Jag tror, att man kommer till en plats där man förenas med dem man älskar. Det är det eviga livet, och jag tror denna plats finns med oss överallt… Det är kanske bara 2 olika dimensioner, och den andra som inte vi lever i, den har vi svårt att kontakta. Men när man kommer till den andra dimensionen kan man vara med dem som "lever". När man kommer till denna andra dimensionen ser man världen från andra synvinklar. Man uppfattar nya saker och uppskattar allt det vackra. När man lever i den andra dimensionen finns det inga faror, man är helad från skador, sorger, sjukdomar, ja allt som man kan utsättas för i denna dimension. Ett liv är så sårbart, det kan släckas på någon sekund… Därför måste man ta vara på, och uppskatta, all tid man får.

Jättefin dikt till din mormor <3

Kramar/Carro

Nangiala :)

Jag tror att det bara är svart och slut. Inget mer.

Jag tror att det blir som när man sover, man är inte medveten om det.

Döden är graduation för mig. The graduation of life. Det är positivt, inte negativt. MAn är färdig här och redo att ta nästa steg och bli en del av världen. Man blir fri från kroppsliga smärtor och problem och kommer till något nytt.

Döden för mig är en befrielse efter ett långt och slitsamt liv med sjukdom och plågor. De personer som har vandrat in i dödens värld har kommit till Nangijala. Där går de omkring utan smärta och kan ha koll på oss efterlevande.

Jag vet att min farfar som finns i Nangijala sedan 28 år har koll på alla i sin familj, speciellt farmor som bor kvar i huset. Har känt hans närvaro där ett par gånger.

Jag tycker vi lever länge…

En mus lever 2 år ca

en katt 20 år

och vi kan leva flera decenier

Vad som händer efter döden vet ingen…vi kan bara ana att det finns flera dimensioner..antagligen både lägre och högre

Jag hoppas bli helad och komma till en bättre dimension

Verkar som de flesta vill dö… jag vill banne mig inte dö!