Stämmer. Det finns ytterligare en variant av falsk chinchilla, Aa(t)c(ch)c(e) - den känns igen på sin brunaktiga åt sepiahållet nyans och inte fullt svarta ögon

foto på falsk chinchilla 1, Aa(w)c(ch)c(ch)

foto på falsk chinchilla 2, Aa(t)c(ch)c(e) - Morakullan´s Dumlemus

Foto: T. Halld´n

#0 Gjorde jag? Har jag inget som helst minne av! *hihi* Intressant hur som, så tackar och bockar!!

 Tjuvkollade i min "Colour inheritance in small livestock" av Roy Robinson, och där står white bellied agouti som A(w), och den ska därmed kunna vara homozygot också, A(w)A(w).

Jättespännande detta, så tack Amaira och Grodan för info och foton!

Jag har haft agouti tan som sagts vara whitebellied, för att de är för perfekta på tassarna. I det här landet finns inga tan som har perfekta tassar, det är antingen för lite tanfärg på insidan, eller tanfärg på utsidan. Mina ag/t hade tanfärg på insidan med inte på utsidan.

Tror det var jag som frågade om falsk chinchilla. Intressant läsning, tack för infon =)

#2 Surfade runt lite på JAX hemsida också och hittade bl.a. en linje med A(w)A(w)-musar. Tappade bort länken dock, men det går att söka på lite allt möjligt, och jag tror jag sökte på satin som fritext när jag hittade just den linjen. Massor av annat finns där också, och några få varianter fanns det bilder på med. En hel del olika mutationer som ger bläsat bl.a. men de allra flesta är ju framprovocerade och inte spontana, och mkt defekter och trubbel i kölvattnet.

#4 Så det var du som frågade  Minns bara att jag tänkte svara - men ibland blir det så många tankar utifrån det ni skriver, att jag inte hinner med mina egna tankar - eller om ni förstår hur jag menar …  Fast det är förstås tangent-fingrarna som inte hinner med i svängarna, fast jag är en snabbskrivare. Och tiden som har en förmåga att inte bry sig om att stanna upp och vänta på mig.

Intressant!! (allas era svar)

Grodan, vad har Dumlemus för härstamning färgmässigt? Min stamtavleinformation tar slut med honom.

Grodan, vad var syftet att para en chinchilla och en chocolate?

#6 - Nu var det jag som gjorde parningen Dumlemus + Kastanj och inte Grodan… förklaringen fås av Dumlemus stamtavla: far Rapunzel's Reunion, champagne-tan (finsk import) och Glanzend, blueagouti (holländsk import). Dumlemus var också en väldigt vacker hane. Genom denna kombination räknade jag med att få någon cinnamon med bra typ, vilket jag också fick. Lena Tysks avelshane Phoenix Lind kommer också ur den kullen. Han var lilac-tan.

#7

Var det inte den svarta tanhanen Lena Tysk har som avelshane? Jag minns att han var så trevlig, gillade verkligen honom.

Tusen tack Tomas, för värdefull information!

Kara Mias pappa heter Vibys Prince, sv/t, vars pappa är (#8 svar till Grodan:) Phoenix Lind svart/tan, farfar MK Dumlemus.

*skäms* han kanske var svart/tan iallafall…

#9 Åh, Kara Mia, världens finaste. :)

Om jag hänger med rätt nu så är det vi som har de två chokladhonorna från denna berömda kull, numera heter de Leia och Laila. Det blev bara kull chokladungar än så länge. Eftersom de hade nyssjukan i höstas och de var rätt skygga så har jag varit tveksam till nån mer parning. Men härom veckan begriper jag inte vad som hände, det blev nästan helomvändning. Vi lät kill och tjejburarna byta plats av olika praktiska skäl. Samtidigt flyttade två honor ihop med varsin kille och de burarna stod bredvid de bruna damerna. Mitt i allt är de bruna nu jätteivriga att hämta mat ur handen som aldrig förr. Vad har hänt?

Och om det blir mer bäbbar så skall vi försöka bli av med (e)

#9

#10 hihi

#12 Ja, Dumlemus var aldrig en gosmus - jag gillade inte honom, så därför fick han flytta till Polen (där är de dock nöjda med honom, om han lever fortfarande) - mamman var inte heller så jättegosig, men inte direkt skygg och med en av mina snälla krullhanar fick hon jättesnälla möss, så kanske var det inte världens bästa kombination.

