Vilka varianter väljer du bland?

Man kan välja på många olika sätt.

Välja en variant som

• är lätt att hitta avelsmaterial till
• funkar i vilken färg och hårlag som helst
• är lätt att avla fram
• är en utmaning att avla fram (om man gillar det)
• är lätt att sälja
• ingen annan har

Ja du. I dagsläget har jag:

Siameser och himalaya, i korthår, långhår, blandtyp och eng typ. Så jag fortsätter med dem iaf.

Snygga engelsktypade i pointat, svart och banded. Dessa vill jag fortsätta med! Jag älskar de stora muskulösa kropparna ❤️

Sen har jag en del coffee med gentyp Aacc(ch) samt coffee fox i korthår svensktyp.

Jag en riktigt fin svensktypad splash som troligtvis är blå albino bakom splashen. Säkert lätta att sälja men jag vet inte om jag vill avla splash…

Har svarta i olika typ samt agoutis.
Agouti är lite av en passion för mig, det är spännande hur olika de kan bli tycker jag och jag gillar utmaningar. Men jag behöver hjälp att få kläm på hur standardagoutis ska se ut.

Albinona håller jag på att avla in färg i.

I mitt tycke är det för många varianter. Men det tog mig själv över 20 år att minska ner till 2 varianter (fast jag eg har 4 med burmeserna).

• Siamese
• Himalayan
• Banded
• Black
• Splash
• Agouti

Ja det är ju därför jag nu måste välja.

Black och banded går hand i hand för mig. Jag vill bara ha svarta banded.

De engelsktypade mössen väcker verkligen mitt intresse. Jag förundras över deras maffighet. De nyfödda bebisarna är stora som kalvar jämfört med vad jag är van vid, det är så härligt att se hur välmående och starka de är.

Så här har intresset skiftat. När jag började ville jag ha små möss och fokuserade mest på svensktypat.

Haha, samma här. I början vill jag ha de små svensktypade, de som liknande mina söta vildmöss så mycket som möjligt. Såg en stor engelsktypad en gång, och "förfasades". (Fanns inte så många stora möss för 13 år sedan)
Nu älskar jag storleken och maffigheten, tyngden i handen.

Att avla på riktiga engelsktypade kan vara en utmaning i sig, att bevara både typ och storlek. Jag gillar ju de "avlånga" som dina hanar. Som engelska fullblod! (hästar) I jämförelse med ponnies (som är ljuvliga i sig).

Instämmer med att det tar tid att snäva ner aveln, det föds ju alltid några "av-vikare" som distraherar och lockar, eller helt enkelt är så härliga i temperamentet att de går i avel, trots "totalt fel färg".

Själv försöker jag hålla varianter som fungerar bra att avla tillsammans, inte sådana som "förstör varandra". Att få för många möss, vilket för många varianter otvivelaktigt ger om man vill seriösavla dem, funkar ju inte i längden.

Svart och agotui ger lätt oönskad sotning, eller för dåligt färgade svarta.
(Edit: Här vet jag faktiskt inte riktigt… men jag tror att riktigt bra svarta möss också har gott om sotningspolygener)
Tecknat och self ger envisa vita tår och svansar som hänger med i generationer på en tecknat-utavlad self.
Blått och rött tar ut varandra. (Kallt och varmt, kräver olika polygen-komplex)

Samtidigt ska det ju vara ROLIGT! Det handlar inte om liv och död. Själv måste jag ha möss jag älskar - att ha uppfödning medför ju väldigt mycket arbete, år efter år efter år, dagligen.

Det finns så otroligt många olika varianter att välja på när det gäller möss, att man blir som ett barn i en leksaksbutik!

#1. I Grodans utmärkta lista är "är lätt att hitta avelsmaterial till" något att tänka extra på.
Att sitta med en udda variant är roligt - tills avelsmaterialet tar slut, och det inte finns något alls att köpa som inte "motarbetar" de framgångar man lycktas med.
Olika varianter kräver helt enkelt olika "mängder" möss, beroende på om man är ensam om varianten, eller om det finns fler uppfödare med samma inriktning, eller som avlar en variant som duger att utavla på.

Om du får riktigt bra hanar (som din svarta t.ex.) så sälj dem hellre till avel än kastrera dem … tänker jag. Kanske du också tänker…

En aspekt som jag INTE tog upp, är att avla på en variant som BEHÖVER det. Alltså rädda eller lyfta upp en opopulär variant.

Det kan jag ofta tycka att folk glömmer. Jag har själv gjort många sådana insatser i min uppfödarkarriär. Kallat dem för projekt. Ett projekt är ofta inte längre än något år eller tills man hittat någon/några andra som vill fortsätta, eller man bara fått upp intresset för varianten.. eller sett något roligare projekt man vill pyssla med.

