Jag börjar med ett foto på Fäno, en omplacering som blev såå lycklig hos mig… han var inte vacker på utsidan, men hans själ var såå vacker… Jag älskade honom så oerhört mycket, det var så lätt att göra honom glad i livet.

Kan ni se hur lycklig han är?

En glad Lupin.

Inte lätt att få foto på en kanin som gör glädjeskutt men lyckades någorlunda att få ett på Lupin (han var min egenuppfödda lilla "Teddybjörn" som är djupt saknad).

#1: Men vad säger du, han var väl jättefin!

#2: aw, härligt foto

#3 haha, ja, det syns ju inte på fotot att han hade svansknyck och lite annat… för allt man ser är hans underbara leende

#4: Lite svansknyck och andra småsaker gör inte en fin hund ofin imo. Man ser ju hans färg, fysik, och päls- och huvudtyp. Jättefin hund tycker jag. Är det en Dobermann?

#5 ok, men i mina ögon var han ful och i andras också, han var osåld hos uppfödaren i 6 år, satt ute i en box i ett hundhus hela sitt liv… tills uppfödaren såg att jag sökte en omplacering… och jag kunde rädda honom till ett LIV!

9 dagar efter jag hämtade honom - dessa utstående öron är en stor del i vad som är FULT hos en Dobermann.

Vad sorgligt att uppfödaren behandlade honom så, tur att du hittade honom. Det kanske inte är rastypiskt eller fint enligt rasstandarden, men so what, det gör inte honom som individ mindre fin. Sådana där öron är ju gulliga och ganska vanliga bland andra raser och kanske särskilt blandningar.

Svansknyck säger ju bara att han inte bör avlas på (gör man ökar knyckarna i både frekvens (antal valpar som får) och hur allvarliga knyckarna är (antal knyckar på samma valp samt vinkeln på knycken).

"Ful" - ett mänskligt påfund som handlar om rasstandard. Och varför inte? Olika raser är väl (oftast) inte fel.

Hundar ska vara glada!! Det är deras grundstatus (liksom mössens).
De har så nära till glädje!
Att se glada hundar gör mig glad! När jag ser en olycklig hund (ihop med sin ägare) får jag "ont i magen". Då är något fel.

Min bild är på hafflingern Livia. Om inte direkt överlycklig på fotot, så ser man hur väl tillfreds hon är inombords. Hon är en helt underbar, mycket vänlig, mycket klok (helt otroligt klok faktiskt), äldre dam som bidrar med att hålla betet nere i min hage.

#2. Vilken underbar bild!! Jag brister omedelbart ut i ett brett leende, ett ofelbart tecken på att jag tittar på en glad och lycklig individ, full av livsenergi.

#8: Han var oftast lätt att "få igång", behövde ofta bara kalla honom Lupi-bus med glad röst så börja han studsa runt.

Fast bästa var en gång när jag passa ett par småhundar. Han var lite rädd för hundar (då han blivit jagad av dem som yngre) men dessa småhundar vågade han sig försiktig smyga sig fram till och märkte då att dem blev rädda för honom. Aldrig sett en så glad och stolt liten ninis när han insåg det, han växte verkligen och gjorde ett så gigantiskt glädjeskutt när han skutta iväg! Önskar verkligen man hade fått det på film.

Grävde fram en gammal film på när Kenzie (kaninen) försöker leka med Fjant (hunden). Skedde några gånger under deras tid tillsammans (Kenzie älskade verkligen Fjant och använde honom som ledarhund när han blivit helt blind, i filmen har han börjat bli blind, mer på ena ögat en andra).

Kenzie var som en jobbig brorsa som gillade att retas (försöka få igång Fjant till lek och så fort Fjant börja vara med på det så skutta Kenzie iväg för att göra annat 🤣).

#6: Jättesöt ju! Mycket bättre att inte vara som alla andra ;)

#8 Fin liten Livia, Haflingers är supermysiga hästar och verkar alltid glada (iaf alla jag träffat).

Det är så härligt att umgås med djur! Särskilt när de är glada och frimodiga, så deras rätta personlighet kommer fram, och man får se och förundras över vilka personligheter de är, vilken livsglädje de har (under rätta omständigheter), vad … jag vet faktiskt inte rätta orden här.

Jag bara förundras över den samhörighet och ömsesidiga kommunikation över artgränser som finns, om vi bara ger dem chansen att utveckla den. Gäller även djur små som möss!
Och djur "dumma som höns" - som ett fånigt ordspråk säger om dessa otroliga djur!! Den som kom på detta ordspråk har aldrig haft ynnesten att känna en höna!

Och mitt hjärta gråter för alla missförstådda djur i världen, och än mer för världens industridjur. Och så alla människor som far illa. Och så slutar jag denna lilla sorge-parantes, och återgår till den lycka som tråden handlar om. 💖

#11: Håller helt med dig! (Och det finns en anledning varför höns används på "clicker camp", extremt lättlärda med klicker och därför extremt lätt att man lär dem fel om man inte är kvick nog 😉).

Min lilla Moira som gick från en panikslagen och nervös individ (blev misshandlad i tidigare hem) till en betydligt mindre nervös och betydligt mer trygg individ (en del trauma som aldrig riktigt släppte och tyvärr blev en bidragande orsak till att hon fick somna in allt för ung när hon fick medicinska problem som då inte gick att behandla utan att skapa betydligt mer psykiskt och fysiskt lidande).

Trots allt trauma (när hon kom fick hon panik bara jag rörde mig en milimeter, var speciellt rädd för förtter, skor och ytterkläder då hon blivit sparkad på av barn och dessutom haft brist på både mat och vatten så i mörjag hetsåt och drack hon massor) är hon den enda kanin jag haft som börja floppa vid gos (floppande kanin är det största beviset på trygghet). Hon låg ofta bredvid mig helt utslagen och drömde när jag satt vid datorn.

Har några korta filmer när hon gör glädjeskutt (lyckades fånga det på film sista dagen) men inte tillgängligt för att visa här tyvärr.

Måste ju bara säga att få förtroendet från en så traumatiserad individ är en helt fantastisk känsla (trodde hjärtat skulle explodera första gången hon floppa bredvid mig).

#12. 💖