Jag håller mig för övrigt till otanade möss, så chinchilla blir det inte här, utan silver agouti-varianter.

#12. Vad har hänt? Tja, den som det visste. Men jag tycker nog att mina möss är väldigt olika i ålika ålders-stadier! Nästan på ett lustigt vis.

Popcorn-åldern är ju ett estra tydligt exempel (fast jag slipper popcornungar tack och lov, fast jag vet inte om det ger mig bättre möss).

Som ungar upp till ca 3 veckor är de "tama", sedan blir de mer skygga under en period. Runt 6 veckor delar de upp sig, några blir tama, andra förblir skygga. (fast även de skygga kan vara tama, fast på ett annat vis)

När de är runt halvåret händer det något igen. En sorts "stabiliseringsperiod" kanske? Gäller både honor och hanar.

De rädda möss (som inte upplevt stress under tiden) kan helt plötsligt bli tama.

Fast, i vilken grad det här är "allmänt" vet jag inte. Grodan kanske kan svara bättre.

Jag har i alla fall fascinerats av de olika individernas olika sätt vid olika åldrar. Som gjort att jag haft svårt att säga att en viss mus är på det ena eller andra sättet.

Hundar och människor har ju flera stadier gemensamt, varför inte möss oxå?

Som små har bvi spökåldern, människor kan bli rädda för skuggor, skäggiga gubbar ed, hundar kan reagera på soptunnor eller vad som helst. Det är för att lära sig hantera rädslor. Om man hittar på egna monster att öva hurman gör när man blir rädd, vad man mår bäst av och överlever situationer.

Sen finns det fysisk könsmognad, då kroppen blir vuxen. FGinns hos hundar och människor, en jobbig period för den unge, fast kanske mer föär föräldrar och husse/matte.

Så kommer den psykiska könsmognaden. Det är då en vildhund skulle flytta hemifrån, leta partner och bilda egen familjegrupp.

#16 Kul! tänk om popcornåldern har nåt gemensamt med småbarns period av främlingsrädsla. Bebisar som får vara i många famnar när de är små får rädsleperioden tidigare och mindre tydligt och kommer många månader tidigare ur den. Är det så med popcornsmöss också?

DET var spännande, TantSelma! Det är ju i alla fall bra att hantera popcornmöss mycket men försiktigt om man vill att de ska komma ur åldern snabbare.

Man förstår ju naturens syfte med popcornmöss. Jättefiffigt. Men skulle ju vara läckert att veta om man kan påvera deras "barndom" så att de utvecklas till bra individer.

Tänker på min kull där alla blev ena riktiga busungar som inte räds något(iof inga popcorn där). Jag tog med dem överallt när de var små och visade upp dem, lät dem känna kattlukt och lät dem undersöka mycket. Deras mor var väldigt lugn och inte alls sugen på att upptäcka världen och ganska blyg ibland. Vet inte hur farsan Åladimus var, iof..

Elvis, min lilla skruttmus som är borta nu, råkade ju ut för en liten olycka när han var bebis med Elins hund. Dock gick allt bra, men han var väldigt skvätträdd av sig länge. Kanske kan händelser i deras barndom påverka dem, precis som människor? och om de nu har liknande stadier som oss så borde de ju vara extra känsliga då? Sen kan man ju fråga sig i hur stor grad det påverkar dem också och om de kommer över det..

öh, den här tråden handlar om falsk chinchilla

förresten denna brud som jag skrev är Aa(w)c(ch)c(ch)

självklart kan hon mycket väl vara A(w)A(w)c(ch)c(ch)

#19 Haha, oj,oj!

Men nu var det faktiskt Amairas fel att vi gick off topic ;)

#20 fult å skylla på andra…

det blir svårt när man använder sökfunktionen att hitta intressanta trådar som behandlar ex popcornåldern när det diskuteras i "fel tråd"

Nä, inte alls! :P

Ja, definitivt! Har letet upp en gammal tråd att fortsätta diskussionen om popcornåldern här: "popcornåldern"

(Någon annan kanske kan återknyta till chinchillatråden, jag har inget att tillägga)

Petar in några falska silver agoutin.

Vattnadals Croissant, si-ag kh. 

En till. Här med brorsan!

En hel näve!

Mina underbara 3 bröder, Romulus, Remus och Robigus, 2 ag, en si-ag, gulaktig och falsk.  Som bebbe såg han mer "äkta" ut dock.

jättefina foton!

