Putte seglade vidare igår sent på kvällen.

Vår gammeltant. Hon blen 2 år och ca 4 månader…dvs ca 95 år. Värdig ålder tycker jag. Särskilt som det bara var de sista 2 veckorna som hon skruttade ihop.

Jag blev förärade hennes sista halvtimme i livet.
**
Jag har tittat till henne lite extra varje dag** där i hennes pensionärslägenhet.
Igår sent när jag tog en sista koll så hade hon dragit sig undan från sin sällskapsdam Trassel.
Hon låg stilla och andades häftigt.
Jag tog upp henne och kände att hon var alldeles KALL.
Stackars lilla tunna gulliga tanten, tänkte jag.
Så hon fick sitta i min hand medan jag värmde henne och pratade lungt med henne.
Hon slappnade av. Blev tung.
Vi satt länge så, jag tittade lite på TV.
Jag blev trött i handen efter ett tag, tänkte sätta ner henne…..men då var det som om hon svimmade! Hon liksom stapplade till och hamnade på sidan.
Nu var det inte långt kvar…..det var så tydligt.
Jag kunde inte lägga ner henne.

 Hon låg så att jag kände hennes lilla hjärta picka mot min hand…. Sen bara avstannade pickandet.
Nu dör hon.
Hon tog några kraftiga sista andetag, lite ryckigt, sen kom det en liten sista svag puff…… Och hon blev stilla….alldeles stilla….
Jag pratade med henne hela tiden tills jag var säker på att hon inte hörde mer…..det sista som lämnar människor är hörseln och det är säkert det samma för möss…

Jag blev förärade hennes sista halvtimme i livet. Det känns rörande.