Jag avlar seriöst på agouti. Emellanåt får jag även cinnamon i kullarna.

Cinnamonfärgen kan finnas i så många olika nyanser, liksom alla färger kan.
En tråkig cinnamonfärg är … tråkig. En vacker cinnamonfärg är … mycket vacker! Det gör ju alltid skillnad om man färgavlar en färg eller inte.

Jag får som sagt cinnamon ibland. Jag försöker medvetet få fram vacker färgnyans - cinnamon fungerar så bra att avla ihop med agouti eftersom båda ska ha en bra rödhet - men innan jag lyckas så blir det ingen fortsatt ren cinnamon-avel.
Nu har jag den här kullen, 18 dagar idag, och kanske kanske blir det ändå en seriös färgavel även på cinnamon framöver.

Jag vill att färgen ska vara brunröd som på en Irländsk setter!

Vill man avla cinnamon - liksom de flesta andra färger - behöver man välja nyans. Den riktigt brunröda, den klart brandgula, eller den mer rent gula färgen.

"Brandgult" är lättast, för det är så det gula pigmentet helst vill se ut, oavsett variant (DY, RY, agouti, cinnamon, alltså de vars färg helt eller delvis beror på det gula färgämnet pheomelanin).
Avel på färger med gult pigment, blir ofta "grådassig" om man inte bryr sig om färgen utan bara "sorten". "Rätt gen" är bara en början.

Sista bilden är på Imma. En trevlig musa med tråkig cinnamonfärg. Färgen ser urvattnad ut, och trolig bidragande orsak är att hon bär på silver-agouti (mamman är).
I min färgavel är det inte ovanligt att recessiva färger som musen bär på, "lyser igenom" och försämrar färgen.