1.

Detta (den främre i den tyvärr lite oskarpa bilden) är Böna. Skaffade vad som skulle vara två honor, en himalayan och en splash, i slutet av 2020. Men den senare visade sig vara en hane och när jag upptäckte det (inom några dagar från att jag hade fått dem) så var honan redan gravid. Hon födde 10 ungar varav en var Böna. Eftersom jag verkligen hade gillat pappans färg och därmed blivit extra besviken när jag blev tvungen att lämna tillbaka honom, så hade jag bestämt att jag skulle behålla om det blev någon splashhona i kullen. Det blev två, men jag valde Böna p.g.a. hennes pannfläck. Hennes mamma dog relativt ung, och sedan dog hennes syster Silke (satin albinon på bilden) några månader efter det. Då jag antog att Böna inte skulle leva så mycket längre än sin syster och mamma så valde jag att inte omplacera henne, det kändes också för riskfyllt att omplacera en gammal mus. Det slutade med att hon levde över ett halvår till och bodde i en öppen bur under större delen av den tiden. Hon var väldigt nyfiken och söt. :)

2

.
Nordanälvens Urtid, en liten käck dam som snabbt är framme alla tider på dygnet när jag grejar hos mössen. Hon är inte intresserad av att komma ut från tryggheten i buren men är ändå social och det är helt okej för mig, jag vill ju ha möss som trivs bäst i sitt hem. Ofta står hon precis som på bilden och nosar runt, nyfiken på vad jag sysslar med. Social, men på sina villkor. Jag gillar henne massor även om jag skulle önska lite mer mod. Som bebis hade hon en jobbig popcorn-ålder där hon inte alls tyckte om mig, men med tiden har hon mognat och blivit säker i sig själv så hon rasslar inte runt som en racerbil i buren utan står tryggt kvar.

3.

Björndalens Charlett, är en av mina agouti-avelsmusor som jag är ganska nöjd med, både när det gäller färg, typ och beteende.

Hon är snäll (förstås!) och lugn. Hon bor i ett stort öppet akvarium med två våningar där jag skulle behöva "riva inredningen" om jag skulle behöva plocka upp en motvillig mus som väljer att gömma sig.

Det gör hon nu inte, utan kommer glatt och hälsar när jag ropar på henne.
Däremot går hon inte gärna upp helt i handen självmant, inte även med baktassarna. Men hon är mycket lätt att ta upp när jag vill.