De är så otroligt rara! Pigga och glada, men ändå så lugna.

De sitter gärna i handen, vänder och vrider sig lite, ser sig omkring. Nosar mig noga i ansiktet om jag närmar mig. Gillar att jag blåser varmluft i pälsen.

Denna syster-grupp är snart 3 månader. Är inte så förtjust i agoutins nyans (för mörk och för lite rött) Men beteendet väger upp det hela flera gånger om!

De har stora fina öron! Större än vad som syns på bilderna, men väl uppburna utan att veckas.

Bror Castor fick jag också en bild på.

Miranda får vara med. Hon är mamma till ett gäng småbebisar på 7 dagar.

Och här är hennes 7-dagingar.

En suddig bild på 23 dagar gamla Ante, chocolate/tan, lite långhårig.
Härligt lugn och snäll ovanligt lite hanterad. Det var allt jag hade att bjuda på idag, dvs allt jag fotade.

Stora, härliga och vackra!!!
Du är så bra på att avla typ.

#8. Tack! Och tack för att jag fick köpa Qeturamus en gång i tiden, den stora långsmala som bidragit en hel del till min nuvarande typ.

#9 Härligt att han kunde bidra med något gott. Han var ruskigt fin den killen 🤍

Drömmen är en Björndalare alltså! <3

En halv handfull 14-dagingar. Jag får vara varsam med de här små när jag öppnar deras bo, men då tar de det lugnt. Först får de lukta på min hand, och sedan är det okej att bli upplyfta.

Härligt när de är såhär. Ibland är de "springcorn". Popcorn har jag tack och lov inte, men ibland blir de så springiga i den här åldern så jag låter dem vara.

#11. Tyvärr medföljer tumörvirus på köpet med en livsålder runt året, ett och ett halvt med tur.

#12: Så synd, har alltid tyckt dina möss verkar ha ett så härligt temperament och vackra är de med! I min bok är de drömmöss i allafall :)

Hoppas på att hälsoproblemen blir bättre med tiden <3

#13 Man kan njuta av det året man får ändå. Jag har fått 1år4 mån med min Björndalare och än är hon frisk så det blir förhoppningsvis en stund till.

Så vackra möss❤️

Stort Tack alla tre. Det värmer att det är fler än jag som gillar dem!
Och ja, jag njuter av dem!

Det otäcka med tumörviruset är att det finns men inte syns. Mössen är helt och fullt friska, fina, glada, bra hull och glänsande päls - tills det en dag dyker upp en "liten bula" från ingenstans. Det är så lätt att glömma, eller sluta ta det på allvar, när det går ett år eller mer utan minsta tecken eller påminnelse.

Inget, absolut inget, visar eller påminner om det slumrande viruset. På SVA kan de inte ens testa för MMTV, och de kan inte påvisa det ens om jag kommer dit med en fullt utvecklad tumör.

Däremot tvivlar de inte på att det är MMTV jag har, även om det finns andra cancerformer, eller andra orsaker till knölar.

Säger det igen: du har små råttor…

Underbart när det är så, när det kan vara så. För möss är så mycket lättare att ha än råttor…

Haha, ja nu har du sagt det så många gånger så, ja, det kanske jag har?

"Små hundar" har varit mitt mål! "Små katter" säger en annan tjej på fb om sina tama frigående små vildbasare.

De kan visst bli till vad som helst? Fast som "små hästar" tror jag inte på…

Små kan vi i alla fall vara överens om, liksom deras förmåga att vara sociala domesticerade husdjur.

Några av mina äldre möss är roliga. De kommer när jag ropar (förstås, det gör alla) men går bara upp i handen med framfötterna. När jag sedan säger "Hopp upp!" hoppar de jämfota upp med baktassarna också! Det ser så kul ut!
Nu är det bara några, och inte alltid, men det ser kul ut med jämfotaskuttet upp.

Ante med mor Annie. Fått eget boende idag, 4v 3 dgr.
Denna så kallade "linje" vill få små ögon, och det går gärna i arv. Så ska han paras i framtiden får en tanke vara att försöka finna en tjej med extra stora ögon, som kompensation.
Med en hona med små ögon är risken att de krymper ännu mer i nästa generation.

.

Och lilla Imse fyller två veckor idag.

Några möss i december.
Lilla Kelvin har ganska vackra föräldrar (min bedömning 😉 ) och så blev han själv en SORK! 😮
Han är i alla fall gullig som sjutton med sitt breda och tjocka ansikte och den tjocka (halv-)långa pälsen.

Edit: Han har bestämt att han heter Kewin och inte Kelvin. så kan det gå ibland…

I sopstationens återvinningsrum fann jag denna för några dagar sedan, full med spindelväv. Bra med spindelväven, då vet jag att den inte varit använd på ett tag.
Tvättat den noga och satt den på lekbordet, den är poppis att undersöka!

Kär liten vän som vill hälsa.
Carmen heter hon.

Samma bur/akvarium igen.

#22: NAW, sork❤️

Han är fasiken så mycket sötare än en sork…

Vilken tur du hade som hittade en sån på sopstationen… lite avis är jag…

Tycker fortfarande han ser ut som en sork. Kul liten grabb på tillväxt.
Här följer en liten studie av "sorken".