Medan jag letar nyare foton av Robigus, kommer en gamling som inte finns längre. VD Yakobsson, silver agouti, falsk och sepiatonad.

Så kommer ett nytt foto av Robigus!

#28 Agouti Burmese ser han ut som! De är ju ruskigt lika falska silver agoutis, har själv en här som jag är osäker på…

#19. "öh, den här tråden handlar om falsk chinchilla"

Som forumägare har du givetvis rätt att både klaga och bestämma. Flytta inläggen i egen tråd om du vill - så får vi fortsätta prata om detta intressanta.

Som "trådägare" tycker jag det är helt okej att samtalen snirklar sig fram, från "rubriken" till "vad det vara månde". Det är kanske till och med ett sätt att komma fram till något annat, intressant, som kanske aldrig skulle dykt upp annars!!!

För mig är ett snackforum just ett snack-forum. Inte en uppslagsbok. Det är som snack-forum "någonting händer".

Ska det bli krångligt att prata möss här, så drar jag mig nog hellre undan…

Jag fortsätter mitt samtal med Tant Semla, Vattnadal, Terato (bl.a.) eftersom jag tycker det är så intressant och roligt. Ta bort mitt inlägg om du tycker det är fel.

#16 Vattnadal: "Hundar och människor har ju flera stadier gemensamt, varför inte möss oxå?"

Jag är lite inne på det jag också, men du beskriver verkligen olika stadier så konkret och bra.

Musavel är kul för att de snabba generationsväxlingarna ger snabbt resultat (i jämförelse med flertalet andra djur).

Men de snabba generationsväxlingarna medför även att åldern på en mus är snabbt avklarad. Då märks givetvis också de olika livsstadierna på ett helt annat vis. Ibland tänker jag, att de är så framträdande att det ibland kan vara svårt att uttala sig om hur en viss mus är.

Hos exempelvis människor går processerna så sakteliga att man många gånger inte märker hur man växer och förändras. Gäller även i vuxen ålder! Det är skillnad på att vara 30, 40, 50, eller 60 år, i hur man tänker, känner, reagerar, osv.

#17 och #18. Det tror jag absolut! I min intressanta bok "Sjukvård i djurvärlden" står det om stress (skriver av):

"Upprepad stress som djuret inte klarar leder till en ond cirkel.

--- Å andra sidan leder upprepad stress som djuret klarar av till att stresskador inte lika lätt - elelr inte alls - uppkommer. Den skyddande effekten beror på att djuret lär sig svara med en mer optimal omställningsreaktion.

--- Det finns många expriment som visar att viss stressexponering då djuren är fortfarande är unga medför ökade möjligheter att i vuxen ålder klara stress.

För vanliga laboratoriedjur räcker det med att man skiljer ungarna från modern en liten stund varje dag för att de senare i livet skall klara sig mot vissa stresskador och stressjukdomar. Däremot försämras djurens stresstålighet om de blivit utsatta för störningar i de tidiga emotionella banden med modern.

- - - Känsla av kontroll är inte alltid samma sak som verklig kontroll för djuren, det kan räcka med illusioner."

slut citat

Fast diskussionen om popcorn och stress flyttades till en annan tråd Amaira, "popcorn¨åldern" heter den.

Jag vet . Och det är ju bra.

Men samtidigt tycker jag det är synd att slå på fingrarna i "det fria samtalet" - för jag tror ju att det är då som så mycket leder vidare, det här bollandet som är så intressant. "Brainstorming".

Inte att behöva tänka sig noga för vad man skriver när och hur.

I alla fall är det så som jag vill skriva, och också läsa. *envis och tjurig*  Annars blir det inga inlägg från min sida - säger jag inte för att vara tjurig, utan för att det är så som jag fungerar.

Hehe, bara för att vara lite fånig startar jag en ny tråd om ämnet:

Att glida ifrån ämnet

#25 På den bilden är min lilla Elvis med! *sakna* Jag är övertygad om att det är hans om är grabben längst bak i bilden som ser lite osäker ut..

Bara för att rätta mig själv: White bellied skrivs A(w), inte a(w), eftersom magfärgen endast ändras på agouti/tickade möss, inte på self-möss. Om jag nu förstått det hela rätt.

Då är ju A(w) också dominant?

Många härliga bilder i den här tråden!! Tack för dem!