För 6-8 år sedan var det Rossel som spökade mest. Sedan såg jag ett mönster med att inköpta möss, speciellt honor, fick juvertumörer. Det har skett så frekvent hos mig att jag nu räknar med att inköpta honor får juvertumör.

En del av honorna har givetvis kommit från linjer där man struntat blankt i hälsa och avlat på snygga djur. Men flera har kommit från linjer där de skulle ha bra livslängd och hälsa.

Så jag undrar då lite. Blir något i miljöbytet "fel"? Eller har mössen blivit uppväxta på skitfoder, eller har jag tumörvirus som de inflyttade inte klarar, eller… vad?

Gäller det oavsett vem du köper ifrån? Eller bara när du köper från nya uppfödare? Jag vågar inte riktigt köpa möss från nya ställen. Just av denna anledningen. Rossel och tumörer känns som en jättestor risk när man köper in. Några ggr har jag varit på väg, och tänkt hålla dem helt separat från mina…men det blev inte av. Just rosslet kan komma precis vid miljöombytet hos vissa möss. Det har jag då botat helt genom att låta dem vara ifred första veckan samt huskurerat med vitaminer, echinaguard och havredryck plus nyttigt foder var kväll. Tumörerna har jag inte riktigt förstått mig på. Det kan va som du skriver, att många av dina egna har utvecklat en motståndskraft som nya inte har. Det är det mest logiska. Här har jag märkt att när det kommit in tumör på inköpt mus, så får de flesta av burkamraterna också tumörer, samt deras avkommor. Det stämmer överens med vad forskning visat. Dvs att viruset sprids både vid kroppskontakt och från mor till ungar. De få som då klarat sig här har väl bättre motståndskraft mot just tumörer. Ariama brukar skriva om vissa genkomplex som avgör tumörresistensen… hon kan säkert förklara lite mer för oss.

Min fundering handlar eg mer om ifall det är så att flytt och miljöombyte egentligen stressat möss så mycket mer än vi tror. 

"men han ser inte stressad ut"… nej precis… för att stress inte syns… våra möss har så mycket saker going on, som vi inte ser… vi kan inte förlita oss på vad vi ser alltid…

Vad gäller olika virus, de vanliga som "dör ut" efter att inte kunna smitta någon inom 40 dagar, de tar jag ju inte in då alla nya möss sitter avskilt från övriga. Inte karantän, men avskilt: annat rum och ingen kontakt med övriga möss.

Ok vad synd om jag missförstod, för jag tyckte det va intressant och vill gärna veta svaret på min fråga. Jag tror absolut miljöombytet är en mycket stor stress för dem, men att de ofta hämtar sig fort.

Vilken var din fråga då?

Om det är skillnad om man köper från någon ny uppfödare eller inte  (alltså någon man inte haft möss från förut).

Det kan vara en intressant fråga som kanske kan skilja på stress och bakterieflora som orsak? Själv har jag inget att tillföra, för jag köper mkt sällan nya möss, det var flera år sedan sist.

Exakt, som ariama skriver.

#6 Ok. Nej, jag upplever ingen som helst skillnad.

Jag undrar om det inte är runt 10 år sedan som jag köpt (och fått omplacerings-) möss från (för mig)  okända uppfödare/"random musägare", då jag var ute efter några speciella egenskaper.
Några extra problem med dem var det aldrig.
Att jag sedan hållt mig till speciella uppfödare beror i första hand på att jag önskat mer "stabila" möss genetiskt, som varit "medvetet avlade" i flera generationer = jag vet vad jag får för avkomma, ihop med mina möss, och kan planera.

Jo, 2009 importerade jag en dräktig mushona (livmodersimport) som fick Rossel. De flesta ungarna fick Rossel, mamman och rosselungarna fick tas bort medan några ungar var friska och fortsatte avlas på. Finns fortfarande i stamtavlan, och jag har aldrig haft rosselproblem sedan dess.

#9 hm… för 10 år sedan var det inte riktigt som det är nu tror jag. Jag tänkte inte på det i a f. Bytte ju möss med andra kontinuerligt i många många år, från jag började med möss och såg aldrig det jag ser idag. 