Små öron, brett huvud med sina lurviga kinder. Lite små ögon. Kort kropp. Lite för lång svans för att vara en tvättäkta sork. OK färgnyans.
🧡

Han ser verkligen fånig ut.

Och några bilder till.

Caramell är lite vackrare.
Markeringsklippt i baken, för att enkelt kunna skilja från syster.

Här bor Björndalens Ante. Ung grabb (2 månader) som fått sällskap av äldre dam (7 månader) Miriam svart/tan. Jag vill inte vänta längre med parning på henne, och målet är trevliga och sociala tan-möss.

Miriam tillhör det ena av mina barnbarn (tvillingtjejer), och Miriam är med på allt som små sexårs-händer får för sig- tillbaka i buren kommer hon omedelbart tillbaka och säger "mer!"
Jag måste skratta åt henne, hon är så tokig. Jag älskar mina möss som får mig att skratta, i ömsesidig glädje.

Annars så anser jag att möss visserligen är små djur, men de är INTE för små barn. Och barnbarnens "egna-möss" bor hos mig.

Miriam och Ante.
Miriam ser lite fånig ut på fotot, men hon är egentligen en ganska vacker musa, tycker jag själv.

Ante är däremot inte särskilt vacker. Här ser man hans korta nos, som är ett arv ifrån Musse som han är starkt linjeavlad på (även om Musse inte är far).
Både Ante och Musse är mycket trevliga, lugna och snälla, med nyfikenheten kvar.

Och här är Ante i ett par dåliga foton från burens fågelbad/extrarum.

#30: så olika man kan tycka. Jag tycker verkligen om så där fluffiga möss 💕

#37 Jag med. Han är urgullig, lilla sorkeman

Lilla Sorkeman har flyttat, till någon som uppskattar honom mer än mig. 🧡

Det kan ju verkligen dyka upp lite mysko saker rätt som det är, fortfarande. Som denna lilla glänsande tjej som får mig att börja nynna "På lingonröda tuvor och på villande mo…"

Hon borde väl heta Sussilull eller Sussilo - men nu heter hon Silver, döpt av barnbarnen. Läcker i färgerna, och riktigt bra tanteckning med ryggfärgade tassar som har tanfärg endast på insidan. Precis som det står i standarden. (Har en del sådana nu, kul!)

En liten Mona…

#39: dove tan? 😊

#41. Ja, dove/tan satin.

#39: Åh, så vacker!

#39: men vilken vacker tjej!

Björndalens Ante, chocolate/tan, lite långhår.

#45: Åh, så stilig han har blivit! ❤

#46. Haha, den lilla fulingen. Inte riktigt min typ, men jag gillar honom.
Titta noga på framtassarna, tårna är vita! (Finns lite berkshire långt bak i stamtavlan).
Han hade också något syskon i kullen som hade en liten svansknyck.
Sen har jag inget mer negativt att säga om honom. 😘

(Edit: Nu blandar jag nog ihop det. De var ju bara dessa två i kullen och ingen svansknyck. Mamma Annie har kull tidigare, med många ungar, men ingen svansknyck)

Antonia är en rar kullsyster till Ante.

Moster och dotter. MonAmi (markeringsklippt baktill) och Imsa.

Nyårshälsning från några Björndalare.

Raringar 🤍

Vilka färger hon har! Mitt ögongodis, med det triviala namnet Silver (döpt av barnbarn).
På tok för små ögon, men det spelar ingen roll, hon ska ändå aldrig avlas.

Jag har konstant 15 grader i musrummet vintertid.
Finns inte en mus som tycker det är kallt.
Till exempel dessa som nästan alltid sover med huvudet utanför boet, som på bilden, där de i och för sig öppnat ögonen eftersom de märker att jag kommit.

De sover dessutom öppet, högst upp på taket på ett akvarium där massor med bo-möjligheter finns mer ombonat och "varmare" längre ner.

Varför de sover såhär vet jag inte. Det går inte alltid att begripa vad som rör sig i en liten mushjärna.

Eftersom jag har berkeshire bak i stamtavlorna har flertalet av mina möss ännu mer eller mindre vita halva tassar, tår, eller klor. Jag vill på sikt få bort allt vitt.

Klara är en fin, trevlig och lovande ung dam, med en enda vit klo (och yttersta spetsen vit på denna tå).
Hon är markeringsklippt, men behöver ju inte vara det egentligen, med sin enda vita tå. När pälsen växer ut vid nästa pälsbyte, så får hon förbli oklippt. Men nu ser jag snabbt skillnad på henne och systrarna när de är i buren.

Det tar ju de första månaderna i deras liv att lära känna dem beteendemässigt, tycker jag.

Vad händer här, med svansen, kan man undra. 😄

Men det är inte hennes svans, utan ytterligare en mus på väg ner från godislådans lock, som "håller i sig med svansen". Nu råkade det bli syrrans mage som blev "hållhake".

Miriam älskar när hon får vara på golvet. Att "klättra upp" är extra kul. Men hon är inte lika bra på att ta sig ner.

Om jag inte har sett till henne på golvet på ett tag, får jag börja kika högre upp, och högre ändå…

… och så får jag rädda henne ner på golvet igen.

MonAmi är nöjd med golvet - och att hälsa på mig med jämna mellanrum.

#59 Underbart.

Idag har jag bara sådan där bra kontakt med… hm… min dator?