Att älska djur, att älska möss
Att älska djur, och älska mössen.
Älskar djur är vi många som gör. Men vad exakt är det vi älskar?
Är det ensidigt, vad VI älskar, eller inbegriper kärleken även viljan att ge föremålet för vår kärlek utrymme för ett eget liv, en egen vilja, och en egen möjlighet att få känna kärlek?
Jag läste om engelska musuppfödare och utställningar för sådär 50 år sedan. Där fanns uppfödare som haft möss i 45 år. Passionerat.
Fulla av kärlek till … ja, till vaddå?
Jag tittar på fotona. Mössen hålls vackra, friska och sunda. De får en genomtänkt foderstat och slipper naturens faror. Visst borde de vara lyckliga? Lyckligt lottade? De får "överleva"? (en del av dem iaf)
Kärlek till … musaveln? Till hobbyn? Till utställningarna, till gemenskapen, till kunskapen, till framgångarna, till sin egen stolthet, till… ja, i all oändlighet ser jag kärleken skymta fram.
Kärleken skymtar fram, uttryckt som ”kärlek till mössen".
Men mössen då? Var finns den riktiga kärleken till mössen i det hela??
Hur mår de? Hur har de det? Hur lever de sina liv?
Vem bryr sig? (sett i annat än reslutat)
Att relationen skulle kunna vara från två håll? Ömsesidig? Att denna ”kärlek” skulle kunna ta sig uttryck i en önskan även över mössens välfärd? Över vad mössen älskar?
Om nu ”kärlek” ska finnas med i detta begreppet som ändå sägs omfatta ännu en varelse förutom mig själv?
Englands utställningsmöss var otroligt lugna. Framavlade för att inte röra en fena i en domarhand. Vad betyder det egentligen? Vad innebär det? Vad har vi avlat fram? Djur som finner sig i att inte ha ett liv (värt namnet)?
Nu är jag kanske extrem, men det är så mina tankar rör sig.
Några svar på djurhållning över lag har jag inte. Det är inte så enkelt.
Det enda jag tänker är att det måste finnas en balans! Mellan djur och människa. Båda måste jämka!
Och eftersom de är vi som har makten, vi som sätter reglerna, är det också vi som behöver tänka för två. Kunna se även ur djurets perspektiv. Inse vad det är vi gör när vi bestämmer över andra varelsers liv och leverne. Utan att glömma balansen. Vi själva ingår, och även vi har rätten att må bra.
Att helt få bort djur i fångenskap är ingen lösning. (av tusen orsaker som jag inte tänker ta upp här).
Att avla fram djur som lever gott i fångenskap är givetvis en del i det hela. Men när avlar vi bort dess lust, liv och glädje av bara farten?
Se på hunden som ett gott exempel! De får t.ex. inte längre springa lösa i skog och mark (det gjorde hundarna när jag var barn: kunde komma springande från skogen, över vår gårdsplan, med en fasan i munnen. Sen ändrades lagarna).
Ändå, trots sin begränsning, det finns väl ingen som kan vara så lycklig som en glad hund? Och det är vår ”plikt” (om vi väljer att ha hund) att se till att de är glada, för en hund ska vara glad, det är dess ursprungstillstånd.
Vad ville jag säga? Ingen aning. Förutom att jag anser det vara vår plikt, att våra husdjur får leva ett liv värt namnet, och att vi behöver tänka över oss själva! (utan att tappa bort varsamheten även över oss själva!)
Som sagt, jag har inget klokt att säga. Det är bara tankar jag har som jag inte har vare sig svar eller lösning på. Och nu ber Jordbruksverket om nya tankar, idéer och förslag. Seriösa sådana alltså! Som gynnar båda lägren (både människa OCH djur).
Det enda jag vet säkert är det som Jurdbruksverket själva säger:
” Det är viktigt att människor kan ha sällskapsdjur och att dessa djur mår bra och får sina behov tillgodosedda.”
Jordbruksverket:
https://jordbruksverket.se/djur/arbetet-med-att-ta-fram-nya-regler-for-djur-som-halls-for-sallskap-och-hobby
(Bilderna är skärmdumpar. och visar länkadress)
Jag bad AI om en sammanställning. Därav bilden.
