Monster överlåtes!
Monster i form av taggmus överlåtes på grund av rädsla.
ElvisP är en tjusig taggmus på 2 jordsnurr. Hon är av okänt kön och har en krokig svans och en obrukbar arm
Med henne följer ett terrarium med Elvisinredning samt ett hjul av god kvalitet.
En gång i tiden var ElvisP en uppskattad familjemedlem med dagliga promenader och annat som gör livet värt att leva, men på grund av några missöden vågar ingen hanskas med henne utan skyddsutrustning längre, och utan varken permissioner eller cellkamrater har hon ett tämligen miserabelt liv.
Därför söker jag nu någon som vill göra hennes liv en smula ljusare.
Endast folk som har större kunskaper om taggmöss samt mer att erbjuda henne än jag kommer att beaktas.
ElvisP finns i Södertälje/Stockholm för avhämtning.
Maila mig på batklapp@gmail.com
- klara
Bild på terrarieinredningen.
Om ElvisP har ett obrukbart ben, så är det mest humant att låta honom/henne få somna in. Humöret kan faktiskt bero på smärtan i benet. Tänk dig själv att ha ont i ett ben som inte behandlats och någon rör det hela tiden, det gör oehört ont.
Jag vet att det låte hemskt att säga att man ska låta någon man tyckt om få somna in, men i detta fallet är det nog det bästa.
#2 Kan bara hålla med dig. Även om jag har 7 taggmus honor + 2 hanar så kan jag ej ha en 8: onde taggmus hona i den bur de går i idag.
Döm Inte Människor Genom deras utseende. För du kan Inte se deras insida.
I am who I am, so like it or kiss my, yeah you know exactly what to kiss.
Smile to the world, than the world smiles to you
Jag tror inte att benskadan/defekten är smärtsam för henne nu, då hon inte visar några tecken på smärta, varken kopplat till beröring av framtassen eller i övrigt. Defekten/skadan har hon haft med sig från början, och då var allt frid och fröjd.
Problemet är att hon bet en gång då jag höll i henne för hårt, vilket har resulterat i en ond cirkel av rädsla från bådas håll, och nu sitter hon bara ensam i sin bur, och det är ett ovärdigt liv.
Hon är pigg nyfiken och tämligen orädd (så länge hon är fri), och om någon tar sig tid att umgås med henne tror jag inte att det är omöljigt att få henne glad och tillgiven igen.
Men denna någon är inte jag, och därför hoppas jag att någon som vill ha en lekkamrat med enorma ögon och vass päls ska läsa detta och höra av sig!
Vilken sör liten krabat! Hade jag bara plats had jag gärna åtagit mig henne.
Starta ny diskussion
