsugande lus är absolut inget jag låter mina djur ha och dras med, för att se om de klarar av att hantera angreppet själva. Det är för riskabelt, de kan bli väldigt sjuka.

Jag tittade igenom de vilda mössen jag fångade (och dödade, sorry) den första hösten/vintern här i huset och blev förvånad över hur fina de var. Inte en liten ohyra alls någonstans…

Och nu ska jag skriva något konstigt, som jag inte alls har tänkt igenom, vet inte ens om jag gillar… men jag sitter ju här och tangenterna går:

Tror du att det kan löna sig att avla in vildmus på vår tammusstam? För hälsa o immunförsvar?

#45. "Tror du att det kan löna sig att avla in vildmus på vår tammusstam? För hälsa o immunförsvar?"

Ja, det är jag övertygad om. OBS: För hälsa och immunförsvar! Men NACKDELARNA är större! Jag skulle aldrig göra det!!! Av två starka orsaker (förutom att det är olagligt).

Så här tänker jag:

Om det gick att para tammus med skogsmus vore det en annan sak (är olika släkten). Skogsmöss verkar kunna bli väldigt trevliga husdjur om de tämjs. Sorkar likaså.

Orsak nr 1:  Överlag så har vilda djur "vilt-tänk" i huvudet, medfött och instinktivt. Begreppet "popcorn-ungar" vore en mild benämning på desssa ungar, som även senare i livet får svårt att anpassa sig till ett liv i små burar.

De kommer att ha en "inre drift" som försvårar anpassning i buren i ett antal generationer, tills selektion av avkomman gjort dem mer anpassade. Ingen kul period vare sig för möss eller människor. Även om det startat så för alla våra tammöss.

Orsak nr 2 är Grodans fundering: Tål vildmössen den eventuella aggressiva bakterie/virus som verkar finnas bland våra tammöss? Om det nu är så.

Orsak nr 1.

Peta i ett vildmusbo (hänt mig i misstag) och alla ungarna "flyger" omedelbart och instinktivt iväg i alla olika riktningar. Även i stort sett nyfödda. Sedan ligger de still och trycker tills  mamma mus letar reda på dem när faran är avblåst, och bär dem till en ny plats att boa på. Räven/katten/vad-det-än-är-som-är-hungrigt ska INTE kalasa på dem.

En vild mus HOPPAR, blint. Oavsett ålder. Hellre hoppa och chansa på att överleva, än att utan chans bli uppäten. Möss är så lätta att de allra oftast klarar både att hoppa och att falla.

Jag har fått något jag kallar för "vildmusungar" i kullarna i början av min mushållning. Några få, men ändå. (INTE vildmusparningar hos mig i alla fall)

De var omöjliga att hantera. ALDRIG att jag vill ha såna igen! De första lät jag växa upp, de blev aldrig bättre. Och de mådde aldrig bra i bur. Säkert inte bra utan bur heller, de var "fast"  mitt emellan två världar. Till slut tog jag bort dem.

En mild form är de jag kallar "razzel-möss". De är hanterbara när man väl fått tag i dem, men de trivs inte med människor. Jag står inte ut med razzelmöss.

Jag avlar på beteende, jag vill ha öppna, nyfikna möss i en frivillg  kommunikation med mig. Redan när jag "parar ut med inköpta möss" tar det mig ett par generationer innan "mina möss" dyker upp igen i kullarna. Redan det tycker jag är jobbigt. 

Att börja från början med en vildmusstam skulle jag aldrig stå ut med. Och inte vet jag hur jag skulle göra för att de mössen skulle må bra under de generatioener som krävs.

Orsak nr 2.  Om tammusens sjukdomsalstrare är mycket annorlunda än den vilda musens, är det inte säkert att de klarar det.

I DET VILDA händer detta när en ny aggressiv sjukdom kommer in: Många stryker med (kanske just den som vi valt att para med eftersom det är en majoritet som inte klarar).  Men på grund av en bred genpool finns det alltid några som klarar av sjukdomen, och vars avkomma sedan fixar det.

