Är de snälla?

Jag har träffat så många natalmöss nuförtiden som bits. När jag träffade cinnamon/kanelfärgade långhåriga  natalmöss i början av nittiotalet (som Essi Gerrby hade) blev jag jättekär i dem för att de var så tama och snälla. De la sig platt i handen och gillade att bli klappade på. Så tama är de tydligen inte längre… men jag kan ju ha lite fel också… det kan ha varit en annan ras/art av Natalmöss då än nu, för de är inte riktigt lika i utseendet. De kanelbruna jag träffade var mer muslika i typen men större och hade inte så stora ögon som dagens Natalmöss har. Och de var som sagt enfärgade cinnamon/kanelfärgade.

Ja du har lite rätt i att dem inte är "jätte tama"..

När jag köppte dem från zooafären(vilket jag helst ville slippa men var ingen uppfödare här i gbg som sålde)

Så var dem inte alls tama,men det är en jätte stor skillnad nu.

Den gråa är jätte tam och go,den andra är lite "tillbacka dragen"men hon är lugn å go,har bitit en gång men de var för att personen i sej höll henne "instängd"i handen vilket hon inte tyckte om.

Annars är dem riktigt trevliga möss,lite ivriga bara hehe.

Men hoppas att ungarna får ett fint temperament,annars hoppas jag med min hjälp att dem ska bli goa:)

Jag har inte själv haft några natalmöss så jag vet inte hur pass mycket de skiljer sig från vanliga tammöss när det gäller uppfödning, uppväxt och att se skillnad på könen, samt hur de fungerar i grupper - t ex kan hanar bo tillsammans fredligt?

Mhhhm…ja jag har ingenaning jag heller,men jag ska köpa en bok om natal möss som en rekomendera på svemus.

Får läsa på lite:D

Vad jag förstått det som går hanar ihop. Det finns nataler som är väldigt snälla, men även de som är hemskt aggresiva. Har för mig att de finns i färgerna agouti, cinnamon och argente och vitfläckigt.

De finns i två olika vitfläckiga varianter, samt dessutom i färgen champagne argente förutom de färger som Theriss nämner ovan… Det naturliga för arten är att hanarna går ihop utan problem, samt är lätta att sätta samman. Alla individer jag har haft hade dock inte läst den boken :-) Några få hanar - som alla var nära släkt (far o söner) - hade problem med att bo tillsammsn, resten av alla mina natalråtthanar var extremt snälla att ha tillsammans.

/Matsvin.