En mus pojke jag hade han fick mycoplasma, åkte in vid första tecknet till Din Veterinär i Märsta och han fick Baytril och Vibramycin. Trots medicinering så vart han ej bra så han fick vandra över bron.

Är lite fundersam om inte zoo möss oftast får detta, även om privat uppfödda oxå kan få.

Så avel hur man avlar spelar in sedan hur man utfodrar sina djur.

Om man tänker sig själv skulle en människa leva på ensidig kost så blir vi oxå sjuka till slut.

Om man har flera honor och ena utvecklat kronisk mycoplasma medans de andra blir bra av medicinering, smittar hon de andra om och om igen då trots behandling?

Kan man ha en mus med kronisk mycoplasma tillsammans med andra, helt enkelt?

Mycoplasma smittar. Från mamma till ungar och mellan möss nos till nos. Baytril biter bara på parallellinfektionerna, inte på mycon. Vibramycin biter på myco men inte säkert/helt. För att få säkert mycoplasmafria labmösstammar har de varit tvungna att göra kejsarsnitt på gravida honor och föda upp ungarna på flaska.

Det vanliga verkar vara att mössen bär på mycoplasma men är delvis immuna så att sjukdomen inte slår igenom, det behövs något som försvagar deras immunförsvar för att de skall få symtom. T.ex samtidig annan infektion, graviditet, ålder eller att de har dåliga immunförsvarsgener. 

Om en mus har symtom länge utan att den behandlas får den såvitt jag förstår bestående lungskador som småningom förkortar livet.

#2 "Kan man ha en mus med kronisk mycoplasma tillsammans med andra, helt enkelt?"

Svar: Helt enkelt, Nej!

Den smittar. Vill man absolut ha kvar en sådan mus, får man ha den isolerad.

Skillnad mellan zoo- och uppfödarmöss, kan vara att vi - i alla fall jag - avlar även på immunförsvar. Det går av bara farten, för sjuka och svaga möss avlivar jag.

Jag sätter inte ner krut på vetrinär och medicin för att hålla liv i dem.

I början av min "Björndals-karriär"  hade jag både sjuka möss och kvalsterangrepp. De kom med mössen (inte möss från uppfödare! Det fanns inga chocolater hos uppfödarna då.)

Kvalstren återkom efter första medicineringen (vetrinär förstås, och alla (7 st då) möss behandlade, och burar och allt). Nästa behandling lyckades jag bli av med dem. Då hade jag storstädning av hela musrummet samtidigt, och till och med tvättade mattor och gardiner. Inget kvar åt slumpen - eller åt något undangömt busigt kvalsterägg.

Så var det rosslet. Som återkom flera gånger. Samma mus blev sjuk flera gånger, och han togs bort. Några (då hade jag flera för jag hade ungar också) som hade Rossel blev friska, några inte tillräckligt, och de avlivades. Det här pågick alltså ungefär under mitt första år, som jag minns det nu.

Med en blanding av medicinering och avlivning har jag blivit kvitt allt sånt.

Om jag får ilskna eller svaga möss bland ungarna, så avlivar jag dem direkt. Liksom möss med defekter eller beteendeproblem. De är inget att ha kvar och definitivt inget att sälja vidare!

Som policy har jag att jag inte går till vetrinären med enstaka svaga eller sjuka djur. De är inget att hålla på med, när jag håller på med avel.

Skabb/ohyra skulle omedelbart få mig till Roslagstulls Djurklinik!!

Sjukdomsutbrott som drabbade alla mina möss (eller flertalet) skulle omedelbart få iväg mig till Roslagstulls Djurklinik - och troligtvis även kosta på obduktion, jag vill ha KOLL och KUNSKAP.