Utparning på vildmus ger en BREDARE GENPOOL och alltså större chans att klara av olika smittor och parasiter. Men det är ingen garanti mot en specifik sjukdom.

#45. "_Jag tycker aldrig man är full-lärd när man håller på med levande djur. Det händer också nya saker och man behöver förnya sig… "
_

Kan bara instämma till 120 %.

"Blodsugande lus är absolut inget jag låter mina djur ha och dras med, för att se om de klarar av att hantera angreppet själva. Det är för riskabelt, de kan bli väldigt sjuka."

Kan bara hålla med.

Fast jag tänker samtidigt lite grann såhär …  Om alla parasit- och sjuksomsangrepp: Jag letar inte efter dem.

Om en mus är fullständigt frisk, vid god vigör och hälsa, mår gott till utseende och  psyke, och beter sig normalt, och är GLAD. Jag "kollar inte". Finns där något, okej, BRA.

Smittar den andra? Hmm, svårt att säga säkert vad jag gör. Det beror på. Är det endast någon som inte klarar - återigen, bra … (gäller givetvis inte rena sällskapsmöss utan i en besättning med djur som ska avlas vidare på).

Finner jag parasiter på/i någon mus som inte klarar det, behandlar jag givetvis alla!!

"Men att avla på fullt friska djur tycker jag inte är något nytt eg."

Nej.

Men hur långt sträcker sig begreppet "fullt frisk"? Fullt frisk. I vilket sammanhang?

I ett kliniskt rent sammanhang, eller i ett sammanhang där "mycket tillåts"?

Inbegriper det även krav på friska släktingar (arvet, ni vet)?

Hur förhåller man sig till ungar i en kull, där flera blir sjuka och endast någon klarar sig? Jag har inget svar. De friska mössen kan vara motståndskraftiga - eller så är "felet" av recessiv natur och man bara sprider det vidare.

Det är svårt att ha ett bra svar på komplexa och komplicerade frågor, när det inte finns något facit att tjuvkika i.

#46 Bara en snabb sak, hinner inte läsa/skriva mer idag, Man har ju avlat in vildmöss på Holländska utställningsmöss. Det är bland annat orsaken till att de är väldigt rädda och springiga idag… Anledningen var för hälsan… Vad jag sett så var det inget bra resultat. Man kan inte para skitmöss med vilda möss och tro att det blir bra… Man måste para BRA möss (utan massa ärftliga defekter, alltför klent immunförsvar osv) med vildmöss i så fall.

Ja, det är olagligt, och jag menar inte allvar heller, bara leker med en tanke… Det har dock förekommit att vildmöss sökt upp tammöss och parat sig och att hybrider hållts… Jag kan vara lite nyfiken på hur det gick för dem…

Instämmer. Och jag vet att du inte menar allvar, utan bara funderar vad som händer. Det har ju jag också gjort, därav mitt långa svar som redan var "färdigtänkt". 🙂

Det måste vara svårt att få upp bra typ och färg igen, om man parar ut på en vildmus. Och när man lyckats, efter X antal generationer, hur inavlade är de på nytt, och vilken nytta/glädje har man av utparningen? Jag vet inte, bara funderar.

Jag hade ju en husmushona som gick in till Häxans Fisk och Häxans Vattuman. Hon parade sig med dem, födde ungarna i väggen, och döttrarna parade sig med sina pappor, och det pågick rätt länge. Kan ha varit några månader innan jag fick död på alla. Jag hade tecknade silver agouti och agouti långhår, samma typ som papporna, och trots att de var vilda kunde jag fånga vissa av dem med händerna, i svansen och sen snabbt ner i en bur. Släppte ut i skogen /(mat åt ugglor och räv) men mamman och generation 1 fick jag ta till slagfälla för att få tag på.

Temperamentet kom alltså snabbt tillbaka, men då var det inte vilka skitmöss som helst, utan bästa sorten. Jag behöll ju inget, så jag kan inte säga mer. Hade en hona som blev tjuvparad av vild hane, och behöll två honor, parade en av dem med riktigt bra hane, och de blev OK. Sen lade jag ner experimenten.