Däremot såg vi redan på 90-talet att Engelsktypat inte levde länge.

Haha, jag har nästan glömt bort de stora rosselproblemen vi hade. Nya möss fick ofta Rossel under en period…

Det här är en bra tråd, tycker jag, som aktiverar många nya tankar. Jag har börjat fundera en hel del över stress hos möss, överlag. Inte bara vid flytt.

#11 Ah, cool amaira.❤️

En liten liten fundering. Om vi antar att möss vi köper in stressats väldigt mycket i och med flytten, är det något vi kan göra för att hjälpa immunförsvaret?

Tänkte att stress bryter ner väldigt många mineraler. Mineraler som är väldigt viktiga i balans med varandra och andra vitaminer för att leva ett friskt långt liv. Kanske kan ett mineral och vitamintillskottsfoder vara bra att ge dem vid sidan av vanligt foder den första tiden.

Jag har lite svårt för den här tanken att få fäste (att tro på den). Jag tror inte möss är så "lättstressade" att de dör i förtid av en flytt.
Visst, det är givetvis stressande, men vi har en kropp som är gjord för att klara av kortvarig stress.
(Ja, "vi", människor och djur och möss).
Det är långvarig stress som tär på oss.
Om möss inte klarar en flytt utan att ta "obotligt stryk" så är de otroligt försvagade som djur.

Vad har gjort/gör dem så försvagade i så fall? Och hur gör vi för att få starkare djur, istället för att hålla l iv i de försvagade? (Det där lät illa, jag menar inte så, jag menar inte avliva eller "döda", utan avla dem friska istället)

Fast kan vi avla friska motståndskraftiga djur när de flesta kanske inte är intresserade av det, eller har kunskap om det? (Tänker foderdjur, djuraffärer,  färgavel, "skaffa ungar för kul" osv).

De möss som flyttat, och sedan dör för tidigt, skulle kanske dött vid den tidpunkten i alla fall? Det behöver ju inte bero på flytten?

Det finns en annan aspekt också! Och det är säljarens roll, inte bara köparens.

Vad kan jag som musuppfödare göra för att underlätta för möss som ska flytta?

För det första hantera mina möss ganska mycket. Möss som från bebisålder är vana vid att det "kan hända saker", blir givetvis inte så stressade som en mus som levt ett händelselöst liv i en oföränderlig liten bur.

Själv underlättar jag för mina flytt-möss på flera vis:
De flyttar alltid med en kompis, de ska minst vara två (gäller inte hanar). Jag köper/säljer/flyttar aldrig en hon-mus ensam. Jag lägger ut 250:- på "en extramus jag inte behöver", om det behövs.

De har ett sov-bo i buren, några dagar innan flytten, som de sedan har i transportburen, och som följer med in i den nya buren i det nya hemmet (hoppas jag verkligen).

Men detta gör jag bara för att jag gillar mina möss, inte för att jag anser att de behöver det för att leva längre än de skulle annars. För som sagt, det tror jag inte riktigt på.

En sista sak som jag läst någon gång, och som egentligen är självklart:

Det gällde möss på labb, men gäller givetvis oss alla.
Att hantera musungar som små, gör dem mer stresståliga som vuxna.

En viss stress är bara bra att utsättas för, det gör oss mer stresståliga. Men, vi får inte bli så stressade att vi känner att vi inte klarar det, det får inte gå över gränsen, för då blir vi (såklart) istället mer stresskänsliga. (Vi får istället lättare för att bli rädda, få ångest, osv, när vi "vet" att vi inte klarar av det vi kommer utsättas för)

Det handlar ju om att lära sig att vi kan! Vi klarar.

Möss och människor, det är amaira det. Möss och människor, sak samma. Men i mångt och mycket är det så, när det gäller biologiska reaktioner i kroppen. Det är inte för intet som de är försöksdjur i människans ställe, för människor kan man ju inte göra experiment med på samma vis.