Nu låter detta oseriöst, men det är absolut inte det. Tvärtom. Jag tycker att det är att ta ansvar. Vi vill gärna förvalta och ha de flesta musvarianter och då är lite osmart om alla avlar på samma variant. De övriga blir åsidosatta och vissa kan dö ut… (vissa förtjänar kanske att dö ut, medans vissa inte alls gör det).

Ni nämner mycket som är klokt att ta med i beräkningen!
Det gör det inte lättare att ta beslut 😅 men bra att tänka på!
Hmmm

#11 Haha, ja, det är inte lätt alls.

Man kan ha många olika linjer, men smartast är om de i någon fas går att para ihop, så att man får in lite nytt blod och inte behöver inavla så hårt eller när man bara inte kan hitta bra avelsmaterial.

Sant!

Nu har jag iaf bestämt gällande de engtypade som jag ju absolut vill fortsätta avla. Där blir det två klungor jag kan avla var för sig:

Otickat, otecknat plus banded.
Pointade, siamese och himalaya.

Så nu måste jag besluta om de svensktypade och blandtypade. Sannolikheten där är att jag fokuserar på bra långhår och struntar i vilken färg de har.

Strunta i den tredje linjen? Så kan du ha flera möss istället.

Och tyvärr GÅR det ju att avla dessa två ihop. Jag lever kvar i den gamla tid då tecknade/bandade och allt annat tecknat på pointat var en stor styggelse. MEN om du har bra enfärgade, med färgade tassar, svansar och klor så… Banded är ju så bra, den är dominant, så det är ju inte så att om du tar en enfärgad från Banded-linjen och parar med Siamese att du får massa Siamese Banded.

Nja… Jag vill nog inte ge upp de svensktypade, de har himla bra hälsa och trevlig personlighet.

#15 haha, jag gick tillbaka och redigerade lite. fasiken vad snabb du var på att svara

Ja de engelsktypade två grupperna GÅR att avla ihop sen om det blir brist på avelsmaterial. Men jag är så allergisk mot siamese banded att jag i så fall bara gör det i en generation.

De svensktypade får som sagt bli ett litet långhårsprojekt om inget oväntat händer 😊

#17 Just… attans mitt huvud funkar inte idag… Siamese är ju recessivt… hahaha…

#18: hahaha som när jag fick hjärnsläpp över vem pappan till min kull va eftersom ingen unge blev siamese. Nääää juste, det e recessivt 🤣

#19 bräääiiijns…

Hmmm. Funderar på att skära ner. Kanske inte sparar mer än en eller två svensktypade hanar. Aaaaah så svårt.

Okej… Det här hade jag INTE väntat mig 🙄

Aw… BANDED… hehehe
Vad ska Alwyn göra nu?

#7 "det tar tid att snäva ner aveln, det föds ju alltid några "av-vikare" som distraherar och lockar"
Hihi, distraktioner! Lycka till! :-D

"Distraktionerna" blir man av med först när man stabiliserat sin ren-avel. Då först får man de riktiga framgångarna, men å andra sidan kan det kännas "tråkigare". I alla fall till en början.

Man får fundera över det också - vad vill jag? Det är två motsatta saker.

Min egen väg var att frossa i "de roliga" när de dök upp, och drömma om fortsättningen, på var och en av dem (vilket förstås aldrig höll).

Jag vet inte om jag ens ännu huggit tag i en riktig riktad renavel, men jag tror det. Det är i alla fall intentionen, just nu.

Jag hade väntat mig SVARTA banded! Inte agouti banded. Ååååååh attan haha, de har ju sån fantastiskt bra storlek. Så de lär stanna ändå.
Jahapp, vi får väl se om de vita är pew eller himalaya.

Jag håller på och säljer av några av mina svensktypade och mindre blandtypade nu.

De vita

#26 Vänta nu. Ska du lyssna på MIG??? Vad jag skrev? 😲

#27 Marsipangrisar. 🤍

(Det finns nästan inget vackrare än en perfekt typad PEW)

#29 håller med!
#28 Nja… jag kommer inte sluta med svensktypade och blandtypade helt. Jag fortsätter med de långhåriga, men det är bara en bråkdel av vad jag har.
Så kvar för avel har jag de engelsktypade samt lh-bärare.

Nästa vecka är det kastration av grupp tre. Då är det bara 7 fertila hanar kvar här, av 25.

#30 haha, tänkte väl det…

Hur länge har du kastrerat nu?

Kastrerar du 18 st hanar!??? Är du miljonär? Har du vunnit på Lotto (63 miljoner kronor eller nåt sånt). Eller Triss kanske?

Har ju sett reklamen, men trodde inte det kunde hända någon verklig människa…

Jag har kastrerat 10 hanar och har tid för 6 till på tisdag. Så 16 hanar kastrerade då. Två har jag sålt okastrerade.