Jag tror nog att man skulle få till temperamentet igen, men då duger inte "vanliga" möss, utan man måste avla på de allra bästa.

#50. " inte vilka skitmöss som helst, utan bästa sorten." Ja, just det. 

Ändå undrar jag - vad var det som gjorde att du "la ner exprimentet" Vad var det du inte ville ha hos dem, för något var det väl ändå? De blev i alla fall inte bättre än de du redan har, antar jag.

#50. "trots att de var vilda kunde jag fånga vissa av dem med händerna, i svansen och sen snabbt ner i en bur" och "Temperamentet kom alltså snabbt tillbaka"

Det här vill jag i och för sig inte kalla för "temperament" utan "beteende".

Hur gick de att hålla i, och hantera i övrigt? Att de var lättfångade säger egentligen inte mer än att de var "förstörda vildmöss" som inte längre kan klara ett vilt liv, eftersom de inte är snabba nog i sin uppfattningsförmåga inför fiender.

Möss/djur som hamnar "mellan två världar" är det synd om. De finner sig inte tillrätta i bur, och fungerar inte som vildlevande.

Det var ju inte planerat alls för min del, jag fångade 2-5 möss om dagen i perioder. Jag ville bara få slut på eländet, och såg till att alla försvann bara.
Där hade jag nog kunnat behålla någon hona, om ajg haft lust, men nej, det var ett helvete en period.

Den andra kullen, där jag gjorde en parning till, och hade alla i fångenskap, där var de sämre, och detta var tidigare, när jag inte hade lika bra temperamenstavlade möss.

🙂

Fortsätter tankar utifrån denna tråd (samt många liknande):

http://mus.ifokus.se/discussions/530305c1ce12c46e6b003fa3-flingor?discussions-1

Jag är som sagt uppfödd "på landet" med djur.

De gamla lantraserna blev starka, friska och härdiga. Man klemade inte med dem, de måste leva på de villkor som fanns.

Jag tänker, vilken uppfödare vet jag som har friska och långlivade djur, som inte är särskilt "sårbara"? Jo, Vattnadal framför allt. och hon skriver såhär i tråden ovan:

"Mina har inget val, hel säd, annars blir de utan." (jag kör lite samma stuk)

Vad gör vi egentligen med våra möss, när de MÅSTE ha dyraste finaste människomaten för att hålla sig friska och vara i god form och vikt?

Bra mat, okej, givetvis! Rätt näringsförhållanden för möss, "husmanskost för möss" förespråkar jag. Men när barnen utropar:

"Men MAMMA, ska mössen få bättre mat än MIG?", då har det gått för långt. Och jag tror det är många barn - inte specifikt våra egna utan överlag - som kan fråga detsamma. Ska mössens mat vara dyrare och mer genomtänkta än vår egen?

Ska vi överlag ta av den bästa människomaten för att föda våra möss? Rent etiskt?

Okej, men gynnar vi verkligen mössen då? Eller klemar vi bara bort dem?

Själv vägrar jag. Av både etiska och ekonomiska skäl, INKLUSIVE att mina möss faktiskt ska kunna leva på "vanlig mus-husmanskost".

Jag tror inte att jag gynnar mössen med att klema bort dem.

Däremot tror jag det är VIKTIGT att vi SJÄLVA tänker på vad och hur vi äter!!!!  Vi ska också "bli gamla" vara friska och ha hälsan, det är väl också viktigt?

#55 musmanskost 😃

Jag skulle vilja svara på alla små frågor som ställs i tråden, men jag känner inte att tid finns. Det är så sabla många frågor…

Jag måste nog strunta i de äldre och bara köra vidare på #47 och framåt.

En viktig aspekt är dock hur vi ser på våra möss. Vad är möss för oss och vad vill vi att möss ska vara?

