hjälp, avlusning direkt…!!!

Minns med både fasa och ilska när min gamle hund, Chippen bet några kottar varav en vid mitt hus i Malmö i mitten av 90-talet. Han fick bli avlusad i både päls och mun. Borstade hela munnen på honom den gången jag såg honom bita kotten. De andra 2 gångerna var han hos min mamma som inte mer än skällde på honom….ingen avlusning där inte.

Mmm, de söta igelkottarn har nästan alltid stora bruna hoppande loppor. En obehaglig överraskning första gången jag såg dem. Tyckte de var skrämmande och äckliga.

Men kan de verkligen överleva och leva på andra arter mer än tillfälligtvis?

Hur som helst behövs väl verklig närkontakt för att någon "övergång" ska ske, eller för att man ens ska se dem.

Denna lilla sötnos, så gott som nyfödd, snubblade jag nästan över i förra veckan.

Nu ska vi se, jag pluggar ju sånt här…

Loppor finns i 4 olika varianter; Igelkottsloppa, kattloppa, fågelloppa och råttloppa. Ingen av dessa är artspecifik och kan alltså överleva även på hund, katt od. Smittar vid både direkt och indirekt kontakt. Loppan lever dock största delen av sitt liv utanför värddjuret, i t.ex golvspringor, mattor osv.

Löss finns i två varianter, blodsugande och pälsätande. Den blodsugande är vanligast. Båda är artspecifika och smittar vid både direkt och indirekt kontakt. Lusen lever sitt liv på värddjuret.

Å, vilken sötnos, Amaira!

Tack för mycket användbar info, Axilur. Ska komma ihåg den här tråden! :)

Igelkottar möter jag ofta på natten när jag ska dela ut tidningen. De springer längs vägkanten och ser helt obekymrade ut. De verkar så orädda! Trots det är det ju inte allt för ofta man ser dem dagtid.. Men de måste vara nattaktiva djur..

Jag har matat upp någon igelkott och såg då en massa loppor i olika färger… det var lite äckligt… speciellt när de hoppade ur taggarna på tidningspappret, såg sig lite omkring och sedan hoppade tillbaka in i taggarna - precis som om de såg sig om efter ett nytt värddjur att smitta ner… bläh

Min hund avskyr igelkottar och ser han någon blir han jättearg och vill springa fram till den - vilket han ju inte får och det är främst för lopprisken… bita i den kan han ju försöka…

Och så är det ju också lite synd om kottarna som blir utskällda, de låter på sitt speciella sätt och pinnar på som aldrig förr… (ser väldigt roligt ut i o f s… hihi)