#14 Jag håller med. Men man kan ju kanske tänka lite på vad det är för möss man köper in. Jag drog alla över en kam, vilket inte är korrekt. Möss från SVEMUS uppfödare och andra seriösa som ännu inte är med i SVEMUS men som har likvärdiga djur, dvs djur som noga valts ut i avelsarbetet. De djuren ska absolut klara en flytt. 

Däremot rena Engelsktypade, alltså bara på en utställningsdag ser man på dem att de är magra. De stressar upp sig och äter inte. I a f de jag haft. 

Sedan importer. osv… Man får försöka läsa in vad det är för linjer man tar hem.

Om stress vid flytt ev uppväxt (som urlakar vitaminer och mineraler) inte är boven, vad beror det då på att inköpta möss inte lever så länge?

En generell fråga förstås. Flera lever långa liv och är friska.

Ett vitamin- och mineraltillskottsfoder är väl ingen dum idé.
Om det inte behövs extra, så gör det väl ingen skada? (om det är kissa-ut-överskotts-varianter så de inte belastar inre organ extra istället)
Det knepiga med mineraler och vitaminer, är ju att de är livsviktiga för massor med funktioner, men livsfarliga att ta om de inte behövs.
Dvs om man inte har brist, och de inte är vattenlösliga, är de ju istället skadliga.

Det går ju alltid att prova, och se om du tycker det gör skillnad?

För några år sedan var jag hos en specialistläkare. Provtagning visade att jag hade förhöjda levervärden. Läkarens första fråga var:

- Tar du hälsotillskott?

Det gjorde jag inte, och jag frågade över frågan. Hon svarade att de flesta som kommer dit med förhöjda levervärden  hade det pga detta!!!
Jag frågade, varför finns ingen information om detta? Och fick till svar att de försöker informera, men det når inte ut.

Grodan! Kommer du ihåg en utställning för länge sedan, då de första extreme-black-mössen var utställda? Glänsande kolsvarta, ända ut i klospetsarna.

Jag tittade på dem och tänkte, särskilt om en stackare, att om den var min skulle jag avliva den på stuts! Den mådde definitivit  inte bra, helnervig bortanför gränsen för acceptabelt och uthärdligt (för musen).
Jag sa det åt dig, och du sa, att den kommer säkert att få pris!
Jag undrade hur det var möjligt, och du sa färgen.

Mycket riktigt blev den Bis, kanske t.o.m. 1?

Då fanns också tanken att a(e) inte var friska, att de var magra och eländiga, genetiskt. (eller nåt)

Flera år senare köpte jag ju extreme black-möss från Artlink. Friska, sunda, gamla (2 år). Vackra, blänkande kolsvarta.

Så, varför lever inköpta möss inte så länge?

Kanske helt enkelt för att de inte är avlade för det?

Kanske för att prioriteringen ligger någon annan stans i första hand? Eller kanske bara för att aveln "misslyckats" i den bemärkelsen, av någon orsak?
(Jag har inte gamla möss!)

Eller för att du fått köpa djur som bortsållats från uppfödarens egen avel? Man får ju i stort sett alltid bra respektive sämre djur i kullarna, och kanske är det något uppfödaren ser, kanske omedvetet, att denna säljer jag inte. och så säljs de svagare djuren?

Jag vet inte hur det är med andra uppfödare, och jag vet inte om det gör någon skillnad, men jag tar bort alla mindre ungar, och ungar som inte växer som de andra, eller är senare i tillväxten. Dvs jag gör en första utvärdering redan på ungarna, och på ungmössen.

#21 Absolut. Det minns jag. Extreme black  var inte fräsha på den tiden, inte någonstans, varken i sverige eller i andra länder. Minns att finnarna vägrade ta i dem då de ansåg dem för sjuka. 

Mja, det kan spela in en viss del att uppfödare säljer måndagsexemplaren. Fast i de fall jag kan välja mus, så väljer jag ofta bort möss som inte tilltalar mig. 

Senaste årens inköpta

- honan från Exoticas (eller vad uppfödningen hette) levde inte så länge trots att jag vände upponer på buren och på ägaren. 