Jag t ex ser dem som framavlade sällskapsdjur och inte som tämjda vildmöss. Jag jämför dem inte mycket med vildmöss. Vilket är både rätt och fel. Jag behöver kanske veta lite mer om vildmöss behov, matvanor osv för att få mina tammöss att må bättre och ha ett bra liv, men jag själv vill inte ha vildmöss. Jag vill ha tama, snälla, orädda och kommunikativa sällskapsmöss i härliga framavlade färger o hårlag. Jag är väldigt mycket för rasavel på djur. Vilket jag inte kan eller vill försvara, jag bara älskar renrasigt… jag ber om ursäkt för att jag är en sådan ras-hemsk människa. Jag är inte rasist, utan gillar faktiskt att det finns många olika raser med olika egenskaper osv. Precis som jag är faschinerad av att det finns många olika arter…

#47 Absolut så är det. Man ser att något är fel på musen, att den inte är i full kondis och letar då reda på vad felet är och upptäcker löss t ex. Det är sällan en lusangripen mus mår bra!

Fullt frisk!

Först och främst måste man kolla på själva djuret. Är djuret friskt, tåligt, starkt med bra immunförsvar. Är detta djuret med mkt bra gener, bäst gener i kullen, lämpade för livet som sällskaps-, avels- eller utställningsmus?

Sedan kan man väl titta på släkt och kullsyskon. Hur ser det ut? Vid utavel måste man räkna med att F1 blir väldigt frisk medans F2 kan uppvisa mera problematik. Ren utavel är därför lite svår att bedriva av den anledningen, man får in nya problem som visar sig senare…

När det gäller kullen så oj oj oj, det finns så mkt att skriva och mina leder i händerna värker av värmen… Stor kull, musmoderns förmåga att klara alla ungarna och sedan givetvis att kullen är hyfsat jämn i temp, hälsa och livslängd. MEN hänsyn behövs tas till

• alla djur får inte bra gener, vissa kommer att vara klenare, så är musens natur, musen producerar inte bara avkomma utan även "mat" till rovdjur
• avelsformen: utavel eller inavel
• om kullsyskon lever i olika miljöer

Jag har sedan flera år kört med inavel med lägre inavelsgrad. Då min linje med hög inavelsgrad dog ut. Eller nästan, en liten del av den har jag lyckats rädda. Det går ev att släktforska mina möss bak till 1989 då jag började. Men det är ovidkommande eg.

Min avelsmetod är att jag tar hänsyn till att ca 20 % i kullarna inte är menade att klara sig, har fått dåliga gener. Det är inte ett mål, men jag går inte sönder bara för att några stryker med. Om däremot 75% av kullen är klena då vet jag att det är illa. Dock om jag har lyckats välja den individen som faktiskt lever 2+ år och är fullt frisk och klarar en del som stress, smittor, utflykter, träff av nya djur osv, så kan jag avla vidare på dens avkommor.

Jag tror på min metod. Att vänta länge med att avla på djuren, behålla många i kullen (de bästa) för att utröna vilken av dem som är bäst lämpad för fortsatt avel, kolla upp släkten noga osv osv. Jag lärde mig den år 2000 och jag tror att den funkar.

Dock är metoden en anpassning vid sämre djur, så är det nog. Sämre som i klenare. Här kommer ras-grodan in… Jag har valt tamdjur med ett speciellt temperament, med speciella beteenden osv. Och jag tummar sällan med det. Eller har i a f inte gjort på 14 år. Idag tror jag att jag ev klarar av att avla fram det temperament, det beteeende och den karaktär jag vill ha från grunden - dvs när jag börjar med nya djur som eg saknar mycket av de egenskaper jag vill ha men som har generna, hälsan och livslängden… I a f tror jag att jag klarar det på mina råttor. På mina möss vet jag inte, jag tror fortfarande att vi har smittor på våra tammöss som vi behöver få bukt med innan vi kan fortsätta… Jag har aldrig upplevt så sjuka o klena möss som nu.

Nu måste jag sluta, fingrarna värker och jag svettas som en gnu…

Ang #55 så fattar jag ingenting.

Jag klemar då verkligen inte med mina djur, vad är det för dumheter? Jag väljer att ge dem så naturlig kost som möjligt. Ok, jag plockar inte in halva skogen, sniglar o annat och ger dem fisk o rått kött som de ev inte är naturligt, men eftersom de är allätare så tycker jag det funkar så bra.

