Idag gick min lilla zoomus Memla bort. Buren stod öppen så de hade varit ute och lekt och Memla låg insomnad på stegen på väg ut från buren. Mitt i språnget, liksom. Sån var hon. Alltid framme och kollade läget. Alltid fram och hälsade på matte. Hennes hjärta måste ha stannat precis när hon skulle ut och leka.

Saknar dig så mycket, älskling. Jag är så glad för den tiden du bodde här.

Nu har två möss gått bort för mig. Elvis, Vattnadals Pan gick också bort för ett par veckor sen. Han kändes gammal. Så gammal. Precis innan vi skulle åka och ta bort honom somnade han in i min systers händer. Det var nog så han ville dö. I tryggheten hos matte. För sån var han. Lilla Ellan. Min första mus. Tänk vilken stor plats en liten kille kan ha i ens hjärta.

Suck.. Det går så snabbt med de här små.. Men det känns bra i hjärtat att de båda var pigga och friska ända in till slutet. De dog båda av ren och skär ålderdom.