- Mössen från zoolinjer levde ca 1 år. Tumörer. Det tror jag berodde helt på linjen.

- Mössen från ormmatsuppfödaren som har Morakullor i stammen, de har fått rätt ok livslängd.

- Några hanar från svemus uppf har dock varierat i livslängd. En blev 2+ en bara typ 1+.

- en hona från uppf började rossla när hon hade nyfödd kull

- flertalet honor levt 8mån-1år2m, juvertumör oftast

.

Den minsta i kullen behöver inte vara en livsodylig mus. Tvärtom kan det vara den som lever längst. 

Näe, jag undrar om jag inte tycker att linjerna är lite skit då istället.

Den minsta… osv. Nej, det har du rätt i. Och stora möss kan ju vara känsligare (jmf engelska, i a f tidigare) men behöver inte vara det.

Tumörer är ju en sak för sig, det är ju (oftast) ett virus och inte beroende på den allmänna hälsan. (Även om det finns faktorer som främjar respektive förhindrar utvecklingen av själva tumörerna)

Rossel . . . ja vad är det? Virus/bakterie/smitta?  Finns det aktivt/latent hos uppfödaren som djuren kommer ifrån? Hur länge hålls det vid liv? Tumörviruset (MMTV) finns ju lika länge som musen.
Ska man räkna med att smittade möss blir sjuka, eller kan man "kräva" att smittade möss ska ha motståndskraft mot det?

Rosslet och tumörerna. Åtminstone kända dödsorsaker. Har du inköpta möss som dött av okänd anledning?

Jag vet inte om jag "svamlar" en del. "Spånar" kanske det heter. 😮

#23 Det här gäller ju bara de typ sista 5 åren… Inga importer under denna tid.

Men har ju haft flera sådana som dött av okänd anledning.

Under senare år bara haft kanske 2 inköpta som dött av okänd anledning.

(detta pga att jag inte öppnar dem eller skickar in dem)

.

Oavsett, så tycker jag möss ska vara friska till minst 1½ års ålder. Sen kan de få tumör eller annat. Varsågod, just pick ur disease. Men dö för fasiken inte innan! En del tumörer är ärftligt, men det gäller nog inte juvertumörer som du nog tänker på. 

Rossel är vanligen flera olika bakterier som mycoplasma och pasteurella.

#24 Nej, tycker jag inte. Mig gör det absolut ingenting. Tvärtom. Jag behöver ju ventilera detta.

Håller med om 1 1/2 år som undre gräns.

Juvertumörer kan man ju kalla "ärftligt" eftersom det smittar 100% från mamma till barn via bröstmjölken.  Därmed inte sagt att tumörer utvecklas, det beror på annat, men viruset finns där.

Det kan också smitta via hanens könsceller om det vill sig illa. Ja, honans också. Viruset har ju byggt in sig i cellerna, även i könscellerna, och kommer med på köpet liksom, när en bebis blir till.

Och sedan kan det smitta via saliv och urin dessutom.

Halvt OT men hur mycket återkoppling får ni uppfödare från era musköpare? Brukar även "vanligt folk" rapportera sjukdomar och kort livslängd? Eller är det ni eldsjälar/seriösa uppfödare som har koll och återkopplar till varandra medan övriga möss blir en "blind fläck"? (Jag jämför lite med tex hundavel där man naturligtvis vill få uppdateringar av valpköparna, både gällande sjukdomar, mentalitet och annat. Där finns det ju dock ofta parametrar att använda sig av. Jag tänker att "vanliga mmusköpare" kanske inte bryr sig så mycket om den biten utan bara bryr sig om sina egna möss?) Vad gäller sjukdomar och livslängd så har jag bara erfarenhet från försöksmöss, vet inte om det är relevant eller kan vara intressant som jämförelse?

När jag säljer som sällskapsmöss är det en förutsättning att jag får återkoppling när mössens liv är slut. Eller om de skulle bli sjuka. Jag behöver veta deras livslängd.