Warbro kvarn har bra säd och gör naturliga saker med säden. De låter bli att värma upp och skära bort viktiga saker. De groddar säden lite så att den blir mer nyttig. Vad är så fel med det?

#57. Bra skrivet! (ännu bättre med tanke på värk i lederna 😘)

" jag bara älskar renrasigt… jag ber om ursäkt för att jag är en sådan ras-hemsk människa. Jag är inte rasist…" Hahaha! Nä, det är det sista jag tror om dig! 😃

Jag förstår (inbillar jag mig i alla fall) vad du menar med rasmöss. Jag gör ju likadant! Det kan man väl säga, i och med att det är vissa permanenta egenskaper jag avlar envist mot att ha hos mina möss, även om det mest är "färg och egenskaper" och inte fokuserar på storlek och … och … "andra egenskaper", typ.

Vildmöss är det sista även jag vill ha. Däremot är det vissa egenskaper hos de vilda mössen som jag inte vill avla bort. Och andra som inte går att avla bort.

Men är det inte det vi gör allihopa? GRUNDEN är ju en vild mus, INGA egenskaper kan trollas fram ur det blå (räknar inte med de transgena mössen 😉 ) Frågan är bara vad vi inriktar oss på, vilken väg vi väljer, vilken linje vi vill följa.

Jag menar, en mus är en mus. Hur vi än avlar och avlar, jobbar och jobbar, kommer vi inte att få en mus som en dag tittar upp på oss och säger "Mjau". Vi har en grundstomme att jobba utifrån.

Vad vill vi försvaga och vad vill vi förstärka? Även om jag avlar "rasmöss" (fast inte så "fina" som många av era, mina vinner inga standardtävlingar, jag har annan inriktning) så vill jag ändå försöka att bevara härdighet och tålighet som de vilda mössen har. I alla fall till en del.

Mina första år som uppfödare, var fråga nummer ett för mig: "Vad är en mus!?" Jag menar, så jag inte försöker få den att jama (förstå liknelsen, hoppas ingen tror jag tänkt få jamande möss). Jag vill veta gränserna, och möjligheterna.

Och givetvis vill jag förstå mig på mina små vänner etologiskt. (etologi = läran om djurens beteende)

Vi tänker väldigt lika i mycket, Grodan. I intentioner. Jag pratar mycket och gärna, men har inte din långa erfarenhet.

Man ska inte tro allt jag säger! 🙂 Jag kanske låter säker, men det är mest tankar, och hur jag ser på saker och ting just nu, utifrån min kunskaps- och erfarenhetsgrad just nu.

Inte heller har jag erfarenhet av de sjuka mössen, vilket gör att jag inte riktigt "tar hänsyn" till det, i mina tankar. Det är liksom inte "på riktigt" för mig (än), jag saknar erfarenheten.

Det är ju väldigt få möss som går ut och in här. De få jag köper in, kommer från uppfödare jag känner (eller känner väl till) och har fullständig tilltro till. Därifrån kommer enbart friska och tåliga möss.

Och själv säljer jag ju inte, har bara några sällskapsmusägare som tar över småvänner emellanåt. Några har "blandat" möss även från annat håll, och det har (hittills) gått bra.

Men det är lätt att säga att mina möss är friska, när de aldrig utsätts för andra smittor. Jag är medveten om det.

Hihihihi!

#55

"Men MAMMA, ska mössen få bättre mat än MIG?"

Jag är citerad!!! Fast det är urryckt ur sin mening. Den gången handlade det om att mina barn får majs på konserv medan jag köper fryst till mössen som är utan salt/sockerlösning. 

citerar kommentaren till mitt citat; då har det gått för långt. Och jag tror det är många barn - inte specifikt våra egna utan överlag - som kan fråga detsamma. Ska mössens mat vara dyrare och mer genomtänkta än vår egen? 

