SE-Morakullan´s Åvamus, Åvallomus, Åvantimus och Åvariomus🤍

💙

🤍

💙

🤍

Vilka söta trubbnosar 💙

Intressant tolkning det där med trubbnosar och temperament!

#6 När jag tog upp dessa killar för att flytta över till egen bur från honor och mor, så blev jag först rädd. Men gah, är de sjuka? tänkte jag. De var så mjuka och lätta att lyfta upp, de bara slappnade av. Som riktigt tama råttor med "häng" nästan…
Nu vet jag att de inte är sjuka… De är bara sjukt snälla.

Kul! Ja, jag funderar över om det inte är en domesticeringseffekt, som med de sibiriska rävarna, trubbiga nosar blev ju också ett av domesticeringsresultaten.

Sen påstår jag ju även att möss inte är "tillräckligt domesticerade". Jag tycker inte det! De är alltför ofta alltför rädda och sårbara, och ännu oftare rädda inför miljöbyte och flytt och byte av människor och "familj" (musfamilj).

Det behöver inte vara så, det finns trygga möss också, som klarar mycket. Och det finns möss som älskar människor och mänskligt umgänge.
Men det hör inte till de storskaliga avelsmålen.

Hobbymöss/tammöss avlas "i hundratal" där fokus ligger på färg och typ. Ytterst få människor i världen har en stor hobby-musavel som konsekvent syftar till tamhet. En trubbnos åker snabbt ut från en utställning t.ex. eftersom den har fel och ful typ! Och så åker snällisarna lätt ut.

Jag har också en sådan där trubbnosgrabb. Lugn och snäll, mjuk och mild, en riktig ängel, men samtidigt pigg och glad och älskar att vara med mig.

Citat ur
https://fof.se/tidning/2012/2/artikel/den-tama-genen

"Att rävarnas utseende förändrades kan därför låta märkligt, de avlades ju endast för tamhet.

Men förklaringen kan vara ganska enkel.

– Vissa av de gener som kontrollerar tamhet är sammanlänkade med gener som bestämmer utseendet, säger Peter Savolainen, som är docent i genetik vid Science for life laboratory, Kungliga tekniska högskolan.

Belyaev drog slutsatsen att de gener som styrde tamheten sannolikt inte kodade för enskilda anlag. Det rörde sig snarare om gener som hade reglerande funktioner, det vill säga var kopplade till hormoner. Om sådana gener påverkas, kan det ge upphov till förändringar i både beteende och utseende, ansåg han. Och när han undersökte rävarnas hormonnivåer fann han mycket riktigt en ledtråd till tamhetens gåta."

Elin Vattnadal, som också avlar på lugna, snälla och tåliga möss, samt hanar som går ihop, har också många trubbnosar. 😊

Ja, många däggdjur har ju liknande gener, så jag tror absolut på detta.

#10 Vi har inte så bra kontakt längre tyvärr, Elin och jag. Eller jag och resten av musvärlden som lämnat mus-ifokus och numera är på fb istället. Jag orkar inte med fb.
Men när vi hade bra kontakt avlade vi väldigt lika och delade mycket åsikter osv samt djur. Under några år hade vi flera liknande linjer baserade på de djur som var absolut snällast i SVEMUS.
Jag kan inte tänka mig att det är så annorlunda nu, utom att vi har rätt obesläktade djur.

Söta killar!

Hos mig verkar det också vara sammanlänkat. Så jag håller med ❤️😊

Lustigt nog gäller det - hos mig - för hanarna. Honorna får inte sådär trubbiga nosar. Ändå är de väldigt bra sällskapsmöss: sociala, kommunikativa, glada.

Men kanske är det just hanarna som behöver förändrad testosteronhalt för att tappa en massa försvarsinstinkt?

Tre möss har huggit mig till blodvite över dessa 15 - 16 år som jag haft hanmöss, men aldrig någon hona,

Det är hanarna som kan bli "ilskna", som med höns/tuppar, kor/tjurar, får/baggar, osv.
Så åtminstone jag avlar på lite olika vis beroende på om det är hanar eller honor.

Jag har några sådana honor också… och har haft flera under åren.

Jag har flera trubbisar här… Jag kommer ev i framtiden att ha sådana… Bullmusar… (omg, som får svårt att andas… åh nej… inte såååå trubbnosade, lovar, det är inte fint)

SE-Morakullans Yastermus och Yassåmus, Bl-Bu, LH

Nä, bullmusar typ bulldoggar ska vi inte ha! Inga andningsproblem här inte. Men lite halvbullmusar snälla som änglar är en annan sak. Musse visar upp sin avhuggna nos.

Haha det hade varit illa, om vi fick fram en massa möss med ihoptryckta fejjor. Lite avhuggna näsor är okej om det är så att det är domesticeringseffekt som resulterar i bättre temperament!

#17 Haha, skoj att du har en också. Du gillar väl inte trubbnosar?

Mitt Standardöga gillar det inte och faktiskt så försöker jag att låta bli att avla på trubbnosar, men ibland är inte typen viktigast.

#18 OMG tänk om de också skulle frusta sådär som bullhundar gör… nöff nöff nöff från musburarna… hahhahaha

#19: Gärna en valk mellan ögonen och nosen också. Knorr knorr snark😂

#20 AW…. skrynkel-trubbnosar… fast… ser de då inte typ ut som hamstrar eller sorkar då?

Vilket osökt får mig att fundera på varför möss har långa nosar. De ska väl ha långa nosar, det är väl grejen lite. För att få iväg morrhåren så långt som möjligt för att snabbt kunna avläsa världen?

#21: Jo, det kanske dem gör. Haha. Även mössen med bara lite trubbnos får ju ett speciellt utseende, inte det karaktäriska, näpna musfejjan. Lite hamsterstuk på dem.

#22: hamsterstuk 😂jag läser nåt annat 😜

#19. Om jag gillar trubbnosar?
Den frågan kan jag fundera länge på.
Jag gillar Musse.
Men nej, givetvis gillar jag bättre när de inte är en bullmouse. Det är knappast något som kommer att ta över här.

Även om det skulle vara en domesticeringseffekt, och jag avlar i det syftet, verkar det inte vara en nödvändig effekt för domesticering. Bara något som kan hända i processen.

Men, som vanligt: Inte vet jag! Jag gillar bara att tänka. Det mesta låter sig tänkas, utan anspråk på riktighet.

#23 ALWYYYYYYYYN hahahaha

#24 Jag gillar nog inte heller trubbnosar… inte till utseendet, för jag gillar när möss har proportionerlig typ och lagom mycket av allt. Korsningstyp är verkligen min typ. Vissa Engelska öron och ögon vill jag sno in på mina möss förstås, men föredrar om mössen är lite mindre än Engelska så att det inte äter så förbaskat mycket… haha
MEN mina trubbnosar är gudomliga i temperamentet så jag kan bara älska dem.

Har ni också trubbisar, så lägg gärna in bild. Gamla bilder går finfint.