Och här är den blivande pappa, inte alls så värst intresserad av att vara med och dela på de sk föräldrabestyren,

Här är hon tjock & fin.

Och Silver gör allt för att få slippa sitt ansvar..=)

Ajdå, det tog alltså…? Sickna rackare…

Jadå visst tog det, dom är snabba när det gäller=)

Nu så är dom födda, alla Brunhildas och Silvermannens barn.

Någon gång i går mellan eftermiddagen & kvällen föddes det hela 16 ungar, jag var ju bara tvungen att räkna dom när jag så den hela högen med små rosa korvar.  Brunhilda gick lika länge som sin mamma Vifslan, 15 dygn.

Jag kommer att kulla sedan, men först tänkte jag låta naturen ha sin gång & se om det är några som "rensas" bort utav sig själv, för ungarna var inte stora så jag tror att några kanske kommer att dö utav sig självt.

Så här såg Brunhilda ut ngn dag innan hon fick sina ungar..

Med så många ungar kanske de helt enkelt föds tidigare? Fast jag har haft 19 ungar i en kull. Vet dock inte hur länge hon gick, eftersom hon gick ihop med hanen och jag inte vet när parningen skedde. Inte riktigt alla överlevde, men flertalet (och jag kullade också ganska snart).

Vilken underbar bild på den gravid-tjocka Brunhilda!!!

I en så stor kull tar det längre tid för ungarna att växa, och innan de får päls och ögon och sådär. Men möss är ju fantastiska mammor!

Grattis till alla barnen, låt oss få följa utvecklingen, det är intressant!

Även om det är en tjuvparning och att ungarna är många så är det så himla kul med musbebisar, att få följa upp dom och se hur dom utvecklas.

Brunhildas mamma Vifslan fick också sina ungar på dygn 15, och hon fick bara 7 ungar.

Men det är ju tydligt att Silvermannen visste vad han gjorde när han fick främmande av Brunhilda, han tog chansen & fixade full pott =)

OMG Vilken mage alltså!!! hahaha

Lite bildbevis på vad dessa två möss, Brunhilda & Silvermannen lyckades med..=)

En till bild på de 16 rosa små korvarna,, Tänk att behöva bära på så himla många ungar samtidigt, och sedan ska dom födas ut också, pust!!

Åååhh .. små grisar .. *thi hi*

I den här åldern tycker jag de snarare ser ut som små aliens. Men efter några dagar blir de som små marsipangrisar! :)

Oj, jösses så stor hon var! Spännande, grattis! :)

#13, Är du duktig på att se könskillnaderna på musbebisar när dom är så där små??

#15 Det tror jag iaf inte. Har bara haft två egna kullar varav jag tog bort den ena på en gång, och med den första tror jag inte ens jag försökte kollade könen förrän relativt sent, om jag minns rätt. Andras kullar har jag bara "nuttat med", inte hjälpt till att kolla kön. På hamsterbebisar ser man rätt bra fr.o.m. tredje dagen sådär, då har pojkarna en stor plopp aningen längre upp, och flickorna har en liten plupp och spenarna syns som små prickar (en dubbelknäppt väst brukade Madde säga). Vet inte hur pass lika det är mellan hamstrar och möss? Ngn som haft kullar med båda?

Jo jag brukar vänta med att se när dom börjar få småtissarna, eller då när man kan se dom i alla fall. Jag tycker det är lite lurigt med möss för små bebisflickor kan ju också ha som en liten plupp, därför tycker jag att det är så svårt att se vad som är vad när dom är bara ngt eller några dygn gamla.

I värsta fall får du ta med dem hit när ni ända ska hälsa på! Fast då är de så gamla att du nog sett det själv!

Om det är många ungar och du ändå bestämt dig för att kulla, gör det på en gång! Ta bort alla hanar, så får honorna mer mat och bättre förutsättningar!

Tjuvparning låter bra. Är det någon som är sugen?

#18, Jo jag tänkte ta bort så fort jag ser skillnad på dom..

#20 .. jag tycker man ser ganska tidigt på vissa (på de som har extremt långt "glapp" mellan) *thi hi*

#21, Jo jag ser på vissa men så blir jag så himla osäker på mig själv & rädd för att ta fel så då väntar jag hellre tills jag ser deras småtissar för då kan man ju inte ta fel.=)

Jag tycker att efter ha kollat mina tjejer så ska man skita i allt vad plupp heter på de minsta och bara kolla avstånd… För det där med plupp på 1-3 dagar bebisar är skit som ovan :D enligt mig iaf….

Honan har ju oxå emn kissplupp, men avståndet är det stor skillnad på. Sortera dem och undersök, jämför med artikeln med Grodans fina fotografier, så går det nog finemang!

Ja nu har jag suttit och studerat musbebisarna, och jag tror att jag har sett rätt. MEN då kommer nästa moment som är så himla svårt, det skär sig i hjärtat bara av att tänka på det och det är att kulla bort pojkarna då, fy vad svårt alltså. Jag sorterade musungarna, och där ligger dom små pojkarna(?)och piper & vill till sin mamma, och deras stora svarta ännu oöppnade ögon liksom stirrar på en ju, så jag lade tillbaks dom tillsammans med sina systrar så där är dom nu. 

