Om du bara håller handen nere i buren utan att ta upp någgon mus, så kommer den försiktige att vänja sig mer vid din lukt. Man kan också ha något gott liggande i handflatan när du har handen i buren, allt för att den blyge lillkillen vet att du är snäll.

Jag har tyvärr ganska många möss - speciellt honor i stora honburen - som jag får jaga. Detta är mitt fel till stor del *skämmas* för att jag inte tar mig tid att vänta tills de kommer fram själva. Många av mina möss kommer dock självmant upp i min hand, speciellt de som är äldre och tama, medans de yngre kan vara lite mer springiga.

Jag kan inte påstå att jag tar i alla möss varje dag, för då skulle jag ljuga, men jag har dagar då jag tar upp alla honor en och en. Även den sista som är mest springig tar jag upp. Jag är noga med att när jag sätter ned den igen att den får tillfälle att vända sig om och nosa på min hand - för att försäkra sig om att jag inte är farlig. Vid vissa tillfällen tar jag upp ett djur och sätter sedan efter en liten gosstund tillbaka den på exakt det ställe jag tog den. Detta kan jag upprepa ett par gånger. För att den ska förstå att jag inte planerar att varken röva bort den eller att den på något sätt ska känna sig otrygg. Detta gäller både råttor och möss. Andra djur vet jag ej. Och varför jag gör så vet jag inte heller, bara något jag sett att djuren mår bra av. De kommer efter att jag tvingat mig till närvaro med dem snabbare fram till mig för att hälsa.

Givetvis är det annorlunda med tama djur. De kommer när man ropar eller sätter ner handen. Men alla djur har inte de egenskaper som krävs att bli så pass tama tyvärr. Så man får acceptera att vissa djur inte blir tillgivna på det sättet. Det är där jag brukar räkna in tassdarr…

Läs artikeln TASSDARR

Det är verkligen olika på olika möss, som Grodan skriver.

Det är lättast när de börjat bli "halvtama". Då vill de "prova själva" *ha-ha*. Det går till ungefär såhär, med mina pigga ungar:

Jag tar upp den (lugnt och försiktigt, men "tvunget") och har den i handen en stund och pratar och gosar. Sedan sätter jag ner den igen, men håller kvar handen. Musen flyr så fort den kan, men upptäcker att den är tillbaka hemma och vänder för att kolla igen. Då går den upp frivilligt i handen. Jag tar upp handen, pussar på den - om jag hinner, för denna gång får musen bestämma själv. När den säger "Hjälp NER" så släpper jag ner den och den flyr hals över huvud.

Det ser så roligt ut, för den tvärvänder i samma ögonblick som den upptäcker att den kommit hem, för den vill egentligen vara kvar i handen och undersöka. Men modet måste hinna ikapp också. Och så utspelar sig samma sak. Ibland tar jag upp handen - men musen bestämmer när den ska ner - ibland hållar jag bara handen stilla för att den ska kunna klättra och undersöka i lugn och ro.

Det här tror jag roar både mig och muslingarna i lika hög grad.

En annan variant är att sätta ner den eller dem i en liten "tråkig låda" där det inte finns någonting annat än höga väggar och ingen väg ut. Det avskyr dom! Inom en minut eller två, är de så uttråkade och frustrerade att viken hand som helst duger att klättra upp på.

Då duger man minsann!

Tack för svaren! får försöka med era råd, tack för hjälpen