Det är riktigt hemskt att det ska behöva vara så här… Jag har av olika anledningar haft lite inblick i vissa delar, och jag kan bara säga att svenska psykvården MÅSTE förändras drastiskt! Jag vet inte hur, men som det är nu fungerar den väldigt dåligt…

Vi lever i en kärlekslös värld där de svaga och kärlekskranka går under, men än så länge tar vi hand om våra psykiskt sjuka och ger dem vård. Tyvärr är de så många som inte skriker på hjälp tillräckligt högt och problemen kommer senare i livet. Allt vi behöver göra är eg att se varandra och våga kramas. Vågar man inte krama en främling så kan man i a f klappa denne på axeln eller nåt… Närkontakt är mkt viktigare än man tror. Eller att bara ta sig tid att svara, att säga hej, att le eller säga något snällt till någon.

Grodan: Önskar folk kunde ge ett leende, säga hej hur mår du..

Tänker ej dra min historia men för mig fanns det aldrig ngn, jag har fått fötterna avhuggna men rest på mig. Ska ge er en sak här sedan.

Ja, du ser. Vi är ju i o f s alla olika. Jag vill inte att någon frågar hur jag mår, utom min läkare… *s*

Men ett leende och ett vänligt ord bör man dela med sig, för de har en sådan speciell effekt - det ges dubbelt tillbaka. Det man ger, det får man, samt att det känns så bra i mellangärdet när man delat med sig av sig själv. Den själviske borde eg dela med sig av sin glädje för att få dubbelt så mkt glädje tillbaka… men är det så tro?

Ja men hur högt ska man behöva skrika…. bara att säga att man mår dåligt är svårt nog…. och man kan skrika högt högt utan att få hjälp…..

Jadu, bra fråga… alla gör på olika sätt… de vet heller inte att de behöver hjälp förrän långt långt senare…

Men visst kan man diskutera om huruvida det hör till varje människas mognad och utveckling att själv bearbeta sina spöken. Vissa klarar det, vissa inte… Ska vi låta dem som inte klarar det själva gå under?

Eller ska vi anta att alla människor idag mår skit och medmänsklighet skall läras redan på dagis o sedan ska man ha kramtimme en timme om dagen i skolan ända till första ring??? (wow, vilken bra idée!!!)

hm… äh, jag vill ha kramstund på jobbet också… *fniss*

Grodan man behöver ju inte dra upp sjukhistorien.. Jag brukar svara det är rätt okej, jag har fibro och går med daglig värk.

Ja men om man mår dåligt…. jäkligt dåligt och skriker rakt ut… och känner att man verkligen behöver få hjälp att få "bort" saker som är anledningen…

Och man inte får det… för att dom talar om att så länge du inte är schitzofren så kan du inte få hjälp??? Bara bita igen o gå och jobba…. för att må dåligt inte orka är inte skäl nog att få hjälp…. vad gör man då????

Bara packa ner skiten i ryggsäcken igen … så att det för tillfället "glöms bort" igen… men samtidigt vet man att det behövs inte mycket för att ryggsäcken ska rinna över och då värre för varje gång….

Till slut orkar man inte skrika……

du kan inte bära skiten i ryggsäcken i all evighet, tro mig. en dag går du in i väggen och där tar det stopp! tyvärr är det trist, men se er omkring, allt fler gör det… problemen som vi gömt undan kommer fram till slut och slår oss knock out. Politikerna frågar sig ju vad fan de ska göra… vad ska de göra med alla sjuklingar i Sverige??? idag kan du fortfarande bli sjukskriven pga utmattning, panikångest, fibromyalgi etc och även få hjälp från FKassan. men hur blir det sen?

Mandy.. Jag vet hur det är att må redigt skit, jag har vart där, passaret förbi. Stått ensam.

Jag är där… har varit i flera år… är bara så jävla bra på att inte visa det…..

vi får träffas vi kärringar å kramas lite då… måste fixa en bil… hum hum…

Stava kan jag inte heller. Passerat ska det stå.. Måste lära tangentbordet att stava.

Ja låter som en bra ide *ler* kramkalas för "kärringar" 

 låter som musutställning faktiskt… kramkalas för kärringar

Ja synd bara att det är så länge tills dess *Ler*

jag tröstar mig med….  tyvärr men oftast så…

När, var är nästa utställning?

stockholm 27/8

Se om jag har ngt att ställa annars kommer jag på besök. Var i sthlm? går det tunnelbana eller pendeltåg dit?

