Jag tycker att du först ska medicinera Memla, och göra ren buren samtidigt förstås. Vänta ett par dagar, och sedan kan du sätta ihop båda i en åter väl nyrengjord bur.

När sedan Memla ska medicineras andra gången, så medicinerar du båda två. Tredje gången: båda två. Och sedan den andra honan en sista gång.

Och förstås alltid en väl rengjord bur vid alla avmasknings/avparasits-tillfällena.

För jag antar att du ska ska ge ivomec vid tre tillfällen, med 10 dagars mellanrum? (det är så jag fick göra)

Gör du så, behöver den andra honan inte bli smittad, eller kanske bara smittad litegrann, av ohyran. Och sedan medicinerad för säkerhets skull. Det bör gå, tycker jag.

Ivomec är en ganska ofarlig medicin för möss, och den kan också överdoseras samt ge till dräktiga och digivande honor.

Däremot finns det ett litet antal möss som inte tål Ivomec, och dör av medicineringen, men det är ovanligt, men risken finns där (och är tydligen genetisk, dvs dessa möss tillhör samma stam). (sa min vetrinär, när jag behandlade för ohyra)

Ja men då gör jag så.

Buren ska vara ren, antar jag, för att minska risken att ohyra finns kvar?

Men tänkte låta dem bo tillsammans i lugn och ro ett bra tag framöver.

#1 Min lärare som är utbildad inom forskningsdjur säger att det inte alls stämmer att möss är tåliga mot Ivomec, snarare tvärt om.
Min förra mus dog av en överdos Ivomec.

Oj. Kul att dosera till möss också. Minsta mängden fel blir stor mängd fel för dem.

Men det kanske är värst att överdosera vid ett och samma tillfälle och kanske inte lika farligt att dosera lite extra länge?

Ja, det kanske det är, det ska jag fråga henne!
Det var veterinären i mitt fall som gav honom medicinen t.o.m.

Jag har lärt mig att man behandlar med 7 dagars mellanrum, 4 gånger. Då täcker man upp ohyra med 7 dagars, 10 dagars och 14 dagars kläckning.

#  Som jag förstod det, så menade vetrinären på Roslagstulls Djurklinik, att det var just någon eller några stammar bland försöksmössen inom forskningen i första hand, som inte klarade Ivomec. Så då stämmer det nog så som vi båda säger.

Alltså, det finns vissa stammar (särskilt laboratoriemöss) som inte tål Ivomec, medan flertalet sällskapsmöss faktiskt tål Ivomec bra.

Mina möss har klarat överdosering av Ivomec  utan någon som helst synlig påverkan. Även mamma med nyfödda ungar.

Något som är intressant med försöksmusstammarna inom forskningen, är att de - genom att de är inavlade sedan många årtionden tillbaka och alltså både genetiskt lika och genetiskt utarmade - de saknar en hel drös med gener som faktiskt vilda möss har. Och även sällskapsmössen som inte är såå hårt inavlade.

Detta påverkar såklart forskningen, så man har på sina ställen börjat utavla med vilda möss, för att bredda genbasen igen.

Precis. Det tror jag med. Hon sa att det fanns flera stammar som inte klarade av Ivomec nästan alls och att man måste titta bakåt för att ens våga sätta in medicinen till en mus. Men hon är kanske inte helt inne på sällskapssidan heller, så båda stämmer nog. De är ju avlade olika. Min mus, som dog av överdos, var ju tänkt som ormmat från början och hade antagligen inte de bästa av gener.