Tjocka & feta är dom med välfyllda små magar, jag tror att Brunhildas mamma Vifslan är där och hjälper till med matandet, För visst kan väll flera mushonor hjälpas åt med matandet av småbebisar även om inte alla har ungar, precis som det kan vara med tex hundar, eller fungerar det inte så bland mössen.

Men jag lära ju göra någonting, för jag kan ju inte spara alla 16 ungarna,, Jag antar att det gäller att ha en stor portion is i magen när det gäller även om det är så himla svårt.

#25 Ja, sånt är inte roligt. Kullar aldrig hamstrar, men har tagit bort en hel muskull en gång. Det klarar jag av (med tungt hjärta), men att bara ta bort några… Jag är inte det minsta avundsjuk, känner med dig!

Hur är det med mössen, faller en del ifrån naturligt i en stor kull? Eller brukar de klara alla?

#26, Det här är min tredje kull och inte en enda har trillat av pinnen , jag trodde att det skulle ordna sig med det nu när det blev så många ungar och att Brunhilda är så ung men än så länge lever alla ungarna,, För hade några trillat av på naturlig väg så hade jag ju sluppit det här svåra med att kulla.

#26 Ja det var det jag hoppades på, att det kanske skulle finnas ett sätt för dig att slippa…

Ibland klarar sig inte alla ungar i en stor kull. Fast d¨å har man sällan tur, det är nästan alltuid honorna som försvinner, tycker jag i alla fall.

Djurmammor investerar oftas mer i hanungar än i honor. En hane kan ju sprida sina gener vidare mycker mer effektivt än en hona…

#29 Det har jag faktiskt inte tänkt på, att det skulle kunna vara så (med hanarna). Intressant!

Elefanthonor avvänjer honkalvar mycket tifdigare än hanar. De kan låta hanarna dia mer än ett år längre än honor!

#25 Om man anser att man inte kan behålla alla mushanar själv eller kan hitta hem till dem måste man faktiskt som musuppfödare lära sig att kulla. Inte själva kullningen hur det går till, utan hur man "stänger av".

Och hur stänger man av då? Kan man lära ut sådant? 

Det man stänger av är känslorna kort sagt. Sluta tänka bara.

Det är en process innan man når dit, för först måste man INSE på riktigt varför det är nödvändigt! Grubbla aktivt och tänk och skriv ner på papper så att du SER att beslutet är där. Innan det är gjort gör det ont i magen och i hjärtat och ju längre du väntar desto mer ont gör det. Så sätt bara på järnmasken och kulla hanbebbarna INNAN de får päls och ditt hjärta är förlorat. Skynda och besluta.

SEDAN när det är över, ja då är det en lättnad faktiskt.

Nej, det är inte kul och inte skönt att avliva små liv. Men det är inte onaturligt för en mushona att förlora halva sin kull…

Och valet du gör om du bestämmer dig för att behålla hela kullen, är att du kommer att äga många möss framöver och kanske är då inte musavel något för dig, eftersom möss får många ungar och inte bara en… Som om det itne räcker med det så luktar ju mushanar inte så gott i många människors näsor vilket gör att de knappt går att sälja om de inte är tjusiga utställnings- eller avelsexemplar, samt kan inte alltid bo ihop… och… ja, det blir så många burar att städa…

#24 hur reder du ut det? Jag har s svårt atthålla kvar dem, eller är jag för mesig och håller för lätt kanske? Jag är så daltig med djurbebisar

Nu är det gjort,med lite råd från Elin via sms så fick jag mod till att göra det, Men det var himla jobbigt att göra det, men jag lära ju, Brunhilda har nu 9 ungar kvar, Få se om jag kanske tar bort ngn till sedan jag vet inte än. Jag sorterade ungarna, och fick det till 7 hanar, ett gäng honor & några som varken såg ut som det ena eller det andra så jag väntar lite till med dom innan jag är helt säker.

#33 Jag håller dem i kroppen mellan pekfingret, långfingret och tummen. Behövs det lyfter jag på svansen, dvs håller undan den. Mer behövs inte. Man kan hålla fast utan att klämma!

Fast jag har ju könskollat rätt många musar nu… Kanske kommer det me dvanan att det blir lättare. Eller så är det som med att se skabbisar och deras gnetter. Man måste ställa in ögonen rätt, så går det av bara farten!

#34 Strongt gjort av dig!

#36, Japp visst var det, fast det var himla tråkigt att göra det..

#35 jag tyckte att det var lättare än jag trodde att hålla i dem. Man märkte att man nog kan hålla ett "stadigt" tag utan att skada dem. Råkade klämma svansen på en av flickorna och det märktes högt och tydligt när hon fick ont, dock var hon redan 3 veckor då,

Jag tog & kullade en sväng till och nu känns det bra med storleken på kullen, det är nu sju stycken ungar kvar & det känns rätt så rimligt nu eftersom att det är en tjuvparning och att Brunhilda är så ung.