Menar du att mössen tuggade morrhår innan du fick dem? (- Har svårt att föreställa mig att Ajanki skulle sälja sådana möss.) Eller att de började tugga morrhår efter att du fick hem dem? - i så fall var det direkt efter eller hann det gå en tid innan det började?

Förstår inte frågan. Är det hon från mig som tuggar morrhår som du avlat på? Eller har dom andra från mig också börjat tugga och du har avlat på dom? När jag fick reda på att den svarta honan från mig tuggade morrhår så berättade jag hur du kunde göra för att stimulera henne bättre. Du provade det och det fungerade inte. Då sa jag åt dig att avliva henne och erbjöd dig en ny från en annan linje eftersom jag uppenbart har problem i denna linje!

Nu har jag läst igenom din text igen och jag tror jag förstår nu. Avliva dom som tuggar om det inte fungerar med annat. Ledsen att dom från mig tuggar morrhår. Jag har lagt ner den linjen helt.

#1 Alla var tuggade när jag fick dem, har bilder från när de kom hit. Sen visade det sig att en utav mössen själv tuggade, hon har jag kvar och det har gått bra emellanåt, nu går det inte.. Och en som köpte en utav dessa möss skickade en bild på en burkompis till denna och hon var putsad på hela huvudet.

#2 Jag har inte avlat på någon. Det har fungerat emellanåt, men nu fungerar det inte.. Jag har ingenting emot dig Anette och jag tycker du gjorde rätt som erbjöd en ny och allt.

Men det är inte vad tråden handlar om, den handlar om vad jag ska göra i den här situationen?

#3 Om jag avlivar hon som tuggar så är problemet att hennes burkompis blir ensam.. :/

Sätt den som inte tuggar med en av de andra honorna du har. Har ju sett att du köpt in och fått många nya honor efter mina möss.

#6 Ja, men som jag skrivit så har båda de grupperna med honor ungar som inte är särskilt gamla.

Trodde du hade honor från Skåne kvar, inte bara de nya som jag skrev.

#8 Nej, det var mycket omplaceringar.

Då får du väl låta henne sitta ensam till du har nån hona att sätta henne med.

#10 Är det ett bättre alternativ än att låta henne sitta med hon som tuggar tills att ungarna är större?

Jag försöker se vad som är bäst för henne.. Sätter jag henne själv nu kan hon bli att må dåligt över det och kanske tuggar av sig sin egen päls, slutar äta, blir deprimerad osv.. Låter jag henne gå kvar med hon som tuggar tills att ungarna blivit större så får hon ju fortsätta leva med stressen som blir utav tuggandet, det känns inte heller okej..

Och en till fråga som dök upp, om jag väljer att sätta henne ensam och sen ska flytta henne till de andra honorna, blir inte hon väldigt utsatt utav deras bakterier då? Även om jag skyfflar spån/byter burar?

Oavsett när eller hur du sätter ihop en mus med en annan är det en risk med bakterieflororna.

#12 Jo, det vet jag. Men tänkte om det är mer risk för att hon blir sjuk om man flyttar över henne själv till typ 2st andra, än om hon hade haft någon med sig som haft samma bakterieflora?

#4 Jag ställde frågorna för att förstå bättre vad du menade - så man kan komma med rätt förlag/lösningar. Om tuggandet hade kommit en tid efter att de bott hos dig kanske det skulle varit något som hände hos dig som orsakade det och då kan man titta bakåt i tiden om något gjordes annorlunda då och ändra på det och se om det hjälper - om du förstår vad jag menar. Men om det hade skett direkt efter flytten så kan ju stressen av flytten triggat och då tyda på någon genetisk brist - brist i psyket och så

Blev lite fundersam nu när du säger att en av de sålda mössen började putsa bort på sin burkompis… var det en mus som inte redan tuggade/putsade när hon bodde hos dig? Så som jag läser låter det som att du medvetet sålde en mus med detta beteende men det kanske inte var så? (Jag tänker att man inte säljer en mus som har denna beteendestörning då det tyder att det är något fel på den/den mår inte bra)

Förstår hur du tänker med honan som skulle bli kvar men tror det är bäst om hon bor ensam den tiden det tar för ungarna att växa upp och klarar sig själva och sedan testa att låta henne bo med mamma/mammor och/eller unge/ungarna (förutsatt att hon inte börjar tugga/putsa på sig själv under den ensamma tiden).  Det är inte värt att låta hennes burkompisar lida under den tiden tills hon kan flytta ihop med någon annan… dom mår ju dåligt så då är det ju humanast för dem att avlivas så snart som möjligt… Att hon bor med möss som mår dåligt kanske också kan göra så att hon blir dålig med…

#14 Tack! Då vet jag hur jag ska göra. Tror jag sätter båda i ensamma burar, börjar hon som tuggar må dåligt så får hon tyvärr somna in, tror inte det finns något annat jag kan göra..? Jag ger henne iaf en chans till att fortsätta leva, men att hon då får bo ensam.

Jag visste inte att hon tuggade, men iofs bodde hon ihop med de andra så hon kan ha tuggat utan att jag märkt det och trott att det bara var en som tuggade, eller så tuggade hon inte då utan började med det när hon flyttade.

#15 Då förstår jag bättre angående musen som såldes. Det bara lät konstigt som jag läste det.