Mina barn och familjen i stort äter tyvärr mycket onyttigare än mössen får och jag tycker det är korrekt! Alltså inte godare, snällare eller mer bortskämt utan bättre och nyttigare. Och det är inte helt enkelt att hitta det. Jag förändrar min sädbas ständigt. Ni som minns min första blandning med massor av mums vet inte vad jag matar med idag. Nu sist köpte jag hela korn i säck av havre, korn och vete men hittar inte råg så därför letar jag gryn eller flingor utan tillsatt socker eftersom de ska äta av alla fyra sädesslagen 

Jag o mina djur äter nästan samma mat, med undantag för att jag inte äter vete, korn, kött o fågel. Många säger att jag äter mkt nyttigt o bra. Själv tycker jag att jag kunde äta bättre, men så är jag, jag har krav på mig själv o på mina djur. Mål att uppnå.

Grodda orkar jag inte. Blötlägga bönor i 8-10 timmar o sedan koka orkar jag inte längre. Ha massvis med grönsaker, frukt o bär hemma kan jag inte, har för litet kyl o för liten frys… Odla orkar jag inte… osv…

Jag misstänker starkt att jag inte vet vad jag pratar om … ☺️

Ändå är det något jag menar.

"Ska vi överlag ta av den bästa människomaten för att föda våra möss? Rent etiskt?

Okej, men gynnar vi verkligen mössen då? Eller klemar vi bara bort dem?

Själv vägrar jag. Av både etiska och ekonomiska skäl, INKLUSIVE att mina möss faktiskt ska kunna leva på "vanlig mus-husmanskost

".

Jag köper inte dyr människomat till mössen, även om de får smaka av min egen mat. Ibland t.o.m. "fin" (kokt lax t.ex. eller lite från köttfärsen jag använder)

I övrigt får de "djurmat" av olika slag (och inte den dyra fåniga från djuraffärer) och matrester.

Jag kan inte tänka mig att handla "människo-säd" till dem (saltå kvarn t.ex). Inte enbart för att det är dyrt, utan av etiska skäl. "finaste människomaten".

Jag tänker på tiden och arbetet med att

förädla

maten så den passar oss mer känsliga människor. (Inte nödvändigtvis processera, utan just förädla.) Ska vi göra mössen lika beroende? Visst ska möss KUNNA leva på säd som är producerade för djur? Dvs så lite förädlad/processerad som möjligt? Vilket är vad alla förespråkar.

Jag köper musli främst till småungarna när de börjar prova på fast föda. Basmusli, sockerfri, för under 20:- kilot. I övrigt får mina möss . . .  ja, blandad kompott av vad jag får tag på (till olika djur, även vildfågelfrö).

Basen är givetvis säd, hel obearbetat säd från bonde. Grönt utifrån, främst våtarv. Fröhuset av paprika, skal från (tvättade) morötter.

Jag själv älskar laga till revbensspjäll, och jag köper aldrig benfri fläskkotlett, för mössen får benen. De gnager inte bara rent från kött och annat, utan även på själva benen.

Jag riktar mig INTE TILL NÅGON specifik ägare eller uppfödare !!!!!  Utan tar fasta på den allmänna trenden i diskussioner gällande musmaten. Jag säger inte ens att det ÄR så, jag säger "trend", något det lutar mot.

"Typ". Jag vet fortfarande inte om jag vet vad jag pratar om . . . bara för egen del.

Jag tror det beror mycket på vad vi tolkar som bra husmanskost. Min man skulle säga mos och korv och en stor öl. Det vill jag inte ge mössen…
Min dotter skulle däga en Big Mc med pommes och en cola. Det vill jag inte ge mössen…
Min son skulle säga, bara proteriner, undvik alla kolhydrater! Kött och proteinshake! Det vill jag inte ge mössen….
Så jag köper alltså annat till dem 🙂

Men benrester och grönskasskrap för de så klart när tillfälle ges. Basen är dock sädblandning

#62 Jag är med i vad du säger.

Jag försöker bara hjälpa mus- och råttägare att kunna blanda till ett bra torrfoder. Jag erbjuder dem det jag kan hitta som inte är storpack från granngården… (äger man bara 2-4 små långsvansingar är det dumt att köpa på sig storpack)

Näe, jag gillar inte förädlat, processat, men om jag måste välja mellan det och kontaminerad säd/fröer/nötter så väljer jag givetvis det fina.