Ja jag ska dit… sen får vi se om det blir med eller utan möss *ler*

Kanske jag är för feg och kommer utan möss så slipper man ha mardrömmar o bli utsatt för

Men ta med mig och ….

och bara ….  till alla sötnosar man får förmånen att se

Candydoll, jag blev lite upptagen när jag läst artiklarna att göra om tråden till kramtråd… Nu undrar jag lite om dig och varför du ville att vi skulle diskutera scarring… Håller du på med det?

Jag vet att det är lite för rätt fram att fråga, men jag kan inte låta bli att undra.

För 20 år sedan skar vi oss också med rakblad, men det var mest för att vi ville tatuera oss fast vi var omyndiga. Vi skar in ett namn eller en bild, hällde på salt, pillade bort skorpan och hällde på salt igen osv tills det var ett fint vitt ärr. Sen ut i solen och så syndes den "naturliga" gaddningen bättre…

Ja det tycker jag ocskså skulle vara intressant. Berätta Candydoll, eller känner du någon som gör det?

Jag kan bara gå till mina döttrar… och nu gör dom det inte MEN dom berättar att många gör det för att andra gör det… för att vara cool…. sen är dom "fast"

Min lilla kom hem en gång o berättade att en tjej "rekommenderade" dom andra att skära sig när dom gjort dumma saker så att föräldrarna vart arga….??? En av tjejerna hade testat när mamman kom på att hon rökte 11 år gammal…. och hade glatt sagt att det fungerar ju…. sånt gör mig arg…

Inte undra på sen att dom som har det som "sjukdom" inte tas på allvar alla gånger innan det gått på tok för långt….
Har jag 2 vänner med barn som gör det…

jag har läst både sofia åkermans och berny pålssons böcker och tycker att de är väldigt bra skrivna.

jag har själv varit i samma sits, mer som berny än som sofia men jag vet hur det är och det är helt sjukt hur samhället behandlar psykiskt sjuka >__<

Grodan: Det där med att skära har jag hållt på mig i 4 år snart. Jag har gått igenom bulimi,svackor av anorexi och socialfobi. Jag har bränt mig med cigg, skruit mig över hela kroppen och åkt då och då in till akuten med allt för djupa sår.

Och de där med att skrika. Ja, jo jag har skrikit mig hest efter hjälp som inte finns. Fast jag har inte slutat än, jag tänker aldrig sluta skrika. Även om jag går till en psykolg två gånger i veckan och käkar ett antal olika tabletter… men det hjälper inte. Så nu efter sommaren ska jag börja en utreding på vilken dignos jag kan ha…. Så på sätt och vis har jag fått ganska så mycket hjälp, även om psykvården behandlar mig + många andra som skit.

Varför jag undrade hur ni tyckte om det ämnet va för att de är alltid intressant att se vad folk tycker om just psykisktsjuka, vilka fördommar folk har och vad ni tycker om psykvården.

Mandy: Att skära sig och dylikt för att va cool är ju ganska så sjukt de också… om man nu får kalla de sjukt.

Folk dömer så lätt idag.

Candydoll - ja visst får du säga att det är sjukt… jag förstår precis vad du menar för det är så jag menar själv.
Sånt som gör mig arg… det är sånt som förstör för andra som verkligen behöver hjälp…..

 Ang psykskit sjuka och fördommar…. jag har en lägenhet som ligger bredvid ett hem med psykiskt sjuka framför allt bor där sånna som även är rörelse handikappade…
men sen finns det även egna lägenheter vissa av dom…. och det är sånna som ska klara sig själva… min närmaste granne är väldgt sjuk… han får utbrott o gapar o skriker på sig själv.. säker tror han att det är någon annan… han lagar maten direkt på plattan osv… vilket har gjort att jag har fått ringa brandkåren många många gånger…

Och många tycker att jag pga av att ha honom som granne. Men jag vet pga av mitt ex arbeta att man kan ha "sånna grannar" oavsett var man bor… skillnaden är att jag VET…. *ler* o det är faktiskt bättre….

http://blogg.aftonbladet.se/1375/

Här har vi oxå ngt folk dömer en för. Nej, det är inte min blogg..

Detta är ingen sjukdom, detta med ADHD, Damp, Touretts syndrom, Autism, Aspergers syndrom, OCD (Tvångs syndrom OCD). Detta kallas för bokstavsdiagnoser. Jag vet av egen erfarenhet man blir dömd. Mkt tror jag beror på okunskap, folk blir rädd för det de ej känner till.

mandy: laga mat direkt på plattan låter ju farligt…. varför bor han ensam då tro? eller har jag missförstått ditt inlägg? :/

Mymlan: Folk med ADHD tex blir OFTAST dissade av människor för dom anses vara "konstigare" än andra.

Om jag får fråga, vad har du för erfarenheter?

Helt klart blir folk rädda för saker som är utöver "de vanliga" … vem som nu ha rätt att bestämma vad som är normalt och inte.

