Esbilac mjölkersättning är det nog som gäller. Vanlig komjölk funkar inte. Men chanserna att den överlever är ändå minimala, tyvärr.

Hur får man den att äta det?

Är det en tammus som du har hittat då?

Nej det kan jag inte tänka mig, den var ju utomhus

#4 Är humanare mot den få sluta sina dagar. Den har antagligen varit utan mat för länge och det kan ge hjärnskador etc.

Bästa är faktiskt låta naturen ha sin gång även om det blöder i våra människohjärtan.

#4, Man får inte ta in vilda djur även om man vill rädda dom. Det  bästa är att låta naturen ha sin gång ute utan människans inblandning. Så som Mymlan säger så är det humanast att låta musungen få sluta sina dagar så snart som möjligt eftersom att chansen att det kommer att klara sig är väldigt minimalt.

Hmm ok. Ja det kanske är sant, hade så jävla svårt att låta den ligga där och flämta själv i kylan. Jag är inte ett dugg intresserad av möss eller så men det är nån form av medmänsklighet / medmuslighet… =)

Vart bor du?

Varför jag undrar är för att jag bor i Stockholm och har massor med mjölkersättning till musungar här hemma!!!

Jag tycker åtminstone att man kan ge lillen en chans.. tycker det är lite trist att tänka "Jag får inte ta in honom, så han får dö istället". Man kan ju försöka, och vem vet, han kanske bli så pass bra att man kan släppa ut han igen. Det kan väll inte skada att försöka iallafall… Det är en annan sak om man behåller ett vilt djur, men om man tar in han några timmar/dagar för att försöka få han frisk så han kan släppas ut igen borde väl inte vara allt för olagligt. Tycker man, iaf jag.

nej jag bor utanför gbg så det blir en bit till stockholm…

#10 Har den ej fått mat sedan igår så kommer den ej bli nå bra de måste få mat 1-2 ggr/timme dygnet runt ibörjan.

Sedan fött upp en vild mus sedan släpper ut den så har den ingen flock att gå till så de etablerade flockarna kommer jaga iväg den i värsta fall döda den. Den har ej heller fått lära sig vad som går att äta ute etc.

Vi får ej ge djur mänskliga känslor det kan de aldrig få.

#10 självklart, jag hade inte heller stampat ihjäl den…

eller? vänta nu… *funderar* och minns rävungen jag hittade… (vågar knappt säga det, men jag struntade i den och Sandra som var med fick inte närma sig den för mig - vi puttade den bara lite åt sidan)

jag hade nog bedömt situationen - eftersom jag har förmågan till det - och kanske inte låtit moderskänslor ta över utan puttat den (med en pinne, inte ta i den) i skydd. kanske skulle den klarat sig, kanske inte…

varför kan inte andra bedöma situationen? förstår om det är barn, jag har också tagit hand om skadade djur när jag var barn (7 år), men när det är vuxna så begriper jag bara inte…

tycker det tillhör allmänbildningen, faktiskt viktigare att veta sådant än kunna namnge Polens huvudstad!!!

Värsta chatten man fick igång =)

Ja, detta är nog ett kärt ämne… (eller tjatigt - gah, vad vi diskuterat detta i år)