Jag kan ta lite illa vid mig att du upprepar "i små lådor" ideligen, för jag har små lådor till mina möss, om man ser genom dina ögon. Dock håller jag mig till lagen och försöker ha ett antal djur som jag klarar av att sköta och älska. Djur är ständigt på väg in och ut här, för samtidigt som jag älskar mina djur har jag mål och syften med min avel som jag vill ha plats och tid till.

Jag förstår att fabriksmodellen inte är trevlig. Vi har inte riktigt en sådan syn på våra djur här i Sverige som man t ex har i England. Men faktum är, och det tycker jag inte att man ska blunda för, att snygga utställningsdjur kan inte odlas fram i LITEN skala. Du MÅSTE ha stort urval för att nå dina mål! Många hävdar att det är därför vi i Sverige inte har några fina utställningsdjur, men visst tror jag att man kan finna en balans. Balans får man genom att byta möss med varandra, samarbeta och vara lite smart. Ett smart drag är t ex att kontinuerligt omplacera djur som man inte "behöver" för att få plats med nya.

Jag skulle nog tycka att en liten variant av fabriksmodellen var rolig. För jag roas av möss! Jag älskar dem så innerligt och jag vill faktiskt ha flera olika linjer, flera olika varianter bredvid mina krullbullar. Men jag vill inte ha mina möss i en lokal långt bort… jag vill kunna sitta ner och gosa med dem, titta på dem dygnet runt… vara där när någon blir sjuk eller när jag får en kull… Jag vill ha KOLL!!!

Jaa Grodan, du älskar dina djur - det går ju knappast att ta miste på!  Dessutom älskar du dem med kunskap!!

Det är många gånger jag är imponerad (och glad, och även tacksam å mössens vägnar) över ditt vänliga engagemang. Du vet inte om det, men Hjärtevän har en lapp där det står "Musräddare i Nöden" med ditt namn och telefonnummer. Tänk om något händer mig, när jag är bortrest till exempel och ute och far på vägarna? Hur ska det då gå för mina möss???

Men, de "små burarna" var det. Faktiskt är jag kluven där. Och behöver, kanske inte direkt "tänka om", men komplettera mitt tänkande. För jag har fler tankar omkring det.

Först och främst är det mitt djurhållande det gäller, och mitt mående ihop med mina djur. Men jag kan inte låta "enorma burar" gälla för alla som vill ha husdjur, av den enkla anledningen att det inte skulle finnas plats och möjlighet för särskilt många små husdjursvänner då. Något som både djur och människor skulle förlora på!!!

Våra domisticerde husdjur är beroende av människan för sin existens, och de har dessutom oftast samma "bindning" till människan, som människan har till djuret! Både socialt och känlsomässigt. Domisticering innebär ju inte bara anpassning till ett liv i "små burar", utan även en känslomässig anpassning och beroendeställning.

Framför allt så är det så det ÄR. det är VERKLIGHETEN, att det krävs "små burar" för våra små vänner/husdjur. Att förändra den "verkligheten" generellt, medför nog konsekvenser som jag inte vill ha.

Däremot kan vi alla på olika vis förbättra deras villkor, både genom kärleksfull behandling, kunskap och information, men också via avel.

  *rörd*

Att förstå djuren är A och O för att kunna tillgodose deras behov. Vi kanske ska försöka informera om hur man aktiverar möss trots att de har en liten bostad samt hur man ser att de mår bra eller dåligt av att bo i en liten/stor bur. Alltså en basic-grej, hur man får möss att trivas i fångenskap. Det är en i a f en grund i mitt djurhållande. Djuren skall må bra, trivas. Och det handlar inte alltid om yta, utan om trygghet. Trygghet är lika med snälla flockmedlemmar, aktivering/stimulans, få behov av jakt, lek, kärlek, ömhet, vård, hunger, sex etc tillgodosedda…

Stress är ett tecken på att något är fel och som ägare är det ditt ansvar att ta reda på VAD det är som är fel. Orsakerna kan vara för lite ömhet/kel, för lite stimulans, ohälsa, dålig utfodring, elaka burkamrater, brist på burkamrater, tråkig bur, otrygghet av annan anledning, men även överdominans etc.

En enkel regel för mig är att välja att avla på djur med LÅG stresströskel, dvs djur som inte uppvisar stress vid korrekt skötsel.