Låter inte kul =(

Vad är det för djur du har hemma?Alltså jag menar hur många honor och hanar?

För möss är så otroliga på det sättet att dom klara sig utan oss så länge de får mat och vatten. Du behöver inte känna det som att dom är som akvarier bara för att du  just nu inte orkar. Låt dem istället hjälpa dig bli glad igen… =)

Förstår dig verkligen! Nu vet jag ju inte dina exakta svårigheter men jag har haft depressioner och ångest/tvångstankar över halva livet (18år av 29) så jag vet verkligen hur det är att verkligen inte ha ork, dåligt samvete etc. Hoppas du mår bättre snart och kommer ur kraschen. Om du känner för att filtrera med en okänd är det bara att pm:a. All lycka

#1 Jag har sex honor och tre hanar. 

Ja, det är helt fantastiskt med dessa djur och det är ju skönt att ha i bakhuvudet.

Det jag mår dåligt över är snarare att gå omkring och se dem och tänka att "Nehe, det blev visst inte idag heller… Jag ville ju egnetligen, men det blev bara inte :/" och att när jag väl orkar, så är de inte särskilt sällskapliga av sig längre. Vilket gör mig ledsen - vi har ju haft bra relationer till varandra förut :(

Relationer kan man ju bygga upp igen, givetvis, men då krävs det ju att man pysslar emd dem regelbundet, vilket inte jag orkar ;/

#2 Tack så mycket för omtanken, LenoreH! Det är så skönt med folk som vet precis.

Men nej.. Det är det som är så läckert med möss…

Dom klarar sig så bra utan oss. Om allt annat är tillgodosett. Jag hinner inte allitd med mina heller men jag har en stor bur.. mycket leksaker och har dem nära mig så de märker av när jag är hemma. Dom lever loppan utan mig och mitt största problem är att jag är utanför :P

I det här fallet tror jag inte det spelar någon roll hur bra de mår utan oss, bara att ha dem där och vetskapen om hur man haft det skapar skuldkänslor och ångest. Mössen mår säkert utmärkt men inte människan….

Jo precis, och man kan veta en sak och försöka intala sig att det är på det sättet, men ibland vill inte känslorna hänga med på det resonerandet helt enkelt.

Ja självklart är det så men vill mest påpeka att man inte ska ta ångest över mössen. Dom behöver inte våran närhet för annat än till mat och vatten och aktivitet… och med aktivitet menar jag några toarullar elller en äggkartong…

#5 Mina har också en stor bur och en stor "grävlåda" ansluten till den :) 

Men jag är orolig för pojkarna :/ Det blir ju ännu svårare att få iväg dem när de är så pass ohanterade.

#6 och 7 Tack för svar. Det är precis så det är.

Då jag gärna vill hjälpa dig så undrar jag hur gamla honorna är och vilken färg de har. Var bor du? Själv bor jag i Stockholm.

#11 Jag har ett syskonpar, Elsa och Siri, de är födda 12/7 -08. (Siri har jag för övrigt nominerat som December-mus, hon finns på bild i den tråden).

Ylva är född 1/7 -08.

De övriga tre vet jag inte när de är födda, men i mitten eller i slutet av augusti i år.

Färger törs jag bara chansa på. Men de tre senaste är dutch i alla fall. Två av dem är blåvita. 

Jag kommer göra en foto-tråd med bilder på alla.

Jag har inget permanent boende för tillfället, just nu mellanlandar jag hos mamma i norra Hälsingland. Dock ska jag flytta saker från mitt tidigare boende i Norrköping upp hit, jag kommer då ha vägarna förbi Stockholm.

Då väntar jag med spänning på bilderna på dem.

Jag har inte läst alla andras svar men vill bara säga mitt ändå!

Mössen behöver inte dig! De behöver mat, en ren bur, få röra på sig och lite nya kuliga saker i buren ibland.

Så släpp det dåliga samvetet! :)

Dock kan ju självklart burstäd och matning vara tidskrävande nog ibland och det låter klokt att försöka omplacera honorna i så fall eftersom hanar är svårsålda. Viket som så hoppas jag att det går vägen! Du verkar ju ha urgoa möss!

Det är väldigt vanligt inom mushobbyn att man drar på sig för många. De är ju så små och tar ju så lite plats. Sen har de ju en tendens att lyckas få ungar på det ena eller andra sättet. Vill bara säga det. Du är absolut inte den enda. Men släpp det dåliga samvetet. Det är inte roligt att vara musägare om man ska gå omkring och må dåligt. Det gör knappast någon skillnad för mössen. ;)

Jättetråkigt att läsa om din ovissa livssituation (inget permanent boende) som bl a gör att man du dåligt (misstänker att det är en stor del av det).

Alla mår dåligt någon gång och då kanske man försummar djuren.

Jag själv har börjat jobba igen och har jättedåligt samvete för hunden och illern som nu får vara ensamma hela dagarna. Men eftersom jag älskar dem så innerligt och gör allt för att de ska må bra så kompenserar jag det när jag väl är hemma - därför är jag inte här så mkt längre… har inte tiden…

Håller med Terato om att du behöver släppa det dåliga samvetet.

Du kan ju också försöka att analysera om det verkligen är så att dina djur känner sig försummade.

Det är två intressanta frågor

1. Varför får vi så dåligt samvete?
2. Kan djur känna sig försummade om fångenskapen är anpassad till deras behov?

Väldigt bra frågor. Nummer två tror jag är en fråga som väldigt många behöver suga på! :)

Grodan och Terato, tack för svar! 

Jag har nu beslutat mig för att omplacera alla honorna och två av hanarna. 

Idag kommer jag lägga upp trådar med presentationer av mössen som ska omplaceras.

Hoppas verkligen någon kan tänka sig att ta emot dem och ge dem trygga och kärleksfulla hem!