Det här står på en i övrigt mycket bra sida, den finska hemsidan. Och jag uppskattar människor som brinner för djurs välfärd! Hellre detta än tvärt om.

Den här uppfattningen tycks vara utbredd, vad jag upplevt. En gång försökte jag argumentera emot på något utländskt forum, minns inte vilket - men motståndet var hård och kompakt!

Min undran är: Vad HAR de för möss egentligen??? Hur ÄR mössen ute i världen?

Mina har inga problem alls att klara stora kullar. Okej, är kullen jättestor, runt 15 st, så blir det märkbart, ungarna behöver lite längre tid att växa sig stora, och mamman måste matas på ordentligt.

Själv vill jag inte ha kullar större än 10 stycken, eftersom honan har 10 snuttvårtor. Det funkar utmärkt för mig och för mina möss. Mammorna går ur di-perioden efter ca 4 veckor och är fortfarande i bra hull och kondition.
Varför skulle de inte vara?

En hel sida skrivet om varför mamma mus äter upp sina ungar…
Okej, det är en chockartad upplevelse om man som nybörjare upplever det. Men möss ska inte döda och äta sina ungar, då är verkligen något fel.

Då har man inte koll på linjen, och har valt fel avelsmöss. Det står också - minns inte vilken sida, men som information - att musungar kan bitas rejält i en viss ålder. ?????

Åter igen, vad har de för möss egentligen?

Jag har också dräktiga honorna kvar med sina kompisar. Senaste kullen är de redan 10 stycken i buren! Inte 10 vuxna, så många möss har jag inte i en bur, utan det är även "kusiner" på uppväxt, runt 5 veckor när bebisarna föddes.

Att låta mamman föda ensam tycker jag är lite taskigt, speciellt om hon är förstagångsfödare, det kan vara en lite skärrande upplevelse, och då är det skönt att ändå ha flocken omkring sig.

Dessutom, ett gäng bebisar i buren är faktiskt en "berikning" för övriga möss, som engagerar sig och hjälper till vid denna stora händelse som uppväxt av en ny generation ändå är.

Nu kan möss vara så olika (vilket info på andra sajter visar med all tydlighet), och jag har bara mina egna som är som de är. Så kanske ska jag inte uttala mig så "tvärsäkert" om "skitsnack" och sånt.

Är det verkligen så, att jag har möss som är så annorlunda än flertalet andra möss??

Hur ska jag veta det…

Vill lägga till två saker, för säkerhets skull:

Allt jag skriver är "åsikter", ingen fakta. Det är bara hur jag ser på saker och ting.

Det skadar aldrig att hålla koll på mammans mjölktillgång, dvs viktigt. Själv tar jag alltid bort ungar som börjar "halka efter", om så sker. Och jag gör det snabbt. orsak vet jag inte alltid, men det kan ju vara bristande mjölktillgång.

Jag tycker att en mindre kullstorlek (jag tycker 6-7 skulle vara ett fint genomsnitt, men allt under 10 är bra) är något man ska försöka få fram genetiskt istället för genom kullning… (Allmän fundering/kommentar bara, inte kritik mot någon som gör annorlunda)

Vi hade en mamma som dödade lite ungar. Vi hade henne med sin dräktiga syster som födde först, hon fick lagom många (5 överlevande). Syster 2 var dräktig med ett helt regemente och kände nog konkurrens, så hon hade ihjäl en av systerns typ ett halvt dygn innan hon skulle föda, och åkte prompt in i sin egen bur. Tror hon fick typ 14 eller något, hon hade lite svårt med den mängden och hade ihjäl en av sina också efter ett par dagar. Vi tog de 3 minsta och fostrade med systern, och sen blev allt frid och fröjd. Så under omständigheterna klandrar jag henne inte jättemycket för att hon tyckte att hon hade för många ungar. Hon hade, ärligt talat, för många.

Men hör och häpna, det är anledningen att jag valde att inte ta hennes linje vidare i avel, jag hade ju hennes helsysters ungar också, och helsyster var bara en helgo, kärleksfull mamma. Hon är fortfarande en helgo och kärleksfull mus. Och hon fick inte 72 miljader ungar.