Glöm inte bort att AI är precis som en människa! Den kan ha fel (och har det ofta), är tvärsäker (oavsett om den har rätt eller fel), och är en stor glad optimist när det gäller sitt eget "tänkande". 🤣
Jag gillar AI, men som alltid får man försöka tänka till själv också. 😁
Jag har aldrig gillat de där trälådorna som man har i England. De är så mörka, man ser inte mössen eller vad som händer i buren. Det verkar helt opraktiskt och trä är liksom inte heller det bästa att ha möss i. Sådana där små trälådor med 3 stora möss i måste ju städas varenda dag eller två gånger om dagen.
Sedan jag träffade på SVEMUS 1986 har mig veterligen ingen haft möss i sådana lådor i Sverige. Däremot har vi tagit mycket lärdom av National Mouse Club vad gäller genetik, färger, avel och utställning. Standarden som vi dömt möss efter har NMC från början utarbetat. Vi har med tiden ändrat och lagt till det vi velat. Vi ville ju ha med Texel och massa annat som inte fanns med…
Jag skrev från början något annat, men har nu raderat och ändrat. Jag får fortsätta/återkomma när orden blir rätt.
- Redigerat 2026-10-08 06:13 av Grodan
#0: Engelsk typade möss lever mycket kortare än våra svensk typade. Burarna de ger är förjävliga, ingen berikning eller liknande. Honor hålls konstant ihop med hanar och har ingen möjlighet att få paus mellan att ha ungar. Deras artikel om foder hemsk, står inget om näring. Och det känns som de inte bryr sig alls om djuren, bara om hobbyn.
𝒜 𝓁𝒾𝒻𝑒 𝓌𝒾𝓉𝒽𝑜𝓊𝓉 𝒶𝓃𝒾𝓂𝒶𝓁𝓈 𝒾𝓈𝓃’𝓉 𝓈𝑜𝓂𝑒𝓉𝒽𝒾𝓃𝑔 𝒾 𝓌𝒶𝓃𝓉
Det finns ett gammalt "tänk" omkring djur, där man helt enkelt inte förstår att djur (inklusive människor) har både behov (som är medfödda, som livets drivkrafter i DNA:t), och ett rikt inre känsloliv. Vi har genom tiderna reducerat bort detta hos dem.
När vi inte ser eller förstår, tror vi helt enkelt inte att det finns.
Ja, det gäller mig med. Att ta in resultat från nyare forskning förändrar mig. och då var jag redan från början helt "rabiat" när djur far illa.
Ett engelsk (-talande, vet ej ursprung) forum rekommenderar glatt (och i realtid) att avliva pinkies i frysboxen. Och tar man bort en hel kull från mamma mus, så "är det helt okej, hon bryr sig inte" Snacka om att inte förstå!
Modersinstinkten är en av de starkaste instinkter vi har, vi och alla djur. Vore det inte så skulle livet inte fortgå.
Så jag sökte forskning för att kunna ge en mer sanningsenlig bild. (texten sammansatt och översatt av AI) Se nedan.
Varför jag skriver?
Varför inte?
I den bästa av världar kan vi i Sverige redan det här. Men det skadar väl aldrig att upplysa ännu en gång?
- Freezing "pinkies" alive causes suffering.
Studies show that placing newborn mice directly in a freezer is a painful and unacceptable euthanasia method.
Because they are highly tolerant to cold and low oxygen, they do not lose consciousness quickly.
Instead, ice crystals form on their skin, activating pain receptors and causing tissue damage while they are still awake.
In research, cooling is only permitted if the pups are first numbed without touching cold surfaces, and it must be followed by a secondary physical method (like decapitation) to ensure death.
- Mother mice experience measurable distress and "grief."
Neurobiological research shows that when a litter disappears, the mother undergoes a severe negative response.
Brain scans reveal intense stress activity in her emotional centers (amygdala and prefrontal cortex).
Additionally, a drastic drop in oxytocin receptors causes a biological "withdrawal" from the maternal bond.
Behaviorally, these mothers show signs of depression, lethargy, decreased appetite, and will frantically search the cage for their missing pups.
Starta ny diskussion
