"Domesticering" har varit ett av mina främsta avelsmål ända från dag ett för många år sedan. Det har gått upp och ner. Möss har kommit och gått. Jag har ändrat avelstankar och -metoder många gånger. Resultaten är blandade.

Men här skriver jag om mina tankar just nu och var jag står just nu, och om de för- och nackdelar jag finner med att föda upp sällskapsmöss, och specifikt jobba med domesticering i bemärkelsen social interaktion mellan mus och människa.

Mitt tanke-mål är och har alltid varit att få en ömsesidig relation med mössen, liknande den mellan hund och människa, i den mån det går och så nära det är möjligt med dessa djur. Alltså, att få möss som knyter sociala band och interagerar med sin människa.

Svårigheten är att ha en uppfödning med dessa – då uppfödningar kräver många möss och många burar, och ger mindre tidsutrymme för varje mus vad gäller socialt umgänge.

Ju större deras sociala respons blir på mig, desto mer krävs av mig som ägare/skötare, för desto mer behöver de mitt sällskap för att må bra. När jag avlar på socialt umgänge, tar jag även bort trivseln i mössens eget oberoende, de vill umgås, med mig!

Man sätter inte hundar ensamma i små burar och lämnar dem till att roa sig själva. Det är ju vad man gör med möss i en uppfödning som syftar till färg och typ. Även i beteendeavel som syftar till lugn och hanterbarhet, och när det gäller forskning eller fodermöss, behöver mössen kunna roa sig själva på liten yta för att vara nöjda.

Avel som skapar möss som kan roa sig själva, och som är nöjda i sina burar (små eller stora), är viktig anser jag, eftersom det är så världens flesta tammöss lever sina liv. Syften med avel på tammöss är allra oftast forskning, foder, eller hobbyavel som syftar till färg, päls och/eller typ. Vänliga möss som är lätta att hantera är en förutsättning för allt detta.

Men vad händer när man som jag försöker avla på ”domesticering”?
Det är för det första inte lätt, och resultaten blir blandade. Varje utparning kräver dessutom generationer för att komma rätt igen, i just det avseendet.

Men rent generellt blir dessa möss snälla, vänliga och sällskapliga – med MIG.
De knyter relationer - med MIG, och med burkamrater.
De är pigga, glada, intelligenta. Utan att vara jobbigt springiga.

De älskar hyss och händelser, och att få upptäcka, helst tillsammans med mig. De är både pigga, glada och nyfikna, och samtidigt lugna och trygga.
Jag betraktas inte bara som en bro till frihet från buren.

De gillar lekbordet - men väljer hellre mig.
De tycker det är kul med ett varv på golvet - men väljer sedan hellre mig.
De kommer när jag ropar - oavsett var de befinner sig (buren, lekbordet, golvet).

(De är bättre på inkallning än en del hundar!)

Nackdelar: De trivs inte i små burar där de inte får utlopp för sin kreativitet och upptäckarlusta. De är också starka i sina åsikter och i sig själva. Att vara territoriella tycks följa med på köpet (åtminstone hos mig).

Burkamrater är nära vänner, medan andra ska hålla sig undan. Det gäller även nära släkt som flyttar hemifrån och det gått en tid (ca en månad så kanske de utesluts ur flocken).

Flocken gäller, inte släkten. Jag ingår i flocken, emellanåt som ett överhuvud som kan hjälpa till vid konflikter och andra problem, då det händer att de vänder sig till mig för att få hjälp.

Det här gör dem fantastiska som sällskapsdjur! Men de funkar dåligt i uppfödningar av skilda slag, där de får mindre burar, mindre berikning, och mindre egentid med sin människa liksom för umgänge rent generellt inklusive upptäckter/händelser/äventyr.

Att ingå i flocken, är ett unikt sätt att lära känna mössens beteenden på ett bättre vis, eftersom de inkluderar mig i sina liv, de sluter sig inte när jag kommer in i bilden, eller förändrar sitt allmänna beteende.

Vill tillägga, att det jag beskriver gäller mina allra mest sociala möss, och är inga jag kan tänka mig att sälja. Flertalet möss är i en skala från sociala till icke-sociala.

Att tänka på är att "social" och "tam" inte är synonymer. Samt att en "otam" mus faktiskt kan vara social med mig också, på sitt eget vis. Möss kan vara så olika, och beteenden kan kombineras i oändlighet.