Jag tänkte förlänga deadline till 31 juli. Vi verkar inte ha hittat så många möss denna månad. :D

Björndalens Daily. Tickad burmes. Rar tjej som var modig och orädd redan vid 3 veckors ålder. Som vuxen är hon mer försiktig.
Det syns inte på bilden men hon har så mörka ben och fötter i förhållande till kroppen, ser lite häftigt ut irl. En rar tjej med med björndalare på mödernet ända ut i historiens dimmor. Dvs mitokondrie-DNA:t följer Björndalens honor längre bak än jag har riktigt koll. (tycker sånt är kul, och beror på medvetna parningar)

Den stora fläckiga musen, som hon heter, har varit nyfiken och ivrigt velat utforska världen sedan hon öppnade ögonen. Som bebis var hon en äkta trouble maker som lämnade boet ofta och mamma mus behövde passa upp henne.

Idag är hon lika nyfiken, kanske än mer så då hon har tillräckligt mycket energi för att springa broloppet fram och tillbaka.

Hon är inte en mus som kan sitta stilla, men hon hoppar ändå upp i handen när man öppnar buren och vill vara mer.

Den här nyvaknade musan är Björndalens Petunia.
Hon kräver att få vara med ☺️.

Kommer in på morgonen och hon är snabbt framme och hoppar upp. Samma sak på kvällen.
Hon får givetvis följa med. Hon får följa med ner på frukostbordet och vi ska agera förflyttningsfordon när hon vill över till bänken och tillbaka igen. Båda människorna fungera bra för det 😉.
På kvällen vill hon springa i soffan eller sängen. Hon tycker det är extra roligt att hoppa på människornas ansikten, när det bjuds på sängbus.

Allt hon gör går i en rasande fart.
För ett tag sen fick hon följa med ner när jag lagade mat. Man kan väl säga att hon inte kommer få följa med när jag steker ägg nästa gång, för hon var överallt och mycket sugen på att hoppa ner i stekpannan 😳.
Som tur har hon en matte som är van med busiga möss och allt gick bra.

Skogsdjurens Hallon är rätt mycket av en bakgrundsmus. Hon är pigg och glad, men människor är hon lite skeptisk mot. Jag skulle egentligen inte ha henne, men tog hem henne åt en annan som sen inte kunde ta henne längre och då blev hon kvar här. Men hon är speciell för mig ändå. Hon fick nämligen lunginflammation kort efter att jag försökt sätta ihop henne med andra personens grupp (som haft viss sjukdomshistoria, plus att ett par av mössen var jävligt skarpa…) och det var nog inte långt borta att hon strök med innan medicinen började verka. Så att se henne återhämta sig från en tunn, kall liten musa till en frisk och stark och aktiv en har varit mysigt. :)