Japp, överlag har de Satin jag fött upp varit klena, mindre i storlek, levt kortare tid osv. Med några undantag dock, men det har varit så tydligt att jag tidigt tog bort dem från min avelsplan. De är fina, underbara och kanske det vi alla föll för en gång… men jag vill ha friska möss som lever länge.

Upplever inte att de har sämre immunförsvar (eller varit klenare, mindre, levt kortare etc), det har absolut hänt men nej skulle inte påstå att det varit värre än med korthår. Avlar generellt inte satin med satin, kan inte minnas om jag någonsin gjort, kan dock tänka mig att det skulle kunna bidra till sämre djur.

Ja, det dök ju upp som en chock nu i min gigantiska kull på 17. Jag har undvikit dem medvetet förut, men ville bara kolla med er om det fortfarande fanns ett samband. Kommer behålla några för nyfikenhetens skull men det är inget jag kommer fokusera på 😊

Mitt svar är ja. Och nej.

Mina satin jag hade var ofta mindre redan som bebisar. När jag fått ynk i kullen har de oftare varit satin än andra hårlag. Jag avlade ju satin förut.

Någon dansk uppfödare sa frankt, att om satin är sämre så beror det helt enkelt på dålig avel. Jag vill vända lite på det och lite vänligare säga, att vill man ha bra satin så krävs det bra satin-föräldradjur och bra avel fokuserad på satin.

Någon sorts "svaghet" kopplad till satingenen tror jag på. Men jag tror också att det går att få helt friska satindjur som varken är mindre, har sämre hälsa eller lägre ålder än andra hårlag.

Men… Eftersom de ofta är mindre, och ynk, så borde ju anlaget va kopplat till en svaghet tänker jag?

Ja någon slags "svaghet" lär de väl vara kopplade till, det tror jag nog de flesta verkar vara överens om, men jag anser också att noggrann och medveten avel med bra djur gör skillnad. Har funderat länge nu på om jag tycker mindre ungar är ett tecken på svaghet.. nä jag vet faktiskt inte! Mina satiner är som vuxna inte mindre än genomsnittet av sina ickesatin-syskon och när de är ungar växer de i finfint i det stora hela även om de ibland kan vara mindre än syskonen. De följer sin egen växtkurva och är i god form/gott hull. Men så har jag linjer där man avlat på satin + korthår i många generationer, alltså noggranna och välplanerade linjer med bra satiner.

Att det kan bli fler ynk som är satiner vet jag inte om man kan påverka, jag kullar bort ynk innan man ens ser vilket hårlag de är så jag vet ju faktiskt inte om det fortfarande är satiner som är ynk i större grad. Men de blir bra kattmat och jag kullar ändå ner (ofta flera gånger per kull!) oavsett om det är satiner i kullen eller inte. Så för min del är det inte livsavgörande om det är enstaka fler ynk i en kull.

Kräver inte heller att mina möss ska leva i hundra år, så man får ta mina tankar och upplevelser med en nypa salt.

Ytterst få gener verkar i ensamhet! Att vi kan avla på mössens färger beror på att just dessa gener är ovanligt självständiga. Vi kan t.ex. få fram agouti - svart - chocolate - blue - osv. med bara grundläggande kunskap om färggenetiken.

Men alla vet att en agouti t.ex. kan ha "tusen olika nyanser", vilket är vad utställningsavel går ut på.

Svart som bär på chocolate är ofttast inte längre kolsvart. På mina chocolater kunde jag förut emellanåt se om en mus bar på RY. Ee gav utslag i färgen. Och nu pratar jag fortfarande bara om färggenerna, som ändå går att ha någon sorts kontroll över (emellanåt).

"Tusen" olika andra gener och genkombinationer utanför färggenerna avgör nyanserna, därför att en gen påverkar så många olika saker att det ger återsken på så oerhört många egenskaper.

Gener har inte bara en uppgift, och de påverkar även varandra i olika grad. Det finns alltid ett samspel.

När det gäller DY t.ex. tycks fetman vara knutet direkt till själva A(y)-genen (fast en del hävdar annat, jag vet inte, kan kanske gå att modifiera med vissa andra geners hjälp, men det är mkt svårt)

När vi fick in a(e) var färgen ljuvligt kolsvart och mössen själva magra och eländiga. Ingen trodde på att det kunde gå att få ordning på den genen. Men det gick!

När det gäller satin så tror jag att det handlar om hela genkomplex. Vissa (möjligtvis vanliga) kombinationer är inte bra, men det finns andra kombinationer där musen inte skiljer sig från andra möss. Jag är övertygad om att det går att avla satiner som är lika bra som andra hårlag.

När det gäller "mindre ungar" överlag (ej ynk) tror jag nog att enda skillnaden är att de är mindre. Vill jag avla stora möss, avlar jag på de stora ungarna som fortfarande är stora möss som vuxna. Någon skillnad i åldershälsa när det gäller storlek på ungar, har jag inte märkt. Däremot går storleken lätt ner (till normalstorlek/utsprungsstorlek) om man avlar stora möss.

Som vanligt är det bara mina egna erfarenheter och tankar, ingen direkt vetenskap bakom.

Jo, vi tänker lika men formulerar oss olika helt enkelt.
Med "kopplad till anlaget" menar jag just kopplad till på något sätt, sen vilka gener som samarbetar har jag ingen tanke om för det vet vi ju inte. Sen hur stark kopplingen är och hur svår den är att bli av med vet jag ju inte heller.