6 st är max vad de tar på en dag. Det ligger 2h körväg härifrån.

Allt jag får in på att sälja möss går till kastrationskontot. Men visst, man får investera. Sen tar jag ju kastrationspriset (500) när jag säljer dem. Det är faktiskt många villiga att ge 💗
Har de inte redan honor som sällskap så säljer jag trio för 750kr, en kastrat och två honor.

Kastrationspriset är en deal mellan mig och kliniken, eftersom jag kommer med många samtidigt.

#32 hahaha, amaira…

#33 Super bra deal.👍🏻

De bidde en fladdermusa 😆❤️
Troligtvis himalaya för hon är helt beige nu.

Och en himalaya BANDED 😂😂😂 Hane. Men helt underbar 😍
Hela kullen blev någon slags semilånghår. Nåja, det blir nog bra i slutet 😆

Alwyn, vad är det du föder upp nu?
Jag menar, hur har du bestämt…

Jag bestämde mig helt för engelsktypade svarta, samt blandtypade och svensktypade långhår.

Tyvärr dog hoppet om fina långhår igår, när jag upptäckte en tumör hos modern till mina fina lh. Så alla i den familjen går ur avel.

#38 Aby?

Åh, vad tråkigt. Var det modern till din fina LH kille?

#39: aby har jag ju inga ännu. Det va mer som en extragrej ihop m långhåren. Alla mina bärare ingick i långhårs-släkten. Så planerna på lh och aby gick åt fanders nu.

Ja… Det va mor till både den fina lh-killen och alla mina snygga siameser.
Hälften av alla mina möss som ingick i 2021-planerna föll bort med henne. Jag är så less.

Beklagar!

Sådär kan det vara när man föder upp möss. Man får inte tappa sugen om man är musuppfödare, och man får även göra sina val.

Att ta bort all släkt efter en (1) sjuk mus kanske inte alltid är det bästa? Svårt att veta.

Det kan vara en FRISK mus ur just en sådan linje som ger en linje som har motståndskraften mot just den sjukdomen, eller som man kan avla fram motståndskraft ur.

JAG vet inte. Jag vet bara två saker:

• Husdjur och människor vaccineras mot svåra sjukdomar som man annars inte blir av med. Möss vaccineras inte, så att avla fram motståndskraft är enda alternativet att bli av med, eller minska. I det stora hela. Så tänker jag i alla fall.

• Jag kan inte köpa in NYA möss som jag garanterat vet inte bär på något "skit" - och gör den inte det, så måste den ju ändå ha avelspartners, nu och i framtiden.

Möss har så kort "avels-cykel" att man ganska snabbt finner en linjes svagheter, och dessa svagheter finns nog i varenda linje. Frågan är hur man ska förhålla sig till det.

Ett annat sätt att säga det på, är att mössens korta livscykel (jämfört med många andra djur, 2 - 3 kullar/generationer på ett år är svårt att slå!) mycket snabbt visar en linjes sårbarhet! Och ens eget feltänkt.
(men det är ur feltänk som man lär sig! i alla fall jag)

Å andra sidan är det en fantastisk möjlighet att försöka lära sig avelskunskap (om det är målet, vilket det till stor del är för mig i alla fall) som sedan faktiskt går att applicera på avel med andra djur (som jag INTE har för avsikt att praktisera, men kul att fundera över)

Jag har själv gjort valet att fortsätta med mina möss trots tumörerna. Därför att alla inlöpta möss jag haft, ändå på sikt visat upp något, detsamma eller annat. Så jag väljer att satsa på vad jag VET jag har, och sedan försöka göra det bästa av det.

#40 Aw. Hur gammal blev hon?

Ge inte upp. Läs #41 och vänta ut kullarna/linjen. Du kan lyckas hitta någon frisk att avla vidare på. Du kan chansa med honor eller vänta ut hanarna. Hanar får sällan tumörer av någon skum anledning, men ändå… den hanen som blir äldst borde ändå vara starkast och friskast. Så tänker jag ofta i a f, när jag vill tänka enkelt på ett problem…

#41 Precis. Så bra uttryckt, amaira!

(och här skriver du ju, att ALLA inköpta möss, på sikt, har något problem… jag skrev ju en tråd om det…!!! men kände inte att jag fick direkt bifall… nåja)

Jag har försökt ett tag med dessa och känner att detta va droppen. Så jag kommer inte att avla vidare på hennes lh-ungar. Det finns flera hälsoproblem som uppkommit med åren och jag känner att beslutet är rätt. Siameserna är utavlade med de engelsktypade, så där tänker jag spara hanen tills han blir 1,5 och om hans systrar då lever får han gå i avel.

Jag har även en kull från en syster som fortfarande lever och är frisk. De är utavlade med albinona. Kanske jag gör samma där, väntar och ser.