Där tog mina erfarenheter slut.

Hur brukar du dejta dina möss? Bo ett tag med hanen, sen tillbaka till sin flock för att gå ut dräktigheten och föda där? Jag har en dräktig hona nu som jag gärna hade gjort det med meeeen en av hennes flock-kompisar är en kastrerad hane och jag vill inte ta några risker med att han ska få några dåliga idéer. Funderar däremot på att ta ut en av tjejerna och släppa in med henne istället när vi flyttar ut hennes kavaljer…

Först: Mina "åsikter" är lite väl hårda och kaxiga emellanåt. 😉 Egentligen är jag inte så hård eller dömande. Men mina egna möss kräver jag en hel del av - annars går jag baklänges i min uppfödning.

Men en hona som biter ihjäl ungar skulle jag själv omedelbart ta ur avel, då det inte är sådana möss jag själv vill ha, och jag är ganska hård som sagt. Inte mot mössen, men i min egen avel.

En mushona som biter ihjäl ungar, är "för nervig" för mig. Jag vill ha lugna trygga möss som "klarar påfrestningar". Även om jag inte tycker alla mina möss lever upp till vad jag önskar av dem (urval, urval), alla är inte sällskapliga och sociala (med mig), och även om jag har "bakslags-möss" mellan varven, är de kanske ändå väldigt trygga i grunden? Och det är där jag numera sätter min måttstock…

#6. Jag tycker din fundering är utmärkt, att ge henne en kompis ur hennes egen flock, medan hon föder och föder upp sina ungar.
Så skulle iaf jag själv gjort.

När det gäller antal ungar, blir det mer komplicerat!

Visst vore det praktiskt (i vissa syften) med honor som föder få ungar. Det är bara det att möss, i alla fall tammöss, föder många ungar i normalfall, och när de börjar få färre ungar i kullarna är det något som inte riktigt stämmer, och det kan hända att det är på väg mot sterilitet med tiden.

Det här är vad jag läst och hört under åren, från flera olika håll. Hur det ligger till "på riktigt" vet jag inte, jag har bara tagit till mig av andras "kunskap" (om det nu är kunskap).
Den utbredda "kunskapen" att mushonor inte klarar kullar större än fyra ungar, är ju uppenbarligen inte huggen i sten.

Själv vill jag inte att antalet ungar ska minska i mina kullar. speciellt inte som inavelsgraden hos mig är ganska hög, och risken för sterilitet är något jag måste hålla koll på.

Vi har ju aldrig kullat på det viset i Sverige. Vi har inte lärt oss det och inte lärt ut det. Det enda vi har gjort är att kulla bort hanar - för att som uppfödare inte bli sittandes med för många burar, då hanar kan behöva egen bur och är svåra att sälja.
Själv glömmer jag bort att kulla rätt ofta. Jag har ju planerat kullen och vill ha ungarna.
Mina honor har heller inga problem att klara stora kullar. 10 - 20 ungar är inga problem för Morakullor. Jag parar också sent på dem och de klarar det finemang.

Möss är barnmaskiner och mycket duktiga sådana. Så jag håller med om att det är strunt och skitsnack.

#3 Ok, låter spännande. Har du länk till den sidan?
Har heller inga honor som äter ungar. Mina möss får ju mat för fasiken!
Och det tror jag all möss i Sverige får, då jag i många år skrev såååå mycket om mat att det nog gått in nu…

#4 Jag har oftast honan ensam eller med en syster.

#9 Det står i litteratur om lab.möss, där man avlat på de par som fått störst kullar i många generationer. Jag har tyvärr ingen länk.

Länken till #3, det är finska sidan jag syftar till hela tiden. Den är annars mycket bra!! Och jag uppskattar både sajten och författarna mycket!
https://hiiret.fi/eng/breeding/?pg=2&sub=5

Labbmöss ja. Där har man ju framavlat inavelslinjer till 100%, och då gäller det att kullarna inte börjar minska i antal, för då tar det stopp före 100.

Syskonparningar i minst 17 generationer lär det krävas för att få helt inavlade möss. Flertalet klarar det inte, men några gör, vilket har räckt för att det nu finns ett stort antal inavlade labb-linjer.