Svårt läge. Alla djur behöver ju daglig tillsyn. Men med det fixat (familjen) så kan ju möss faktiskt funka…
Med grundbehoven tillfredsställda och stoor bur (inte så svårt att fixa) hör möss till de lättare djuren att sköta, samtidigt som de ger så otroligt mycket.

Möss kan vara otroligt sällskapliga och sociala (med dig), utan att för den sakens skull kräva din närvaro hela tiden, eller ens på speciella tider.
Väljer du att skaffa möss, så tänk bara på att möss kan varaa så olika, så ha en bra dialog med uppfödare så du får det du önskar i beteende, och som funkar för dig och mössen.

#1: Tack för svaret!
Helt grön när det gäller möss. Det enda jag hört är rykten om att de skitar ner något extremt, är detta sant?

#2. Va?! 😉

Dessa små näpna intelligenta djur är mycket busiga och livliga. De möblerar gärna om i buren, och strimlar och/eller pulveriserar t.ex. pappkartonger om de får (kan kallas berikning). Mössens "ordning och reda" är kanske inte densamma som du själv tänkt dig.
Om det nu är att "skita ner"?

Skitar ner - ja, om man har typ 100 möss i en liten bur (vilket kanske är fodermössens gräsliga villkor ibland)?

Det är de enda scenarier med "skita ner" som jag spontant kommer att tänka på.

I övrigt är de väl som vilka djur som helst, man ger dem bra levnadsvillkor, stor bur om de är bur-djur, och man rengör givetvis burarna med jämna mellanrum.

Vilket djur som helst "skitar ner" om man inte

1. Låter dem göra sina behov ute (t.ex. katt och hund)
2. Eller mockar efter dem (häst och ko t.ex.)
3. Eller rengör låda alternativt bur.

Den/De som gett dig detta rykte, har inte kunnat ta hand om sina djur (tänker jag spontant).

Möss är missförstådda djur, är också min åsikt. Om du funderar på att skaffa möss så har du mycket att läsa in.

Möss är väldigt mycket djur sin lilla storlek till trots. De är sociala. intelligenta, busiga och roliga. De kan knyta an till dig på ett helt fantastiskt sätt, dessa små varma mjuka pälsbollar med pigga pepparkornsögon. Bli verkliga vänner i en ömsesidig relation.

Men - de är också djur som finns på mångas matsedel, och de vet om det. De kan vara mycket skygga och vaksamma. En rädd mus kan vara snudd på ohanterbar.

Allt handlar om vad du får för mus från början. Inte bara på hur den är hanterad och uppväxt, utan även hur den är genetiskt avlad. En "skräckslagen" mus får du ingen kontakt med. Dem är det bara synd om.

Tack för era bra svar!

Ni har fått till en början av en totalt förändrad syn på möss för mig. Jag har ju alltid tyckt de är otroligt fina när man haft turen att se de i det vilda.

Så klart blir det otroligt mycket läsande om de om det blir aktuellt så ska inte va lat och ställa frågor här men lite kort och gott hur många rekommenderas att ha och hur stora burar rekommenderas för möss?

Finns det många som avlar möss för att faktiskt få fram bra möss då som ni nämner och inte bara för foder? För att ha chans att få bra gener?

Möss är fina kompisar. ♥ De är nyfikna, glada, och väldigt påhittiga. Deras största nackdel är deras livslängd - de blir tyvärr inte så gamla. 1,5 år för honor och 2 för hanar är väl ungefär där livslängden verkar ligga, och speciellt honorna har lätt för att få tumörer. Det är tyvärr något man ändå måste ha med sig om man väljer att skaffa möss. Å ena sidan tungt att förlora många små vänner i sitt liv, men å andra sidan en ynnest att få ge så många ett fint och rikt liv, och att få lära känna dem alla.

Hur många och hur stora burar är lite smaksak. Hanar bör hållas ensamma i sin bur, det kan gå riktigt illa annars (med undantag). Honor tycker jag bör vara en grupp om minst 3 stycken. Typ 5 är ett lagom "trivselantal" tycker jag. Hanar är mer beroende av kontakt från sin människa, eftersom att de fortfarande har ett stort socialt behov. Så är du borta i perioder skulle jag rekommendera en grupp honor till dig. :)

Jag har överlag ganska stora burar, och jag ser ett visst samband ändå mellan burstorlek och tamhet. Ju mindre bur, desto socialare möss. Mina minsta burar är 40 liters-lådor, jag använder dem inte som permanenta burar, men det är många möss som är totalt orädda och gärna klättrar på en när de bor i dem - sen släpper jag ut dem i en större och helt plötsligt säger de tack men nej tack till mig, iallafall ett tag 😜

Jag tycker att något i storleken av en Duna Large eller 130 liters-låda är det minsta för sällskapsmöss. Möss i det vilda har väldigt stora revir, de är mycket aktiva och har mycket energi. Däremot så är nackdelen med Duna-burarna att de har accessen in i buren ovanpå, och möss tycker generellt att det är obehagligt när man sträcker sig in ovanifrån. De brukar föredra burar man öppnar framåt. Har man inga små rovdjur i hemmet kan man ha sk öppna burar också, alltså burar utan lock, med hål framtill mm så att musen själv kan komma fram till kanten och säga till när den vill umgås. Möss gillar inte att hoppa ner från saker, så det brukar vara väldigt liten risk att de ramlar ut.

Skickar med en bild på några av mina burar, i hyllan är det 2 st Duna Fun Large ("fun" innebär att den är lite högre i och med att den har en gallerdel) och sen ett kap från Marketplace i hörnet. Någons hemmabygge. Den buren är väldigt trevlig i och med att man fäller ner luckan framtill. :)

Jag har en del andra hemmabyggen också, men de är betydligt större allihopa så det är kanske inte helt relevant.

Uppfödare för sällskapsmöss finns det inte jättemånga egentligen, men tillräckligt många för att det ändå ska funka. :) De flesta seriösa som vill ha sällskapsmöss jobbar med tamheten genom avel. Amaira som svarat tidigare i tråden föder upp helt fantastiska sällskapsmöss, jag har tre stycken från henne hemma just nu och det är i särklass de bästa honor jag har. Modiga, nyfikna, framåt. Det är VÄLDIGT stor skillnad på genetiskt tamare möss och de som inte är det. Jag har två systrar (från en annan uppfödare) som är en korsning av fodermöss och fina sällskapsmöss, den ena är tam (det var hon jag ville ha) och den andra är livrädd (hon fick följa med som karantänsällskap). De är som natt och dag. Men det gäller att prata med uppfödaren och vara tydlig med vad man vill ha.

Mvh den som inte fick genen för att vara kortfattad

#6. Haha, "den som inte fick genen att vara kortfattad" 😁 Det är visst en gen jag också har. Tillsammans med ystra och skrivglada fingrar.
Bra skrivet! (och tack)

#5. "förändrad syn på möss". Bra! De är som sagt helt makalösa små men fullvärdiga djur.
Fråga gärna här - det är vad forumet är till för. Det är till för allt som har med möss att göra.

Det går också att använda sökfunktionen. På den här sajten finns nog allt som går att veta om möss, och lite till. Massor med Artiklar, undringar, situationer, färger, avel, genetik, foton - you name it. Men det är bara fråga på ändå.

Jag är expert på att vara kortfattad.

Viiiktor.98, du har fått mkt bra svar här och en hel del att tänka på. Nu behöver du bara träffa möss, känna och lukta på dem samt känna efter i hjärtat om detta är något för dig.