Han mår knappast bra av att vara så stressad, jag skulle fundera på om det var värt att ha kvar honom, för hans egen skull :/

Har funderat på det också. :( Tänkte höra om det fanns något man kunde testa först. Lillen har ju inte haft det lätt.

Själv låter jag sådana möss få somna in. De mår inte bra!

Psykiskt lidande är exakt lika illa som fysiskt lidande.

Om du absolut inte vill avliva honom, så ge honom en egen bur, en STOR bur, med mycket berikning och klättermöjligheter, men också gömslen och gnagvänliga saker, till exempel äggkartonger är utmärkta. Både "en massa saker" men också "rymd"/utrymme.

Sedan lämnar du honom helt ifred! Låt honom leva sitt eget liv därinne. Du kan prata med honom när du lämnar mat, men försök varken ta upp honom, klappa honom, eller "störa honom" vilket han ju tydligt visar att han inte tycker om.

Och så kan du se om han finner sig tillrätta där inne, eller fortsätter "klättra på väggarna". Kanske behöver han bara få lite lugn och ro och vänja sig vid sina nya omständigheter. Kanske tar det någon vecka eller två, innan han "finner sig" i sitt nya liv.

Eller så gör han aldrig det, och då finns det enligt mig absolut inget annat val.

Om du sedan, någonsin, kan hantera honom utan att riskera att bli huggen, det är en annan sak.

Öppen bur kanske inte är för honom? Tror inte han uppskattar "öppenheten", kan vara otryggt i och med att han lätt stressar upp sig. En sluten bur är faktiskt tryggare för musen! Och skulle han rymma eller ramla ut, så hur får ni nånsin tag i honom igen?

Tror har kommer få somna in då. :(

Jag hade en kille som till slut fick somna in. Han var så stressad och vad jag än gjorde så var det inte nog. Kanske han lugnar ner sig i större bur och utan hantering, det är ju värt att försöka. Mycket gömställen kan göra det tryggare, men du kommer ju knappast se honom så mycket då.

Det viktigaste är nog att fundera på djurets bästa, även om det kan kännas som ett nederlag för oss människor.

Innan du avlivar kanske du bara kan låta honom vara ifred. Flytta runt är inte lösningen och städa för ofta och aktivera mycket inte heller. Låt musen få bo in sig i sin bur ha mycket leksaker och få varva ner.  Städa aldrig helt rent, låt honom få ha sin lukt kvar.

Själv går min gräns vid blodvite eller bara känslan av att musen kommer att bita när som helst (det är inte så lätt att bita mig, jag är rädd om mina fingrar). MEN jag har haft stressade hanar.  Givetvis kan de vara stressade av olika anledningar. Men främst behöver de trygghet, ett hem, få kissa in allt och inte förlora all egen lukt varannan dag.

Jag städade hans bur så sällan som möjligt. Typ, en gång i veckan. Killen har redan fått somna in. Han mådde sämre dagen innan jag skulle hämta honom. Han bodde för sig, i en stor bur med mycket gömställen. Hon hade honom länge och städade nästan inte alls under tiden han var hos henne då han högg henne direkt när hon öppnade hos honom. Han klättrade runt och runt i burtaket och mådde helt enkelt inte bra. Det syntes. Jag är verkligen inte rädd om mina fingrar eller händer. Har haft allt från möss, råttor, katter, kaniner, hundar, hästar och säkert andra djur som bitit mig. Har ärr lite hejvilt. Haha! Men mig gör det inget längre. Lär mig snabbt vilka man kan och inte kan lita på.

#7 Ja, det är svårt att veta exakt hur musen mår och hur situationen ser ut… Du vet ju bäst. Jag är glad att du trots att du räddar massa djur ändå kan se när det inte är något att göra. Eller jo, det finns ju kastrering och hormonbehandling mm, men knappast på möss… i a f inte i Sverige på vanliga kliniker…

Jo, jag är nog lite sådär att jag ger djuren två fler chanser en vad en vanlig person skulle. Men i slutändan så förstår jag när det är dags och djuret inte mår bra. Det där är ändå alltid svårt, för man vill ge dom tid. Samtidigt vill man inte att dom ska behöva lida längre en vad dom behöver. :/

#8 Jag tänkte på att du haft råttor först och på råttor är avlivning pga aggressivitet inte populärt alls. råttor ska hållas vid liv och rehabiliteras… generellt sett…

Jo det är klart. Har avlivat en råtta P.G.A "aggressivitet" Han kom från grossist och växte upp hos mig. Hans bror fick mycoplasma vid 3 månader men var guld värd i temperamentet. Han själv var hur härlig som helst, men helt plötsligt klickade något bara i huvudet och han högg tills blodet rann överallt. Han högg mig i lill-fingret en gång så pass illa att betet gick hela vägen ner till benet i fingret och jacket var enormt med bitar av fingret hängandes ur. För att jag rört något i närheten av honom. Dom ville sy, men dom gör ju inte det på djurbett. Han fick vara kvar ändå, var ung då. Men lite senare rusade han från ena sidan rummet och högg tag i min handled utan förvarning. Då beslutade h dag att det var dags..

Har nog haft uppåt hundra möss och råttor i livet och haft en råtta och en mus som inte gick att rädda. :/

#11 usch

#12 Näe, det är inte jättevanligt att de biter "för att döda". Ibland kan de nafsa för att de är rädda eller vill vara ifred eller är osäkra. Men det hämningslösa och aggressiva bita hårt för att skada och göra illa, det är ovanligt. Mer vanligt på råttor än på möss…

Där har du nog en poäng, har hört mer om "aggressivitet" i råttor en möss. Kan det vara för att råttor är mer rovdjur-iga?

#14 De är olika till naturen först och främst. Sedan har vi hållt möss som sällskapsdjur ett par tusen år längre än råttor…

Jo iofs :)