Trettio gram tillit, ja det låter kanske inte mycket. Men när det är allt någon har att ge, hela dessa deras jag alltså, då är det desto mer.

Jag blir så varm i hjärtat, över vissa av mina möss, över tillgivenheten och tilliten de har gentemot mig. Jag smälter och bedåras bortanför orden. Dessa små små varelser, lätta som små fjädrar, mjuka pälsbollar, och så visar de tillit till mig. Reservationslöst.

Min rara Asima var kvar på lekbordet över natten i går…

… hon ville vara där sa hon, och (dom) brukar få vara det ibland. Tydligen hade hon ramlat ner på golvet, vilket jag inte såg, för jag trodde hon sov i en låda. Jag bryr mig inte så mycket att kolla var de är, de håller koll på mig.

När jag skulle ge mössen mat igår, var det helt plötsligt (efter ca en halv minut i rummet) en mus som försökte klättra upp på min sko. Gullsnutten!!! Och lilla tokan. Är man 30 gram tung blir man ganska platt av 75 kilo ovanpå sig. Men hon skulle bara säga att hon var där, och att jag gärna fick lyfta upp henne igen.

Nu tror jag inte mina möss väger 30 gram längre, utan de håller sig nog runt 40 gram. Det var Blanche och Brioche, mina första "hjärtemöss" som bara vägde trettio gram.

jag måste nog väga dem igen, så jag vet vad jag har. Undrar hur många hekto möss jag har, sammantaget.

Jag har några sådana här riktigt tillitsfulla möss. De är min allra största rikedom, och aldrig aldrig att jag säljer några av dem! Vad är pengar mot verklig rikedom?

Med tiden får jag säkert fler sådana här, med just det här "temperamentet" som jag önskar. Som gör mig rik. Som får mig full av kärlek.