Tror inte det finns mycket du kan göra. Jag har ställt liknande frågor i en gammal tråd angående min första mus My som började ganska plötsligt putsa/tugga bort sina burkompisars morrhår. I det fallet misstänkte jag att det kanske berodde på att en ny mus (Padme) flyttade in i buren någon vecka innan. Beteendet fortsatte när Padme flyttade ut så jag lät My få bo själv medan hon och de andra två fick bo med rena burar och ny burinredning som Padme inte hade varit i kontakt med i några veckor, i ett försök att få bort Padmes doft. Men när jag satte ihop dem igen råkade jag av misstag sätta in en sak som jag sedan kom på att Padme hade varit i kontakt med! så gjorde då om processen igen så My fick bo själv en gång till. Innan jag hann göra sista försöket med att sätta ihop dem igen så som jag först hade tänkt gick My bort… Om hennes beteendestörning inte var pga Padme så är jag ledsen över att jag lät henne fortsätta leva om hon faktiskt led pga av något annat… och är såklart arg på mig själv att jag gjorde ett misstag med första inhopsättningen - jag fick aldrig veta om min teori var rätt

Om jag minns rätt så pratades det lite i min tråd om beteendestörningar kunde orsakas av miljön - t.ex. tillräckligt med eller för mycket stimulering, kanske barberaren behöver bo större eller mindre än vad den gör nu. Men jag tycker inte det är värt att experimentera med det om man gör det tillsammans med både barberaren och offer i samma bur! (då går det på mer än en mus bekostnad) Är en annan sak om det handlar om en ensamboende mus som barberar sig själv. Tycker inte detta är aktuellt att testa med dina möss. Bo själva, utvärdera om de barberar sig själva (eller mår dåligt på annat sätt), sätt ihop med nya kompisar och utvärdera hur musen och burkamrater mår. Om musen fortsätter barbera så är det dags för avlivning. Så tänker jag iaf om detta fall om man inte ska avliva på direkten

Nu är ju jag uppfödare och kan inte ha vare sig dysfunktionella möss eller möss som måste utgå ur all avel. Jag har helt enkelt inte plats för annat än fungerande möss.
Det gör också att jag inte kan svara på en enda av dina frågor, för jag saknar erfarenhet av att "försöka fixa till det".

I mina ögon är en morrhårstuggande mus en mus som inte mår bra av någon anledning. Tammöss som ska leva sina liv i bur, måste klara av det mentalt. Annars är det synd om dem.
Det är också synd om de möss som måste leva med en morrhårstuggare, tycker jag.
Och till sist är det också synd om de människor som råkar få en morrhårstuggande mus när de köper ett sällskapsdjur, eller planerat avelsdjur.
Så mitt eget recept när det gäller morrhårstuggare är avlivning, Utan krusiduller. Det gynnar alla, mus, burkompisar, uppfödare, ägare och köpare.

Eller som Grodan sagt förut: Det finns så många friska sunda möss som bara längtar efter en ägare som vill ge dem av sin tid och sitt engagemang. Varför inte satsa på dem?

#16 och #17 Tack, då får hon tyvärr somna in.. sorgligt, men jag vill henne det bästa.

#17 ❤️

Nu har lilla tjejen fått somna in och burkompisen är ensam.. 🌺

Men jag har en fråga, kanske ingen av er som kan svara på den, men.. jag brukar lägga ut mössen i naturen när de dött. För att det känns mest naturligt och finast. Och att de kanske blir mat till något annat djur som behöver det. Men, hon fick somna in hos veterinären då jag inte kan ha ihjäl henne själv.. Nu undrar jag om det kan vara farligt för andra djur att få i sig "avlivningsmedlet" ? (vet ej vad det kallas).

#20 På platser där det är tillåtet att begrava sitt djur utomhus är det ingen fara skulle jag tro, för att avliva en mus är det så lite medel som krävs så jag har svårt att tro att något annat djur skulle råka illa ut. Människor begraver ju större djur (vilket innebär mer medel) i naturen och jag kan inte hitta något som säger att detta skulle vara ett problem. Jag skulle för säkerhetsskull gräva ner djuret i marken, vill ett större djur ha den så kommer de att gräva upp den i vilket fall men det minskar risken för att ett mindre djur skulle få i sig skadlig mängd av medlet.

Jag har inga källor men det känns rimligt🙂

#21 Jag har fått svar från annanstans som säger att jag inte bör lägga ut henne i naturen, så jag skippar det. 🙂 Men tack för att du tog dig tid att svara!

Jag är så ledsen just nu! Kollade allas morrhår och Wildas har börjat växa ut fint, men inte Frejas.. 😭 Det betyder att Wilda tuggar.. Inte alls lika mycket som hon jag avlivade igår, men Frejas morrhår har inte växt ut än och hon har varit här i över 2 veckor, visst borde de ha växt ut då?

Så tråkigt. Är dom också från mig? Ja, på två veckor borde dom vuxit ut.

På min ena tog de mkt längre tid än två veckor, tror den som gnagt även skadat själva roten i morrhårskudden.

På mina hade de växt en del på 2 veckor men inte till full längd

Samma här, på två veckor har det vuxit ut igen.

#24 Nej, de är inte från dig. #25 Åh, då kanske det finns hopp! #26 Jag såg inte så noga då hon inte ville komma upp i handen just då, så de kan ju ha växt lite. Jag väntar ett litet tag till och ser om de växer ut. Alla ungarna som går med Wilda och Freja har fått fina morrhår.

Vill verkligen inte förlora Wilda också 😭