Jag o mina djur äter nästan samma mat. De får inte bättre än mig och jag får inte sämre än dem.

Den här tråden är en av de bättre på sajten. Där varje person verkligen satt sig ner och skrivit utförliga inlägg.

Det blev ändrat i SVEMUS. Möss med mask diskvalificerades på utställning och vi fick därmed fingervisningen att avmaska igen… Något jag ansett skulle först diskuterats på ett medlems-/uppfödarmöte.

Vi fick också lära oss en mycket intressant sak när de Holländska och Engelska domarna var på besök på SM för ett gäng år sedan (minns inte när och orkar inte söka). Domarna har en pensel som de snabbt "duttar"/"drar" genom musens päls på rumpa/rygg. De gör detta på samliga möss som bedöms, med samma pensel. Detta för att förhindra att möss har för olika bakterieflorar - förhindra epidemier, dvs hjälpa möss och uppfödare.
Vi tyckte det var en spännande tanke och skulle ha en pensel som vi skickade runt. Men det rann ut i sanden. Dock skulle jag vilja ta upp den saken igen… (Tror penseln eg har en egen tråd…)

#65: Det tog mig överdrivet lång tid att läsa igenom denhär tråden, och jag älskar den! Det finns något otroligt mycket nyttiga och intressanta frågeställningar, många bra svar och diskussioner. Väckte många insikter hos mig inför den dagen jag själv vill ta upp aveln, som länge längtats efter men har avbrutits, just av dessa anledningar som nämns ovanför. Sjuka djur, dåliga immunförsvar, djur som inte blir friska.
Penseln vet jag däremot att jag läst om tidigare, mycket intressant och jag tror absolut att vi skulle kunna dra värdefulla slutsatser och bidra till en förädling av våra svenska musstammars bakteriefloror.

#66 Jag hade glömt bort det här med penseln faktiskt.

Och fick lite huvudbry när en tjej som precis startat med musuppfödning för typ 1 år sedan och köpt in möss från olika SVEMUS utställningar råkade ut för ett rejält bakslag. Nästan samtliga möss blev rossliga.
Vi har ju sedan ett par år tillbaka inte haft några stora problem med Rossel eller annat allvarligt och jag har nu börjat oroa mig lite för när jag ska sälja möss till folk som vill börja föda upp. Jag vill att mössen från mig och andra ska klara av att träffas. Att våra möss ska vara starka och ha ett bra immunförsvar.

Så då känns plötsligt pensel-idéen aktuell igen. Ska leta rätt på tråden om den eller starta ny.
(edit: vanligt sök på pensel gav ingen träff, måste ligga i en SM-tråd…)

#67: Jag förstår din oro, och ser upp till dig för att du tänker på det! När jag (eller vem som helst) tar upp att börja med avel igen så är det ju guld värt att det har påbörjats någon form av förebyggande av att mössen slår ut varandra med sina floror. För det är ju trots allt rätt vanligt att man vill plocka ut sina favoriter från olika uppfödare, dels för att få in lite obesläktat att börja med men också att få lite olika möss att sortera och välja mellan för att få fram det man själv vill avla på.
Det gör ju inget att du startar en ny om du inte hittar den, försökte också söka fram den utan resultat.

Åh penseln, eller tandborste va det faktiskt vi skrev om Grodan. Vi skulle köpa en tandborste och skicka runt för typ fyra år sedan 😂

https://mus.ifokus.se/discussion/1409560/borsten

Intressant och bra tanke som jag missat. En sorts "vaccinering", eller åtminstone möjlighet för mössen att stärka immunförsvaret när de utsätts för en mindre dos av "vad som kan finnas".

Alla mina möss delar åtminstone allt, eftersom jag har ett gemensamt lekbord.

I våras reste vi till veterinären igen, då ett gäng ungmöss hade massor med lusägg i pälsen. Misstänker bondens säd, eller nåt utifrån. Mina små raringar bedårar både veterinär och personal som samlas runt och säger "Åhhh!" Det är riktigt kul! 😊
Sist jag var där, i samma ärende, det händer tydligen med vissa mellanrum, var 2013.