Candycoll: Jag hoppas vi möts på en utställning en dag då ska jag fråga dig om du tycker jag är konstig. Jag är precis som alla andra, kanske mer pratsam. Klart man kanske tycker de är konstiga då man inte tar sig tid att lära känna dem.

Min erfarenhet: Jag har själv ADHD och jag är inte konstigare än vilken annan person.

Ja du Candydoll… DET undrar jag också. Hade hit brandkåren 3 gånger under en helg.. först vid 23 på fredagen sen på lördagen 17 o 24 *ler* o sen tog dom tag i det o det har varit ganska lungt ett tag… MEN nu sista veckan har hans brandlarm börjat låta igen så det är nog dax att ringa snart… men låter bli fram tills dess att min hall är rökfylld…. japp ni läste rätt … det är då jag ringer…

Jag tycker heller inte att han ska bo själv men han är skit bra på att skärpa till sig o säga rätt saker till polis o hans kontaktmänn….

Jag brukar berätta för dom när han verkar må som sämst… tex flippar ur varja natt - gapar o skriker… eldar på spisen… och tänder aldrig lamporna…. då tvingar dom honom till läk för att kolla medicinen… sen är det bra ett tag… ca 3 mån… för han vet väll då att han måste flytta till hem om han inte skärper sig… sen går det inte i längden…

Men jag tycker som du - han borde inte bo själv.

Mymlan: min syster har ADHD så jag har levt ihop med henne hela mitt liv och hon är inte konstare än någon annan. Det jag menade med mitt inlägg av att människor runt om oftast kollar ner på folk med en psykisksjukdom.

Mandy: där har vi ju ett exempel på vad psykvården gör med folk som behöver hjälp…

Candy: ADHD är INGEN Psykisk sjukdom. Vi med ADHD saknar Dopamin i hjärnan, vi kan inte tillverka det.  Vi föds med detta vi dör med detta. Ingen ADHD är lik den andra. Det är skillnad på en kille med ADHD o en tjej som har ADHD.

Diagnoser av olika slag är mycket intressanta. De finns till för läkare, psykiatriker, psykologer, beteendevetare mfl skall kunna beskriva vissa personligheter bättre. Egentligen inget konstigt alls i ett stort samhälle där individen och tiden att lära känna individen och dess behov och brister inte finns längre.

Vi mår inte bra av konkurrensen och borde leva i små samhällen där vi kan rå om varandra på ett mer personligt plan, för alla rop på hjälp, att skära sig etc är uttryck för att inte synas, att inte finnas, att inte känna att man har ett värde.

Visserligen är det dina föräldrar som ger dig ditt värde genom att älska dig - fast det kan du ju inte säga till en tonåring - och ha TID för dig, men även deras generation är märkta av en understimulans av bekräftelse.

Vi vill synas! Vi vill vara älskade. Det låter skitfånigt, jag vet, men det är faktiskt bara så enkelt.

Den här tråden fick mig faktiskt att fundera väldigt mycket över hur lärare ska göra. Lärare är i en position där de kan förändra, förbättra och se. De ser barn och ungdomar oftare än föräldrarna gör. Dock är de bara lärare och de frågar sig själva vad de ska göra. Om de ser att någon mår dåligt, så vet de itne vad de ska göra. Tonåringar är väldigt svåra. Att bara ta dem åt sidan och säga "jag är orolig för dig" ger inget annat än en glädje i tonåringen typ "Jäss, jag har lyckats". Lyckats att chocka. För kan man inte väcka kärlek, beundran så kan man alltid chocka. Det blir alltså en belöning och tonåringen kommer att fortsätta med beteendet!

Jag funderade därför om man inte kunde leka öppet i klassrummet typ

Idag är det Petra iFokus. En och en ska nu alla säga en positiv sak med Petra. Något ni beundrar henne för och kanske något ni är avundsjuk på.

När lärarna märker att eleverna blir starkare av det kan man lägga in att de ska säga något positivt och något negativt.

för att klara sådana övningar antar jag att lärarna måste läsa lite psykologi och beteendevetenskap eller nåt…

Som du säger så har lärarna & skolan en oerhört stor roll i en ung människas liv, en större än de flesta klarar av och är utbildad för, tyvärr. I en bättre värld borde ALLA ha läst beteendevetenskap/psykologi/omsorg - eller nått sånt. Alla människor borde få lära sig hur de ska kunna ta hand om sina medmäniskor på ett bra sätt. Att finnas där.

Även om man inte läst & kan massa sånt kan man iallafall vara ömsint & finnas där. Samhället borde vara varmare, kärleksfullare, öppnare - ja allt sånt där..